Dag för dag: Resealbumet "Puerto Mogan nov. 2014" av Bibchen

Vi var 4 vänner som tog bussen från Puerto Mogan 3 hållplatser upp till Los Palmitos. Ambitionen var att promenera tillbaka. Det var soligt och varmt, och efter en titt på en av villorna (där vi kände innehavaren) började vi vår vandring. Först längs stora vägen ner till byn El Cercado. En kort paus på grönsaksmarknaden El Cooperativa. Massor av färsk frukt och grönsaker, men för tungt för oss att bära vidare. Genom den lilla byn vars huvudgata fortfarande kantas av obebodda/outhyrda lägenheter. Ändå bygger man nya hus. Logiken är inte helt klar!
När bygatan tog slut fortsatte vi nerför en smal väg genom det urtorra landskapet under den nya motorvägen fram till den stora handelsträdgården. Därinne i skuggan fann vi en behövlig toalett och beundrade sedan otaliga färglada växter.
Ett stycke kvar ner till det fashionabla hotell Cordial. Vi korsade gamla vägen, klättrade över vägräcket och gick vidare till hotellentrén. In genom hotellet och vandringen gick vidare genom hotellets fantastiska trädgård med flera sandade poolområden, sportanläggning, Spa, kryddträdgård, uteschackspel, kapell m.m. Vi rundade kapellet och tog oss ut genom en liten trädörr som var låst från insidan.
Och så var i hemma igen!

Lördagskvällen blev i kanarisk anda. Baren nedanför vår terrass Julio´s hade annonserat för kanarisk afton, och efter en vänmiddag hos oss bar det ner till baren. Öl, juice och en het lumumba blev vår beställning. Först bord inomhus, men ganska snart blev det ett bord ledigt utomhus i den ljumma nattluften. Kanarisk musik spelades av hela familjen Julio. Far, 2 döttrar, 2 söner och 1 barnbarn, alltmedan mor serverade. Trumpet, gitarrer och dragspel.
Vid ca 21.30 presenterades en kanarisk tradition. En av döttrarna valde ut en manlig gäst, som fick dansa med henne. Han fick en hatt på, och det hela gick ut på att han under hela dansen skulle kunna behålla hatten på, utan att hon norpade den. Om han lyckades, vann han ett glas cava (som visserligen alla som deltagit fick sedan). Efter herrarna var det så damernas tur att få en dans med självaste ägaren Julio.
Härlig stämning ,glad musik och handklappning - precis som en lördgskväll ska vara.
__________________________________________________________________________________

Söndag seneftermiddag gick vi åter genom Hotel Cordials vackra trädgård till det lilla kapellet där det skulle bli gospelsång. Skandinaver, finnar, engelsmän och tyskar samlades och tågade in till trumpetmusik. Det lilla kapellet fylldes av gospelsjungande publik och taket bildligen lyfte sig. Några bibelord på engelska och så åter sång. Så fick vi en andlig dos denna helg också!
__________________________________________________________________________________
Här i Puerto Mogan kan man verkligen uppleva kontraster - finns något för alla..

Inte en blå fläck på himlen, mao promenadväder. Paraply, nä, jo, kanske? 4 var vi som nyfiket skulle gå uppför bergsidan, för att kolla vad de håller på att bygga upp där. Något arkeologiskt samt en byggnad för ev. fikapaus. Med mycket enkla metoder får de ner betong genom ett rör uppifrån stora vägen. Nere på stigen står en betongblandare, och den färdiga blandningen forlslas sedan på skottkärra fram till målet. Sista biten drar en kille kärran i ett rep medan en annan skjuter på. Där är det brant. Svettigt och fascinerande.
Man kan bara komma ut genom hotel Cordial och gå uppför en stig intill den redan arkeologiska utgrävningen.
Klättringen uppför gick bra, men jag gruvade mig för nedförslutet i grus. I början var stigen utan räcken, så där gällde det att hålla tungan rätt i mun och inte snubbla.
Utsikten däruppifrån var formidabel, en utsikt som vi tidigare endast begrundat från bussen, där den svänger i en skarp krök med ett hjulpar i princip utanför bergskanten!!
Duggregnet övergick till rikt sommarregn, så det blev att hänga kläder på tork, när vi kom hem igen till vår lägenhet.
Inte ofta det händer här i Puerto Mogan! :-)

I hamnen ligger de kvar, de två roddbåtar, vars rorsmän har ambitionen att slå tidsrekord över Atlanten (till Barbados) och komma i Guiness rekordbok. Mötte några av dem häromdagen och en ung dansk kille har ett alldeles speciellt syfte att ta sig över roendes. Jag fick en intervju med honom och kommer vid tillfälle att skriva en art. om hela hans historia och vad han vill. Mycket intressant och jag blev djupt berörd.
De skulle ha startat för 4 dagar sedan, men p.gr. av det annalkande ovädret valde de att vänta några dygn. Verkar som om det värsta ovädret bedarrat, så kanske sker starten redan i morgon. Då måste jag till hamnen och vinka av dem. Det är 2 båtar som parallellt ska tävla med varandra och det gäller att komma under 32 dagar och några timmar. Man kan följa dem på båtens hemsida (se foto). Må det gå dem väl!
Modigt eller dåraktigt?

Oväder drar över de Kanariska öarna. Tenerife lär ligga "under vatten". Här på sydsidan av Gran Canaria klarar vi oss ganska bra med störtregn och åska. Floden stiger, havet blir varmare och mer strömt. Dagen är inne för 2 av våra vänner att åka hem. Resebyråbussen hämtar på avtalad tid (lokalbussarna dock inställda p.gr. för blöta vägar och risk för stenras). Men passagerarna ska ju hem och i tid till flyget. De kör en bit längs bergvägen och då händer det som inte får hända, och som ej händer så ofta. En stor sten dråsar nerför berget och rakt in i bussens framfönster!
Bussbyte och det hela går vägen. Alla kommer i tid till flygplatsen och vi får sms om vad som hänt och allt är ok.
Hoppas det inte regnar, när vi ska åka hem!