Dag för dag: Resealbumet "Normandie över midsommar" av Insaneape

Det var fredag och det var midsommarafton. Det hela kändes overkligt men det var otroligt skönt att slippa alla förväntningar som man lätt har hemma gällande midsommarafton.

Vi åt frukost med de andra gästerna och tog därefter bilen till den amerikanska krigskyrkogården i Colleville strax över Omaha beach. Min personliga koppling till kyrkogården var från den inledande och avslutande scenen i filmen ”Saving private Ryan”. Kyrkogården är fantastiskt vacker och väl omskött av trädgårdsskötare och vaktmästare. De drygt 10 000 vita gravstenarna som väldigt harmoniskt täcker marken lämnar en något omtumlad. Hela området kändes väldigt fridfullt och rent och man kunde inte annat än känna djup respekt för hela omgivningen.

Efter besöket bland gravstenarna så tog vi oss till Omaha beach där vi möttes av en lång tom sandstrand. Ett par ridandes på hästar i vattnet passerade oss när vi vadade barfota försiktigt i det kalla vattnet. Det är svårt att föreställa sig att denna vackra stillsamma plats en gång var spelfält för ett av de blodigaste och våldsammaste slagen i krigshistoria. Längs hela kusten ligger strandbostäder med fantastisk utsikt över havet.

Efter vi passerat minnesmonumenten på stranden bytte vi om för en badtur. Vi rusade ut i det långgrunda vattnet och kastade oss i det grumliga havet. Inte alls så kallt som man vid första ögonblick trott men inte heller direkt varmt. Vi satte oss på en av sanddynerna som nyss var täckt av havsvatten och beskådade långsamt hur tidvattnet sakta sjönk på stranden.

Efter någon timma på stranden så fortsatte vi den historiska resan mot Arromanches. Jag måste medge att jag inte kände till området innan resan men var positivt överraskad efter besöket.
Vi började med att äta lunch på en av restaurangerna vid hamnen.

Därefter gick vi en bit vid strandpromenaden och tog sedan del av Landstigningsmuseet som presenterar den konstgjorda hamnen som anlades under andra världskriget. På museet fick man ta del av en guidad tur som visar och går igenom en interaktiv modell av hamnen samt en film som visas på en liten biograf där man berättar om hela idén med hamnen och hur bygget gick till.
Utanför museet finns än idag kvar rester av denna konstgjorda hamn som kallas Mulberry B.

För att avsluta dagen körde vi till staden Bayeux där vi efter en mindre incident på enkelriktad väg lyckades hitta parkering hyfsat centralt och besökte Tapetmuseet med en 70 meter lång tapet som gjordes 1066 och berättar historien om Vilhelm Erövrarens fälttåg och slaget vid Hastings.
Vi besökte även den mäktiga katedralen som ligger strax intill men den var tyvärr stängd så det blev en yttre titt endast.
Jag lyckades hitta en resväska för att ersätta min nuvarande väska i form av en sportbag och vi fick även uppleva en härlig vin och spritbutik med stort Whiskeysortiment.

Vi åt på restaurangen La Rapiere där vi tidigare hade bokat bord. En fantastisk fyrarätters måltid för inte alltför dyra medel och därefter hem till ”Arts in the Garden” för en sista natt.

Efter rekommendationer från ägarna på ”Arts in the Garden” så gjorde vi ett lunchstopp i den vackra och nästan sagolika lilla kuststaden Cabourg. Krishna hade jämfört området med en känsla av Disneyland och man förstod snabbt vad hon menade. Huset ser ut som gamla sagoslott.
Det var marknad i staden och jag passade på att köpa en mindre oljemålning.
Vi åt lunch på Casinot som ligger vid stranden och tog en glass på vägen tillbaka till bilen.

Vi begav oss ca en mil norrut längs kusten och stannade här för att bada på den härliga sandstranden som sträcker sig längs kusten. Lite avskräckta av alla maneter som flöt omkring blev det ett kortare dopp i havet. Maneterna verkade inte farliga men det kändes ändå lite olustigt då man inte var van med det hela.

Mot seneftermiddagen så körde vi de sista milen till sista nattens boende i hamnstaden Honfleur.
Honfleur är en helt otroligt vacker stad men kanske inte den bilvänligaste. Det är en stad förknippad med konst vilket snabbt uppfattas med alla gallerier och konstutställningar. Staden är dock kraftigt turistanpassad med massvis av restauranger och längst ner i hamnen ligger en lång strandpromenad bredvid en underbar naturpark.
Efter en oväntad liten åktur genom de tränga gatorna så fick vi parkera i en rätt brant backe ca 100 m från vårat boende. Vi hade inte fått någon klok uppfattning om själva boendet då det bokades via ett annat guesthouse på samma gata men det visade sig vara mycket över förväntan.
Bed and breakfast stället heter Le Fond de la Cour och var ganska nyligen renoverat. De har en stuga man kan hyra som ligger i deras lilla gröna trädgård samt ett flertal dubbelrum.
De driver även ett café som ligger runt hörnet där man får avnjuta frukost på gatan medan solen tränger sig fram mellan de täta väggarna längs staden.
Vi blev väl bemötta av deras vita Schäferhund som verkade vara lika trött som mig i den stekande solen.

Vi vandrade genom staden och besökte småbåtshamnarna i jakt på en bra restaurang för kvällen. Rekommendation jag fått var en restaurang vid namn Le Breard men den var fullbokad för kvällen.
Efter några fler försök så hittade vi till slut en restaurang vid namn L'Endroit.
Vi åt en fyrarätters måltid här på kvällen inklusive en flaska av det dyrare vinet samt två fördrinkar för det totala priset av 1200 kr vilket tydligen anses som dyrt men vi var mer än nöjda. En av kockarna kom ut och förklarade varje rätt på menyn för oss och fick oss att känna oss väldigt välkomna på stället.
Rekommenderas varmt om ni är i Honfleur.

Efter en frukost på caféet så sökte vi upp en bankomat för att ta ut kontakter till betalningen.
Vi tog farväl av Honfleur och körde den ca 2,5 timmar långa sträckan mot Beauvais flygplats strax utanför Paris.
Efter ytterligare irritation över Ryanair så var vi åter i luften och på väg hem mot den svenska vardagen.