Dag för dag: Resealbumet "Tanzania: Moshi och Zanzibar" av Miaenilsson

Ar nu inne i staden Moshi som ligger ungefar en timmes vag fran Mandaka dar jag bor. Har det jatte bra, ska besoka vara kompisar som bor har och stanna en natt sa jag skriver mer morgon nar det finns mer tid. De har bokat bord pa en restaurang.

Finns sa mycket att skriva nu nar jag inte kunnat gora det pa en hel vecka.
Skolan jag bor pa heter Mandaka teacher college och ligger ute pa landsbygden vid foten av Kilimanjaro. Nar man svanger av fran den stora vagen far man kora ca 30 min langst en jatte gropig och sandig vag, sa jag kan forsta att bilarna inte haller sa lange har.
Skolan vi jobbar pa ligger ca en halv kilometer fran dar vi bor. Det ar en secondary school och eleverna ar ca 13-18 ar och ca 60 stycken i varje klass. I nagra klassrum ar det jordgolv och det ar inga fonster sa det blir korsdrag mellan fonsterhalorna. All undervisning sker pa engelska men det mesta forstar inte eleverna, de pratar ju swahili eller ett annat sprak som talas av Shagga folket som bor runt Kilimanjaro.

Pa skolan har vi ett eget hus. Vi sover tva och tva. Jag delar rum med Carina. De andra heter Elin, Mia J, Carin och Linda och vi har jatte bra sammanhallning och lattsam stamning, vilket ar skont da vi lever sa tatt inpa varandra. Vi har vattentoa men den gar bara att spola i tva ganger per dygn sa vi bajsar :)) ute i pa dass i ett hal i golvet, men det gar bra. Duschar gor vi genom att halla hinkar med kallt vatten over oss for det ar sa dalig strale i duschen som vi har.

Just nu ar vi inne i Moshi och halsar pa hos dem i klassen som bor har, 6 tjejer och en kille. Vi har ocksa fatt lana sangar har hos nunnorna. Igar var vi ute pa ett hotell och at middag och idag ska vi ga dit och satta oss vid poolen en stund, det kanns som varsta lyxen. Men jag ar faktiskt glad att bo I mandaka och fa uppleva det riktigt genuina Tanzania som fortfarande ar mycket fattigt.

Nasta vecka ska jag halla praktiska lektioner i Hem- och konsumentkunskap, sa pa mandag ska vi till marknaden och handla jag och min handledare Mary. Jag far lana koket fran skolan dar vi bor, det ar en skola som undervisar flickor att bli hem- och konsumentkunskapslarare pa primaryschool (yngre barn). Skolan dar jag jobbar har inget kok, utan bara stora tunnor som man eldar under men de anvands till skollunchen sa till undervisning finns inget kok utan Mary undervisar bara teoretiskt och dessutom utan skolbocker, sa hon ar valldigt glad at jag fixat sa att de kan fa laga mat och baka och fa besoka ett "riktigt" kok.

Jag mar iaf bra. En annorlunda och spannande resa!

Har idag hallt min forsta praktiska lektion. Eleverna pa skolan har aldrig haft annat an teori for de har inget kok. Jag lanade det koket pa teacher colleget dar vi bor. Det var en mycket spannande upplevelse. For att kopa ingredienserna var jag ner till marknanden i den narmaste staden och handlade. Fullt med folk och pa varje ny ravara var man tvungen pruta och forhandla, inte lika smidigt som att ga in pa ICA precis....

Nar vi skulle borja laga maten visade sig att bara tva av de elektriska ugnarna fungerade sa vi fick varma kol och koka en del pa kolspis. En del av eleverna har aldrig sett ett kylskap forrut och inte en elektrisk spis heller for den delen, de anvander ved i sina hem. Gjorde ett harligt buffebord med sex olika ratter dar de fick smaka pa varandras ratter. I vanliga fall ater de ugali (majsgrot) och kokta bonor varje dag till lunch (och de far betala det sjalva).
Vi hade 80 minuter lektion men det blev nastan fyra timmar innan vi var klara, sa de andra lararna kommer kanske bli arg pa mig, nar deras elever aldig dok upp :))

Har val forsokt komma ut pa hotmail och facebook snart en timme nu och det bara strular och jag kan inte oppna ett endaste meddelande, sa tyvarr kanner jag mig irriterad nu. Akte in till Moshi for att fa ett fungerande internet och sa funkar det inte har heller! Det ar inte sa manga internet cafeer som har oppet pa en sondag.
Hur som helst...Igar var vi och vandrade forsta etappen pa Kilimanjaro. Det var trevligt. Vi var pa lika hog hojd som Kebnekaise. Vi sag inte toppen for att det var for molningt men vi kunde iaf se utsikten nedat.

Ska avsluta skolan pa tisdag och sen ska vi forsoka gora utflykt till Arusha och till ett barnhem nagonstans samt att vi pa fredag ska besoka skolan inne i Moshi.

Samtidigt som det afrikanska livet ar layback och de inte stressar ar det ganska svart att sjalv inte stressa upp sig nar de tar allt med ro. Kanner aven att jag inte kan gora sa mycket mer med eleverna i skolan, da engelskakunskaperna ar sa bristfalliga.
Borjar langta efter familjen nu.

Jag mar iaf bra aven om humoret for tillfallet ar sviktande!

Sitter nu i Moshi efter att ha packat ihop och lamnat Mandaka teacher college.
Igar avtackades vi pa Mrereni Secondary school. Morgonen borjade med att eleverna pa morgonsamlingen sjong deras nationalsang och skolans egen sang. Sedan sjong vi var nationalsang for dem. Det blev lite tacktal fran oss, fran lararna och fran eleverna och sa sjong eleverna en till sang om Tanzania. Jatte haftigt nar alla elever stod uppradade framfor oss och sjong, deras sanger ar inte lika stela som var nationalsang.
Kvallen innnan hade vi bakat kanelbullar som vi bjod lararna pa skolan pa vid formiddags fikat. De bjod sedan oss pa lunch samt tva andra svenskar som bor inne i Marangu sedan 23 ar tillbaka och som skolan bjudit in for att traffa oss samt for att de varit med och byggt skolans kok (vedeldade ugnar under tak). Vi fick aven varsin present - en kanga (tygstycke) i blatt. Jag blev verkligen overraskad att de planerat en sadan stor avskedsceremoni for oss.

Efter skolan akte vi ner till Himo och besokte ett barnhem dar. Barnen var mellan ca 6 och 14 ar och sag ut att ma bra. Det var fint dar och de hade ganska mycket leksaker. Vi gav dem en del saker vi hade med. Lite papper, kritor, pennor, tandborstar etc. Sedan lekte vi lite svenska ringlekar med dem och de visade oss nagra ringlekar som de kunde. Det var skont att se att det var valmaende. Det finns tydligen mycket fa barnhem har i omradet, regeringen satsar istallet pa att bygga hus till slaktingar, sa att de istallet har mojlighet att ta hand om barnnen.

Pa kvallen lagade vi kottfarsbiffar med stekt lok, kokt potatis och brunsas och bjod rektorn och var kokerska som ocksa ar den som foljt med oss pa vara utflykter. Vi gav dem aven lite symboliska presenter (en bok om Sveriges pa engelska och en kokbok) som tack.

Ikvall ska vi ut och ata vi fran Mandaka och de fran Moshi. Imorgon aker de pa safari och jag aker och moter min kara familj pa flygplatsen. Det ska bli saaa roligt att fa traffa dem!

Har nu varit pa Zanzibar i atta natter. Vi var forst i Paje och nu ar vi pa Kendwa beach. Stranderna ar kritvita och vattnet turkost, precis som ett vykort. Savanna har fatt vattkoppor (smittad pa dagis innan hon akte men det brot ut efter en och en halv vecka) men det har gatt bra anda, de har borjat torka nu sa saltvattnet kanske ar bra.
Igar var vi och tittade pa ett skoldpadds akvarium och tidigare i veckan har vi sett delfiner. annars sloar vi bara pa starnden...
Safarit var forresten jatte bra. Jag ska skriva mer om det vid annat tillfalle.

Det jag inte har berattat ar att samma kvall som jag senast skrev, kvallen innan familjen kom, sa blev jag och nagra klasskompisar overfallna efter restaurangbesoket. Fastan att vi var nio stycken sa flog tre man pa oss och forsokte ta handvaskan. Forst gick en av dom pa mig, men jag slogs och holl i min vaska allt vad jag orkade. Nar en kompis forsokte hjalpa mig gick de pa henne istallet. De forsokte skara av hennes axelrem och da blev hon knivskuren i armen. De fick inte med sig nagot och de sprang tillslut ivag. Allt var sa morkt och vi sag nastan ingenting da klockan var kring halv tio. Vi sprang efter hjalp och min klasskompis fick aka till sjukhus for att sy. Det var tur att det anda inte gick varre!
Det var idiotiskt av oss att tro att vi kunde ga hem sa sent pa kvallen. Fattigdomen gor tyvarr att manga ar beredda att gora vad som helst for pengar...

Då var man hemma i Sverige igen. Jag är nöjd med resan men det känns faktiskt skönt att vara hemma också. Att resa till Tanzania lämnar nog inte någon oberörd. Att det är ett u-land märks och det känns kluvet att återvända till all sin egen lyx, jag skämms över att ha det så bra på andra människors bekostnad.
Jag ställer mig även frågan om det är värt att ha all denna bekvämlighet på bekostnad av den hetts och stress som vi lever i här i västvärlden. Människorna i Tanzania stressar inte men människorna upplevs också som lyckligare och mer glada över det lilla som de har...
Här i Sverige klagar eleverna på skolmaten fastän de allra flesta skolor har både bra och varierad kost. På den skola jag jobbade på i Tanzania åt eleverna Ugali (majsgröt) och bönor vareviga dag i skolan (och de var föräldrarna som betalade) och inte var det några elever som klagade. Många hade dessutom ugali som sin favoriträtt!

Man såg barn i trasiga och smuttsiga kläder. Vissa tiggde om mat, pengar eller godis. Vi hade med några nallar som mina barn fick ge till några jämnåriga. De blev så jublande glada!! Det var nog bra att mina barn som kommer ifrån trygga Sverige fick se och uppleva att inte alla har det likadant. Att de också precis som vi vuxna borde uppskatta mycket mer det vi har och inte hela tiden sträva efter mer och mer...

Att människor 2008 bor i små hyddor gjorda av kobajs och lera och utan elektricitet och vatten är ganska svårt att leva sig in i. Vi fick besöka några masajer som bodde precis så. Det fantastiska är att dessa människor fortfarande lever så otroligt nära naturen...hur skulle egentligen vi klara oss om ICA stängdes och strömmen bröts? Skulle vi alls överleva?

Allt är inte bättre i västvärlden och jag hoppas att Tanzania och andra u-länder i afrika inte "efter-apar" oss i allt när de utvecklas. Det jag däremot hoppas att landet snarast får ordning på är sjukvården och skolan. Det behövs mediciner och kunskap (framförallt för att få stopp på aids och dödligheten i malaria) och skolan behöver böcker och mer resurser. Om jag någon gång återvänder till landet är det just dessa saker jag hoppas har förbättrats..

Eftersom jag i princip inte skrivit något om vårt fantastiska safari tänkte jag berätta lite nu efter hemkomst.

Vi arrangerade vårt safari själv av en lokal arrangör som jag blivit tipsad om. Deras adress är kingofkili@hotmail.com , han hette Satiel som annordnade och guiden/chaffören hette Eric och vi var mycket nöjda. Vi betalade 170 dollar per dag och då var allt inräknat förrutom dricks till chaffören. Vi gav ca 12 000 shilling per dag vilket är ungefär 75 kronor.

Dag 1:
Första dagen blev vi hämtade på vårt hotell i Moshi och så åkte vi till Arusha där vi stannade för att kunna handla lite tilltugg och ta ut pengar. Sen åkte vi vidare till Tarangire nationalpark, med ett stopp för att äta vår lunchbox (all mat samt vatten var inkluderad i vårt pris, likaså avgifter till parkerna)

Redan första dagen fick vi se många djur i Tarangire. Framförallt elefanter och zebror fanns det gott om. Jag hade inga förväntningar på boendet eftersom vi sagt att vi ville ha det enkelt för att få det billigt men boendet första natten var verkligen helt fantastisk!! Vi bodde i en tented lodge inne i nationalparken. Lodgen låg på kanten av en krater och vi hade otrolig utsikt! Restaurangbyggnaden var vacker, maten var god (trerätters), de hade pool som vi kunde svalka av oss lite i, efter några timmar i het sol i jeepen med öppet tak. Rummen var dessutom något av det ovanliga. Det var som ett tält, fast med vanliga sängar och badrum, så man kom onekligen nära naturen. Det var tvunget att vara vakter som övervakade så att det inte skulle komma vilda djur alldeles för nära och barnen fick INTE springa fritt och leka utan uppsyn...

Dag 2:
Vi klev upp före kl.6 för att det är extra stor chans att se djuren på morgonen då de är i rörelse. Häftigt att få uppleva soluppgången, som går mycket snabbt!
Vi fick se bla. en stor hjord med bufflar, lejon (som låg i gräset och väntade på att djur skulle komma ner till vattnet och dricka), giraffer, strutsar och apor. Vi återvände till frukost vid 8, badade lite i poolen och åkte ut en stund till före lunch. Efter lunch besökte vi en kvinnogrupp Massajer som tillverkade smycken. Vi köpte lite halsband och armband och de sjöng och dansade för oss.
Samma dag besökte vi även en massajby. De tog 50 000 shilling för besöket (ca 300 kr) men eftersom vi var 7 stycken blev det ju ändå inte så mycket och det var det värt, för då fick vi gå in i ett av deras hus och de berättade om hur de lever (tex. att de kan ha hur många fruar som helst), vad de äter osv. Även kvinnorna i denna by sjöng och dansade för oss och bjöd in oss till att vara med och "hoppa".
Boendet natt nr 2 blev mycket enklare. Ganska risiga rum men dock med varmvatten och fläkt. fanns en liten pool som barnen kunde bada i också. Men det var mer som en camping och vi fick ha en egen kock som lagade maten till oss utomhus och vi satt på plastmöbler och åt på plasttallrikar och drack ur plastglas. Lodgen som hette Twiga fick smeknamnet "plaststället" men det dög eftersom vi mest sov där dessutom är det ju charmigt att få uppleva både lyx och plast...

Dag 3:
Efter tidig frukost begav vi oss iväg mot Ngorongoro nationalpark. När vi kom högre upp blev det riktigt svalt ute. Vi stannade på ett ställe där vi kunde titta på utsikten innnan vi körde ner i ngorongorokratern. Det var suverän utsikt som inte går att beskriva!
Nere i kartern fick vi se bla. flodhästar, hyenor och geoparder på riktigt nära håll.

Dag 4:
Denna dag besökte vi Lake Manyara. Den var mycket grönare än de andra parkerna och det var mysigt att köra omkring i grönskan. Här såg vi bla. lejon som dagen innan tagit en buffel. Lejonen låg och flåsade under ett träd och kadavret stank som ****.
Vi såg även massor med apor och elefanter och giraffer.
Efter fyra dagar kände vi oss nöjda och det kändes som att det räckte. De djur vi inte fick se var noshörning och leopard - men vi är glada ändå ;)

Jag kan absolut rekomendera alla tre parker vi besökte; Tarangire, Nogorongoro och Lake Manyara. Avstånden mellan parkerna var inte heller så jobbiga så vi slapp spendera massa tid i bil i "onödan".

En oförglömlig resa som jag är glad att ha fått möjlighet att uppleva.