Anja, vilken bragd!
18/2:
Anja Pärsson gjorde en fruktansvärd vurpa störtloppet föregående dag. Att hon inte bröt ett enda ben i kroppen är otroligt. När jag gick upp på stan för att följa skidskyttet på tv stod en folksamling utanför att skyltfönster och tittade på en tv som visade kombinationen. Tv´n visade när Anja värmde upp inför starten och flera personer på gatan jublade, wooow, she´s starting, what a hero!!! Jag fick gåshud bara av att höra hur folket där på gatan hyllade Anja. Och det var ett spännande åk hon gjorde i störtloppet, dagens första deltävling. Hon kom ner helskinnad och fick applåder från oss i Vancouver. När jag gick runt på Robsons efteråt så kom det fram en kille och undrade om jag ville köpa biljett till hockeymatchen som skulle börja om 20 minuter, USA-Norge. Det var en kategori A-biljett, dyraste sorten som han ville sälja. Den var värd 126 dollar men jag prutade ner den till 50. Vilket kap! Jag hade inte ens tänkt se några tävlingar denna dag men plötsligt hade jag gjort mitt första spontana biljettköp under detta OS. Jag fick en kanonplats på rad 4 och jäklar vad det smällde i sargen när för mestadels amerikanarna tacklade sönder norrmännen. Jag älskar ju sport live och USA´s publik fick till en fin stämning. Norge kämpade på bra i två perioder men sen var USA för starka och vann enkelt. När norrmännen lämnade planen fick dom ändå stående ovationer från publiken som uppskattade lagets kämparinsats.
Efter matchen gjorde jag ett fint inköp, en flaska Absolut Vancouver, kul eftersom jag samlar på Absoluts olika modeller :)
På kvällen testades The German house. Husbandet spelade riktigt rolig musik och det var fullt drag in på småtimmarna :)
Äntligen herrhockey.
19/2:
Damerna i all ära, men det var ju herrturneringen vi hade sett fram emot mest. Sverige-Vitryssland stod på programmet, 12.00, bedrövligt tidigt för oss... Solen gassade i kön så det var skönt att få komma in i arenan och svalka sig samt se Sveriges uppvärmning. När matchen kom igång så var det bröderna Sedin som på hemmaplan inledde dagens målskytte, vilt jubel från Kanadensare och Svenskar. Sedins är otroligt populära i stan. När Sverige knallade på till 3-0 så sa Rickard -Detta blir en walk in the park! Det tyckte han inte längre när det i slutminuterna stod 3-2 och Vitryssarna tryckte på för fullt. Inte helt fel när dom gula till sist lyckades få in 4-2 :) Bra start på dagen. Nästa evenemang var curling, Sverige-Kina damer. Lag Norberg hade inlett OS bra och jagade nu nästa seger. Stämningen var överraskande bra och den kanadensiska publiken jublade som galningar när tjejerna fick in stenarna på dom mest konstiga sätt i boet. Sveriges match levde till sista stenen i tionde omgången. Anette gjorde sitt jobb och Sverige vann matchen. Det var min första curlingmatch live och man måste ju ändå säga att man saknade Katarina Hultings tv-kommentarer. Svårt att se hur tjejerna lägger upp taktiken när man inte kan sporten.
På kvällen var stan fylld av guldfirande kanadensare. Guld i kälke... Det är något speciellt men folket här. Dom skriker för full hals hela kvällarna. Jag skojar inte, hela nätterna hör man dessa joooohuuuuuyyyyiii.....
De Olympiska ögonblicken
20/2:
Ibland händer dom, och vi är snabba att påpeka dom, de olympiska ögonblicken! Som när man får en nick från Svenska spelaren Le Moine under curlingmatchen, eller när man får en blick från den Danska spelaren Dupoint. Det kan vara så små saker som att man får sms från OS-vännen Johan som är hemma i Sverige med rapporten: nytt OS-guld! Härligt med Olympiska ögonblick haha. Och dessa köer överallt. Måste nämna att idag passerade vi en skytrainstation med över 200 m kö igenom en park, endast för att komma på tåget.... Tävlingsmässigt så var vi på curling. Damerna blev utklassade av Ryssland med 10-1 men vad gjorde det när vi satt på rad ett och följde matchen på nära håll. Det blev ju inte sämre av att vi fick sms om nytt svenskt guld och brons. Hellner och Johnsson fixade längdmedaljer och vi hade som vanligt egen medaljceremoni på läktaren till publikens stora glädje. Efter matchen tackade vi för oss på hotellet, tog väskorna och drog iväg på nya äventyr i Whistler. Vi checkade in hos familjen Thomson och det första vi såg var en stor jacuzzi utanför dörren, ok, tackar :) När vi sedan skulle utforska byn så hamnade vi i den konstigaste festen någonsin. I en lekpark pågick en galen tillställning där alla var utklädda, förmodligen höga och väldigt väldigt högljudda. Kanske 10 stycken sprang runt med radioapparater som spelade meatloaf, från lekställningens rutschkana kom en person flygande på en snowracer. Alla sjöng och sprang runt i ett makalöst inferno och när musiken tystnade höll en kille med mikrofon ett tal till festdeltagarna. -We are on a mission, to bring the party back to you, to bring it out on the streets, no ten dollar drinks...mm mm och folket jublade medans jag och Rickard bara undrade vad tusan det var som hände hahaha.
Tuffa backar
21/2:
Min förkylning gick igång ordentligt och jag kan lova att backarna upp till arenorna är stentuffa även i friskt tillstånd. Att då behöva knalla upp för dessa mardrömsstigar när man är förkyld är väldigt jobbigt. Men vi är ju ändå på OS tröstar man sig med när andningen går igång ordentligt. Dagens tävlingar var skidskytte för herrar och damer. På den soldränkta arenan misslyckades damerna totalt igen men Ferry hade guldläge inför sista skyttet. Tråkigt nog så bommade han och det blev ingen medalj till Sverige. Dagen hade istället några andra höjdpunkter, bussresorna och Ostbåge. När vi stod nedanför läktaren kom Christer Ulfbåge ut och gjorde tummen upp. Rickard fotade och var supernöjd. Den andra höjdpunkten var bussresorna till och från arenan. När vi gick till bussen på morgonen så sa en tjej som vi gick förbi: -heja Sverige! Vi började prata och det visade sig att det var Angerers fru som var på väg till skidskyttet. Hennes man hade vunnit silver dagen före på 30 km, samma lopp som Hellner vunnit. Vi pratade på bussresan till arenan och vi blev väldigt upphetsade över att hon bodde i Rupholding och kände Wolfgang, skidskyttarnas tränare. Vi gick även tillsammans till bussen på hemresan, fast där hamnade jag på sätet bredvid legendaren Vegard Ulvang. Men det kom jag först på efter att vi gått av bussen... Han var jättetrevlig och vi pratade idrott och OS hela vägen till Whistler. Han berättade hur han och andra gamla norska hjältar varit i Vancouver och blivit intervjuade av kanadensisk tv. Ganska kul att vi pratade hela vägen utan att jag kom på vem han var. Ett olympiskt ögonblick som vi brukar säga. På kvällen kom ett annat fint ögonblick. Vi skaffade oss dom bästa platserna längst fram på medaljutdelningen som sker varje kväll i Whistler. Angerers fru såg oss och kommenterade våran plats med: -Oohh you made it to the first row!! Vi är bundisar ;)
Pernilla Wiberg delade ut medaljerna och vi hade gåshud såklart när Hellner fick sin guldmedalj runt halsen. Ceremonin var väldigt pampig med musik och snygg ljussättning. Svenska nationalsången satte igång och två svenska flaggor steg mot Whistlers svarta natthimmel. Stolta gick vi till Hilton hotell för att se på Sverige-Finland i ishockey. Med GT, nachos och flaggor på plats så kunde vi se Sverige utklassa Finland med hela 3-0!
"Det finns fler förlorare än vinnare på ett OS"
22/2:
Jag blir ofta rörd av att se vinnare visa sina känslor. Men även förlorare kan beröra starkt. Denna dag var vi på sprintstafetterna och vi fick se starka förlorarkänslor. En brittisk tjej och hennes mamma stod och hejade på det brittiska herrlaget. Och vi pratar om hysteriskt skrikande och hejande. Förmodligen var de släkt med åkarna och plötsligt när den ena killen kom in för växling så fanns hans lagkamrat inte på startlinjen. Troligen var den frånvarande killen helt slut och gav upp för han såg väldigt sliten ut sträckan innan. Besvikelsen i kvinnornas ögon gick inte att ta miste på och dom satte sig i snön och bara tittade rakt ut i tomma intet. År av drömmar och förberedelser går i kras på ett OS, någon ramlar i konståkningen, vitryssen som körde fel på sprinten, holländaren vars coach lurade honom att åka fel mfl. Det finns fler förlorare än vinnare på ett OS och sånt berör lika mycket som att se en vinnare som gråter på prisutdelningen.
Sprinttävlingen hade vi haft stora förväntningar på men även våra drömmar grusades. Tjejerna Kalla och Haag fick ett silver och herrarna missade finalen. Vi hade hoppats på minst ett guld men vi hade i alla fall tur med vädret... Solen stekte och vi stod i t-shirts och bara njöt. Tillbaka i Whistler gick jag en sväng i Upper Village. Där träffade jag på Pops och Karlsson från SVT. Dom hade pratat och bloggat om en maträtt med älg i flera dagar så jag frågade var restaurangen låg. Då avslöjade dom att det var hjort och inte älg som dom hade ätit, breaking news. Jag och Rickard analyserade nyheten i jacuzzin som står utomhus vid vårat hus. 40 grader varmt i vattnet och bubblor, I LIKE ! På kvällen firade vi silvret från sprinten på Long Horn i Whistler.
Vi är skidkungar!!
23/2:
Skidskyttestafett för damer i lite sämre väder. Vi frös till och med...Och tävlingen värmde inte heller direkt. Svenskorna gick inte så snabbt ute i spåren och slutade femma. Inte en enda medalj till tjejerna i skidskytte, vilken enorm besvikelse. Vi beslöt att det måste till förändringar i svensk skidåkning! I spåren runt Lost Lake i Whistler tog Rickard sitt livs första stavtag. Vi hyrde längdskidor och drog iväg ut i skogen. Rickard hade aldrig åkt förut och stannade nöjt på två vurpor! Själv klarade jag mig bra men förkylningen hade kanske mått bättre av att få vila... Nu kan vi i alla fall stoltsera med att ha åkt skidor i Whistler :)
Citat:
-Do you guy´s know where you´re going???
Vänlig ordningsdam på en perrong som tyckte vi såg lite vilsna ut...
-Alla dessa jäkla ljud. Och nu börjar kyrkjäveln ringa också!!
Jag, en trött söndagsmorgon...
-I got russian girls here!
Pizzabagare ville hjälpa Rickard....
-Dom skulle slå ihjäl oss om dom visste att vi satt och skålade för det ! :)
Jag efter att ha skålat för att klockan visade att det snart var jobbdags för dom där hemma, måndag morgon.
-But you got Thomas Gustafsson!
Holländare efter att jag blivit avundsjuk på deras Sverige-Finlandbiljetter
-Iiiiiiiiiiiiiiiiihhh!
Damen med byxorna halvvägs nere i den bajamajan som Rickard öppnade dörren.på..
-Yeah, I forgot I had it in there :)
Killen som öppnade sin hyrda safetybox på internetcafét och hittade en smirnofflaska, tog en klunk och låste in den igen hahaha.
-Are we at Cambie yet?
Vår vän Curtis, tre gånger i följd på bussen, vilket fick en volontär att idiotförklara oss :)
-Ska vi sätta oss hos tjejerna?
-Var det tjejer då? Var det inte killar med peruker??
Jag ser ju inte så bra utan glasögon...det var ju absolut tjejer hahaha
-Fy fan fy fan, BEN BEN !
Kineser som fick lära sig lite svenska samt höra minnen från Peking
-Fuck you, we won the luge!
Glad kanadensare
-Those guy´s are hilarius!
Ibland gör vi succé, en dam på tåget älskade oss
-Your googles are awsome!
Får vi höra hela tiden
-Sweeeden, Sedin Sedin!!!
Alla kanadensare
-Are you single now?
-No, not yet.
Rickard fortsätter stöta på pizza-Ryskan
-Det är inte älg har det visat sig, det är hjort. Men det är gott!
Pops och Karlsson förklarar en maträtt
-Ooh, you made it to the front row!
Angerers fru gillade att vi stod längst fram på hennes mans prisutdelning
-You bastard!
Kanadensare efter att jag som vanligt slängt ur mig lycka till i bronsmatchen
-Fake medals, I like that!
En tjej som gillade våra medaljer
-Snygg jacka!
-Tack, den är från spelen i Nagano
Jag kommenterade Vegard Ulvangs kläder innan jag visste att det var han...
-Det är kul med OS!
-Ja det är kul med OS...
Jag fortsatte med underbara kommentarer till Ulvang
-Norrmän äter bara potatis och fisk
-Australiensare är så vilda eftersom kriminella skeppades dit förr.
-Japaner bara förstör saker, dom förstår inte hur saker funkar.
-Folk från Toronto tutar i bilar
Sköna människor vi träffat:
Nidermaier, en dyngrak kanadensare, måste upplevas, går ej att beskriva haha
The Shadow, Skuggan, jobbar på hotellet, kan beskriva vägen till en restaurang i 20 minuter och som oftast står i receptionens bakgrund och smyger....
Safetybox-killen, se citaten ovan.
Curtis, kanadensaren med plakatet: Look at me, I´m Swedish, I like meatballs & ABBA, YAAA.....Canada♥Sweden
Ingeborg & Nils, Holländare
Frank, som visade sig heta Hans...
Angerers fru, vi är kompisar nu, vi träffas ju överallt i Whistler :)
Vegard Ulvang, vi pratade länge utan att jag visste vem han var
Christer Ulfbåge, gjorde en minnesvärd tummen upp
Ölhockeysupportern, hatade sin svärmor, satt på Hilton och såg på hockey
