Dag för dag: Resealbumet "Stockholm" av Bibchen

På väg till Dramatens genrep av Tjeckovs föreställning "Körsbärsträdgården" passerar jag Kungsträdgården. Har kameran laddad i fickan. Var beredd på, att de Japanska Körsbärsträden skulle stå i blom. Det gör de! Som en stor karamell, söt, skir, romantisk, rosa och alldeles underbar. De svala vindarna kan inte lura mig längre. Det är vår!!
Det är visst fler än jag, som tycker det. Som också beväpnat sig med kamera, stativ, objektiv, linser, solskyddd m.m. Någon kommer från andra sidan klotet och känner nog igen den berömda japanska körsbärsallén, som finns i Tokyo.
En stor våffla med polkagrisglass, samma färg som blommorna får sätta punkt.

Kungsholmen
Av gängets tolv medlemmar var det fyra, som av olika skäl inte kunde delta i månadens promenad idag.
Starten var denna gång bestämd till Thorildsplan, där vi samlades kl. tidigt (10.00). Han med ryggsäcken tog täten, och vi vandrade förbi Lärarhögskolan bort mot Lilla Essingen. Några av oss, skåningen och dansken, hade förstått att det fortfarande var vinter och var klädda för det. Nordborna tyckte Stockholm var klädd i vårdräkt och var utrustade för det. Promenaden värmde oss, så någonstans mittemellan var nog det riktigaste. Knäppte upp och knäppte igen, mössa på och mössa av. Vi uppdaterade oss ang. våra familjer, barn, barnbarn, resor, hälsan, politiska tillstånd - inrikes/utrikes, samt när vi skall träffas nästa gång. Det sista - det viktigaste.
Vår ryggsäcksguide hade läst på, och vi fick se reningsanläggningsdammen under Essingebron, en anläggning, som är till för att rena smutsen från bilarna - bra. En av deltagarna lärde mig, att talgoxarnas sångkvitter är mycket kortare och starkare i stadsmiljö, för att de ska kunna överrösta bilarna med sina lockrop. Jag hörde det.
- Tänk att bussen kunde ramla ner från bron. Åtta dog. Det var längesedan nu, sa en av stockholmarna.
Inget jag känner till. Hade inte flyttat hit från Skåne än.
Vidare passerade vi Luxparken och den exklusiva restaurangen Lux. Där såg det tomt och öde ut. Fint område, men inte en människa ute!
Dags för rast. Vad fanns i ryggsäcken? Åtta små glas och en ny sort av “Gammeldansk” med choklad och vaniljsmak, men nää - den var lika besk, som vanliga sorten. Men varma blev vi, och fnittriga. Samtalsämnena blev lite mer frisläppta, när vi vandrade vidare. Förbi Riksarkivet, som har sina rötter i medeltiden. “Här förvaras - på pergament, papper, mikrofilm och digitala medier, totalt nästan 30 hyllmil vilket motsvarar avståndet Stockholm - Jönköping” (enl. hemsidan). Vi bestämde oss för att besöka det en regnig dag.
Nästa stopp blev framför “Mårten Triewalds Malmgård - Villan”. Gårdens kända historia börjar i slutet av 1600-talet. Idag används den som scoutlokal. Vi var överens om, att den var vacker, historisk och spännande men i stort behov av renovering. I Smedsuddsbadet badade endast svanar och änder. Men med lite fantasi, kunde man tänka sig ett sommardopp från den välplanerade sandstranden.
De som inte var så varmt klädda började huttra i den fuktiga kylluften, och vi var alla tacksamma, när vi nått målet för denna vardagspromenad. Middagsmålet! En husmanskostrestaurang på Kungsholmen. Isterband och stuvad potatis och en stor stark satt bra.

Under regntunga skyar samlas vårt 12-gäng till picnic i det gröna utanför Sjöhistoriska muséet. Det är dags för årets DN-konsert med Stockholms filharmoniker. I år har Martin Fröst bjudits in som solist. Han med de underbart klingande flöjttonerna. De humoristiska presentationerna står skådespelare/komiker Pia Johansson för.
Sätter oss tillrätta på de två bänkar, som vi alltid lyckas få. På marken brer vi ut en röd duk och på denna placeras årets läckerheter i form av grillade kycklingklubbor, körsbärstomater och div. delikatessostar. Var och en bryter sitt bröd från baghetten, och till det serveras vitt el.rött efter smak. Jag väljer rött, och tänker extra noga på, att det är svårt att balansera ett plastglas med rött mellan knäna. Väderleksutsikten medförde, att jag valt långbyxor i.st. för den ljuvliga sommarklänningen, som var tänkt för detta klassiska musiktillfälle. Regnkappan åker av och på i takt med duggregnets droppande. Dessemellan blir det varmt.
Vi avslutar måltiden med kaffe/kaka, alltmedan genrepet klingar ut och ger plats för den verkliga konserten. Ett hav av människor i alla glada färger, en del med paraply, andra med sopsäckar över axlarna.
Pia Johansson skuttar in på scenen iförd ett glansigt åtsittande fodral, som enl. henne själv sitter för tight över skinkorna! Hennes muntra introduktion får oss att öppna våra sinnen, för att strax därefter ta emot fantastiska klassika toner av Bernstein, Saint-Saëns, Riedel, Nelson, Tjajkovskij, Mozart, Sibelius, Korngold................
Där sitter vi tusentals människor, den bleka solen tittar fram med behaglig värme, och den finns en gemenskap - i musiken, som väl är meningen. Allsången "Idas sommarvisa" ljuder över nejden.
I det läget är alla på den stora gräsplanen framför Sjöhistoriska vänner!

Hösten och jag spelar inte på samma planhalva.
"Visst gör det ont när knoppar brister" enl. Karin Boye, men det gör också ont, när bladen vissnar. I alla fall i mig. Försöker dock bemästra höstkänslan genom att möta den konstruktivt. Promenerar, fotograferar och dokumenterar färgskiftningarna. De färger som inte är mina - men som ändå finns. Havet är dock fortfarande blått - min färg!
Jag tänker tankar som att träden skakar av sig sina löv, för att bereda plats åt nya. Inte konstigare än, att jag rensar datorn ibland, för att få plats med nytt. Det lugnar!
Dagens höstpromenad går runt Riddersviks gård.

"Riddersviks Gård, byggd kring 1760, ligger som en pärla vid Mälarens strand och består idag av en vacker mangårdsbyggnad i tre våningar, två flyglar, loge, ett torp samt uthus. I mangårdsbyggnaden finns matsal och salonger samt ett flertal konferens- och gästrum. I gårdens övriga byggnader finns ytterligare konferens- och gästrum samt en gillestuga. I slutet av augusti 2004 stod 10 nyinredda enkelrum klara i den K-märkta Röda Längan. Nyrenovering av entreplanet med bl.a. Stora Matsalen genomfördes under 2005. " (google)

På min väg möter jag förskolebarn på picnic, harar, en snok, hästar, stannfåglar, höstblommor och ser rådjurspillning. Jag är nära naturen, där jag går skogstigen fram längs Mälarens strand. Det doftar fuktig mossa. Solen strilar genom det gulnande lövverket. En svag bris får mig att dra ihop jackan kring halsen. Det är tyst, alldeles tyst. Jag kan känna ojämnheterna under gympaskornas tjocka sulor. Mina händer gömmer jag i bomullstumvantar.
Skogstigen leder upp till Tempeludden och dess strålande utsikt över vattnet. Här sätter jag mig på en nött träbänk, som är så hög, att jag kan dingla med benen. Känner mig rofylld och trots höstens hot om de kortare dagarna, känner jag mig på gott humör.
Den sista delen av promenaden går förbi det gamla vackra ännu aktiva stallet. Hästarna är ute. Också de är välklädda i den kyliga dagsluften. Jag klappar en på mulen och tänker
"För varje dag som går är det närmre till vår."