Dag för dag: Resealbumet "Puerto Mogan nov.-15" av Bibchen

ARC är världens största tävling för segelbåtar/ cruisers. Sträckan över Atlanten är som sagt på
2 700 nM. Varje år deltar över 200 båtar uppdelat i olika klasser. Totalt medverkar mer än 1200 personer i tävlingen. ARC går alltid av stapeln i slutet av november och början av december då väderförhållanden och havsströmmar är som mest gynnsamma för att segla västerut. ARC är öppen för alla typer av deltagare; familjer, cruisers och givetvis för professionella seglare.

Föreställ dej känslan av att efter två veckor på öppet hav gå i mål i St. Lucia och veta om att du är en av de personer som klarat av att korsa Atlanten i en segelbåt. Det är definitivt värt att fira med både västindisk rom och några kalla öl. Dessutom kan du köpa dej ett par röda byxor och veta att du kan bära dem med stolthet, då seden säger att just röda byxor får de som har korsat Atlanten bära
(inte mina ord - läst på nätet)
____________________________________________________________________________________
Vi lämnade soligt och varmt Puerto Mogan för att med risk för oväder besöka Las Palmas och se starten på ARC - seglingen över Atlanten. Väderutsikterna var molnigt, blåsigt och 0,4 mm regn. Regnet kom strax innan vi körde in i staden. Resten höll sig under dagen. Vilken härlig stämning bland såväl sjöfarare som kajpublik!! Hög härlig musik strömmade ur högtalare, musik som anknöt till det land som den båt som just passerade. Själva starten går långt ut från kaj, så den ser bara masterna av.
Vi avrundade med ett restaurangbesök på Las Canteras, den kända stranden i Las Palmas
Första dagen med tröja på!!
Första dagen lunch inomhus!!.

Lagom vind, lagom soldis öppnar upp för en trevlig båtfärd på Atlanten.
Social kompetens sägs vi ha lite var maken och jag, och ute på piren häromdagen kom vi i samspråk med en skeppare på en relativt (allt är relativt här) stor motorbåt. Han visade sig vara landsman med maken (dansk) så det blev en längre pratstund, som resulterade i en inbjudan till en heldagsutflykt med hans båt tillsammans med några andra.
Hade velat skriva "Delfiner, delfiner, delfiner..." till ett foto på min Facebook idag, men nä inte denna gång heller. De måste simma mycket långt ut i havet, i varje fall när vi kommer ut.
Nåväl, grillmat, vin och solnedgång är ju inte att klaga på! :-)
Har fortfarande sjöben........................................

Även här har det börjat juldekoreras, fast här känns det mer udda. När vi med barn/barnbarn mest tillbringar dagarna på stranden och i havsböljorna är tankarna på jul låångt borta! Det som brukar bli kallare i luft och hav nu i december månad har detta år blivit tvärtom. Idag svettas vi och det känns skönt men lätt avsvalkande att simma en tur parallellt med stranden. Tidvattnet är lite opålitligt - efter vad jag har lärt mig. Här gäller det inte med 6-timmars intervall, utan plötsligt riskerar vårt lilla solläger att flyta iväg, barnvagn, parasoll, filtar, solstolar, torkande baddräkter och kalla ölburkar!!
Första advent ha vi i alla fall firat med allt vad som därtill hör typ pepparkakor, glögg, mandel, russin, adventsljus och julduk på vårt utebord!

Vad hände? Plötsligt hoppar livräddaren ner från sin höga vaktstol ut i vattnet och fler i röda tröjor strömmar till. En något korpulent man ligger till synes livlös på rygg och flyter. Hade han svimmat, fått hjärtbesvär, tappat andan eller.......?? Hur som helst visade sig räddningsaktionen vara perfekt med flera livräddare, hjärtstartare, polis och en ev. inkommande ambulans. Mannen blev förd upp på strandpromenaden och där kvicknade han till, när han fick vatten.
Var nog bara för varmt för hans storlek!
(Skönt dock att veta att räddning finns nära till hands)

Det är tur vi vet att vi kommer tillbaka i mars - annars hade avskedet blivit för tårmilt. Att lämna 4 veckors i stort sett molnfri himmel och dessa fantastiska varma salta havsbad känns en smula vemodigt.
Nu väntar julförberedelser och barnbarnsmys framför granen - och det är inte så dumt det heller.
Hasta luego Puerto Mogan!