Los Angeles var sa mycket storre an jag nagosin kunnat tanka mig. Det ar inte enormt, likt New York, men otroligt stort pa bredden. Man kan aka i flera timmar utan att komma ut ur staden. Darfor ar det mycket som ej hinns med. Mycket tid spenderas i bilen. Och mycket av kulturen kretsar kring just bilen.
Tiden planera vi val, ena dagen shopping och andra dagen stranden. Idag var det dags for en tur till nagra av de barer vi hort sa mycket om. Tidigare under veckan provade vi Whiskey-a-go-go, en anrik rockklubb som knappt imponerade. Nu skulle kvallen ta oss utmed Sunset strip. Efter en rekommendation blev det klubben Rainbow, egentligen en pizzeria, men tydligen inneklubben om man gillar rock av olika slag. Fantastiskt! Otroligt kul... ungefar tills de stangde vid kl 02. For tydligen stanger klubbarna senast kl 02 i Los Angeles... som hemma i lilla Gefle alltsa. Vi fick manga nya vanner bland annat en som sa sig vara slakt med The Ramones (han hette Ramone, men de i bandet Ramones tog ju sig namnet... ), och en kille som sa sig vara Lemmys "Personal assistant". De dar killarna hade kanske drukigt lite mycket och vi var kanske naiva, men vi hade kul. Men vi sag i varje fall bassisten i Metallica, eller det var Per & Ulf som sag honom, jag hadde ju aldrig kant igen honom om de inte sagt nat.
For att verkligen se nagra kandisar kopte vi oss en "star map", med forteckning over bostadsadresser och viktigast av allt: diverse brottsplatser. Vi hittade Johnny Depps hus, bakom med en otrolig port och en massa kameror. Vi kikade genom springorna men sag inget. Inte heller hemma hos Ozzy Osbourne var det nagon hemma, tydligen bodde Christina Aguilera dar nu istallet. En svang forbi Roman Polanskis hus, dar hans fru blev mordad hann vi oxa med. Det var nog det storsta huset i omradet.
Slutligen kan jag alltsa saga att jag nu har sett en fran Metallica, men inte nagra fler kandisar. Men fordelen nu ar att jag hittar ratt bra i LA!