Dag för dag: Resealbumet "Västra USA" av Kvibergresor

Idag var det dags att testa två vandringar jag fann intressanta när resan planerades. Den första benäms "Angels landing" och är en utsiktsplats 400 m upp i luften som fått namnet av att man tidigare trodde att endast änglar kunde ta sig dit upp. Men nu har man alltså skapat en väg för vanliga människor att ta sig till samma plats.

Jag startade vandringen 07.30 för att slippa så mycket sol och värme som möjligt. Direkt träffade jag en far och son från Nashville och vi tog följe hela vägen upp till toppen. Det fanns en skylt direkt som varnade att barn och höjdrädda personer inte var lämpliga för denna vandring. Det skulle visa sig senare varför. Snabbt började det gå brant uppför via serpentinväggar utmed en klippvägg. Redan här blev utsikten fin. Vi passerade en smal kanjon innan vi kom ut på baksidan av berget där 21 nya korta branta stigningar började men som tur var var det asfalterat så man inte sjönk ned i marken med fötterna. Nu hade vi gått en timme och kom fram till en arrangerad viloplats där det fanns toaletter. Helt otroligt att folk har asfalterat och bärt upp toaletter ända hit upp. Nu kunde vi också se utsiktplatsen längst ut på en smal klippvägg med stup nedanför båda kanterna ca 500 m bort. Här hade man förstärkt med kedjor fastsatta i berget som extra hjälp för att hålla sig kvar på berget. Nu fick man tänka på varje steg man satte och mötte vi folk på tillbakavägen fick endera vi eller dom vänta för det var enkelriktad trafik av förklarliga själ. Vi lyckades ta oss fram till slutpunkten som var en utsiktsplats på ca 10 kvadratmeter. Och vilken utsikt det var! Åt vilket håll man än såg åt var det en grym utsikt så här blev det några kort kan ja säga. Mer och mer folk fyllde på så efter kanske 20 minuter gick vi ned, samma väg tillbaka väntade. Vi mötte nu många fler personer på väg upp och värmen spred sig mer och mer och jag var glad vi var på väg nedåt. Efter 4 timmars vandring var vi tillbaka där vi startade och glada att vi hade genomfört det med livet i behåll.

Efter en bit mat väntade zion parkens kanske mest klassiska vandring "the narrows " i floden virgin river. Hela vandringen tar här 8 timmar om man går hela floden till parkens början. Det tänkte jag inte göra men däremot testa på det. Man vandrar alltså i en djup kanjon där floden ringlar sig fram i dalgången. Nu på eftermiddagen var detta parkens mest populära ställe att befinna sig på i den stekande hettan för det var svalkande i vattnet samtidigt som berggväggarna gav skugga. Pensionärer, barnfamiljer och andra gav sig iväg och vissa hittade klippor att hoppa från ned i vattnet. Bottnen var täckt av hala stenar och sand och vattnet sträckte sig som längst upp till midjan där jag gick. Jag hade tagit med ett par utslitna löparskor för denna vandringen och dom kommer inte med tillbaka till Sverige kan jag lova.:-) Från starten var det kanske 10 m brett mellan bergväggarna och när jag vände och gick tillbaka efter 2 timmars badande var det ca 5 m brett. Det var mäktigt att gå längst ner i denna kanjon där de mjukt slipade väggarna står högt utmed sidorna. Tror denna vandring är ganska unik just för denna parken.

Detta har varit den roligaste och mest spännande dagen hittils. Nu bär det av från naturens underverk till en av människans märkligaste underverk nämligen Las Vegas.

Nu bar det iväg till en av världens mest omtalade städer nämligen Las Vegas. Redan innan man kommit in i staden syntes några av de ståtliga hotellen. Tack vare GPSen hittade jag ned i mitt hotell Planet Hollywoods garage där folk parkerade bilen åt dig. Då jag anlände före incheckningen låste jag in väskan i ett rum och gav mig ut på paradgatan The Strip. Las Vegas ligger ju i öknen och även här var det en tryckande värme och mycket torr luft. Hotellen ligger vägg i vägg med varandra och det var nästan nödvändigt att gå in i dom emellanåt för att kyla ner sig lite. Flera av världens största hotell ligger här och det är lätt att gå vilse inne i dom. Tror nästan alla hotell har egna casinon som ser ungefär likadana ut.

I Las Vegas finns det hur mycket shower som helst att se på om man kan och efter incheckningen hittade jag rabatterade biljetter till en show som heter "Rock of ages" och är uppbyggd på 80-tals hits. Före showen gick jag till en hamburgerrestaurang och åt och mitt i Jerry Lee Lewis "great balls of fire" gick personalen ut på golvet och dansade linedance! Dags för showen som ägde rum på ett hotell med venedigtema med gondoler och vatten hade jag biljett långt bak. När det syntes att det inte skulle bli fullsatt frågade jag en av vakterna om jag kunde byta til en plats med bättre sikt längre fram. Han gick bort och kollade i raderna och kom leende tillbaka och frågade om jag ville sitta längs fram!:-) Showen var rolig och kul med all bra musik och historia som liknade filmen från ifjol.

Därefter gick jag till hotellets casino och spelade lite roulette och enarmad bandit när man ändå är här men insatserna är ganska höga så det blev inte så långvarigt. Staden är vackrare på kvällen med alla ljus överallt. Hotellrummet är det finaste jag haft hittills med utsikt över stadens paradgata. Imorgon blir det mer vandrande på stan då det även firas nationaldag här den 4 juli.

Idag har jag haft en heldag i Las Vegas och gått runt bland flera av de största hotellen. De flesta hotell är väldigt lyxiga men de trevligaste tycker jag faktiskt varit de lite mindre hotellen även om mindre i detta fallet inte är särskilt små. Favoriterna har blivit New York New York och Harrrahs. På New York hotellet står Frihetsgudinnan utanför och innomhus har de skapat små kvarter med uteserveringar som är snyggt byggda för att efterlikna New York miljön, det känns som att gå utomhus. Här finns även en stor bergochdalbana utanför.

Gick även igenom luxorhotellet som är egypteninspirerat och byggt som en pyramid med självaste sfinxen utanför. Det mest klassiska hotellet caesars palace är enormt och här gick jag vilse en bra stund men fint var det med rommarrike tema. I hotellet aria lyckades jag äntligen hitta en dator jag kunde låna för att ladda upp lite bilder här på sidan. Hotellet Belaggio med sin enorma fontän är vacker på kvällen då det sprutas vatten i takt till musiken. Jag gissar fontänen är minst 1 km i omkrets för det tog en kvart att gå runt hela.

På gatorna finns mängder av utklädda personer och det är liksom självklart här att man ser Elvis och Marilyn Monroe stå bredvid en trollkarl. Jag lyckades till min glädje hitta några apotek jag inspekterade, de låg placerade långt in i butiker som sålde allt från snapsglas och sprit till bikinis. På apoteken finns det ofta en doktor på plats men receptfria sortimentet var förvånansvärt likt det svenska. Dock är det vanligare här med kombinationspreparat så man bara behöver ta 1 tablett istället för 3 som det kan va i Sverige ibland. Jag köpte en halstablett och hostmedicin som inte finns i vårt land.:-)

Idag unnade jag mig en lunchbuffe för 200 kr på hotellet harrahs jag läst om i en av guideböckerna. Här fick man då äta hur mycket man ville och det fanns att välja på mat från 6 olika smårestauranger med olika inriktningar som t.e.x. Skaldjur, vegetariskt, pizza, tacos ja det mesta faktiskt. Många rundor blev det och sen var det dags för dessertborden. Här blev det fruktpajer, cheesecake, brownies, cupcakes, fruktsallad, kakor och avslutningsvis en hemmagjord kulglass. Efter det åt jag inte mer idag och mammas oro över att jag ska gå ner i vikt på resan är obefogad.

Det har firats nationaldag här också idag, det har inte märkts så mycket mer än att caesars palace hade hand om ett fyrverkeri som jag trodde aldrig skulle ta slut, minst 20 minuter höll det på. Jag såg även, som det såg ut som, en spontant sjungen Amazing grace på en gata där folk anslöt och stämde in. Kvällen avslutades på en bar även det på Harrahs där det var en umderbar pianoduell mellan en kvinnlig och manlig pianist där publiken fick önska låtar genom att skänka pengar men om någon inte gillade låten kunde man ge ett högre bud för att dom skulle sluta spela. Oftast sjöng och spelade dom båda två och inte sällan blev det en kamp mellan killar och tjejer med skämt emellanåt.

Det finns som ni förstår mycket att se här. Viva Las Vegas!

Idag var sista dagen i Las Vegas och började med frukost på starbucks café som hotellet har avtal med så vi får handla för 18 dollar varje dag som motsvarar ca 120 kr och det får man ganska mycket för. Sedan gick jag runt på hotellets shoppingstråk som kallas Miracle mile och är ett cirkulärt gångstråk inbyggt i hotellet. Många exklusiva butiker fanns det och jag stod länge och kollade i en butik som sålde signerade prylar som t.e.x. Tom Hanks skor i filmen Forrest Gump och gitarrer bl.a. en från Bruce Springsteen.:-)

Sedan gick jag ner till hotellets garage för Kl 14.30 skulle jag bli upphämtad av en limousin till en helikoptertur över Grand Canyon jag bokat hemifrån. Punktligt kom den avlånga bilen och jag släpptes in i baksätet, eller rättare sagt soffan. Där satt redan en familj på 5 personer och vi hälsade på engelska och kom fram till att vi skulle på samma tur. Efter en stund började de prata med varandra på svenska och det visade sig att de kom från Borås även denna familj, så Boråsarna åker gärna till staterna verkar det som då jag öven träffade en Boråsfamilj i Sedona. Vi kördes till flygplatsen som låg bara 5 minuter bort och vägdes för att se att inte vikten var för stor. Vi 6 personer ropades fram efter en säkerhetsgenomgång av en trevlig pilot. 2 personer fick sitta framme bredvid piloten och 4 satt bakom. Jag satte mig bak vid ett fönster. Alla fick headset för att höra vad piloten sa under färden och dessutom hörde vi förinspelade röster som berättade vad vi såg under färden.

När vi var redo att lyfta spelades passande nog Top Gun Anthem och piloten förklarade att det är lite skakigare att åka helikopter än flygplan och det svajade lite fram och tillbaka vid starten. Snart var vi uppe i luften och såg Las Vegas från ovan innan vi satte fart mot Grand Canyon. Under vägen dit åkte vi förbi Hoover Dam som är en enorm damm, samt några sjöar där coloradofloden mynnade ut. Ovanifrån såg det ut att gå långsamt men efter 45 minuter var vi redan framme över kanjonen. Med bil tar resan ca 4 timmar. Nu skulle vi landa på botten av kanjonen och det var mäktigt att sakta sjunka ner mot bottnen. Nere på bottnen gick vi ut och tog kort och det väntade sedan en champagnelunch uppdukad under ett provisoriskt tält. Jag tog ett glas men mest drack familjens mamma och mormor som tyckte färden var lite obehaglig.

Inför hemresan bytte vi platser och nu hamnade jag i framsätet tillsammans med sonen i familjen. Det var en helt annan upplevelse att sitta fram och det är synd det är en glasruta mellan kameran och objektet man fotar. På hemresan flög vi lite extra över strippen och såg alla hotell som såg ännu större ut ovanifrån än de gör från marken, man såg också att staden är så mycket större än kvarteren hotellen ligger på men det är nästan bara denna lilla del av staden som nämns när Las Vegas kommer på tal. 2 timmar totalt varade turen och jag är glad jag tog chansen att göra den. Samma limousin körde tillbaka till hotellet och nu gick jag ut en sista vända på stan.

Vid hotellet Treasure Island pågick en piratföreställning utanför hotellet där det står ett skepp på vatten där utklädda pirater fajtades. Inne på detta hotell åt jag en sista måltid och även denna dag blev det en middagsbuffe där ffa efterrätterna var goda.:-) En sista vända förbi Bellaggiofontänen blev det också innan jag gick in på hotellrummet. Jag hade kunnat tillbringa fler dagar här men det finns mer som ska hinnas med på denna resa. Imorgon äntrar jag Kalifornien!

Tidig morgon bar det iväg in i Kalifornien där första stoppet var planerat i dödens dal nämligen Death Valley nationalpark. Detta är USAs största park till ytan sett undantaget Alaska och här kommer man ingenstans utan bil och AC då det är oerhört varmt här. 1913 uppmättes här den högsta lufttemperatur som någonsin registrerats på 56 grader Celcius. Vatten är ett måste och många jag träffat under resan har frågat om det verkligen är klokt att besöka nu då det är som allra varmast. Men jag ville gärna lägga in ett besök här då miljöerna ska vara något alldeles extra.

När jag kom till besökscentrat i parken visade termometern 42 grader och jag tänkte att här får det bli korta stopp vid utkiksplatserna. Första stoppet var nere i en dal kallad Badwater basin där man befann sig 85 m under havsnivån vilket är en av världens lägsta punkter. Här såg man ut över en dal täckt av saltflak som bildats sedan vattnet avdunstat och lämnat kvar saltet på havsbottnen. En märklig syn. Om jag förstod rätt inne i parkcentret ska scener ur star wars spelats in här i filmen med Jabba the hut. Ännu märkligare var det vid stoppet Zabriskie point där bergen var guldfärgade toppat med lite torkad svart lava!

Vid nästa stopp bar det iväg uppför bergen till en punkt kallad Dantes view där man samtidigt kunde se USAs högsta punkt berget Mt Whitney och lägsta punkt Badwater basin, lite märkligt det blivit så. Därnäst hade jag hittat en spökstad i närheten kallad Rhyolite. Här fanns ett litet museum att se sig runt i. Detta var en stor guldgrävarstad i början av 1900-talet med skola, bank och järnväg. När guldet tog slut i bergen övergavs staden snabbt och mycket lämnades kvar orört. Kvar var nu några få ruiner av banken, skolan och järnvägsstationen. Stämningen var spöklik när man gick runt bland husen och det varnades för kontaminerade områden och skadliga substanser i omgivningen.

Sedan åkte jag upp till ännu en hög punkt där det finns en vulkan. Man kunde se djupt ner i vulkanen som var 800 m bred och 160 m djup. Här uppe blåste det något enormt så det gällde att stå på stabila ben när man såg ner i vulkanen som kallades Ubehebe crater.

Sista stoppet i parken var nästan det konstigaste av alla nämligen sanddynor mitt i parken vid Mesquite sand dunes. Blickade man ut över dalen såg det ut som man tappats bort mitt i saharaöknen. Väldigt vackert nu när solen började gå ner men extrema vindar gjorde det samtidigt svårt att stå kvar särskilt länge. Det här var helt klart den märkligaste parken på resan men miljöerna var roliga att ha sett. Nu väntade en lång resa till hotellet utanför parken och det hann bli kolsvart innan jag hittade motellet i Bishop där jag övernattar. Aldrig har jag kört så mycket bil som idag. Men det går bra det också när omgivningen är vacker att se på.

Idag åkte jag djupare in i Kalifornien till Sierra Nevada området och Yosemite nationalpark. Lite nervös var jag att bergsvägen österifrån som jag skulle åka inte var öppnad ännu då den brukar vara plogad, klar och öppen för trafik i slutet av juni eller början av juli, men den var glädjande nog öppen och i bra skick. Jämfört med gårdagen i öknen och värmen var kontrasterna stora för nu var omgivningen istället vita berg, gröna skogar och en och annan betande ko utmed vägarna.

Yosemite är framförallt besökt för sin orörda natur med höga berg, klarblåa sjöar, vattenfall, tjocka skogar, djurliv och en flod som rinner genom parkens huvudattraktion yosemite dalen. Denna dal ligger mitt i parken men österifrån där jag körde in befann man sig på hög höjd 3000 m upp. Här stannade jag till och gjorde en 2 timmars vandring upp till en bergstopp kallad Lembert dome. Här kände jag av den höga höjden då det kändes ansträngande trots en inte så tuff stigning. Från denna utsiktspunkt såg man ovanför de flesta berg och ner över några ängar som det fanns gott om i just detta området av parken. Något annat det finns gott om här ska vara björnar som det varnas för på stigar och vägarna. Mat ska förvaras väl tillslutet för att inte locka björnar till sig eller bilen. Ytterligare ett utsiktsstopp blev det utefter vägen in i parken och då kunde man för första gången se ner mot dalen jag åkte mot. Vackert!

Väl framme nere i dalen efter långa nedförsbackar var det full fart på turisterna. Redan innan jag parkerat vid besökscentret hade jag passerat ett av de större vattenfallen i parken och man började förstå storheten med denna park. Jag fick hjälp av en parkvärd att lägga upp morgondagens vandringar för idag fanns det inte mycket tid till små utflykter då jag bor en timme bort från dalen. Vattenfallet yosemite falls jag såg på vägen in hann jag i alla fall gå till och se närmare på. Det föll vatten i 3 etapper och räknar man ihop alla 3 är det USAs största vattenfall. Jag gick bara fram till nedersta delen. Våren är vattenfallens högsäsong och under sommaren kan vissa stanna av men vid detta vattenfall forsade ännu en fin ström vatten.

Innan jag åkte till motellet hann jag med 2 utsiktsplatser till. Det första i närheten av dalen som gav en underbar överblick över dalen och alla namnsatta berg i närheten. De vita bergen med gröna skogar är väldigt fina att fotografera och se på. Half dome heter ett av de större vita bergen som sticker upp vid sidan av dalen och är ett av de mest kända. Den andra utsikten låg en timmes körväg bort på smala stigande vägar men är en av parkens stora paradnummer. Glacier Point kallas denna utsiktspunkt och var väl värd den långa körsträckan. Här såg man också ut över dalen, half dome och inte mindre än 3 vattenfall samtidigt vilket torde vara ganska unikt. Här gick japanerna bananas kan jag meddela när de såg utsikten och vissa såg ut att hänga långt mer än hälsosamt över staketet för att få fina kort. Nu började solen gå ner också vilket förgyllde vyn.

Nu väntade långa nedförsbackar och en timmes väg till boendet. Morgondagen ska bli kul då jag ska utforska yosemite dalen bättre. Det är svårt att hinna reflektera och ta in alla upplevelser man varit med om hittils när det hela tiden väntar nya intryck. Men värre kan man ju ha det! :-)

Igår fick jag en bra bild av hur Yosemite är uppbyggt så idag var det dags för att lära känna parken lite djupare. Tidig avfärd för att starta en lång vandring till några av de vattenfall jag såg igår från Glacier point. Parkerade bilen vid vandringsledens början Kl 8 och det var alldeles tyst förutom ljudet av fåglar och vattendrag, härligt! Jag hade med en karta där det stod att denna vandring till 2 av sakens vattenfall skulle ta 5-6 timmar så därför ville jag börja tidigt innan värsta värmen kom. Idag var faktiskt första gången jag fick sätta på värmen i bilen på morgonen för det var lite småkyligt ute för en gångs skull.

Med ryggsäcken fylld med vatten, bröd och jordnötssmör gav jag mig iväg uppför en brant stig. Ganska snart hördes första vattenfallet som också kunde ses på håll där man gick bredvid en å. Vernal falls hette första fallet som var 100 m högt och slog emot en stor sten innan vattnet träffade marken vilket spred ett stort vattenmoln omkring sig och blötte ner oss som gick nära. Vackert! Här träffade jag ett par som var upphetsade över att ha sett en svartbjörn på några meters avstånd bara minuter innan jag kom men som tur var hade den gett sig av självmant. Stigen fortsatte uppför stora stentrappor och efter en kraftinsats stod man plötsligt ovanpå fallet och tittade ned mot dalen man nu hade bra utsikt över.

En stunds vandring senare såg man det närliggande andra vattenfallet kallat Nevada falls som var dubbelt så högt fall. Stigen gick därefter in i skogen och uppför sicksacktrappor som aldrig höll på att ta slut kändes det som så här blev det många korta vilopauser. Trappstegen var ofta minst 40 cm höga så det tog krafter och jag var glad att det ännu inte blivit så varmt och att vi var i skugga under stor barrträd. Man träffade en del folk som gick och jag var långt ifrån ensam om att pusta tungt emellanåt. Till slut nådde vi toppen av Nevada falls och hade en finfin utsikt över dalen och alldeles bredvid stod den ståtliga granitklippan Half dome. Här åt jag av den medhavda maten. Det rekommenderades att man tog en annan väg tillbaka som var lite längre men snällare för knäna då den inte var lika kupperad. Det var samma väg som hästarna rids för att nå dessa toppar och vyn över vattenfallet och Half dome var faktiskt bättre här på tillbakavägen. Half dome heter klippan då det ser ut som att halva klippan saknas. Nu var många fler på väg upp i värmen och när jag var tillbaka vid bilen hade jag vandrat 4,5 timme och gått 11 km!

Räckte detta för idag? Icke då. Efter ett restaurangbesök gav jag mig iväg till en sjö kallad Mirror lake där fotografer i många år fångat omgivningens spegelbilder i sjön. Problemet är bara att denna sjö är liten numera och torkar ut på sommaren men lite vatten fanns kvar ännu. Många badade i sjön vilket störde speglingen i vattenytan men jag lyckades i alla fall några gånger fånga lite spegelbilder av den fina omgivningen i vattnet.

Nästa stopp blev vid parkens största granitberg El Capitan som många klättrare försöker bestiga och det tar mellan 3-7 dagar beroende på rutten enligt en guide. Jag nöjde mig med att ta några kort från marknivå. Sista stoppet blev ett vackert vattenfall kallat Bridalveil fall och kännetecknas av att vinden blåser vattenfallet åt sidan och landar därmed en bit bort och inte rakt ned som är vanligast. Även här stod jag kvar på marken och beskådade detta 200 m höga fall. Det fick sätta punkt för mitt yosemite besök men precis innan jag körde ur dalen stannade bilarna framför till och plötsligt kommer det en prärievarg lugnt gående vid sidan av vägen, vilket gör en glad över att dessa parker finns som skyddar djuren exemplariskt.

Imorgon ska jag besöka världens största träd!

Resan fortsatte söderut idag till den närliggande nationalparken Sequoia där planetens största varelse står i fokus nämligen sequoiaträden. Det här är den näst äldsta parken i USA efter Yellowstone och är uppdelad i en del med träd och en del med en jättelik kanjon kallad Kings canyon.

Jag valde att besöka kanjonen först då jag fick tips vid besökscentret om några vattenfall och en äng som var värd ett besök. Sedan var det vackert att bara köra utefter bergskanterna i denna kanjon och se ner mot dalen fylld av grön växtlighet. Första stoppet blev grizzly falls, ett 3-delat vattenfall ca 20 m högt som studsade bland stenarna. Nästa stopp blev roaring falls som var ett kraftfullt och kort vattenfall som landade i en rund gryta. Här badade folk och det såg härligt ut. Sista stoppet i denna delen av parken blev i en dal där man kunde gå ut på små trädbryggor och vandra omkring i en grön äng. Omgivningen med de vita granitklipporna och de gröna ängarna var fina tillsammans. Nu åkte jag vidare för att se träden då mycket i Kings canyon liknade yosemite.

Redwoodträden kan bli högre och andra träd kan vara bredare men inga andra träd rymmer samma volym som sequoiaträden. Jag åkte till en skog som upptäcktes på 1800-talet då en jägare var ute i detta område och reagerade på att träden helt plötsligt blev 3 gånger så stora som de han tidigare sett. Här har man inte krånglat till namnet utan helt enkelt döpt området till giant forrest, jätteskogen. Man parkerade bilen började vandra i en granskog tills man möttes av en skylt, welcome to giant forrest, och när man tittade upp såg man skepnaderna av dessa jättar. De vanliga gran och tallträden såg plötsligt ut som miniatyrer bredvid de enorma sequoiaträden. Anledningen till att träden växer så bra här ska vara att det helt enkelt verkar vara optimala förhållanden.

Det fanns asfalterade stigar att gå på i skogen och jag gick runt 2 timmar bland dessa jättar. Mestadels stod man bara och gapade. Vissa träd växte för sig själv och i några fall växte flera gigantiska träd bredvid varandra och utgjorde stora väggar. Här finns flera av världens största träd och många var märkta med egna namn. Jag sparade det bästa till sist då jag besökte General Sherman som är världens största träd. Inget annat träd har lika stor volym som detta träd. Lite fakta är att trädet är 90 m högt och som bredast har en diameter på 11 m och omkrets på 31 m. Toppen är dödad av en skogsbrand men trädet växer ändå och blir större för varje år. Detta träd tros ha stått på samma ställe i ofattbara 2200 år! Vilken livshistoria det hade kunnat berätta. Här fick man stå i kö för att ta kort som ändå inte blev särskilt bra då hela trädet inte fick plats på samma bild.

Sista stoppet i parken blev ett besök på en bergstopp kallad Moro Rock. Fram till detta ställe fanns ett nedfallet träd man låtit ligga kvar över vägen och grävt ur så det gick att köra igenom stammen. Upp till bergstoppen var det inte så långt men däremot en intensiv stigning på 493 trappsteg om jag räknade rätt. Väl framme på toppen var det lätt bli knäsvag då utsikten var 360 grader. Man såg ut över en kanjon täckt av grön växtlighet så långt ögat nådde och Sequoiaträden såg nu faktiskt små ut långt nedanför kanterna. En av de bästa utsikterna på resan! Moro rock borde få mer uppmärksamhet helt klart.

Resan till hotellet ut ur parken gick nedför smala och krokiga vägar där det ofta var 180 graders svängar. Här hade jag turen att få se en svartbjörn i diket lufsa uppåt kanten men jag hann inte stanna och kolla. Kvällen avslutades med ett dopp i poolen under en stjärnklar himmel. Får se om jag träffar på himlens invånare imorgon då jag reser vidare till änglarnas stad.

Nu hade jag sett min sista nationalpark på denna resa och istället väntade nu några dagar i de större städerna här i västra USA. Färden gick söderut med sikte på Hollywood. Flera vingårdar och andra fruktgårdar såg man under färden som lite skön omväxling mot all öken man sett ett tag nu. Många har varnat för trafiken i Los Angeles men det var först när jag kom in i Hollywood som trafiken stockades och sista 2 km tog nog en kvart att köra. Utan GPSen hade det inte varit kul att köra här.

Motellet låg bredvid paradgatan Hollywood boulevard och jag behövde bara gå 100 m för att hamna på walk of fame plattorna med mer eller mindre kända namn på Hollywoodkändisar genom tiderna. Denna gata sträcker sig ganska lång och jag gick inte hela. Det mesta som jag var intresserad av låg samlat inom ett enda kvarter faktiskt visade det sig.

Först och främst Hollywoodskylten ville man ju se men eftersom jag inte ville ut och köra mer för att komma riktigt nära nöjde jag mig med att se skylten från 3 km avstånd några våningar upp i ett populärt köpcenter på boulevardgatan kallat Hollywood & Highland. Därefter väntade höjdpunkten enligt mig med ett besök i Dolby Theatre där oscarsgalan utspelas varje år. Jag köpte en biljett och gick på en halvtimmes visning men tyvärr fick man inte ta några bilder inne i lokalen. Det berättades att Dolby Theatre skapats enbart för denna filmgala men används även till konserter och american idol m.m. En vecka innan galan hålls stängs ett kvarter av gatan av för förberedelser. Inne i lokalen fick vi se en oscarsstatyett som väger 4 kg och är 32 cm hög i verkligheten. Väl inne i teatern fick vi sitta var vi ville och då valde jag att sitta på George Clooneys plats från i år längst fram.:-) Det kändes löjligt stort på nåt konstigt sätt. Salen rymmer 3400 platser och akustiken ska va så bra så att man kan föra en dialog mellan en person på scenen och en person längst upp på läktaren. Sedan gick vi samma väg ut som vinnarna gör när de mottagit sin oscar och ska intervjuas.

Efter detta gick jag till grannteatern chinese theatre där många kändisar satt sina hand och fotavtryck i asfalterade plattor på marken. Whoppi Goldberg hade även med sina dreadlocks som avtryck, lite kul. Sedan gick jag några kvarter på Hollywood boulevard men det var inte så spännande utan nästan alla butiker var souvenirbutiker som såg likadana ut och sålde samma saker. Jag åt på hard rock café där det var livemusik och sedan köpte jag en biobiljett och såg Baksmällan 3 på en biograf i chinese theatre. Eftersom filmen utspelade sig en del i Las Vegas var det extra kul att känna igen platserna nu.

Imorgon blir det mer filmtema då jag besöker en filmstudio i närheten.

Idag hade jag bokat en VIP-tur i Warner Brothers filmstudio i närheten av Hollywood och dit begav jag mig tidigt på morgonen. Som tur var låg stället inte långt från hotellet så jag slapp köra för länge i Los Angelestrafiken som är hetsig och snabb med att tuta så fort det finns chansen att störa sig på något. Warner Brothers ligger bakom serier och filmer som Vänner, Big Bang Theory, Batmantrilogin, Harry Potter och Sagan om ringen. Besöket varade 2,5 timma och innefattade visning av konstgjorda kvartér, en djungel, Tv-serieinspelning och muséer.

De konstgjorda kvarteren kunde varieras mycket med påklistrat tegel, belysning m.m. för att skapa olika miljöer. Här har scener till oscarsvinnaren Argo, Million dollar baby, kysscenen i spidermanfilmen bl.a. spelats in. I djungeln är kanske den mest kända scenen från Jurassic Park inspelad då bilarna blir jagade av t-rexen i första filmen. Vi såg inspelningsplatser för Ellen Degeneres och Conan O'brien talkshower. Sedan gick vi in i stora inomhushallar där bl.a. komediserien 2 panka tjejer just nu spelades in, dock inte när vi var där. Något jag inte visste var att det sitter livepublik och kollar på när serien spelas in och det är deras riktiga skratt man hör från livetagningarna. Det kan dock trixas med skratten eftersom publiken troligtvis inte skrattar när de hör skämtet efter 5e omtagningen. Caféet från vännerserien fanns kvar intakt och man fick sitta i cafésoffan.

Sista delen var ett bil och klädmuseum där det roligaste var bilar ock dräkter från Batman och Harry Potter tyckte jag.

Efter detta besök åkte jag söderut till strandstaden Santa Monica och lämnade därmed stor Los Angeles. Jag parkerade vid hotellet och vandrade ned mot stranden och det kändes mycket trevligare att gå runt här då man kände dofter från restauranger och trädgårdar. Väl framme vid stranden var det full fart på folk som badade, gymmade, spelade volleyboll m.m. Stranden var vit och säkert 100 m bred från trottoar till vatten. Direkt såg jag den kända Santa Monica piren med sitt nöjesfält med pariserhjul och bergochdalbana. Jag var sugen på att bada i stilla havet och gick snabbt ned i vattnet som var ganska kallt, men vad gör det när det går höga vågor. Det är ju så häftigt att bara stå i vattnet och kastas omkull av de starka vågorna. Hade det varit lite varmare i luften hade jag kunnat stå i vattnet länge men nu var det molnigt och stilla havsvindarna ganska kyliga. Jag gick upp och lade mig på stranden en stund istället där det var mycket folk.

Efter ett tag gick jag till trädpiren och vandrade runt bland restauranger, nöjesfält, fiskare och folk som förberedde en konsert. Det visade sig nämligen vara en slags version av kanalyran eller fallens dagar på piren just denna dag så efter ett tag började ett band spela musik. Det kändes häftigt att se ut mot horisonten och veta att där inte finns något land på långt avstånd. Jag åt mat på bubba gump en restaurang inspirerad av filmen forrest gump och hade räkor som specialitet så här blev det pasta med räkor i en härlig sås. Efter det lyssnade jag en stund på livemusiken. Här ute på piren såg jag också en märklig syn en ung kille i finkläder som spelade trumpet och steppade samtidigt, såg väldigt lustigt ut och det var svårt att hålla sig för skratt.

När det började bli mörkt gick jag hem till hotellet för imorgon ska jag upp tidigt och åka längs med kusten mot San Francisco. Santa Monica var ett mycket trevligt ställe och jag var glad jag stannade till här under resan.

Nu började en lång bilfärd med riktning San Francisco utmed stilla havskusten och highway 1 som är känd som en av de vackraste vägarna i hela landet. Målet för dagen var kuststaden Monterey för övernattning då det kändes för stressigt att köra från Los Angeles till San Francisco på en dag. 06.20 satte jag fart på bilen och styrde ut mot kusten. Första staden att passera var Malibu och man kände doften av havsvatten komma in via ACn. Det var grått och dimmigt ute så det var inte bästa sikten så tidigt på morgonen.

Efter 2 timmars körning utefter kusten och än så länge ingen nivåskillnad nådde jag Santa Barbara, en bad och fiskeort. Här var det lagom att lägga in en vilopaus då jag läst om Stearns wharf som är västra USAs äldsta trädpir som skulle ligga här. Jag parkerade vid Palm park en parkering omringad av höga palmer och tog mig ut på piren. Piren var byggd 1872 och var i fint skick med restauranger och småbutiker. Dock var Santa Monica piren betydligt större. Runtomkring denna strand låg det mängder av båtar vid andra stenbryggor.

Nu styrde jag lite inåt landet för att passera den danskinspirerade staden Solvang. Efter en timmes åkande kom jag fram till denna stad där det hängde många danska flaggor. Gatorna var smala och byggnaderna välmålade, här fanns även flera väderkvarnar bredvid husen. Staden var liten och det gick snabbt att åka igenom men jag stannade till vid ett av alla konditorier, en salamimacka fick det bli.

Ut mot kusten igen och nu började vädret spricka upp och bli soligt men fortfarande gick vägarna på havsnivå. Nästa inplanerade stopp var Hearst Castle där jag bokat in en rundvandring. Det här var ett populärt stopp visade det sig för det kryllade av turister här. Detta slott började byggas av en rik man William Hearst i början av 1900-talet och stod klart efter 28 år först. Slottet ligger utmed kusten långt uppe på en kulle så vi åkte med bussar uppför slingriga vägar. Förr fanns det även en djurpark i detta område skapat av samma man med över 100 exotiska djur bl.a. isbjörnar och lejon! Hit kom merparten utav Hollywoods kändisar för att ha det trevligt och då red man med häst uppför de branta kullarna. Uppe vid huset togs vi emot av en guide som visade oss runt i några av de allra största rummen. Slottet var uppdelat i olika mindre etapper och alla hängde inte ihop. Totalt fanns det 165 rum. Vi fick se en ankomstsal, matsal med säkert 30 sittplatser vid ett långt bord, biljardsal, en morgonsal med en enorm öppen spis och till sist en biograf. Utomhus fanns även 2 enorma pooler som var väldigt fina så detta var ett kul stopp.

Några km härifrån var det skyltat med en pil att man kunde se en strand med elefantsälar så där körde jag in. När jag parkerat bilen gick man en lite sträcka till en liten upphöjd kant där det flockades turister. Nedanför var en stor strand fullsmockad med elefaantsälar som var rejäla pjäser. De flesta låg och tog igen sig på stranden och vissa simmade i vattnet. Det var säkert hundratals sälar. En informationsskylt skrev att 1992 fanns bara några dussin sälar kvar vid detta område men efter insatser för att förstärka stammen fanns här numera runt 15 000 sälar, helt otroligt!

När jag fortsatte resan norrut började nu den dramatiska stigningen. Efter några km körning befann man sig nu högt över kustlinjen och åkte på smala vägar utefter bergskanterna. Det blev några fotostopp de närmsta milen. Det kändes speciellt att köra alldeles på kanten av en stor kontinent. Även ett badstopp hanns med på en strand jag hört talas om att sanden har inslag av lila sandkorn. Det var inte så påtagligt att sanden var lila men när man visste om det så kunde man ändå urskilja de lite lilaskimrande kornen. Skönt med ett dopp bland de höga vågorna i alla fall. Vattnet var rejält kallt.

Det var skönt att komma fram till hotellet i Monterey medan det fortfarande var ljust och imorgon fortsätter resan norrut då jag ska ankomma till min slutstation San Francisco på denna resa.

Nu fortsatte resan norrut på den sista biten av highway 1 innan jag nådde slutdestinationen San Francisco. Tyvärr var vädret mulet och lite småregn kom faktiskt ned vilket gjorde det svårare att se den fina miljön runt kustlinjen. Det kändes dock som jag passerade den mest spektakulära sträckan igår. Hade jag stannat och badat vid varje utmärkt badstrand utmed kustremsan hade jag varit framme först om en vecka för badstränder fanns det gått om kan jag lova.

När jag därmed kom in i San Francisco ganska tidigt bestämde jag mig lite spontant för att ta mig ett besök till vindistriktet Napa Valley som ligger norröver staden. Vips som det var körde jag på Golden Gate bron norrut som var täckt av tjock dimma så det var svårt att se så mycket mer än de orangea staketen och vajrarna som hängde från ovan. När man kom några km efter bron försvann dimman spårlöst och det blev helt plötsligt strålande solsken. Efter en timmas körning kom jag in i Napa Valley och vart man än såg var det vindruvsrankor och skyltar om vinprovsmakning. Det var oerhört vackert att köra igenom detta gröna område och gårdarna såg trivsamma ut allihopa. I denna dal, som är 20-30 km lång, finns över 450 vingårdar och jag kände bara igen namnet på en av dom så jag körde in till Sterling vineyards som låg i slutet av dalen.

Jag var inte ensam om att känna till denna gård för här var det knökat med folk och en gigantisk parkering. En rundtur kostade 170 kr och då fick man först åka linbana i hyttar a'la Branäs upp till gårdshusen som låg uppe i berget. Här fick man gå för sig själv och läsa om tillverkningsprocessen och vinodlingen i området samtidigt som det var stationer med provsmakning av deras egna viner. Eftersom jag inte hade någon chaufför kunde jag mest dofta på vinet men tungan fick sig ett dopp i glaset emellanåt i alla fall. Det var intressant att lära sig mer om tillverkningen och jag är glad jag tog denna rundturen.

Nu åkte jag tillbaka mot San Francisco och över Golden Gate bron som nu såg än mer spöklik ur dränkt i ett moln av tjock dimma, en vacker syn. Jag styrde mot hotellet och efter att ha kört i los Angeles var det en otrolig skillnad i körmentalitet i denna stad, folk tog det lugnt i trafiken lämnade bilar företräde om man skulle byta fil och inte alls någon hets. Det gick inte snabbt i bilköerna men man kände sig betydligt lugnare på dessa gator. Mitt hotelll ligger centralt men gatorna var befriade från tung trafik. Det finns få parkeringsplatser så bilarna står utefter trottoarerna och lämnar ofta bara ett körfält åt vardera håll vilket är skönt.

Kl 18 hade jag checkat in och hade kvällen på mig att se områdena i närheten. En bra karta på hotellet visade att den krokiga gatan Lombard street bara låg några kvarter bort så dit gick jag. Direkt märkte man att staden är uppbyggd på kullar för det finns inte många plana gator i staden utan det är oftast uppför eller nedför. På Lombard street är det nedför som gäller för bilarna att köra på denna enkelriktade gata som slingrar sig som en orm nedför backen. Poliser stod och dirigerade trafiken i backen och jag med många turister stod och beundrade spektaklet i backen. Bil efter bil gav sig av ned i backen och det var en rolig syn att se reaktionerna i bilarna, ofta satt maken och körde medan hustrun satt bredvid skrattandes med kameran i högsta hugg utanför vindrutan. Såg även en fruktansvärt fokuserad japan som satt i bilen själv och samtidigt som han körde försökte fota med sin systemkamera. Dessa japaner har gett många skratt på denna resan.

Därefter gick jag förbi en stor katedral kallad Grace cathedral som var ståtlig mitt mellan alla hus. Sista besöket blev chinatown som var som att gå in i en annan kontinent med butiker som säljer kinesiska souvenirer, mattor m.m. Här blev det också middag och 7 små rätter med bl.a. stark soppa, kycklingsallad, dumplings, vårrullar och en avslutande lyckokaka. Dock hade jag hoppats på nåt mer positivt än det jag fick: "Nu är en bra tid att ta tag i gamla oförrättade ärenden". Genast kände man stressen komma.

Det bådar gott för slutspurten på resan och San Francisco blir nog en perfekt slutpunkt.

Idag hade jag två saker inplanerade. Dels att se Golden Gate området med bron och parken och dels en förbokad kvällstur till ön Alcatraz. Jag valde att förflytta mig med busstrafik då det hade tagit för lång tid att gå. Bussbiljetten kostade 14 kr och gällde 2,5 h. Första stoppet blev en närmare titt på Golden Gate bron. Bussen stannade till vid en utsiktspunkt kallad Fort Point där man stod nära bron och hade bra utsikt. Även idag var det mulet, dimmigt och dessutom lika varmt som en svensk oktoberdag så byxor, tröja och jackan kom för första gången till användning på denna resa.

Precis som igår syntes inte de två tornen då ett tjockt dimmoln hängde lågt över bron. Det var vackert ändå att se ut mot bron som en gång i tiden hade världens högsta torn. Den orangea färgen som egentligen bara var tänkt som grundfärg men blev bestående då den passade in bra i området är också vacker. Jag tog mig också en promenad på bron och gick halvvägs över och vände. Det var kul att se de stora vajrarna som hänger ned till brons räcken och gör att all tyngd hamnar på de båda tornens toppar.

Därefter åkte jag vidare med bussen till närliggande Golden Gate Park. Parken är 5 km lång och 1 km bred vilket gör den till USAs största anlagda park. Naturen är som en blandning mellan Göteborgs slottsskogen och botaniska trädgården med långa vandringsleder och fina blomsterplanteringar. En del områden kostade pengar att gå in i vilka jag inte besökte. Jag fick ändå se en rosenträdgård, väderkvarn, sjöar och en flock bufflar. Det fanns många fina färgglada rabatter att se på. Många tog en löptur genom parkens fina natur.

Efter några timmar i parken åkte jag med bussen vidare till hamnen och Fishermans Wharf där turen till Alcatraz avgick. Jag hann se mig runt lite i hamnen där det kryllade av turister och souvenirbutiker. Den lilla färjan över till ön avgick Kl 18 och det blåste hårda kalla vindar på båtens översta däck där jag stod. Just då längtade jag efter att komma in i fängelsets lokaler. Vi hälsades välkomna av en guide som drog lite historia som att fängelset var aktivt mellan åren 1934-1963, fångvakternas familjer bodde på ön och att det skedde 14 flyktförsök. Därefter gick vi in i fängelset och fick var sin bandspelare med förinspelad guideröst som ledde oss igenom fängelsets lokaler. En del röster kom från personal och fångar som verkat på ön. Mycket såg orört ut i cellerna och särskilt intressant var cellerna som filmstiserats i "flykten från alcatraz" om de 3 personerna som grävde sig ut ur cellerna då hålen i väggarna fanns kvar.

När guideturen var slut var det kolsvart ute och det kändes kusligt med kylan och mörkret på den blåsiga ön. En inspirerad guide berättade en fascinerande sann historia om en man som så när lyckades rymma från ön, han tog sig ur fängelset, simmade mot land och nådde också land vid Golden Gate bron men var då så förfrusen och medtagen att de som hittade honom på stenarna trodde han försökt begå självmord genom att hoppa från bron och ringde polisen som då kände igen kläderna från alcatraz och sände tillbaka honom dit. Jag är väldigt nöjd med turen till Alcatraz som var mycket intressant.

Tillbaka på land hann jag med ett sent restaurangbesök innan jag nådde hotellet. Imorgon är det sista dagen i USA innan hemmåtfärdem på onsdag.

Idag var sista heldagen i San Francisco och jag hade inte planerat mycket för dagen utan den blev lite improviserad då jag redan sett det mesta jag velat se. Efter mycket vandrande under de här veckorna har morgonrutinen blivit att tejpa tårna för att slippa skoskav och blåsor. Första dagen tejpade jag 2 tår men de sista dagarna har tejpandet fortsatt till 8 tår, båda hälarna och hälsenorna. Eftersom hotellet inte har frukost blev det första målet att hitta ett bra frukostställe. Det gjorde jag via min guidebok så jag gick till området union square där caféet låg. Sista dagen i USA och jag tänkte inte gå på diet utan beställde in en rejäl belgisk våffla med grädde, jordgubbssylt och jordgubbar. Fruktansvärt mäktigt och gott var det och jag höll mig mätt i 6 timmar.

Union square är ett stort shoppingområde i stan och jag passade på att gå runt här. Ett varuhus jag gick in på var 8 våningar högt med bara dyra och exklusiva butiker. På en annan gata fanns hennes och mauritz som jag sett i några städer här nu under resan. Jag gick något kvarter för långt på shoppinggatan och hamnade i uteliggarnas områden där polisen just tagit en man i handklovar. Istället gick jag några kvarter österut mot hamnen och hamnade i finansdistriktet bland skyskrapor och kostymnissar. Ibland är det nära men ändå så långt borta mellan vissas livssituation. Den högsta skyskrapan räknade jag till 50 våningar hög.

Jag kom ut till hamnen och sökte mig upp mot Fishermans Wharf som jag inte hann se mycket av igår. Detta verkade vara turisternas favoritområde i stan för här vad det tjockt med folk och svårt att ta sig in i butikerna och ännu svårare att ta sig ur dom. Mängder av restauranger och souvenirbutiker fanns det och speciellt en pir med nr 39 har gjorts om till ett tvåvåningshus med butiker, karuseller och restauranger. Ofta simmar det runt sjölejon i hamnen men nu över sommaren sökte de sig ofta bort från området så tyvärr syntes inga till idag. Vid sista piren finns en berömd chokladtillverkare Ghirardellis som tillverkar kvalitetschoklad. Här fick man smakprover men det var ganska dyrt om man ville handla.

Vandrandet fortsatte till Filbert street som är känd för att vara en väldigt brant backe och det kan jag bekräfta att det var. Bilarna som åkte ned här rullade sakta fram till backens början och stannade ofta och tog kort innan de åkte utför. Efter ytterliggare en vända i Chinatown återvände jag till hotellet där det ligger en italiensk restaurang bredvid kallad Fior D'Italia. Här åt jag sista middagen och det visade sig vara USAs äldsta italienska restaurang startad 1886.

Imorgon Kl 15.40 går planet hem och jag har fått se det jag velat se här i San Francisco och jag är nöjd med dagarna jag tillbringat i staden. Ska bli skönt att komma hem till vardagen igen!