Dag för dag: Resealbumet "Sevärdheter i Brasilien" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Kunde passa på att sova lite längre idag,] eftersom jag inte hade någon dagstur utan först till kvällen då jag har middag med underhållning i Lapa. Molnen var verkligen låga och det var grått och mulet, men jag tänkte inte låta det hindra mig. Igår under bussresan tillbaka till mitt hotell spanade jag in några ställen värda att besöka. Dels ett shoppingcenter vid namn Shopping Leblon och så av en ren slump såg jag en gata med mitt namn. Jag visste väl att det fanns en gata med mitt namn någonstans i världen – och nu hade jag alltså hittat den! :)

http://www.reseguiden.se/bilder/515764

Under promenaden över till Ipanema Beach lättade molnen och solens intensiva strålar värmde upp Rio de Janeiro. Jag gick över gatan för att, där det var möjligt, kunna gå i skuggan och inte bli alltför varm. Det kändes som evigheter innan jag kom fram till min gata. Gick sedan några gator inåt centrum för att komma till Shopping Leblon – ett stort shoppingcenter med flera våningar av kläder, skor, prylar, parfym med mera. De hade verkligen tagit fasta på det här med Jul.

http://www.reseguiden.se/bilder/515765
http://www.reseguiden.se/bilder/515766
http://www.reseguiden.se/bilder/515767

Hela shoppingcentret var omlindat med stora presentsnören med en stor rosett ovanför ingången. Och strax bredvid ingången fanns en gigantisk teddybjörn i tyg, som sittandes var runt 10 meter hög. Inne i centret fanns 2 meter höga polkagriskäppar, julgranar (i plast) som sträckte sig säkert 10 meter upp och i mitten vid rulltrapporna hängde teddybjörnar som nog var 3-4 meter stora. Det var glitter och julgranskulor överallt och julmusiken klingade överallt. Så himla mysigt om än lite överdrivet. Även om kontrasten var stor mellan den +30-gradiga värmen utanför och den extrema julstämningen inomhus, så vet Brasilianarna hur man firar jul – inget snack.

http://www.reseguiden.se/bilder/515768

Och det var en hel del märkeskläder också. Bland annat en affär med… Calvin Klein! Min favorit! Det finns ett paradis i Rio de Janeiro ändå ;) Tyvärr så var jag definitivt inte fräsch nog för shopping, något svettig efter den längre promenaden. Så en tur tillbaka hit var jag ju tvungen att göra under dagen, då jag duschat och bytt kläder.

http://www.reseguiden.se/bilder/515769

Gick ner till Ipanema Beach och hittade en bänk att slå mig ner på. Solen verkade ha kommit för att stanna nu och gassade på rejält.

http://www.reseguiden.se/bilder/515770

Eftersom det var tisdag så var det öppet till Forte de Copacabana, en militärbas vid Copacabanas södra ände, som är öppet för allmänheten och består av arméhistoriskt museum och kustförsvarets riktiga fort.

http://www.reseguiden.se/bilder/515771
http://www.reseguiden.se/bilder/515772

Fortet var en viktig del i Rio de Janeiros historia och försvar mot fiender till havs då det låg bra till ute på sin udde.

På väg tillbaka till hotellet köpte jag en varm kycklingsmörgås. Trots att det var riktigt varmt ute så var det riktigt gott med en varm smörgås. Åter till hotellet och en välbehövlig dusch. Bytte till nya fräscha kläder och gick ner till hotellreceptionen och bad om en taxi. En Bellboy gick direkt ut till den större gatan bakom hotellet och ropade in en taxi åt mig. Bad chauffören att köra till Shopping Leblon, vilket tog ungefär 10 minuter och kostade R$15. Nu var det dags för shopping! Calvin Klein så klart ;) När det sedan var dags att åka tillbaka så fanns det ett taxiställe precis utanför huvudentrén där taxibilarna köade för att skjutsa kunder. Perfekt! Det var bara att ta första bästa taxi tillbaka till hotellet. Måste säga att det kändes helt safe att åka taxi i Rio. Fördel om man kan portugisiska eftersom chaufförerna troligtvis inte pratar engelska. Men det går lika bra om man har adressen nedskriven dit man ska.

http://www.reseguiden.se/bilder/515773
http://www.reseguiden.se/bilder/515774

På kvällen var det dags för Private Tour in Lapa. Mötte upp Renato kl. 19.30 nere i hotellreceptionen. Fick tillbaka de pengar som jag fick lägga ut för taxin till BBQ middagen igår, när de glömde hämta upp mig. Renato bad om ursäkt igen för att det blivit ett missförstånd och han var säker på att hans uppgifter stämde, medan arrangören hävdade att jag skulle på BBQ middagen och Samba Show nu ikväll. Nåja. Sedan körde Renato mot Lapa och körde en kort rundtur. Lapa är ett finansiellt distrikt och ett finare kvarter med mycket populära pubar och barer. Husens fasader har behållits och är från 1800-talet med stark inspiration från portugisernas erövrande.

http://www.reseguiden.se/bilder/515775

Renato parkerade bilen och vi gick till Rio Scenarium – Pavilhão Cultural. Det var en fin byggnad och inredningen har bevarats i en äldre stil. Personalen klädde sig som man gjorde under 1800-talet och ett liveband – Edu Krieger e Convidados – uppträdde på scenen och var jätteduktiga. Ett professionellt danspar dansade runt i lokalen och de var the best of the best och var helt samspelta. Om man bara hade ett uns av den färdighet som de visade upp, så skulle man vara lycklig. De var så himla bra! Vi hade ett bord bokat nära scenen, vilket Renato förbokat i förväg. Om man vill ha bord här måste det bokas i förväg då detta är ett mycket populärt ställe – men det är det värt! Under kvällen provade jag på Brasiliens nationaldryck Caipirinha, som var ganska stark - men helt okej.

Copyright © Bejjan888™

[Vaknade upp till sista dagen här i Rio de Janeiro.] Tack vare att det inte var högsäsong fick jag ha rummet fram till kl. 14.00 innan jag behövde checka ut. Fick alltså bra med tid på mig att packa väskan i lugn och ro. Renato kom och hämtade mig vid kl. 14.30. Det var tät biltrafik och vi hamnade i långa köer. Detta trots att Renato körde de vägar som ska vara minst trafikerade så tog det alltså drygt 1 timme att ta sig från Copacabana i södra Rio de Janeiro till Galeão International Airport i norra delen av staden. Återigen passerade vi de fattigare delarna av Rio och flera favelas längs vägen och man kan inte låta bli att fundera på om det är särskilt hälsosamt att leva så. Väl framme på flygplatsen fick jag tydliga instruktioner av Renato hur jag skulle hitta till TAM Airlines incheckningsdiskar, eftersom han själv skulle möta upp nästa gäst som var på väg. ”Inga problem”, sa jag och hittade ganska enkelt på TAM Airlines. Tyvärr var det långa köer och det var väldigt få personer som satt bakom diskarna. Fick vänta nästan 30 minuter innan det blev min tur att checka in, men när det väl var min tur gick det snabbt och smidigt. Stora väskan vägde 18 kg och min ryggsäck vägde de inte ens. Konstigt. I Foz do Iguaçu var det ju så ap-noga med att handbagaget vägde endast 5 kg, men nu kollade de inte ens. Och ja, innan någon funderar så var det samma flygbolag – TAM Airlines. Däremot blev jag lite överrumplad över att de frågade efter närmast anhörig som de kan kontakta ifall något skulle hända… ööööhm, okej!? Så ni förväntar er att något kommer hända alltså, eller??? Det var åtminstone första tanken som dök upp i skallen på mig. För det är första gången någonsin som jag får den frågan ställd när jag varit ute och rest. Och under denna resa så är det ju ändå 5:e inrikesflyget med samma flygbolag, och jag får den frågan först nu?!

Boardingen drog ut på tiden tack vare att några passagerare tog sig friheten att slå sig ner på helt andra säten än vad de blivit tilldelade på sina flygbiljetter. Så innan de personerna hamnat på sina rätta platser var flyget 25 minuter försenat. Suck! När planet pushats ut och taxat till startbanan så lyfte det kl. 17.30. Efter en 3 timmar lång flygning med en hel del turbulens i luften landade jag på Pinto Martins – Fortaleza International Airport. Klockan var dock bara 19.30 här, eftersom jag återigen bytt tidszon. Så rörigt och komplicerat med flera tidszoner inom ett och samma land där dessutom vissa tidszoner tillämpar sommartid och andra inte. Jag hämtade min incheckade väska och hittade snabbt på min lokala guide Rodriguez och vår chaufför. Det var redan mörkt här i Fortaleza och under transfern till mitt hotell såg jag inte mycket av själva staden. Dock kunde jag känna hur dåliga vägar det var, och har man aldrig varit i riskzonen för whiplashskador så var man då definitivt det nu! Så småningom kom vi fram till mitt hotell Sonata de Iracema. Rodriguez hjälpte till att checka in och jag fick nyckeln till mitt rum. Jag tog hissen upp och gick fram till dörren och låste upp. Fick en smärre chock när det stod en kille och målade taket inne i rummet. Han såg lika förvånad ut som jag. Han pratade inte engelska och jag endast lite portugisiska. Men jag tror han förstod och ringde ner till receptionen. Receptionisten kom snabbt upp till mig med ett nytt kort och bad om ursäkt. Så jag tog mitt pick och pack och tog hissen upp till mitt ”nya” rum. Rummet var inte särskilt välstädat och hade ganska låg standard.

http://www.reseguiden.se/bilder/515776

Eftersom klockan var ganska sent kändes det enklast att äta middag i hotellets egen restaurang.