Dag för dag: Resealbumet "New York, med mera..." av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Och så kom regnet] som vi förutspådde, eller ja det var mulet och duggade lite lätt. Och halva New York hade också tänkt samma sak, så vi var inte direkt ensamma om att gå på Madame Tussauds, kan jag säga. Det var olidligt varmt i entrén men som tur var hade vi redan köpt biljetter online så vi fick gå förbi alla som stod i kö (och inte hade förköpta biljetter). Men sedan blev det bättre temperatur när vi kom in i själva museet. Waxdockor av kändisar, presidenter och idrottare mm mm radades upp och de var välgjorda och liknade kändisarna. När man kom till rum där det var mycket folk visste man inte riktigt vem som var en docka eller riktig människa. Det var lite obehagligt när den man trodde var en docka helt plötsligt började röra på sig. Vi gjorde en snabb runda och var klara på cirka en timme.

http://www.reseguiden.se/bilder/515363
http://www.reseguiden.se/bilder/515364
http://www.reseguiden.se/bilder/515365
http://www.reseguiden.se/bilder/515366

Sedan skildes vi åt för att träffas senare på kvällen igen. Jag gick runt i en massa klädaffärer i hopp om att hitta några fynd. Jag gick både längs Broadway, 7th Avenue och 6th Avenue men hittade inget som lockade direkt. Däremot hade jag börjat få rejält ont i halsen så jag passade på att köpa halstabletter. Det var liksom inte en fråga OM man skulle bli förkyld här i New York utan NÄR. Halva New York gick runt och hostade och snuvade på gatorna så det vore ju ett under om jag hade klarat mig från förkylning. Vi träffades på Hostelet senare på kvällen och gick ut för att käka mat. Vi hittade en italiensk restaurang och beställde pasta. De hade dock hur mycket vitlök som helst i salladen.

Copyright © Bejjan888™

[En mulen och grå morgon i New York.] Så hela dagen var tänkt att bli tillägnad shopping på Woodbury Common Premium Outlet. Tyvärr hade 500 andra personer tänkt samma sak. Men man satte in extrabussar så alla kunde åka med. Min förkylning gjorde sig påmind och tack och lov för halstabletterna jag köpte igår. Vi anlände till shoppingcentret tio minuter innan de öppnade så vi hann hämta ut kartor och rabattkuponger till affärerna. När klockan var 10 och portarna slog upp så var det bara att släppa loss. Jag hade laddat mitt kreditkort med hur mycket pengar som helst så det var bara att köra på. Skyltar om rea hit och rea dit, allt från 20-70% på originalpriserna. Och då snackar vi märken som Banana Republic, Adidas, Nike, Hugo Boss, Ralph Lauren, Calvin Klein, Disney, Izod, Gucci och så vidare. Min favorit blev Calvin Klein som hade en hel del fina kläder som passade min ”specialdesignade” figur ;) Vi träffades på ett ställe och åt lunch. Sedan bar det av igen. Shopping så kreditkortet glödde. Men fram emot tretiden på eftermiddagen kände vi oss ändå klara och träffades för att ta bussen hem.

Men då började det krångla utan bara den. För det första så gick inte bussarna till New York enligt tidtabellen. Och kom det en buss så körde den bara förbi! För det andra så bestämde sig himlen för att öppna sig och regnet bara öste ner. Yes! Härligt! Utan paraply med sjuttioelva kassar i händerna… Och så kände jag bara hur det började rinna ur näsan. Så jag tog pappersnäsdukar och proppade in i näsan för att slippa snyta mig varannan minut. Haha, jag kan bara tänka mig hur jag såg ut! Men så tillslut kom det en buss. Men alla som stod i kön (den hade blivit väldigt lång vid det här laget) fick naturligtvis inte plats. Så bussen som kom strax efteråt fick vi äntligen en plats. Blöta och trötta sjönk vi ner på varsitt säte.
Men tro inte att det slutade krångla för det! Efter en halvtimme körde föraren in bussen på en bussdepå och vi passagerare förstod ingenting. Tillslut förstod vi att det var fel på bussen. Det var något fel på luftkonditioneringen så det immade igen på framrutan hela tiden. Så ur säkerhetssynpunkt bytte man buss. Och det är ju helt självklart, om föraren inte kan se, så vill då inte jag åka med den bussen! Så nu skulle alla passagerarna ut, få med sig alla sina kassar och sätta sig på den nya bussen och lägga upp kassarna på hyllan. Men några minuter senare kommer föraren in och säger att det är FEL buss… What the f***?! Skämtar du eller?! Så nu skulle alla passagerarna ut igen och in på ytterligare en annan buss. Och när jag skulle ta med mig mina kassar så hade vattnet löst upp papperskassarna så allt ramlade ut. YES! Då kände jag bara hur mitt tålamod försvann. Det är f** inte sant! Så efter att ha knölat ihop alla kläder och skor i de plastkassarna som jag hade, bytte jag buss och sjönk ner på sätet. Sur, grinig, förkyld och med feber satt jag där och tänkte att om det blir något mer nu, innan vi kommer till New York, kommer jag explodera.
Som tur var inträffade det inget mer. Men vi hade blivit så pass försenade att vi hamnade mitt i rusningstrafiken i New York. Så resan tillbaka till New York skulle ha tagit 1 timme lite drygt, men efter lagen om all jävlighet så tog bussturen 3 timmar! Så fort vi kom av bussen dök jag in på närmaste Pharmacy och köpte nässpray, för nu hade näsan täppt igen helt och jag fick ingen luft. Så efter en varm dusch, nässpray, halstabletter och några Panodil kunde jag sova hela natten. Och ni som undrade varför i hela friden jag åkte iväg till Woodbury kan jag bara tala om att jag ångrade det inte en sekund. Så många bra klädköp har jag nog inte gjort på flera år.

Copyright © Bejjan888™

[Sista heldagen i New York] för vår del. Vaknar och känner mig ändå rätt pigg, jämför med gårdagen. Och nässprayen hade verkan både mot rinnsnuvan och mot svullnaden i näsan. Vi tog det bara lugnt idag. Gick runt i affärerna en sista gång för att se att vi inte missat något. Vi gick dessutom till Aerosol, skobutiken med extremt bra och serviceinriktad personal. Där blev det ett par snygga skor med klack (!) som går till allt – jeans, tights, kjol, you name it! Och jag är inte den som kan ta på mig skor med klack, men tack vare Aerosol var jag nu ägare av ett par! I love them :)

http://www.reseguiden.se/bilder/515368

Vi stannade till på en restaurang och käkade mat innan vi skildes åt för att gå dit vi själva ville. Så jag tog mitt pick och pack och gick till Central Park. Slog mig ner på en parkbänk i the Mall och solen värmde gott. Efter en halvtimme så började jag gå mot 5th Avenue och kikade runt i klädaffärerna för att se om jag hittade något mer att köpa. Men jag kände mig faktiskt klar och nöjd med mina inköp igår… In fact, jag började känna mig klar med New York också (för den här gången)! Hemlängtan hade börjat krypa inpå en. Komma hem till maten man är van vid, dricksvattnet direkt ur kranen, se på TV, köra bil… men framför allt sängen! Vi hade en dagstur till Washington D.C. imorgon kvar, innan hemresan.

Copyright © Bejjan888™

[Upp tidigt på morgonen] för att hinna med en dagsresa T&R till Washington D.C. Bussen avgick från 125 Park Avenue vid 7 tiden. En fullsatt buss utrustade med AC och WiFi, tack och lov. Eddie, vår guide var född och uppvuxen i USA men hade albanska föräldrar. Han guidade vår tur både på engelska och på franska. Det var dock ett indiskt par på bussen som klagade på allt! Innan bussen ens hade lämnat Grand Central ville de bli avsläppta någonstans utefter Insterstate 95. De påstod att föraren hade lovat det. Eddie, med en ängels tålamod, försökte förklara för dem att de faktiskt hade köpt en resa tur och retur till Washington D.C. och att de faktiskt inte kunde släppa av folk på motorvägen. Då försökte det indiska paret med att de bara behövde bli avsläppta någonstans i Maryland. Eddie försökte återigen förklara att han och föraren hade ansvaret för att ta alla passagerare fram och tillbaka. Men om de ville kunde de få bli avsläppta i Washington D.C. om de ville. Det indiska paret svarade aldrig riktigt på frågan utan funderade en stund.

Men så till slut, efter ett himla dividerande med det indiska paret kunde bussen köra iväg, 20 minuter försenad. Efter någon timme ropade Eddie ut i högtalarna att bussen snart skulle stanna vid en rastplats i Baltimore för restrooms och frukost. Vi skulle få 40 minuter på oss. Då var det indiska paret igång igen. De skulle minsann inte hinna på 40 minuter utan krävde att få minst en timme. SUCK! Och stackars Eddie (med ett hjärta av guld) fick övertala dem om att 40 minuter var det som gällde och att man var mer än välkommen att ta med sig maten ombord på bussen och äta. De accepterade till slut läget och alla var tillbaka på bussen efter 40 minuter.

Vi fortsatte vår färd mot Washington D.C. Efter en stund började det indiska paret igen. Nu tyckte de att busschauffören såg trött ut och att han behövde bytas ut. Och Eddie fick återigen debattera med paret. Nu hade man faktiskt två bussförare ombord för att just kunna byta om en chaufför blev trött, men Eddie försäkrade det indiska paret om att chauffören inte var trött och skulle byta direkt om han blev det. Alla andra på bussen satt och skakade på huvudena åt paret och tyckte att de började bli jobbiga. Till slut kom vi fram till Washington D.C. Det första kännetecknet att du kommit till just Washington D.C. är avsaknaden av skyskrapor.

Fakta om Washington D.C...
Washington D.C., eller Washington District of Columbia formellt sett, är USA:s huvudstad med breda avenyer, parker och många vita byggnader och monument. Staden tillhör ingen delstat utan är geografiskt ett eget distrikt, District of Columbia, och täcker en yta på 180 km2 längs Potomacflodens vänstra strand. På senare tid har man börjat räkna in staden i ett större storstadsområde tillsammans med Baltimore till den så kallade Baltimore Washington Metropolitan Area, vilket gör Washington D.C. till USA:s fjärde största stad (efter New York, Los Angeles och Chicago).
Stadens historia börjar den 16 juli 1790, då revolutionstidens statsmän (Unionens Fäder) eller Founding Fathers frigjorde landets huvudstad från delstaterna och förlades i ett helt eget distrikt, District of Columbia. USA:s förste president George Washington valde personligen ut ett område vid Potomacfloden i Maryland. Man köpte in ett rektangulärt område från privata ägare och 1791 fick staden namnet Washington till ära för presidenten. Officiellt blev Washington huvudstad och regeringssäte den 1 december 1800. Eftersom staden ligger utanför delstatssystemet lyder regionen direkt under kongressen. Washington D.C. har varit förskonat från oroligheter med undantag för 1812 års krig, då brittiska truppen invaderade staden och satte eld på Vita Huset och Kapitolium. Stadsutvecklingen gick trögt på grund av det svårbebyggda och delvis icke utdikade träsket och lockade inte många att bosätta sig där. Först omkring 1900, när stadsplaneringen förverkligades, utvecklades avloppsnätet och avenyer och gator trädplanterades. Nya monument (bl.a. Lincoln, Jefferson och Washington) kom till och statsförvaltningen växte. År 1945 färdigställdes Pentagon, USA:s militära högkvarter.
Vita Huset är det officiella residenset och primära arbetsplatsen för USA:s president. Huset byggdes efter ett kongressbeslut i december 1790 och arkitekten James Hoban fick äran. Ritningarna till Vita Huset var starkt inspirerade av Leinster House, sätet för det irländska parlamentet i Dublin. Vita huset var öppet för allmänheten fram till början av 1900-talet. Washington D.C. drabbades av händelserna den 11 september 2001, då Pentagon attackerades av ett av de kapade flygplanen. Planet hade dessutom startat från Washington Dulles International Airport. Man tror även att ett fjärde kapat plan, United Flight 93, var tänkt att flyga in i Vita Huset eller Kapitolium. Flygplanet havererade dock i Pennsylvania sannolikt efter att kaparna övermannats av planets passagerare.

http://www.reseguiden.se/bilder/515369

Vi skulle ha börjat med ett besök på Smithsonian Space Museum men det var stängt på grund av Government Shutdown. Så Eddie valde att ta med oss till Arlington National Cemetery istället. Det är en känd kyrkogård som varit med i många filmer och tv-serier när man ska ha begravning inom flottan eller det militära. På vägen dit passerade vi även Pentagon.

http://www.reseguiden.se/bilder/515370
http://www.reseguiden.se/bilder/515371

Sedan stannade vi till vi Lincoln Memorial som är en minnespark för både Vietnam och Korean War. Bevakningen här var extrem. Ridande poliser, helikoptrar och polishundar som patrullerade.

http://www.reseguiden.se/bilder/515372
http://www.reseguiden.se/bilder/515373
http://www.reseguiden.se/bilder/515374

Ett besök på stadens Madame Tussauds ingick också, men det var inte alls lika stor som i New York och jag tror vi gick igenom museet på typ 10 minuter. Sedan hade vi tid för att äta innan vi skulle vara tillbaka på bussen igen. Bussen stod på samma gata som den teater som president Lincoln blev skjuten på. Han dog dock i huset mittemot teatern.

http://www.reseguiden.se/bilder/515375
http://www.reseguiden.se/bilder/515376

Bussen åkte sedan vidare mot Kapitolium och senare även The White House. Utanför vaktade United States Secret Service och Eddie berättade att man ibland även kan se krypskyttar uppe på taket. Men jag såg dock inga krypskyttar. Utanför Vita Huset har en kvinna vid namn Conchita slagit läger sedan 1981 och protesterar mot det ena och det andra. Och hon satt där utanför även idag.
Detta var sista anhalten i Washington D.C. innan bussen skulle ta oss tillbaka till New York igen. Och tack och lov hade det indiska paret nu bestämt sig för att inte följa med tillbaka till New York. Jag tror nog att alla passagerarna på bussen, inklusive Eddie, andades ut. Vi lyckades dock tajma in rusningstrafiken både i Washington D.C., Baltimore och New York vilket gjorde att vi kom tillbaka först vid 22-tiden. Så turen tog 15 timmar och inte 13 timmar som utlovat.

Copyright © Bejjan888™

[Hemresedags.]

På morgonen vid frukosten stod TV:n på som vanligt och det enda de pratade om var Government Shutdown. Nu hade befolkningen börjat göra uppror runtom i landet eftersom familjer till soldater som dött i strid inte fick ut någon ersättning. Så det var någon som hade startat en insamling och menade att de drabbade inte skulle behöva fundera över hur de skulle ha råd till hyra och mat nu när deras anhöriga blivit dödade i strid. Och de federalt anställda stannar hemma från jobbet eftersom de inte heller får betalt, vilket drabbat oss turister. Vi missade ju t.ex. Frihetsgudinnan och en del sevärdheter i Washington D.C. Men det var liksom inte så mycket vi kunde göra åt situationen. Det var bara att gilla läget.

Sedan packade vi det sista i våra bagageväskor. Vi hade båda lyckats fylla våra nyinköpta väskor med nya kläder och skor, så vi kände oss väldigt nöjda. Utcheckning från rummet men vi fick förvara väskorna på Hostelet till dess att vi skulle åka. Så vi gick ut och kollade av New Yorks gator en sista gång. Sen tog vi tuben till Jamaica och därifrån Air Train till JFK Int’l Airport. Vi hade bokat flyg med olika flygbolag hem, så vi fick gå av på olika terminaler. Jag fick sedan vänta i en dryg halvtimme innan incheckningen öppnade. Passerade säkerhetskontrollen och sedan var det bara att vänta i sisådär två timmar innan boardingen började. Så jag passade på att käka mat och köpa vatten innan jag gick på planet. Planet lyfte vid 20.40 på kvällen och som vanligt så hamnade jag bland en massa barn och ungdomar med typ ADHD och inte kan sova. Men det var liksom bara att proppa igen öronen och försöka sova så gott det gick. Planet landade på Keflavik Int’l Airport på Island kl. 06.15 lokal tid. Där hade jag cirka en timme för byte och sedan bar det av till Stockholm och Arlanda Airport. Så kl. 12.30 stod jag åter på svensk mark. Hämtade ut mina två incheckade väskor och tog tåget hem någon timme senare. Det var så skönt att jag bokat en taxi från tågstationen hem, nu när jag hade två väskor att släpa på.

Sammanfattningsvis så var det en toppenresa! Ridningen var jättebra. Fina hästar, trevlig ranchpersonal och fin natur. Och New York… vad ska man säga? I LOVE IT! Folkmyllret på gatorna, sevärdheterna, minnesplatserna, patriotismen och vänligheten hos befolkningen… vad mer kan man begära? Synd bara på Government Shutdown, som drabbade oss turister. Men å andra sidan så innebär det ju att jag har en del kvar att se i New York – så jag måste ju dit igen ;)