Dag för dag: Resealbumet "Oman, november 2010" av Peroerik

Nästa dag hade vi tillsammans med våra nyfunna vänner hyrt en bil för att göra en utflykt på egen hand. Vi hyrde en Nissan Sunny för en dag. Kostnad 17 OR inklusive försäkring och 20 fria mil.
Innan avfärd var jag in och talade med Caren som förestår dykshopen på hotellet. Hon frågade vart vi tänkte åka och jag svarade att vi inte hade några bestämda planer gav hon mig en plan för dagen genom att snabbt rita en liten karta och berätta vad vi absolut inte fick missa. Hon gav oss därmed en fantastisk dag.
Vi körde österut mot Mirbat på fyrfilig väg genom ett antal stora rondeller. Vi letade efter en avfartsväg till vänster upp mot bergen. Vad vi sökte var avfartsvägen till Derbat Wadi. Vi hittade skylten och började vår klättring upp i Dhofarbergen. Efter en lång uppförsbacke kom vi till en avtagsväg vid en liten Coffe Shop där vi stannade och drack kaffe som var gott men väldigt sött.
Coffeshopen läg på randen till ett stup med en vidunderlig utsikt över slätten och ut mot havet.
Strax efter sedan vi kommit dit kom flera andra bilar med människor med indiskt ursprung. Vi började tala med dem och det visade sig att den ena av dem jobbade på vårt hotell på Finansavdelningen. Han erbjöd sig att köra före oss till Derbat. Vi följde efter honom ner i den oerhört vackra dalgången. Här grönskade mängder av träd. Det var grönt på marken. Hjordar av kameler strövade fritt i markerna och ute på vägen. Här gick kor lösa blandade med åsnor, getter och kameler. Längst in i dalgången rann en flod. Vi hade kommit till paradiset i Oman. Vägen slutade vid en parkering i närheten av floden. Under ett jättelikt träd var en picnic-plats i skuggan. Här skulle ett stort gäng indiska familjer ha picnic eftersom det nu var denna speciella helg som motsvarar vår jul. Vi blev presenterade för all vuxna och barn och de berättade om sina familjeförhållanden och hur länge de bott i Oman och att de aldrig umgicks med Omanierna.
Efter en stund tackade vi för trevlig samvaro och for tillbaka genom dalen och ut till stora vägen mot M irbat. Det kändes nästan overkligt att lämna denna gröna oas och komma ut i det torra ökenlan skapet igen.

Vi for vidare mot Mirbat men tog av vid något som heter Khor Rori. Här ligger Sumhuram som är en arkeologisk park, en utgrävning av en gammal hamnstad som hade sin storhetstid mellan 400-talet fK och 500-talet eK. Utgrävningarna startade 1996 och pågår fortfarande. Ruinerna av staden är oerhört vackert belägna på en kulle ovanför en ”lagun” som under staden storhetstid var en havsvik och en mycket skyddad naturlig hamn. Entrén till parken var 1 OR för att köra in med bilen. Khor Rori finns med på UNESCOs världsarvslista.
Vi gick runt en stund och tittade på utgrävningarna och de vackra omgivningarna innan vi fortsatte vår färd mot Mirbat. Strax före Mirbat fick vi se en skylt till det ganska nybyggda hotellet Mariott. Det var bara nio kilometer dit så vi beslöt att åka dit och titta. Det visade sig vara en fantastisk anläggning. Dock låg den mycket isolerat i jämförelse med vårt hotell.
Då vi sett oss mätta på detta lyxhotell for vi in till den lilla staden Mirbat. Den var inte mycket att se. Många hus var väldigt förfallna och bara lämnade. Så såg det ut på många platser mitt i stan. Vi letade till slut reda på ett litet torg där det fanns en restaurang då vi åt en enkel måltid bestående av grillad kyckling och ris.
Då vi stillat den värsta hungern körde vi en liten sväng ner till hamnen i Mirbat innan vi åter vände kosan mot Salalah.
Efter bara en knapp mil från Mirbat upptäckte vår vän som körde bilen att motorn började bli överhettad. Vi stannade och lät den svalna men så snart vi startade igen blev det lika dant. Vi beslöt att vända om för vi hade passerat en bensinstation bara ca 500 meter tidigare. Vi rullade in på bensinstationen och öppnade motorhuven men kunde inte se att det saknades kylarvätska. Massor med hjälpsamma personer strömmade till för att hjälpa oss finna felet. Man försökte hälla på mer vatten till kylaren men konstaterade att vattnet inte cirkulerade. Alla var mycket hjälpsamma men ingen kunde ställa rätt diagnos och till slut gav de upp. Mycket av problemen bestod i att vi inte kunde någon arabiska och de kunde väldigt lite engelska. Mannen som förestod bensinmacken hade vi också frågat om hjälp men han lyckades få fram att han inte kunde något alls om bilar.
Till slut ringde vi firman vi hyrt bilen av och förklarade situationen, delvis på arabiska, med hjälp av en av de många män som försökt hjälpa oss hitta felet. Hyrfirman lovade komma och undsätta os men det skulle ta dem cirka 40 minuter att köra till vår opsition. Det visade sig att det tog dem drygt en timme. Lyckligtvis gick det ju ingen nöd på oss. Vi stod i skuggan under ett tak på macken och vi hade möjlighet att köpa både glass och kylda drycker vid behov. Det fanns också toalett.
Vi fick en ny bil och hyrbilfirmans folk som var med konstaterade gaska snabbt att det var någon rem som gått av men det behövde vi inte bekymra oss om. Vi tog den nya bilen och körde tillbaka till vårt hotell i Salalah.
Sedan blev det en kort simtur i poolen och därpå middag. Därefter tidigt i säng för att samla krafter för nästa dags äventyr.