Dag för dag: Resealbumet "Tågluff Europa sommaren 2012" av Amandah

Hej!

Sista dagen i Prag idag, och det har varit en märklig dag. Vi började dagen med att leta upp det judiska området i Prag, Josefov. Från detta område skulle tydligen stora delar av befolkningen har förts bort till koncentrationsläger under andra världskriget. Vi hade läst att det skulle finnas fina synagogor och en sevärd judisk kyrkogård här nu, men när vi kom dit upptäckte vi att hela området var som ett museum där det krävdes att man köpte biljetter för inträde. Och då kändes det hela helt plötsligt inte lika roligt, känns lite tråkigt att man inte ens kan få titta på en kyrkogård utan att behöva betala en massa pengar... Anyway, vi gick och strosade lite i området i alla fall och tittade på från "utsidan". När vi blev trötta på det gick vi över Karlsbron till Mala strana, där det skulle finnas en fin park. Dit kom vi dock inte heller, eftersom vi fastnade vid John Lennon-muren i närheten av parken. Det är en mur som är täckt av grafitti med fredliga budskap, och några bilder av John Lennon. Muren är tydligen en protest mot myndigheterna, och Beatles med Lennon i spetsen blev något av en fredssymbol.

Efter detta gick vi tillbaka till stan för att äta lunch, varpå Amanda upptäckte att hon hade fått värmeutslag i knävecken. Efter någon timma hade "värmeutslagen" utvecklats till en fulländad allergichock med utslag över precis hela kroppen förutom ansiktet. Spännande när man inte har en aning om vad som är orsaken... På grund av en stor läkarskräck envisades hon med att "det går nog över", men vi gav oss iväg till ett apotek och lyckades köpa allergitabletter. Resten av kvällen blev det hotellet. Tråkigt när vi hade planerat en finare middag för att avsluta Pragvistelsen, och i princip sista kvällen på tågluffen! Men, men, sånt är livet. På morgonen efter hade utslagen gått ner, vilket var tur eftersom tåget till Berlin väntade!

//Amanda och Patrik

Idag är sista dagen på denna tågluff! Tråkigt, men ändå lite skönt att komma hem till RENA kläder och en skön säng, halleluja.

Efter att ha tjafsat med hotellpersonalen som hade en lång lista med saker vi enligt dom skulle ha tagit från minibaren, fick vi äntligen checka ut från detta hemska hotell. Usch. Hur som helst lämnade vi Prag för Berlin, dit vi anlände vid lunchtid. Vi började med att låsa in ryggsäckarna och skulle gå och reservera biljetter till nattåget som gick samma kväll. Efter en mycket lång tystnad från tanten som sålde biljetter fick vi ett "No." till svar. Vaddå "no" sa vi, varpå tanten började skrika "It's to late!!!". Jahopp. Något stressade och nervösa för att behöva tillbringa natten på tågstationen, ringde vi till SJ för att kolla vad som gällde egentligen. Där visade det sig att det fanns massor med platser kvar och att man visst kunde reservera biljetter. Puh!

Med det ordnat, så gav vi oss av ut på stan för att hinna med de ställena vi helst ville se. Först ut blev Reichtag, som Patrik blev väldigt imponerad av. Hmm, här har vi varit vid Hofsburgspalatset i Wien och parlamentet i Budapest, och det är riksdagshuset i Berlin som var bäst enligt honom... Sedan gick vi förbi Brandenburger Tor för att ta oss vidare till Checkpoint Charlie. Här fanns det stora skyltar uppsatta där man kunde läsa om Berlinmurens historia, vilket var väldigt intressant. Kul också att de hade märkt ut med gatstenar vart muren hade gått.

Efter en fika på Starbucks gick vi vidare till museet Topographie des Terrors, där vi tittade på bilder från 40-talets Tyskland och från koncentrationslägrena. Givetvis hemskt, men intressant och lärorikt. Utanför museet hade de bevarat en del av Berlinmuren som man kunde titta på. Sedan började det bli dags att gå tillbaka till tågstationen, men innan det gick vi förbi Holocaust Memorial, ett gäng höga betongblock till minne av alla mördade judar.

Efter nån timma kortspelande på tågstationen var det bara att stiga på tåget till Malmö. Såhär i efterhand kan vi konstatera att nattåg enligt Amanda är förjävligt trångt, men enligt Patrik charmigt. Hm. Fram kom vi i alla fall!

Avslutningsvis kan vi bara säga att det har varit en helt perfekt resa, som vi kommer att leva på länge. Att tågluffa är ett billigt och roligt sätt att resa på, och man får se och uppleva så himla mycket. Och klarade vi av att hålla budgeten? Ja, med råge! Det var bara i Wien som vi överskred våra 500 kr/dag/pers, men annars har vi klarat oss och ändå ätit rätt mycket på restaurang och bott relativt bra. Slutnotan hamnade på ungefär 17 000 kr för båda, allt inräknat. SÅ värt det med tanke på hur roligt vi har haft det! Borta bäst, men hemma är också bra.

Au revoir!
//Amanda och Patrik