Det är bara jag uppe tills Claudia som driver stället kommer ut och vinkar åt mig, tror hon är sur på mig för att jag är själv ute med elefanterna, men det visar sig att från hennes sovrumsfönster kan man titta på 2 elefanter som står precis utanför. vi fnissar hysteriskt, när vi samlat oss tycker hon att jag kan prova att gå ut "det gäller att läsa av dom om dom accepterar dig eller inte" jag kliver ut genom dörren och kikar fram runt hörnet, elefanterna tvärstannar mitt i ätandet å vi står å stirrar på varandra i en evighet (några sekunder) innan de struntar i mig och börjar äta igen. där står jag 3 m ifrån, fortfarande med hjärtat i halsgropen. Resans höjdpunkt!