Dag för dag: Resealbumet "Rhodos 2011." av Ingridhell

Siána är en vacker traditionell bergsby som är känd för sin lokalt destillerade " eldsvatten" soúma - en sorts druvsprit som liknar raki.
Byborna fick tillstånd av italienarna att producera spriten och det får bara säljas i den byn.
Det finns många små butiker efter gatan som erbjuder smakprov.
Vi smakade även på flera olika sorters honung.

Vi stannade efter vägen och förundrades över utsikten. Öarna låg som ett pärlband...
Det är så många öar som man inte känner till tror jag. Bl.a Atrakusa, Makri, Alimia, Platia, Tsuka, Kollofonas, Nisos.
Chalki och Tilos är nog mer kända.
Synd att det var lite dis för man anar bara Karpathos längst bak.

När vi var där kom det flera busslaster med turister och de tavernor som fanns blev fort fulla.
Alla, även vi, gick in i den fina kyrkan Agios Panteléimon.

Äntligen så tog vi oss dit! Det är en 1400-talsborg med en imponerande utsikt om det är klart väder.
Stupet är hårresande och det är verkligen värt ett besök.

Den enorma klippan Kástrou Monólithos reser sej 240 m ö h. .Vi hade otur och såg nästan ingenting!
Det enda som finns kvar i dag är murarna, ett vitkalkat kapell och några byggrester.
Byn Monólithos ligger ca 2 km därifrån och är osynlig från havet. På så sätt var dom skyddade från pirater.
Byn dör sakta ut och det bor mest gamla där.

Fourni har en liten grov sandstrand, klappersten och flera grottor. De syns inte från stranden utan vetter mot havet.
Vi klättrade upp men vi vågade inte gå ner till grottorna. Det blåste så vi kunde nästan inte stå stilla. Inte värt att utmana ödet...
Grottorna användes på 600-talet av kristna som sökte skydd undan perserna och senare av skeppsbrutna arabiska sjömän.
Det hade varit skoj att se inristningarna av kors-och fisksymboler som är inhuggna i väggen i den största grottan. Men det får bli en annan gång.

På Fourni var det ingen trängsel.

En livsnjutare flankerad av blomblad...

Monte Smith är ett berg som ligger väster om staden och där har man panoramautsikt över staden och kusten.
Tidigare på våren är det fullt av blommor där. Vi var tyvärr lite för sena i år...

Vi gick vår vanliga runda i vallgraven.
Rekommenderas!

Byns första bebyggare kom från Kreta och därför fick byn namnet Kritinía.

Jag måste berätta en myt om hur det kom sej att kretensarna slog sej ner på Rhodos.

I korta drag: En sonson till kung Minos hade blivit spådd av Oraklet i Delfi att han skulle komma att mörda sin far, Kung Katreus.

I stället för att segla tillbaka till Kreta så satte han kurs mot Rhodos och bosatte sej i Kamiros.

Men ödet ville att fadern skulle komma dit.
Han började bli gammal och oroade sej för tronföljden eftersom han bara hade en son.

Ryktet hade sagt att sonen befann sej på Rhodos och han ankrade mitt i natten i hamnen nedanför Kamiros.

Stor uppståndelse och alla rusade ut för att försvara sej.
Hundarna skällde så högt så Katreus kunde inte göra sej hörd och berätta vem han var.

Det slutade med att sonen, Althamenes själv stack ner sin far i tron att han var sjörövarhövdingen.

När han upptäckte vad han gjort så bad han gudarna att jorden måtte uppsluka honom och så blev det...

Det här är den sk målargatan där mer och mindre skickliga konstnärer vill måla ens porträtt.