Dag för dag: Resealbumet "Vandring i Dolomiterna" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Slog upp ögonen och såg en klarblå himmel] utanför fönstret. Sista vandringsdagen och vädret skulle visa sig från den bästa sidan med temperatur upp emot +25 °C. Skyndade att checka in på flygplanet tillbaka till Stockholm-Arlanda, dels för att få fönsterplats men också för att få plats så långt fram som möjligt för att undvika att sitta vid motorerna (som är monterade baktill på flygplanskroppen och inte vingarna på en Boeing 717). Frukost vid 07.30 och veckans sista morgonmöte vid 08.45. Vår guide för dagen i den röda gruppen var Patrick och vi skulle få prova på en vandringsled som de inte vandrat längs tidigare under sommaren.

http://www.reseguiden.se/bilder/515666
http://www.reseguiden.se/bilder/515667

Researrangören hade hyrt in en minibuss som körde oss från hotellet i Champoluc till byn Brusson, därefter svängde bussen av och började köra upp för berget och efter många hårnålssvängar kom vi fram till parkeringen vid Estoul på 1871 höjdmeter. Här började vandringen genom Mosçerela-skogen (Bosco di Mosçerela), vilken gav välbehövlig skugga. Solen låg på och värmde på duktigt, så all skugga var välkommen. Men när vi började närma oss trädgränsen (cirka 2200 höjdmeter) och det inte skulle finnas så mycket mer skugga längs vägen, drog vi ner lite på tempot och gjorde en del extra vattenpauser. Enligt Rebecka, vår vandringsguide, var det ovanligt molnfritt idag och vi fick därför en god utsikt över de omgivande bergsmassiven, inklusive Mont Blanc (4810 m.) och givetvis Monte Rosa-massivet.

http://www.reseguiden.se/bilder/515668

Efter ett par timmar kom vi fram till Lago Chamen på höjden 2451 meter, där vi gjorde en paus för fika, teknisk paus och ett dopp för de som önskade. Jag stod över bad denna gång också, då temperaturen knappast skulle skilja sig från övriga sjöar vi stannat till vid.

http://www.reseguiden.se/bilder/515669
http://www.reseguiden.se/bilder/515670
http://www.reseguiden.se/bilder/515671

Patrick upplyste oss om att nästa etapp, gick upp för det berg vi hade framför oss. Eftersom vi nu befann oss ovan trädgränsen och man inte hade något annat att referera till så det ju inte så himla jobbigt ut, visst vem som helst kunde ju se att det var brant, men det verkade inte vara särskilt högt. Men när vi väl börjat vår vandring uppför insåg vi allt mer hur högt upp det ändå var. Det tog nog närmare en timme att ta sig upp till Colle Valnera på 2681 höjdmeter, från Lago Chamen (2451 m.). Men som tidigare nämnt, så var det helt klart värt utsikten därifrån.

http://www.reseguiden.se/bilder/515672

En magnifik utsikt över bergen och dalarna vi hade framför oss resulterade givetvis i ett gruppfoto. Här uppifrån hade vi en vid utsikt och kunde även se ner till Rifugio Arp (2431 m.) där vi skulle få äta dagens lunch. Pasta med speck och fonduta, som smakade väl. Fonduta är en typisk förrätt vanligt förekommande i Aostadalen, där Fontinaost blandas med äggula, mjöl och mjölk och den färdiga krämen breds på rostade skivor av vitt eller mörkt bröd. Fontinaosten, Aostas stolthet, har sedan 1995 varit ett ursprungsskyddat varumärke inom EU, vilket innebär att osten bara får produceras i Aostadalen. Fontina görs enbart på opastöriserad mjölk från en speciell ras av kor som endast finns i Aosta.

http://www.reseguiden.se/bilder/515673

Efter lunch samlades både röd och blå grupp för gemensamt gruppfoto, innan vandring nedför till den väntande bussen vid Estoul. Efter ungefär 25 minuter var vi tillbaka i Champoluc och Hotel Relais des Glaciers. Efter en välbehövlig dusch och både fot- och skovård var det dags att börja packa för hemfärden imorgon bitti. Vi som skulle flyga tillbaka till Stockholm Arlanda behövde inte checka ut lika tidigt som de andra resenärerna som skulle till Malmö och Göteborg. Ett avslutningsmöte arrangerades i konferensrummet kl. 19.00 där vi haft alla morgonmöten under veckan. Nu bjöds det på bubbel, bildvisning och möjlighet att köpa en USB-sticka med all information (kartor, luncher på Rifugios mm.) samt de bilder som vandringsguiderna Rebecka och Lina tagit av både Röd och Blå grupp under veckan. På hotellet sedan bjöds det på Gala Dinner för oss som bokat via researrangören. Där salladen var entrérätt, första förrätt var skinka och färsk frukt och som andra förrätt var det Ravioli med Auberginer och tomater. Varmrätten var rostbiff med potatis och Courgetter. En avslutande efterrätt med Chou Buns stoppade med Chantilly Cream och chokladsås. Efter middagen var det dags att göra sig skuldfri från den hotellnota man ”dragit” på sig under veckan. Vin och vatten för min del. De tog bra betalt för vattnet och kostnaden för enbart vattnet motsvarade halva notan… nåväl. Det var ju bara att hosta upp pengarna.

Copyright © Bejjan888™

[Upp i tid för frukost kl. 06.00.] Det var inte den ordinarie restaurangpersonalen som började så tidigt heller. Skulle tippa på ett det var en ur städpersonalen som fick ta sig upp extra tidigt, för när jag senare checkade ut från hotellet så såg jag den ordinarie personalen på plats vid 07.30, när frukosten vanligtvis öppnade. Ställde mig i tid vid byns kyrka, där bussen skulle hämta oss för avfärd mot Milano Linate Airport. Vi fick nog en lite större och lyxigare buss än vad vi behövde för oss 13 personer som skulle med. Vi fick nästan en fullstor buss med parkettgolv och lädersäten där man kunde fälla ut benstöd och luta omkull sätet en bra bit bakåt. Men man ska väl inte klaga ;)

http://www.reseguiden.se/bilder/515674

Bussfärden var därför ganska behaglig. Men då bussen var relativt stor hade den en hel del problem att ta sig ner och genom alla hårnålskurvor som vi var tvungna att ta oss igenom för att lämna Ayasdalen. I en kurva körde bussen fast. Hela underredet skrapade i asfalten och i normala fall hade nog de flesta inte reagerat särskilt mycket. Men eftersom vi var ganska högt upp och kurvan omgavs av i princip stup, så var det inte lika roligt längre. Efter några minuters krånglande lyckades chauffören köra loss bussen och kunde fortsätta. Tydligen så hände det varje gång de valde att köra med just den där bussen. Därför höll man på att bredda vägen för att busstrafiken ska kunna flyta på och hantera den ökande mängden turister till Ayasdalen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515675

Ju närmare Milano vi kom desto varmare blev det, både inne i bussen och utanför. Väl på flygplatsen när man klev ut ur bussen så var det en värmechock som sköljde över en. Garanterat upp emot +35°C ute och strålande sol. Men vi skyndade in i terminalen och checkade in. Klockan var redan runt 11.30 och man hann precis köpa och äta något innan det var dags att borda planet vid 12.20. Alla passagerare trängdes ihop på en transferbuss vid gaten, som tog oss ut till själva planet. Den korta biten från transferbussen och uppför trappen och in i planet, blev det nästan som en kapplöpning då ingen ville vara kvar utanför planet längre än nödvändigt på grund av värmen. En tanke slog mig att det kanske inte var särskilt mycket svalare inne i planet där heller. Men det var det faktiskt. De hade lyckats kyla ner luften i planet så det var riktigt svalt och behagligt. All credit till besättningen för att de lyckades med det. Strax före klockan ett lyfte planet från Linate och drygt 2 tim och 30 min senare landade vi på Stockholm-Arlanda. I lugn och ro gick jag till bagagebandet i vetskapen om att mitt tåg inte skulle gå förrän om 2 timmar. Så det gjorde inget om min väska kom ut sent på bandet eller inte. Vi som vandrat tillsammans under veckan sa hejdå till varandra och när min väska kommit vandrade jag vidare till Sky City för att få i mig lite mat. En McWrap & Co fick det bli. Börjar bli mer av en vana det där. Men det är så ruskigt gott, alltså ;) Och tågresan hem gick smidigt och enkelt utan förseningar.

Ännu en fantastisk vandringsresa, denna gång i Dolomiterna, med mycket trevligt folk och många goda skratt. Även om man reste själv så var man en i gruppen. Tyvärr har researrangören inte lyckats promota resorna till Champoluc tillräckligt bra, och antalet resande dit har inte motsvarat förväntningarna. Arrangören kommer anordna resor dit nästa sommar (2016) också, men sedan ser det ovisst ut. Så vill ni prova på något annorlunda, tycker jag att ni definitivt ska ta chansen nästa sommar.