Dag för dag: Resealbumet "Skanör sommaren 2012" av Bibchen

Genom slithålet i den blå gardinen väcker solstrålen mig, och det en härlig morgon med frukost på innergården. Det lilla huset blir snabbt iordningsställt, och motionsrundan kan ta fart. När den är avklarad, packar jag ryggsäcken, tar på cykelhjälmen och trär solstolen över pakethållaren. Trampar iväg på min "gula hyrvän" med solen i ögonhöjd och en stilla bris i nacken.
Efter hand befolkas stranden i sakta mak och barnfamiljer tar plats ända ner i vattenbrynet. Min randiga solstol får stå lite längre upp i vasslä. Ska jag eller ska jag inte? Hm. Kanske doppa tårna bara, eller vada efter bärnsten. En liten en rullar upp vid mina fötter, och den får förenas med de andra därhemma. Många önskningar blir det! :-)
Timmar går härligt sakta, men snart kurrar magen, och det blir dags för "sillamacka" i hamnen. Keps, solglasögon och hög skyddsfaktor. Sitter en bra stund på träbänken på Fiskaffärens uteservering. Kaffemiss vid sidanomkiosken, som inte tycks ha mycket hum om, hur man gör en äkta cappucino. Får återgå till fabvoritstället Da Aldo i morgon.
Förmiddagens strömavbrott slog ut datorfunktionen på gården, men nu är den tillbaka. En liten stund i skrivarlyan, det varma vindsrummet med utsikt över havet. Förbereder mig för kvällens besök i Skanör Kyrka "Tankar och Toner".

Eller rättare sagt en halvdag, för när solen tittar fram genom åskmolnen är det dags att återvända till Skanör och friden. Eftersom vi har ett ickesystem här i vår stad, får vi då och då ta en tur till närliggande orter s.s. Höllviken eller Trelleborg., och fylla på förrådet. Ett glas kallt på solsidan är en ren eftermiddagsnjutning!

När man sover i en lite för liten säng med daggfuktiga lakan, är det lätt att ryggmusklerna strejkar. Tur då att man har nära till Gässlingens SPA. 1/2 timmes massage gör susen. Efter en så´n behandling gäller det att dricka en massa...........vatten!

Åskan slog ner någonstans, troligen i havsbandet just utanför oss. Värdens datormodem gick sönder, så nu får jag sitta på biblioteket, om jag vill vara uppkopplad. Fast idag är det för andra gången strandväder, så då går det ju inte att sitta inne. Svårt att lägga in bilder, så mina naturvandringsfoto får ligga på is så länge.

Det är sig likt. Ändå inte. Ängen utanför gården höljs i dimma och jag trevar mig fram längs stigen, som leder till havet. Ljungdoften gör sig påmind, och kornas råmande förvarnar om åska. Inget väder eller oväder håller mig borta från den dagliga motionen. Den sker per cykel eller via promenader. Idag går jag.
En bit därframme kan jag skönja strandkonturen och höra havets vredgande. Gympaskorna suger in vatten från de översvämmade Flommarna. Min regncape står som ett segel, när jag flyger fram. Sanden är mer än fuktig. Jag vandrar längs strandkanten långt ut på Näset. Mina fotspår spolas snabbt bort av vita skumvågor, och här och var får jag hoppa längre upp på stranden. Promenaden går i motvind ena hållet och i flygande medvind åt andra. Utdelning, en liten bärnsten ler mot mig i vattenbrynet. Eftersom jag redan är blöt om tårna, kliver jag i och fångar upp en bit av "havets guld". Ännu en önskan får jag göra. Känner mig rik med årets tre bärnstensfynd.
"Det spricker upp över Näset ", och regncapen klistrar mot armar och hals. Av med den. Solen värmer. Nästa lager av kläder åker också av. I shorts och linne med övrigt inrullat i ryggsäcken, tar jag plats i en sanddyna och njuter den allt avtagande vinden. Nu smeker den bara i nacken. Jag känner mig tacksam att åter får uppleva denna barndoms sällsamma njutning. En känsla jag tar med mig i vintertid hem till Stockholm.