Dag för dag: Resealbumet "Sommarskanör" av Bibchen

Inte en vind rör sig. Segelbåtarnas spegelbilder i havet är tydliga, utan krusningar. Solen är på nedgående. Det lockar till kvällsbad. Går en bit bort längs strandkanten. Fortfarande känns värmen i sanden.Glider sakta ur de lätta sommarkläderna och springer ut i det blågöna havet. Blir fort omsluten av det varma, lättsaltade, i kväll släta havet.
Det är det här jag drömmer om, när vinterkylan griper tag i oss under de långa Upplandsmånaderna.
Som en gåva!

Shoppingväder! Bussen till Malmö går 4-minuters cykeltur från oss. Det sociala livet har tagit fart, och systemet måste fyllas på. Något bolag finns inte här i Skanör, endast beställningsverksamhet på ICA. Och det är ju inte alltid man kan vänta på leverans, t.ex. vid spontanbesök! :-)
Knäpper igen bomullskoftan över sommarklänningen och beväpnar mig med paraply och leggings i ryggsäcken. Reser man ofta med bussen, lönar det sig, att skaffa sommarkortet.
Över heden, genom Höllviken, motorvägen fram och snart dyker Malmö Centralstation upp ur dunkel dimridå. Flaggorna på taket står rakt ut.
Maken och jag vandrar nostalgiskt runt i min födelsestad.

Då och Nu mellan Gustaf Adolfs torg och Stortorget i Malmö.
Södergatan rakt fram. På vår vandring minns jag mitt 50-tal.
Står på Gustav Adolfs torg och blickar bort mot den plats, där dåvarande Brauns konditori låg. Det var träffpunkten för många, såväl de rika damerna som andra. Dit fick jag gå ibland med mamma och äta konditoriets specialitet, chokladrullader fyllda med vispgrädde. Fortfarande är det ett café i de lokalerna.
Därifrån gick vi ofta över till det fina klädesvaruhuset BK på hörnet – det hörn, som idag verkar vara ungdomarnas mötesplats..
Går Södergatan fram och i en bokhandel på högra sidan skyltar de med Cecilia Hagens “Kulla Gulla stretar vidare” med rosa bokomslag. Minns att där låg Bredenbergs, som sålde underkläder.
Lite längre fram ståtar fortfarande Lejonpassagen. I den hade en känd fotograf sin atelje. Hos honom lät mina föräldrar göra porträtt av oss syskon till jul. Välklädda och uppsträckta blev vi förevigade i svart-vitt. Även idag finns en fotograf inhyst i denna vackra, gamla passage.
Strax före det anrika apoteket Lejonet passerar jag ett café. Kommer att tänka på Dahlgrens guldsmedsaffär, som låg där. Den fick särskild betydelse för mig, då min blivande make och jag köpte våra ringar i den.
Kommer fram till Stortorget. Tre våningar upp, hade min tandläkare sin praktik. Den vette ut mot torget. Med blicken fäst på John Börjessons ryttarstaty Karl X Gustaf, kunde jag klara av den tuffa behandlingen i tandläkarstolen.
Följer Södergatan tillbaka och stannar vid en inredningsbutik, där en gång Lundgrens bokhandel låg. Min första skrivbok och ett rutigt pennskrin i tyg med blyertspenna, radergummi och linjal köptes där, när jag skulle börja i första klass. Då började mitt skrivintresse.
Längre fram finns det vackra Flensburgska huset kvar. Idag säljs det modekläder. På femtiotalet hade Augusta Kloo verkstad där. Hon var dockdoktor, och lagade porslinshuvuden. I hennes fönster fanns en rad med lösa dockhuvuden. Det var otäckt att se.
Mitt första biobesök gjorde jag på Palladium. Såg Arne Sucksdorffs “Det stora äventyret”. Spännande film, minns särskilt uttern. Palladium ligger kvar, men är inte längre biograf. Den är ombyggd till en scen för musik och dans.
Kommer tillbaka till Gustav Adolfs torg. Undrar om buss nr.4 går samma sträcka som spårvagn nr. 4 gick. Det gör den inte!

Kanske någon känner igen sig!

Solen skymtar fram bakom grådiset, och det bästa med Malmö en sommardag är, att det ligger så nära Skanör.
Bara 30 min. med buss!

En kyrkogård ger kunskap om vilken stad/by/samhälle man befinner sig i. Titlarna på gravstenarna avslöjar. Skanörs kyrkogård befolkas av sjökaptener, fyrmästare, tulltjänstemän, mästerlotsar, sjöingenjörer, styrmän, kantor och källarmästare..............med maka!! Fast jag inte har en dylik titel, är det på denna viloplats jag känner mig hemma - i framtiden - fast en liten bit därifrån ute i havet!

Skanör kyrka heter S:t Olofs kyrka. Äldsta delen, nuvarande mittpartiet, härstammar från början av 1200-talet. Formodligen ännu äldre. Den äldsta klockan är även den från denna tid. Gjuten av Gherard Cranmar från Lübeck. Nuvarande koret byggdes 1425. Dopfunten är från 1300-talet och är av Ravlundatyp.
Det nyaste är orgeln från 1969. Byggd av Olof Hammarberg. Den har två manualer och pedal samt 16 stämmor.
Kyrkans akustik är storslagen, och ofta spelas sommarmusik under juni, juli, augusti.

I kväll får vi vara med om en liten föreställning "Ett skådespel om kärlek". Framförd av skådespelaren och sångerskan Eva Engman. Hon ledsagas av Mats Johansson på piano.
Eva presenterar sitt skådespel i ett litet blad tillsammans med kvällens program.
"För en global förståelse, och en värld fylld av kärlek, behöver vi mötas som individer och våga visa sårbarhet. Min förhoppning är att få vara del i denna process genom att få beröra med min sång. Texten är mycket viktig. Musiken förstärker texten. Det hjärnan kanske inte vill uppfatta kan hjärtat förstå genom musiken."
En finstämd avslutning på denna soliga sommardag.

Det är inte som på Derby, med hattar och sån´t, men en och annan urringad med pärlhalsband och koftan nonchalant slängd över axeln, trots 31 gr. finner man på läktaren! Så mycket folk, att man tror den lilla halvön ska tippa. Fullblodsaraber med skinande vackra manar och flätade svansar (inte så vanligt med araber i Vellinge kommun annars!).
Vi är några som är inviterade av SEB, och vi väljer lördagens tävling "Final, Folksam Scandinavian Open, 6 year-old Championship." Känner att jag "lagt av mig". I yngre dagar kunde jag alla hästar, ryttare, ägare och stalltillhörighet. Några somrar jobbade jag tom som hästskötare. Atmossfären är annorlunda. Har blivit för mycket kommersiellt jippo..........eller är det ålderstyckandet som sätter in.
Tävlingsmomenten är fortfarande spännande, men en kall öl i ett av skuggtälten är lockande och behövligt, om man ska hålla sig kvar i upprättstående.
Ett svalkande kvällsdopp i det klara havet borde lindra den sömnfria kommande natten. Det är festkväll på Falsterbo Horse show, och vinden ligger hitåt in till mitt sovrum.
Dunka, dunka.

Viva Espana!
Tur man har sommar-tv med bananantenn som fungerar. :-)