Dag för dag: Resealbumet "Semestern 2009" av Akh

Utsikt över Stadsgården och Stockholms hamn från Katarina hissen

Vasa skulle år 1628 ha en besättning på 145 sjöfolk och 300 soldater.Sjöfolket skulle snabbt kunna hantera den tunga riggen och soldaterna avfyra kanoner och gå i närkamp vid em sjöstrid.

Vasamuseet.

Kaggar.

Kaggen består av nio laggstavar, två bottenplattor och fyra vidjeband. En av laggstavarna är spräckt i två delar. Två av laggstavarna är rekonstuerade. Troligtvis är även vidjebanden rekonstruerade.
Kaggen är i mycket gott skick.

Kommentar Laggkärl har använts i Europa i över 2000 år och var fram till 1900-talet mycket vanliga som förvarings- och förpackningskärl. Laggtekniken innebar att ett antal sidostycken, laggstavar eller stäver, fogas runt en botten och hålls samman med tunnband av hassel, pil eller björk. Vid större kärl eller tunnor används bandjärn. Träet formas genom uppvärmning, så kallad basning.

På Vasa har man hittat många olika typer av laggkärl, bland annat tunnor, baljor, kaggar, byttor, kuttingar, flaskor och kar. Laggkärlen användes framförallt för förvaring av livsmedel som exempelvis spannmål, salt fisk och kött, smör, vatten och öl. En del av laggkärlen, då framförallt tunnorna, användes för förvaring av personliga ägodelar .

Kaggarna är funna på övre batteridäck

Vasamuseet. foto 1 av 3

Kopia av fartyget i genomskärning, manskapet är utplacerade på respektive däck, som de kan tänkas ha haft sina olika abeteten samt livet ombord.

Båtsmännen och soldaterna levde, sov och åt på däcket mellan kanonerna på batteridäcken. På Vasa skulle sju man klämmas in mellan varje kanonpar. Det blev oerhört trångt. Maten var mycket dålig - gryn, torkade bönor, torkad eller saltad fisk. Och öl för att skölja ner det hela. Färsk mat var högst ovanligt. Resultatet blev bristsjukdomar som skörbjugg. Dödligheten var mycket hög ombord - och det var sällan genom sjöstrid folk dog.

Vasamuseet, foto 2 av 3

Året då Vasa seglade - år 1628 - var ett svårt år för männen i flottan. Amiral Henrik Flemings eskader blockerade Danzigs hamn, utanför polska Preussen. Två tredjedelar av besättningarna var sjuka, döende eller "kastade överbord" (begravda till sjöss). "Sedan vi avseglade från Kalmar är 30 döda och ej mer än sju båtsmän och tolv soldater vid hälsa på mitt skepp", skrev amiral Henrik Fleming. Han hade bara 19 arbetsföra män istället för 115.

Vasamuseet, foto 3 av 3

En annan plåga var ledan. Många skepp låg i hamn eller kryssade i blockadtjänst - det fanns inte mycket att göra. Framför allt inte för soldaterna ombord. Deras arbete var att slåss i sjöstrid - något som inträffade mycket sällan. Livet ombord blev långtråkigt och stillasittande på gränsen till det outhärdliga. För att fördriva tiden spelade man spel - officerarna föredrog det tjusiga brädspelet.

Det högre befälet hade det bekvämare än manskapet. De sov i utfällbara kojer, istället för direkt på golvet. Kajutan på Vasa var inredd som ett slottsgemak, med skulpturer på väggarna. Befälet fick också bättre mat. Men något lyxliv var det absolut inte tal om.

Vasamuseet

Riggen

Stormärsen var en arbetsplatform i riggen. Härifrån kunde man beslå eller göra loss stormärseglet. I Vasas rigg fanns ytterligare fem märser.

Kopia av Vasas stormärs

Vasamuseet.

När Vasa lämnade hamn den 10 augusti 1628 lyste hon i starka färger. För första gången får nu museets besökare en uppfattning om färgprakten och hur Vasa troligen såg ut när hon for iväg på sin korta jungfrufärd. Den modell i skala 1:10 som finns av skeppet har bemålats och närmare 500 skulpturer har klätts i färger

Vasamuseet.
Jag poserar vid en av alla "Krigare i romersk rustning" Målad kopia av skulptur på Vasa

Vasamuseet.

Del av det återuppbyggda skeppets skrov, med talgor och reling.

Vasamuseet.

Nu ställer Vasamuseet ut skelettfynd, men inte utan noggrann eftertanke. - Det är en svår balansgång, säger utställningsproducent Malin Fajersson, att på ett etiskt sätt försöka skapa ett möte igenom tidsbarriären. Det måste göras med respekt - i en försiktig exponering men djärv tolkning, fortsätter hon.

Utställningen vill inte bara berätta om den osteologiska och arkeologiska forskningen utan också ge besökarna möjlighet att i sin fantasi "möta" människorna. Resultatet av de undersökningar som gjorts av skeletten och vid den arkeologiska utgrävningen ger en förvånansvärt informativ bild av dem som personer.

I samband med forskning har de anonyma individer som skelettdelarna hör till fått namn i bokstavsordning. Enligt svensk bokstaveringspraxis har de sedan blivit "Adam", "Beata", "Cesar" etc. se mera på nästa foto.

Vasamuseet.

Om "Johan" , var 45-50 år gammal 160 cm lång. Fragment av ylletyg av hög kvalitet tyder på att Johan kan ha haft enhög social ställning. Han var dock märkt av livet. En sliten höft och krossad fot gjorde att han med stor säkerhet haltade.
Johan är en av de tre nya rekonstruktioner som möjligjorts genom bidrag från föreningen Vasamuseets vänner.

Sjöhistoriska museet

Sjöhistoriska museet

Sjöhistoriska museet.Vasaorden kopia från 1923

Sjöhistoriska museet

I bakgrunden Tollare gamla papppersbruk

Här möter vi en av de få fartyg "M/S Gustavsberg VII" som går denna farled

På denna kbergklippa finns ett minnesmärke från ryssarnas intåg,

Skärgårdskriget":

"Ryssarnas besök i Stockholms skärgård år 1719 hann sätta outplånliga spår. Man möter så gott som vid varje steg minnen från det fruktansvärda året. De äro också orsak till att Stockholm på saltjösidan är fattigare på kulturhistoriskt intressanta byggnader än på mälarsidan. Det har inte alltid varit så. Men 1719 strök skärgårdens 1600-talshus med. Och man förstår att 1700-talets godägare inte voro så livade för nybyggnader. De tyckte brandrisken var för stor."

Vi passerar många kändisars fina sjövillor, här är det Björn Borgs villa, Kalmarsund