Dag för dag: Resealbumet "Thailand 2020" av Hansiaxelsson

Eller Lanta Old Town, som den också kallas. Har en gång varit en fiskeby, men numera verkar man leva på oss turister. Husen står på träpålar ut i vattnet. Det är ebb nu, men tidvattnet har vänt, så havet stiger snabbt under husen.
Vi glider in i byn genom den lokala marknaden, i vår hyrda lilla söta picup (1200 bath, med chaufför, fram och tillbaka).
Massor av färsk frukt blandat med fisk, grönsaker och friterade bananer. Det blir ju bra att avsluta med att handla lite frukt innan vi ger oss av hemåt igen.
Men när vi är färdiga med shoppingen utmed huvudgatan, har man packat samman sina varor. Jag får dock tag på 3 mango för 50 bath.
Frukten här smakar verkligen frukt. Solmogen mango är söligt, men gott. Vi äter den till lunch.

Hemma igen blir det ett dopp i poolen, innan jag tar min bok och finner skugga under en trädgren på stranden. Värmen suger, man får bada många gånger.

Efter en GT på terassen/altanen, går vi till vår egen restaurang där dom just idag har barracuda till 180 bath. Pommes Frittes och en röd currysås till. Currysåsen var god, men passade inte ihop med barracuda och pommes.

Våra kontanter börjar att ta slut. Vi hade räknat med att använda kredit/bankkort här i Thailand, men det fungerar inte. På de allra flesta ställen tar dom bara cash.
I ATM-maskinen("bankomaten") är det ett maxbelopp på 20000 bath. Jag tog ut 10000 bath och det kostade 220 bath, så man kan inte springa och ta ut varje dag. Det blir dyrt, sa Snålsson.

Nu är ryggan klar för morgondagen. Vi ska på äventyr.

Anne o Hans

Den här turen kostar normalt 1700 bath, men vi får rabatt och betalar 1050 bath/person. Som hittat.
Halv nio i morse backade båten till på vår strand, för att plocka upp oss. Med 2 st V6:or a' 200 hästar styck, drar den iväg till nästa hämtning, (Vilket råkar vara Casuarina Resort, dit vi ska flytta om 3 dagar). Ytterligare någon hämtning och båten är full, c:a 20 personer plus 4 besättning.
Vi ska besöka Ko Chuek för 40 minuters snorkling. Båten fräser dit i en gropig sjö, som säkert ger träningsverk imorron.
Snorklingen var inte speciellt bra, då vattnet var mycket grumligt.

Nästa stopp är Koh Muuk, för att simma in i grottan Morakot Cave, eller Emerald Cave som den också kallas. Dagens höjdpunkt. Jag har varit här förut, men då var det inte så mycket människor som nu. Det är trots det en fantastisk upplevelse.
Man simmar in i ett "hål" i bergväggen, c:a 6 meterbrett och 3 meter högt. Man har flytväst på sig numera. Det blir högre i tak längre in. Efter ett tiotal meter, tar man tar till höger blir det svart, helt kolsvart, men ledarna har små ficklampor som man kan följa. Sen tar man till vänster och man kan skönja ett ljus i tunneln. Och till sist till höger igen. Då ser man utgången och när man kommer ut finner man en paradisstrand av vit sand, kantad av "djungel".
Det är som om det är borrat ett hål uppifrån genom berget med en diameter på 40 meter, och kanske 50 meter ner till havsnivån.
Nu kommer det fler turister, som gapar, ropar och skriker, så det är dax att ta sig ut till båten igen.

Nästa stopp blir Koh Kradan, där vi får lunch, frukt och småkakor.
Här var den bästa snorklingen på turen. Även den bästa utflyktslunchen jag nånsin fått. Givetvis kyckling och ris, men med röd curry som var riktigt god.

Vi vänder hemåt och sista stoppet blir Koh Ngai, strax söder om Koh Lanta. Inte den bästa snorklingen här heller. Man har nog blivit kräsen😊.

Havet har lugnat sig, så de dryga 7 kilometrarna hem, går kanska så stillsamt, i kanske 30 knop.

Ganska så möra, vadar vi iland, kommer hem och svalkar oss med några kalla Chang.

Det bästa med dagen var nog Emerald Cave...och lunchen.
Det sämsta var att min undervattenskamera gick sönder efter första snorkelstoppet😢😢.

Anne och Hans

Sovmorgon. Vi äter inte frukost innan halv nio idag.
Sen blir det poolen resten av förmiddagen.
Det blir för hett att ligga i solen nå'n längre stund, så man måste finna skugga någonstans.
Det är ont om parasoller, det finns endast 4 stycken vid poolen.
Vid ett-tiden äter vi lunch och beställer sedan en halvdagstur till imorron. Får prutat ner den från 1000 bath till 800 bath/person.

Eftermiddagen tillbringar jag på stranden, med min bok. De andra vill hellre vara vid poolen och/eller inne på rummet.

Klockan 18 går vi ner till vår "stamrestaurang" för 4:e gången. Nu för att se solnedgången. Ja, de råkar ju ha Happy Hour också...😉.
Så det är bara att borra ner fötterna i sanden och njuta.
Alla fyra äter thaimat idag😀.


Anne och Hans

Idag har en dröm uppfyllts. Jag har paddlat kajak bland Thailands limestone-klippor och under droppstensformationer. Dessutom paddlade vi in i en stor grottsal på Koh Talabeng.
Riktigt häftigt😀.
Det var två-manskajaker, så det var Annette där fram och jag där bak (för att styra upp, och så kunde hon ju inte se när jag tjuv-vilade, hi,hi🤣).
Sakta paddlar vi vidare utmed bergvägg och droppsten, ut till en liten, liten sandremsa, kanske 10 meter lång och en meter bred, mellan två små öar.
Där hoppade vi i vattnet och låg och såg när långsvansmakakerna fick frukt av vår guide.
Efter en 20 minuter sisådär, paddlar vi "hem" till den lilla undanskymda stranden, där vi startade. Där väntade vår longtailbåt och de som inte kajakade, på oss.

Dagen startade med att vi blev hämtade vid Pearl Lanta, där vi bor.
Vi körs till piren vid Thung Yee Peng, på andra sidan Koh Lanta. Med 14 passagerare och 2 besättning bär det iväg.
Plötsligt stannar vi vid en liten, liten ö som inte var med i programmet. Vi går iland. Kommer inte ihåg namnet... men det var en märklig stenklippa, c:a 2 meter över havet, som såg ut som trä.

Sen kör vi vidare, enligt programmet till Koh Phee, för att ta fotografier. Nu när vi kommit hem, kan jag konstatera att det INTE var Koh Phee, utan Koh Daeng!!
Spelar egentligen mindre roll. Det var fint ändå.
Ena klippväggen såg ut som Fantomens dödskalle grotta. Men jag vet ju att han inte bor i Thailand😊.

Nu brummar vi ner till kajak-äventyret på Koh Talabang.

På hemvägen ska vi stanna till och mata de simmande aporna. Detta ville vi egentligen hoppa över, men det blev en ganska kul upplevelse iallafall.
Så fort vi närmade oss mangroveträsket, flockades långsvansmakakerna och när frukt kastades ut i vattnet, hoppade de i och simmade ut för att hämta.
Helt plötsligt invaderade de båten, men de var mycket vänliga. Rörde inget annat än frukten de fick.

Nu är vi hemma igen och tar ett dopp i poolen. Den blir snart fylld av skrikande och skränande ungar, så vi gamlingar drar oss tillbaka.

Efter den obligatoriska GT:n, går vi till stranden för kvällsmat. Vi väljer faktiskt en ny restaurang. "Flied Lice", anka och vårrullar är vad vi äter.

Nu har vi "packat" för imorron flyttar vi till nytt boende.

Anne och Hans

Efter incheckning och frukost lastar vi "våran" lilla picup för att köra den dryga kilometern till vårt nya boende, Casuarina Resort. Chaffisen kollar skeptiskt på hjulen om det är tillräckligt men luft. Folk runtomkring är roade av vårt spektakel med 4 tunga väskor, ryggor och inte minst vi själva.

Halv tio checkar vi in, men våra bungalows är ju inte klara. Så vi får vänta vid poolen, vilket vi var förberedda på.
Nästan alla solsängar var redan reserverade, men inte många människor var där. Här är det tydligen så, att man reserverar så tidigt som möjligt för att överhuvudtaget få en plats, vilket är ett otyg. Dessutom inte tillåtet.
Det är bara att rätta in sig i ledet, och ta seden dit man kommer.
Så imorron bitti "skickar" vi ut Annette för stolreservation🤣.

Resorten ligger precis vid stranden, så det blir flera dopp i havet...även för poolälskarna.
Logg Beach är verkligen lång. En kanonfin strand. Rent och fräscht, men nackdelen är att man numera inte får ha varken parasoller eller solstolar på stranden. Verkar som om det gäller hela Thailand.

Anne och Hans

Dagen börjar med frukostbufe'. Inget märkvärdigt...god bacon....och små söta wienerbröd😊.

Annette har reserverat 4 solstolar på gräsplätten framför poolen. Perfekt läge för både pool och strandhäng. Så här tillbringar vi resten av dagen.
Long Beach är 2,5 km lång. Var tvungen att promenera bort några wienerbröd idag. Funkar på tidig förmiddag, men fram runt middagstid blir det för varmt för sådana fysiska aktiviteter.

Igår låg vi och tjuvlyssnade på några andra resortgäster, som talade sig varma om marknaden i Saladan. (Saladan är "hamnstaden" på Koh Lanta, några km från där vi bor)
Bara ordet "Marknad" får vissa att spetsa öronen.
Marknaden var i min mening inget att ha, men Ni som ska till eller är på Koh Lanta, missa inte WALKING STREET!
Fullt av liv. Happy Hour 80 bath/drink. Streetfood i massor. Kycklingkebab 40 bath (jag blev mätt på en), kycklingspett 15 bath, friterad spiralpotatis och så självklart Roti, tunn pannkaka med banan 😊😊😊.

Efter lite shopping i det stora varuhuset, tar vi vår lilla sorngtauw, som väntat på oss i 3,5 timme. 400 bath t/r.

Kvälls-GT och cigarr, sen blir det godnatt.😴

Anne och Hans

Lanta Casuarina Resort är ett ganska flott ställe. Iallafall om man ska se till vad det kostar att bo här.
Vi har visserligen en..."parbungalow", alltså två bungalow i ett hus, alldeles vid poolen och 50 meter till strandkanten. Sånt får man betala för. 11340 bath för 3 nätter/ bungalow.
Frukosten är inte speciellt märkvärdig. Det finns det vanliga. Poolområdet är fint, men det finns inte en parasoll som är hel. Det saknas bord mellan solstolarna. Och som sagt; man måste upp tidigt för att överhuvudtaget få nå'n solstol.
Resorten ligger i södra ändan av Long Beach och går man ut på gatan är det stendött. Finns inga restauranger, ingen shoping, det är kolsvart.
Poolbaren däremot är bra. Här god mat och inte allt för dyr.

Det är sista kvällen på Koh Lanta, och vi tar oss in till WALKING STREET i Saladan igen. 10 minuter med minipicuppen. Vi dricker oss mätta på Hula Hula Pub, som har Happy Hour och äter oss mätta på streetfood.
Vid åttatiden är vi klara och vill hem. Vi tar en pickup, en riktig discopicup, full med neonljus och 8 högtalare som skränar ut musik.
Att transportera sig här utmed huvudgatan är inga problem. Det finns mängder av transportmedel. Framför allt scootrar/mopeder med sidovagnar. Plats för 4 personer, men det är bekvämare med de små lastbilarna.

Natten till idag åskade det och regnet vräkte ner. Men när vi vaknade var det fint igen. Det lovades ytterligare åsk och regnväder till ikväll, men det har vi inte sett till...ännu.

Imorgon checkar vi ut och drar vidare mot nya äventyr.

Anne och Hans

Jaha Du, Jan Johansson. Det är väl 18 år sedan vi var här sist. Mycket är utbyggt och en fin Walking Street, med många mysiga pubar och hak, som inte fanns då.

Det finns många sätt att ta sig från Koh Lanta till Ao Nang och Railay Beach. Vi valde nog det billigaste. 550 bath.
Blev hämtade vid Casuarina i en gammal skraltig sorngtaaw. Bagaget på taket, för det skulle med fler. När vi tyckte vi var fullastade, stannade vi på ytterligare ett ställe och 2 till knöddes in.
Ner till piren i Saladan, där vi väntar på att färjan töms på folk.
Drygt 100 personer skulle jag tro, får plats.
I den här båten sitter man iallafall över vattenytan, men man ser ändå inte så mycket genom de skitiga rutorna. Det är iallafall inte fotografivänligt.

Vi drar norrut och kan se Phi Phi-öarna till vänster och Koh Jum till höger. 1 timma 45 minuter senare är vi vid Railay Beach. Några ska till Phuket, de får hoppa över till en större båt, andra ska vidare runt udden till Ao Nang.
Vi som ska iland här, blir upplockade av longtalebåtar, vilket är ett vanligt sätt här i Thailand. Ett litet konststycke att hoppa över till den.
Kommer man så här på eftermiddagen är det lågvatten, vilket medför att man inte kan komma så långt in till stranden. Det saknades 50 meter när det tog stopp. Så det är bara att hoppa i, grabba tag i sin resväska och vada iland.

Sand Sea Resort ligger precis vid stranden. Ett stort område med många bungalower och boenden. Vi får återigen en dubbelbungalow, med dörr emellan oss😀, ungefär mitt i området.
2 fina poolområdet i var sin ända av resorten. Här ska vi nog trivas😄.
(Tyvärr fungerar bara en av AC-na. Så nu ränner det omkring 2 "förståsigpåare" för att lösa detta. Tillåt mig tvivla🤔. Hoppas det ordnar sig på nå't sätt.)

Jag skulle tro att många också skulle få sig ett gott skratt, AnnBritt, om de sett oss kravla oss ur longtailbåten och ner i plurret🤣🤣🤣.

Inte för många gratisdrinkar, Mats, för Du får upp tidigt för att boka stolar....😆

Anne och Hans

Railay Beach ligger på en halvö. Hit eller härifrån kan man inte komma med bil, utan det är longtailbåt som gäller.
Ao Nang ligger ju bara "runt hörnet", men det kostar 800 bath/båt/8 personer. Vi gitter inte vänta på att det ska komma 4 personer till, så vi betalar 800 och kommer iväg.
Vi strosar hela gatan fram tills vi hittar ett café. Där får vi oss några goda lattar.
Damerna ska fixa naglar, så jag passar på att leta upp Peace Laguna Resort, som vi bott på vid två tidigare resor.
Men det gick inte att känna igen. Totalt förändrat till en lyxresort.
Inte heller Last Cafe', som låg längst söderut på stranden, går att känna igen.

Efter att vi handlar det vi skulle, köper vi biljetter i en biljettkiosk. 800 bath för att slippa vänta. Men båtkillarna menar att vi måste vänta in 4 personer till. Då blir det liv i luckan och vi kommer iväg med en gång. Man får hela tiden bevaka så man inte blir lurad😠.

Hemma igen blir det ett dopp i en av våra pooler. De andra går hem för att vila.....Jag tar en promenad till Railay East och vidare till Phra Nang-stranden. Hälsar på några varaner av enmeterstypen och ser både makaker och glasögonapor.
Stigen dit ringlar sig under droppstensformationer och under berguthäng. Man kan också klättra upp till en utsiktsplats, men det är nästan som bergsklättring, på en lodrät vägg. Har provat detta tidigare, så idag avstår jag😉.

Efter kvällens stenugnsbakade pizza, ska vi beställa en båtutflykt till James Bond-ön, men den var redan fullbelagd. Finns andra alternativ, att ta sig dit, men inget som lockade.

Min kvällspromenad går utmed Railay East, som också har förändrats sen vi var här sist. Nu går det en strandpromenad, med många restauranger och resorts, utmed hela kustremsan, som dock fortfarande är ett träsk.



Anne och Hans

Idag fick jag med mig Annette och Jörgen på en promenad till Phra Nang Beach. Det är ju egentligen inte så mycket att se. Jag kan inte hålla med om att det är en av Thailands finaste stränder, som en del hävdar. Princessgrotta och phallusgrotta är en turistfälla.
Men stigen dit är ju trevlig. Och alla droppstensformationer.
Hälsade på ytterligare en bandvaran idag. Water Monitor, heter de på engelska, enligt en skylt.

Annars latar vi oss vid huvudpoolen idag. Kanonfina solsängar och stora parasoller. Sand Sea Resort är att rekommendera, om man ska bo på Railay Beach.
Man är ganska isolerad här, eftersom man bara kan komma härifrån med båt.

Middagen idag intas på Railay East. Som vanligt här i Thailand, så kommer ju inte maten in samtidigt, till alla runt bordet. Anne fick sin red snapper, ganska fort. Vi andra fick vänta länge på vårt grillade kycklingspett....utan spett🙂
Men när vi väl fick in maten så smakade det alldeles utmärkt.

Nu laddar vi inför morgondagens äventyr.

///Anne och Hans

Eftersom vi inte kunde komma med på den James Bond-utflykt som vi ville, kom Annette på den lysande idén att hyra en egen speedbåt. Kostade lite mer, men samma program.

Klockan 0800 blir till 5 i halv nio innan vår båt dyker upp med två ångerfulla och ursäktande thailändare.
1 x 250 hk Honda sätter iväg med 5500 rpm....det går undan😎😎.
Första stoppet blir Koh Hong, med än fin strand. Vi vill varken bada eller gå iland, så vi kör runt till andra sidan.
Tidvattnet väller in i Phan Nga-bukten med våldsam kraft och vi sugs (kontrollerat😥)i en stor lagun där vi fotograferar hej vilt.
Det är inga problem att ta sig mot strömmen, ut ur lagunen igen.

NU kör vi till James Bond-island. Men efter en stund frågar B-nå'nting(vår "chaufför") om vi vill se en grotta. Och ja, det vill vi.

På västra sidan av Koh Roi, ser man ett litet hål i väggen. Det är ju ännu lågvatten. Det kommer att stiga dryga 2 meter och då ligger mynningen under vatten.
Vi parkerar utanför och vadar in i hålet. Vi kan se spåren efter en varan som har tagit sig ut precis innan.
Inne i lagunen växer det en mangroveskog, som vi går in i.
Längre in i träsket tittar vi uppåt och där hänger det tusentals fladdermöss och sover middag i träden😀.
Vattnet stiger fort och vi vänder för att gå ut. Troligen har vi irriterat fladdermössen i deras middagssömn, för nu cirkulerar de högt upp över våra huvuden.

Vi kommer fram till JB-island innan det blir trångt av människor.
Egentligen är ju detta en överreklamerad turistattraktion, men har man inte sett det innan och gillar James Bond, så ska man ta sig hit.
Det kostar 300 bath i inträde i nationalparken. Då är det ju fler ställen man kan besöka.

Vi passerar Koh Thalu Ok och Lot Cave. Här är det tydligen att paradis för kayaking. Vidare längst upp i viken till Koh Panyee Village. En gammal muslimsk fiskeby, som numera är utbyggd till turistattraktion med restauranger och krimskrams. Vi går inte iland, utan vänder hemåt.

Vi stannar till vid en liten idyllisk strand på Koh Kudu Yai, för att bada. Vattnet är ganska skitigt och inte så läckert att bada i. Kanske därför vi är helt ensamma i den lilla viken🤔.

Efter att ha rundat Koh Ka Mit och matat några apor med våra fruktrester, drar vi till Koh Pak Ka för snorkling och medhavd(kall)
lunch.
Urkass snorkling, inte ens värt namnet, som att simma i mjölk☹☹☹

Men, trots det, har det varit en fantastisk dag. Havet har legat som en spegel och vi har utnyttjat alla hästar som fanns😁🛥

Anne och Hans

En vilodag.
Vi har legat vid poolen från åtta på morronen till fyra på eftermiddagen, under ett stort skuggande träd, mestadels.
10 meter till poolen, 15 till havet. Vattnet höll 31.4 grader idag. Jag badade inte i poolen, föredrar saltvatten och hav.

Vi var på "restaurang" i gårkväll. Railay Thai Cuisine, ligger ungefär i mitten på Walking Street. Det var den sämsta service vi nånsin upplevt i Thailand. Möjligtvis med undantag för en restaurang i Hua Hin för några år sedan.
Först fick vi in pizzan, det gick fort. Efter 10 minuter kom den andra rätten. 20 minuter senare kom rätt 3. Och efter ytterligare 10 minuter kom min, den 4:e rätten.
Inte ovanligt i Thailand, men inte med SÅ långa intervaller😠.

Imorron preparerar vi för hemresa. Hoppas vi får komma hem,
med tanke på allt som sker i coronavirusets spår. Vi känner oss kärnfriska.

Anne och Hans

Idag har vi startat hemresan kan man säga. Ett alternativ som vi INTE valde, var att ta oss i longtailbåt från stranden på Railay klockan 4 på lördagsmorronen, till Ao Nang och sen leta efter en bil till flygplatsen.
Utan vi valde att övernatta nära flygplatsen på Nap Krabi Hotell.
Ett billigt hotell, drygt 200 kronor natten/rum, men hur fint som helst. Dock lite skit i hörnen, men vi ska ju bara övernatta.
Transporten från Railay köpte vi av Sand Sea Resort. Fungerade perfekt!!
Först 2 golfbilar som tar oss och bagage till Railay East. Eftersom det är lågvatten tar en traktor med släpkärra oss ut i havet till en longtailbåt.
Den tar oss till en pir i utkanten av Krabi, där en flakmoped tar oss i 2 omgångar in till en luftkonditionerad van.
Sen går turen till Nap Hotel. Allt i Sand Sea's regi för 1650 bath.

Sen fördriver vi tiden med lunch, shopping, middag..... och Happy Hour däremellan😊.

Klockan 0500 ska vi vara på flygplatsen i morron.

(Ja, vi hoppas att allt flyter på med Danmarks stängda gränser. Qatar erbjöd mig som svensk medborgare att boka om flyget till Sverige, men enl. Kastrup kan jag få hämta bilen och köra hem...🙂
Vi får se hur det utvecklar sig. Är i Doha nu.)



///Anne och Hans

0500 hämtas vi på hotellet och körs till Krabi International Airport.
Nu är vi ju spända på hur denna resa kommer att bli, med tanke på corona och stängda gränser.
På Krabi flygplats märker man ingenting. Inga kontroller eller febermätningar. En flaska handsprit står på en bänk.
Det är heller inte många som använder munskydd.
Så det är bara att kliva på A350:an till Doha.

Drygt sex timmar senare landar vi i Doha, Qatar. Nästan folktomt på flygplatsen. Inte heller här är det några febermätningar eller coronakontroller. Men vi som ska vidare till Köpenhamn med
QR 163, blir informerade om att Danmark har stängt sina gränser. De med danskt pass är välkomna hem, men jag med svenskt pass erbjuds ett annat flyg till Sverige. Jag KAN åka till Kastrup, men QatarAir tar inget ansvar om jag inte kommer in i Danmark.
Förvirring. Vad göra nu? Snabba beslut. Flyga till Stockholm? Bilen på P19!
Någon i en annan grupp Googlar och kommer fram till att svenskar har lov att landa på Kastrup och sedan ta sig till Sverige så fort som möjligt. Så jag följer med till Danmark.

Nu lämnar vi Doha. Vi får se hur det fungerar när vi kommer fram.

Klockan 5 över åtta på lördagskvällen landar vi på Köpenhamns Lufthavn. Vi tror ju vi ska mötas av en smittskyddskommite' i vita skyddsdräkter och visir över ansiktet...kanske polis eller militär som förhör oss, om var vi kommer ifrån, vart vi ska....jag är beredd att bevisa att jag har bilen parkerad på flygplatsen, och tänker köra hem till Sverige...😉
Det enda som händer är att de med danska pass går i en kö, alla andra i en annan. Inte en fråga, inte ens en feberkontroll....eller handspritflaska.
Vi uppmanas däremot att inte gå för nära varandra🤔🤔

Efter en natt i Uvelse kör vi till Helsingör. En färja har precis kommit i hamn och vi kan se i ögonvrån, att en viss kontroll görs på en av de ankomna. Vi kör direkt ombord...3 bilar och 2 lastbilar.
Jag roar mig med att räkna passagerarna. 15 stycken!
Sverige har inte stängt sina gränser. De står vidöppna!! Inte en själ på den Svenska sidan. Ingen hälsokontroll. Ingen passkontroll. Ingen tull.

Nu är vi iallafall hemma igen efter 3 fantastiska veckor.

Ha det gott alla därute.
Anne och Hans