19/8:
Vaknade som nybliven tv4-kändis :) Dags för kvartsfinal i damhandbollen, Sverige-Norge. Vi fick ihop en stor svensk klack
men norrmännen var nog dubbelt så många. Och det gick som väntat, svenskorna hade inte en chans. Det fanns en liten liten
tendens till bra spel i andra men det slutade i norsk utklassning. Jag och Surre blev intervjuvade i norsk tv efteråt och som tröst
fick vi en påse bilar från IKEA av den norska reportern. Jag, Johan, Rickard och Emma gick in på en kinesisk restaurang för
att stilla hungern. Jag testade på vild kanin och det smakade helt ok, dom få köttbitar man kunde hitta..
Sen tog vi oss in på området vid friidrottsarenan efter en lång promenad i solen. Johan som insisterade på att gå istället för att
åka taxi tog upp ett paraply ur väskan och led inte alls...
I en park gjorde vi i ordning camp sweden med flaggor i ett träd och utslagna svenskar på gräsmattan. Som vanligt blev det ett
himla fotograferande. Roligast var när trädgårdsmästaren demonstrativt började vattna rabatten som var mellan oss och alla
de fotogalna kineserna. TV4 ringde och sa, -Sverige vill ha mer, kan vi träffas senare? Självklart sa vi...
Väl inne på arenan hade vi fått biljetter till fel kortsida för att kunna se höjdhoppet så jag fick en lapp
skriven på kinesiska där det stod att vi ville byta med någon på "rätt sida". Entrétjejerna hjälpte oss och till sist kom vi in på
rätt sida, fast vi hade fått platser högt upp så vi chansade och tog ett par stolar på rad 6. Vi fick flytta ett par gånger men fick
se hela kvällen från kanonplatser. Vi var även med i tv hemma och hela tiden på storbildsskärmen på arenan.
Så var det då dags för OS höjdpunkt, Holms guldjakt. Första höjderna såg bra ut och stämningen var på topp bland alla gulblå.
Men som vanligt när det finns ryssar med i bilden så hoppar de vansinningt bra på mästerskap. Holm rev på 2.34 och sparade
två hopp till 2.36 men tyvärr så rev han även dessa och OS var över, inte ens medalj till Stefan. Vilken chock! Och jag som var
så nöjd med våra platser. Guldflaggan låg klar i väskan och jag såg framför mig hur jag skulle göra high five med Stefan.
Det kändes bara tomt. Efter att Wissman klarat sig vidare till final på 400m så åkte vi till W-bar där Tv4 väntade.
Dom intervjuvade mig, Emma och Rickard om våra känslor efter fiaskot för hela svenska truppen. Inslaget sändes på nyheterna
hemma och flera sms ramlade in hemifrån. Fler och fler besvikna svenskar kom och det blev en lågmäld kväll...