Dag för dag: Resealbumet "Slow down livet.." av Ingelak

Oj vad dagarna går...helt plötsligt var det dags för inskrivningsamtal och nu har Filippa och Leo gått i 2 dagar. Än så länge tycker de allt är toppen och allt är spännande för dem. De går i små klasser och lärarna verkar vara underbara.

De sista dagarna med brollan och gänget har varit som vanligt dvs, mat, dryck och mat och dryck...sista dagen åt vi både lunch och middag på ocean view så de kunde säga hej då till M, Stu och todd och vår egen lilla skönsångare som jag inte vet vad hon heter. Hon har i alla fall lärt oss att sjunga Thailands nuvarande hit....så här går den

do do do do them thum...thum mai tung thum gub chang dai. Sjunger Ola den på flyget kanske min bror blir ännu tokigare än vad han redan är.

Skiver om en stund igen....ska iväg och käka.

Igår var det tungt och ensamt. Men jag avslutade kvällen med att läsa "fjärlilen i glaskupan" vilket handlar om en kille i 40 års åldern som får ett slaganfall och blir totalförlamad...han kan dock kommunicera med ett öga så boken är skriven genom att han blinkar...läkarna kallar det för "locked in syndrom" då det intellektuella fungerar som det ska men man blir instängd i sin kropp...hur som så kändes det som att jag har det inte så dåligt ändå och somnade gott.

Startade morgonen med att gå ut och gå vilket jag har längtat efter och skulle bli en del av hela välbefinnande historian. När jag är på väg tillbaka så kommer det en hund fram och börjar skälla och nafsa mot mitt ben. (varje resort har sina egna hundar som jagar bort andra hundar som man är van vid dem och jag har aldrig sett att de har gjort någonting..) men denna hunden hade bestämt sig för att jaga bort mig men jag kunde inte gå framåt då han hela tiden hoppade mot mig, jag blev arg och skrek och försökte komma undan men då minsann kom hans kompisar så plötsligt hade jag 4 runt mig och då har jag sådan panik att jag gormar allt vad jag har....hjälp...hjälp mig...det går ett äldre par som är på väg förbi (antagligen så vågade de inte göra något) men när de ser att den ene hunden biter mig i knät och jag är som paralyserad och bara skriker. Alla 4 hundarna skäller och visar tänderna och pinglan i mitten..fy rövare..när den äldre mannen äntligen hjälper mig (då har jag skrikit på engleska "help" då jag inte fattade varför de inte gjorde något) Help, hjälp, lite olikt är det allt. Då släpper de mig och springer vidare. En annan tjej kommer ifatt och hade sett vad som hänt så jag klamrade mig fast vid henne och bad henne följa mig hem för mina ben bar mig liksom inte. Hon är ute varje dag och det har aldrig hänt henne. Gråtandes hysteriskt går jag hem till huset..lugnar mig så att inte barnen ska märka något..hoppas de inte läser detta!!!

Det var min sista morgontur på stranden utan en stor pinne med mig...jag kan lova att den hunden som närmar sig mig får en ordentlig omgång..

Samlar ihop min kropp och tänker att idag ska jag vara med i villeybollen...föräldrarna spelar varje dag kl 9.30 och det kan ju vara ett bra sätt att lära känna alla så jag in där i ett lag och gjorde lite pingisslag i början men det gick hyfsat....en pappa sa till mig att försök att slå underifrån!!jo jo...jag slängde mig i alla fall en ca hundra gånger i stranden för att rädda bollar och lyckades ibland. Det spöregnade (jovisst, en riktig turmorgon) så efter en stund så jag ut som ett sandslott med tuttar! Det sista jag gör är en spagat räddning och känner hur det låser sig i hela halva skinkpartiet...oj vad du är vig sa en...visade inget i mitt ansikte och fortsatte spela som om inget hänt...nu 6 timmar senare har jag svårt att sitta....har strechat mest hela dagen så jag hoppas att det blir bättre snart. Skam den som ger sig, imorgon ska jag vara med igen.

Nu kommer snart Tuvas föräldrar och hämtar henne så då ska vi gå och äta...ska nog ta en pad thai för idag vill jag inte ha fler överraskningar..

Ska nog gå till ocean view och se hur det gått för stu som har varit på sjukhuset.

krma

Vilken underbar dag.....solen skiner och jag får meddelande från er, kan inte bli bättre.

Började morgonen med att helt enkelt strunt i morgonpromenaden och det kändes som ett rätt beslut....Fredrik på skolan säger att jag måste övervinna min rädsla men det behöver jag inte idag! Jag tänker följa Lones råd att ta tuk tuken på morgonpromenaden och helt enkelt köra över hundarna, Lone måste ju veta, hon är faktiskt lärare. Min välkända pinigs gloria ring hänger just nu nere vid mitt knä som har två blåmärken efter hundens lilla gap.

Jag har också bestämt att volleybollen får bli min träning...idag var jag med i 45 minuter men en halvskinka hängades obrukbar. Är det bra och träna fast en rövmuskel har gått av tror ni? Det gick i alla fall lite bättre idag, det var många tjejer som var med så det kändes skönt...det är dock på fullaste allvar så det gäller att veta vad man gör...har fått en del tillsägningar idag med så nu vet jag lite mer hur jag ska stå och när det är min boll...igår slängde jag ju mig runt på hela plan och tog allt som liknade en boll. Serven får jag inte till och idag var det en som sa att du kanske ska ta av dig dina hundra läderarmband så kanske inte bollen går så snett. Men jag spände ögonen i henne och sa att det går inte!!! Förklarade inte att det är Ola som är på armen....man vill ju inte verka helknäpp.

Drypande av svett gick jag hem och tog en dusch och en kopp kaffe, kanske en cigg medans jag slog på datorn och till min lycka kom jag ut på nätet idag och som liksom gräddet på moset av en bra dag så har jag fått meddelanden........det är ju bara för roligt.

Nu ska jag ta och jobba lite och försöka strecha så min skinka fungerar ett tag till...nu kommer ju naprapat Benke på söndag så då får han ta itu med den.

Kram och ha en skön dag i kylan. Tompa har skickat lite kort från ett vintrigt kungshamn och det ser ju fantastikst vackert ut.