Dag för dag: Resealbumet "Venezuela, Orinocofloden och Angels fall" av Goffy52

Djungeläventyr

Vi blev väckta före tuppen.Efter mycket om och men fick vi vårat utlovade frukostpacket.När minibussen var framme vid flygplatsen var vi totalt 8 turister och 6 stycken som blev kvar på hotellet pga magsjuka.Snacka om tio små "negerpojkar".Den engelsktalande guiden anslöt på flygplatsen.Efter sedvanlig formalia med pass och flygskatt bar det i väg med ett litet enmotorigt plan.Två piloter upp bland molnen på med autopiloten.Vi åker som på räls med en och annan luftgrop.

Efter drygt 1 timme landar vi på Tucupita flygplatsen, en asfaltsraka i djungeln. Damas och Caballeros välbesökta ställen efter flygresan.På med ny solkräm och en rask promenad runt hörnet så blev vi möta av vår båtförare en indian och våran lokala guide.På med flytvästarna och ner med packningen under sätena.Två 75 hästars utombordare och en bensintank stor som en regnvattentunna i plast med en svamp nedstucken i luftningshålet.
Här skall det gå undan 80 km resa på Orinoco floden med en kort paus hos en indianfamilj som drev ett litet familjejordbruk. Blev bjudna på färsk ost och kex (jättegott).
Vid ankomsten till campen checkade vi in i den kompinerade baren och receptionen. Pass nummer, sko nummer och en nyckel nr 7 till våran bungalow.Efter en snabb uppfriskande dusch var det dax för djungellunch och siesta på maten.
Skonummer var lika med lånestövlar. Dax för djungelsafari på med stövlar och djungelolja svenska medlet mygga lär vara bra. Vi tog båten vårt enda färdmedel.
Efter en stund får AK syn på en orm som ligger och vilar på en gren uppe i ett träd.Båtföraren styr in under trädet. Guiden klättrar upp och skakar ned ormen som landar bredvid mig ovan på min ryggsäck med en duns. Fram med kameran AK vill klappa ormen. Enligt guiden heter ormen CORALLUS HORTENSIUS BUIJAE och har gifttänder. Han har trologen en fågel i sin mage.
Nog med ormar in på en lite mindre flod och himlen öppnar sig och vi blir blöta från topp till tå. Nu får vi nytta av stövlarna. Stiger ur båten och indianen går före med macheten och lägger ut träd och grenar för att vi inte skall sjunka ner i träsket. Vi klappar mygg och rollar med Mygga myggmedel för glatta livet. Dricker vatten ur växtdelar. Knackar på hos termiterna. Vi blev tillfrågade var båten låg. Tur att indianen visste.

Djungel del 2

Efter en kortare färd i solskenet steg vi iland i en indianby där kvinnor och barn hade samlats från omgivningen för att sälja sina hantverk.Vi köpte en bröd/fruktfat för 10000 bolivares (ca 40 kr)tillverkat av palmråvara.

Efter vi lämnade byn var det tid för pirayafiske. Små köttbitar agnade vi på kroken. Piskade med spötoppen i vattet för att locka di fisken.Vi turister matade pirayorna och indianerna hade rätta tekniken och fick flera stycken.
Det blev stekt fisk till middag dock ej pirayor.

Natten kom och med den mörkret. "Gatlycktor" i form av fotogenmarschaller lyste hela natten. Kl 22.00 tystnade elgeneratorn och den enda lampan i bungalown slocknade. Behövde vi lyse fick vi ta ett stearinljus och gå ut och tända det på en marschall.Bättre att lyssna till alla ljud utanför moskitoväggen i vår hydda.

Som sig bör blev vi väckta av tuppen. Dax för frukost och avfärd från byn. Efter en stund stannar båtföraren och pekar på en delfin. (Tyvärr ingen bild.)

Mörka moln syns på himlen en plastpresening kommer fram som vi alla får hjälpas åt och hålla över våra huvuden. Enkelt men effektivt och vi är torra när vi når flygplatsen. Som vanligt skön med tillgång till toa medan vi väntar på flygplanet som skall ta oss till Angel fallet.

Dagen tidning som har anlänt med ett tidigare plan läses i rangordning: Flygplatschefen, sekreteraren och städerskan. Efter 2 timmars väntan kommer planet . Snabbt in med bagaget i lastrummet och vi själva tar plats i våra sätten. På med bälterna och snabbt iväg. Vad är det som hände? Piloterna gör en 180 graders sväng och flyger ner mot flygplatsen igen. Flyger strax ovanför landingbanan och vinkar med vingarna åt en grupp skolbarn. Guiden förklarar att det är vanligt bland yngre piloter att göra den typen av uppvisning för turisterna. På med autopiloten och en betydligt lugnare färd till Angels falls. Vi har tur med vädret vi flygger ett par svängar över vattenfallet. Man upptäcker att man är mycket liten i gämförelse med vattnet som störtar rakt ned cirka 1000 meter.Vi flyger mellan två bergstoppar upplevelsen är fantastisk. Vi landar och vi alla är lite skakiiga i benen efter "berg och dalbane flygningen".