Dag för dag: Resealbumet "New York, med mera..." av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

http://www.reseguiden.se/bilder/515340

[Vi gick upp lite tidigare] för att vara nere till frukosten redan vid 07.00. På nyheterna var Government Shutdown i fokus hela tiden och ett evinnerligt prat om Obama Care och huruvida presidenten skulle ge vika för Republikanerna eller inte. Timmen senare gick vi iväg till ”tuben” (tunnelbanan) och tog oss ner till South Ferry för att se om vi kunde ta oss ut till Frihetsgudinnan eller inte. Vi kom till Battery Park vid 08.30 och vi gick ner till färjan som var förtöjd inne i hamnen. Det var faktiskt några passagerare som stod och köade så vi ställde oss där vi också. Ganska snart kom det en personal och berättade att båten inte var statlig utan drevs av ett privat företag och att vi i alla fall skulle få en åktur på färjan även fast Liberty Island var stängd. ”We’ll take it!” sa vi till varandra eftersom vi hade betalat för biljetterna i förväg.

http://www.reseguiden.se/bilder/515341
http://www.reseguiden.se/bilder/515342
http://www.reseguiden.se/bilder/515343

Så vi klev ombord på båten och ganska snart fylldes den med turister som hoppades få se Frihetsgudinnan på nära avstånd, även om vi nu inte skulle få gå av på själva Liberty Island. Båten la ut från hamnen började båten gå norrut längs Hudson River och vi fick se Manhattans skyline. Solen sken och i princip helt molnfritt gjorde att byggnaderna kändes oändligt höga. Mäktigt att se. Sedan vände båten tillbaka mot Liberty Island och Frihetsgudinnan. Båten åkte sakta förbi så vi skulle hinna ta kort, så närmare än så kom vi inte. Man kunde se kravallstaket och avspärrningar i hamnen på Liberty Island. Sen gjorde de en liten extra tur in på East River och båten åkte in under Brooklyn Bridge innan den vände tillbaka till hamnen. Så vi fick lite valuta för pengarna, även om vi inte kunde gå iland och gå upp i kronan på Frihetsgudinnan (som vi betalat för).

Fakta om Frihetsgudinnan...
Statyn var en gåva från den franska regeringen till Amerikas 100-årsfirande av självständigheten. Statyn designades av Frédéric-Auguste Bartholdi, en ung fransk skulptör, som strävade efter att bygga en lika stor staty som kolossen Helios som en gång stod på grekiska ön Rhodos. Statyn är hämtad från gudinnan Libertas i den romerska mytologin, med en strålande krona, iklädd fotsid dräkt och slaveriets kedjor vid fötterna. Frihetsgudinnans ansikte sägs vara format efter hans egen mamma Charlotte och kroppen sägs vara designad efter prostituerad. Kronan har sju pikar vilket symboliserar de Sju haven och de Sju världsdelarna över vilket friheten skulle spridas. I vänster hand håller hon tavla med inskriften ”July IV MDCCLXXVI” (4:e juli 1776), vilket är dagen då USA grundlades och de engelska kolonierna i Nordamerika förklarade sig oavhängiga från. I hennes högra hand håller hon i facklan som symboliserar upplysning (Enlightenment).
Statyn väger 225 ton, är 46,5 meter hög och tillsammans med sockeln (27 m.) når den en höjd på 93 meter. Inuti finns en trappa som man kan gå upp alla de 354 trappstegen till kronan. Statyn tillverkades i Frankrike och skickades över till USA i 214 delar. Det tog nio år att färdigställa statyn och under sex av dessa år ställde man ut facklan till beskådan i Madison Square Park för att få upp intresset samt finansiera konstruktionen av piedestalen, som amerikanarna fick betala själva. 1884 var Statue of Liberty klar och rest på Liberty Island. 1986, 100 år efter statyn var klar, byttes facklan ut mot en ny, men originalet finns till beskådan i monumentets museum.

http://www.reseguiden.se/bilder/515344

Nöjda klev vi av båten och började gå norrut för att ta oss till Charging Bull. Charging Bull är en 3,2 ton tung bronsskulptur som står i Bowling Green Park nära Wall Street, Manhattan, New York. Med sin höjd på 3,4 m och nära 5 m lång symboliserar skulpturen en aggressiv finansiell optimism och framgång då den lutar sig bakåt på sina höfter och med sitt huvud sänkt redo att anfalla. Skulpturen är populär turistattraktion, vilket vi fick erfara. När vi kom dit var det flera busslaster med asiater som i tur och ordning skulle fotografera sig med skulpturen. Efter några minuter gav vi upp och insåg att vi skulle bli stående här hela dagen om vi ville få ett foto ensamma med Charging Bull. Så vi fortsatte längs Wall Street ner mot East River och satte kurs mot Brooklyn Bridge istället. När vi kom upp på bron var temperaturen nära +27 °C och solen gassade högt uppe på himlen. Vinden var i princip obefintlig så vi stannade var och varannan meter för att dricka vatten och vila i skuggan (där det fanns).

Fakta om Brooklyn Bridge...
Brooklyn Bridge byggdes mellan 1869-1883 och sammanlänkade New York och den då självständiga staden Brooklyn. Brooklyn grundades av holländska bosättare under 1600-talet och var i slutet av 1880-talet en av landets största städer. 15 år efter att bron invigdes röstade Brooklyns invånare igenom ett förslag som innebar att Brooklyn blev en stadsdel i New York. Bron är idag ett av New Yorks mest kända och storslagna landmärken. Det var när den tyska immigranten John Roebling tog färjan över East River och båten fastnade i isen, som idén föddes till Brooklyn Bridge. John Roebling dog efter att ha krossat sin fot och fick stelkramp och fick aldrig se sitt livsverk stå klart. Hans son Washington Roebling tog då över projektet. Men när bron invigdes den 24:e maj 1883 låg sonen Washington på sin dödsbädd, svårt sjuk i dykarsjuka efter pelararbetet han gjorde på bron. Far och son Roebling hade inte bara skapat en bro som såg otroligt stark ut, dess konstruktion visade sig vara precis lika stark. Ett nätverk av kablar varav de allra starkaste har en diameter på 28 cm är ankrade i marken för att förhindra att bron kollapsar. Även om de fyra starkaste kablarna skulle gå sönder kommer de andra kablarna räcka till för att stödja bron. Roebling hävdade till och med att bron skulle klara sig hur bra som helst, utan några kablar. För att motbevisa folkets skepticism lät man en karavan med cirkusdjur – inklusive en elefanthjord på 21 djur – passera bron år 1884.
Med sin längd på 1,8 km och ett spann på 486 m mellan tornen var Brooklyn Bridge världens största hängbro när den stod klar. Det mest märkvärdiga med bron är ändå de två stenmurstornen som majoriteten av kablarna är fästa vid. De två stora gotiska valven når en höjd på 84 meter. Roebling hävdade också att de minnesvärda tornen skulle göra bron till ett historiskt monument. Och så blev det. Brooklyn Bridge blev officiellt ett historiskt monument år 1964. Under åren har bron trafikerats av både hästar, spårvagnar och tunnelbanetåg, men idag finns endast sex filer för biltrafik och ett övre plan för gångtrafikanter och cyklister. Den upphöjda gångvägen ger besökarna inte bara ett tillfälle att ta sig över East River utan att störas av trafiken på våningen under, utan ger en mycket fin vy av de gotiska tornen och Manhattans skyline.

http://www.reseguiden.se/bilder/515345

Så vi gick lite drygt halva bron innan vi kände att det var dags att vända tillbaka. Inte för att vi inte ville, utan att vi hade tid inbokad för Ground Zero eller 9/11 Memorial och inte skulle hinna annars. Efter lite virr varr runt på gatorna i Lower Manhattan (bra skyltat dock!) kom vi så äntligen fram till entrén. Kön ringlade sig lång och ni som planerar att besöka Ground Zero måste räkna med 45-60 minuter i kö, speciellt under turistmånaderna. Det var ett himla säkerhetspådrag för att få komma in, likt säkerhetskontrollen på en flygplats. Vakter kontrollerade väskorna (vatten var självklart tillåtet att ta med in) och sedan gick man igenom metalldetektorer innan man äntligen kom in i själva 9/11 Memorial.

Fakta om 9/11 Memorial eller Ground Zero i folkmun kallat...
9/11 Memorial är minnesplatsen för terroristattackerna mot World Trade Center den 11:e september 2001. Monumentet, som döptes till ”Reflecting Absence”, symboliserar platsen för de två tvillingtornen genom två kvadratiska nedsänkta bassänger med ständigt forsande vattenfall. Ground Zero invigdes lagom till 10 årsdagen av attacken. Namnen på alla offer från 9/11 2001 samt terrorbombningen 1993 finns inskrivna på bronspanelen runt bassängerna. På platsen finns även 400 planterade träd och ett underjordiskt museum (ännu ej klart vid vårat besök) som visar kvarstoder från tvillingtornen efter terroristattacken. Ett av alla träd som planterades vid Monumentet är känt som ”Survival Tree”. Trädet, som planterades under 1970-talet, blev svårt skadat och bränt men räddades från bråten av World Trade Center i oktober 2001. N.Y.C. Parks Department tog hand om trädet och planterades åter ut på Memorial Plaza i december 2010. Monumentet Reflecting Absence byggdes på exakt samma ställe som de två tvillingtornen stod. Storleken på bassängerna och hur de är placerade till varandra är identisk med hur tornen en gång var. Längs kanterna rinner vattenfall som kan symboliseras med hur tornen imploderade efter attackerna.
Återuppbyggnaden av World Trade Center planeras vara klart 2020 och ska bestå av 5 skyskrapor. Ingen av dessa kommer bli högre än de två tvillingtornen. Den största av byggnaderna, ”One World Trade Center” eller ”Freedom Tower”, kommer med sina 102 våningar och 541 meter bli New Yorks högsta byggnad. Höjden är symbolisk då 541 m (1776 ft) ska stå för det år då USA grundades, d.v.s. år 1776. Freedom Tower ska bli den stabilaste skyskrapan i världen och kostnaden beräknas bli 20 miljarder SEK. Jag minns exakt vad jag gjorde den där tisdagen, den 11 september 2001. Klockan var strax efter 17.00 svensk tid som nyheterna nådde Sverige och hela världen höll andan. Det var ingen actionfilm, det var ju på riktigt. Det är svårt att förstå vad New York-borna gick igenom den dagen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515346
http://www.reseguiden.se/bilder/515347

Vi kom till den södra bassängen först och det som slog mig var det öronbedövande bruset från vattenfallen. Bruset utestängde Lower Manhattans hektiska stadsliv och gav besökarna fokus på monumentet. Bassängernas djup var till synes bottenlösa och hur länge man än stod där och såg ner i djupet kunde man inte se botten. Mystiken kring bassängerna skulle kunna liknas med konsekvenserna av terroristernas handlingar – lika djupt och bottenlöst. Jag kände mig väldigt liten när jag stod där och blickade ner i bassängerna och insåg hur skört livet ändå är. Jag är ingen religiös person men kände ändå hur min syn på livet ändrades av mitt besök här. Drygt en månad innan hade filmen World Trade Center från 2006 med Nicholas Cage i huvudrollen visats på TV. Så med filmen färsk i minnet (med autentiska bilder och sekvenser från attackerna) kunde jag inget annat än att hedra offren med en tyst minut under mitt besök.

http://www.reseguiden.se/bilder/515348
http://www.reseguiden.se/bilder/515349

Efter besöket kände jag mig ganska tom i skallen och värmen gjorde det inte bättre. Så en välbehövlig lunch på en närliggande restaurang innan vi tog tuben tillbaka till hotellet för lite siesta. När vi vaknade till liv igen kände vi att det var dags för en Frozen Yoghurt. Brain freeze! Men det gjorde ingenting eftersom det var så himla varmt idag. Jag hade googlat fram en godisbutik i närheten av Central Park som hette Dylan’s Candy Bar. Det är Dylan Lauren (Ralph Laurens dotter) som äger affären! Så det kändes som ett obligatoriskt besök när jag ändå var i New York. Vi knallade iväg till 60th Street och 3rd Avenue och gick in. Rena himmelriket för godisälskare. Det var två våningar med enbart godis och ett tredje översta plan med ett café. Det var i och för sig inte billigt godis, men lite lösgodis köpte jag. På vägen hem till Hostelet gick vi förbi New York & Company på 5th Avenue och hittade ett par byxor med 50% rea. Jag slog till direkt. Sedan var vi tvungna att köpa frukost att äta i morgon bitti, eftersom vi har en transfer från Hostelet kl. 05.10 för vår resa till Niagarafallen i morgon.

Copyright © Bejjan888™

[Upp tidigt som tusan], för att hinna med transfern som avgick 05.10 från vårat Hostel på Times Square. En mörkröd van stannade till utanför receptionen på Hostelet och hämtade oss. Transfern snurrade runt på New Yorks gator och hämtade upp runt 10 personer till som också hade bokat samma resa. Sedan satte vi kurs mot JFK’s Int’l Airport. Vi hämtade ut våra boarding pass, passerade säkerhetskontrollen och väntade vid gaten. Planet lyfte kl. 08.08 och landade vid 09.28 i Buffalo på Buffalo Niagara Int’l Airport. Vi mötte upp våran guide Eduardo (ursprungligen från Peru). Han följde oss till sin buss som vi skulle ha under dagen och delade ut namnbrickor (med Eduardos namn på) och telefonnummer ifall vi skulle komma bort. Eduardo berättade att det händer, dock inte ofta, men att folk kommer bort. Att de inte lyssnat på instruktioner eller råkat komma med någon annans guidade grupp. Det tog en drygt en timme med buss innan vi kom fram till Niagarafallen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515350

Fakta om Niagarafallen...
Fallen upptäcktes på 1600-talet av upptäcktsresanden Louis Hennepin och består av de tre vattenfall som bildas av Niagarafloden på gränsen mellan USA och Kanada. Fallen ligger vid tvillingstäderna Niagara Falls, New York och Niagara Falls, Ontario. Fallen formades när glaciärerna gick tillbaka under den sista istiden och vatten från den nyligen uppstådda Great Lakes formade en väg genom Niagara Escarpment och ut till Atlanten. Vattnets klara gröna färg är en biprodukt av den upplösning av salter och ”stenmjöl”, som beräknas till 60 ton/minut. Den totala erosionen är ungefär 30 cm per år och enligt de beräkningar som gjorts så kommer Niagarafloden ha underminerats och fallen upphört om 50 000 år.
De vattenfall som ingår i Niagarafallen är American Falls, Horseshoe Falls (även känt som Canadian Falls) och Bridal Veil Falls. Niagarafallen har en fallhöjd på ca 54 meter och är totalt 1203 meter brett, och är alltså långt från världens högsta vattenfall. Men fallen är breda och har under sommaren en mycket hög vattengenomströmning med ca 2800m3/sekund. På nätterna sänker man genomströmningen till hälften och på vinter-halvåret vid låg turism ligger flödet konstant på hälften, d.v.s. 1400m3/sekund. 50–75% av floden rinner inte genom fallen utan leds om genom turbiner och förser närliggande områden i USA och Kanada med elektricitet. Miljontals turister och besökare kommer varje år för att beskåda vattenfallen, särskilt under sommarperioden.
Horseshoe Falls (även känt som Canadian Falls) ligger i Kanada. Fallet är 53 meter högt och 790 meter brett. I oktober 1829 blev Sam Patch den första att överleva ett fall nedför Horseshoe Falls. Han startade därmed en lång tradition av äventyrslystna personer som försökt sig på att åka över fallet. Numera är det dock förbjudet att utan särskilt tillstånd försöka sig på ett sådant våghalsigt försök. American Falls ligger i USA och har en bredd på 320 meter. Dess fallhöjd varierar mellan 21–30 meter på grund av rullstensblock vid basen av fallet. Bridal Veil Falls ligger även det i USA.
Från den amerikanska sidan kan American Falls ses från gångvägen längs Prospect Point Park, vilket också har ett observatorietorn och en båthamn för Maid of the Mist (båten som tar turisterna fram till fallen). Goat Island, som separerar American Falls från Canadian Horseshoe Falls erbjuder fler åskådarplatser för fallen och är tillgänglig genom en bro över American Falls. Från Goat Island kan man nå Cave of the Winds genom en hiss och leder besökarna till en punkt under Bridal Veil Falls. På den kanadensiska sidan har man också ett observationstorn (Skylon Tower) där man får en fin utsikt över Niagarafallen och utsikt i motsatt riktning så långt som till Toronto. På kanadensiska sidan finns även underjordiska gångar som leder till observatorierum som ger en intrycket av att vara inne i det fallande vattnet.

http://www.reseguiden.se/bilder/515351

Vi började med att åka en båttur med Maid of the Mist, som vattenvägen tog oss ända fram till de forsande fallen. Vi stod på båten i våra blåa regnskydd (som man får) och vattnet forsade bredvid. Dimmvatten var det gott om och trots regnskydd så blev man blöt och fuktig överallt. Båtturen tog ca 15 minuter och efteråt vi fick en halvtimme på oss att gå runt och fotografera. Efter samlingen åkte vi över gränsen och över på kanadensiska sidan av Niagara Falls. Vi åt sedan en välbehövlig lunch och jag tror nog att det inte fanns någon som inte var hungrig. Det var tur att det var lunchbuffé så det var bara att äta tills man storknade. Och efterrätterna var delikata! Mycket goda. Efter lunchen samlades vi och satte oss på bussen igen. Paltkoman var nära. Men man hade liksom inte tid till det riktigt.

http://www.reseguiden.se/bilder/515352
http://www.reseguiden.se/bilder/515353

För vi stannade till typ överallt på den kanadensiska sidan och fotade. Horseshoe Falls, Whirlpool och något vattenkraftverk utefter Niagara River. Nu var det eftermiddag och man började känna av att man gått upp tidigt på morgonen. Men vi hade den amerikanska sidan kvar av Niagarafallen. Så vi korsade gränsen in i USA igen och åkte till Goat Island, den ö som separerar Bridal Veil Falls och American Falls. Vi fick en timme på oss att gå runt och titta och fotografera. Nu var vi alla väldigt trötta och hoppades att det här var det sista stoppet. Men det var ett litet stopp till. Sen lovade Eduardo att det var sista stoppet och att vi nu var på väg till flygplatsen igen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515354
http://www.reseguiden.se/bilder/515355
http://www.reseguiden.se/bilder/515356

Vi kom till Buffalo Niagara Int’l Airport vid 19-tiden och vårat plan skulle gå kl. 20.46 till New York. Flyget avgick i tid och vi landade på JFK Int’l Airport vid 22-tiden. Sen irrade vi runt på flygplatsen innan vi hittade tillbaka till transfern för att till slut komma till Times Square och vårat Hostel. Vi kom tillbaka vid 23-tiden och vi somnade ganska ovaggade den kvällen.

Copyright © Bejjan888™

[Efter gårdagens ”hårdkörare” lyxade vi till det] med sovmorgon. Idag var det en heldag i New York utan en massa tider att passa. När vi gick ut på 41st Street slog värmen emot oss med full kraft. Inte nog med att det var varmt, det var kvavt och en dimma som lagt sig över hela New York City. Kändes lite jobbigt eftersom vi planerat att gå en hel del idag… Vi pinnade iväg mot West 30th Street och 10th Avenue för att gå upp på the High Line i dess norra ände och gå söderut.

Fakta om the High Line...
The High Line var en gång i tiden en upphöjd järnväg på Manhattans västsida som var i bruk från 1934 till 1980. Man fraktade mjölk, kött och diverse råvaror från slakteriet i the Meatpacking District direkt till fabrikerna och lagren längs spåret genom Chelsea District och fram till 30th Street. År 1846 godkändes järnvägsspåret längs Manhattans västra sida längs gatorna i New York. För säkerhetens skull anställdes män som red på hästar och vinkade med flaggor framför tåget, dessa ridande män kallades för ”the West Side Cowboys”. Ändå inträffade en rad olyckor mellan godståg och annan trafik att 10th Avenue blev känt som ”Death Avenue”. Efter flera års offentlig debatt om olycksriskerna kom man till slut överens om att förbättra situationen genom ”the West Side Improvement Project”, med bl.a. the High Line.
The High Line invigdes för tåg 1934 och gick då från 34th Street till St. John’s Park Terminal vid Spring Street och var då 21 km långt. The High Line designades att gå genom kvarteren istället för över avenyerna för att undvika nackdelarna med upphöjda tåg. Spåret sammanlänkade fabrikerna och affärerna genom att tåget kunde köras rakt in i byggnaderna. Under 1950-talet ökade lastbilstransporterna mellan staterna och tågtrafiken minskade över hela landet. Under 1960-talet förstördes den mest sydliga delen av spåret mellan Gansevoort Street, längs Washington Street och ner till Clarkson Street, vilket var nästan halva spårets längd. År 2006 påbörjades ombyggnationen av spåret, inspirerat av Promenade plantée i Paris, till en avlång park som sträcker sig 22 kvarter från 34th Street och ner till Gansevoort Street. Den totala längden är 2,4 kilometer (1,45 mile). The High Line har olika öppettider som varierar beroende på årstid. The High Line kan nås genom nio entréer och det finns både restrooms och lättare förtäring längs vägen.

http://www.reseguiden.se/bilder/515357
http://www.reseguiden.se/bilder/515358
http://www.reseguiden.se/bilder/515359

Vi gick upp för trapporna och började vandringen längs the High Line. I början var det nästan olidligt varmt, upp emot +30°C varmt, foggy och vindstilla trots att vi var nära Hudson River. Men det var skönt att komma upp från biltrafiken och kunna strosa runt utan att vara livrädd för bilar och cyklister. Planteringarna gjorde miljön avslappnande och träden gav bitvis välbehövlig skugga. Vi gick de 19 kvarteren söderut som the High Line sträcker sig och kom ner Gansevoort Street. Vi passade på att äta på en närliggande restaurang. Min reskompis blev uppraggad av Pierre, en kille från Haiti, som kom fram till oss när vi satt och åt. De bytte nummer och bestämde att de skulle träffas senare på kvällen.

Jag och min reskompis skiljdes sedan åt för att gå runt på egen hand och sedan träffas på Hostelet igen. Jag ville gå till Ground Zero Museum (420 West, 14th Street @ 9th Avenue) och fick leta en stund innan jag hittade en liten skylt bredvid en porttelefon. Jag ringde på och en trevlig tjej svarade. Hon hade en tour vid 13.00 men jag var välkommen upp och gå runt fram till dess. Nu var klockan 12.45 så jag hade en kvart på mig. Jag blev insläppt och gick upp för trapporna till museet. Jag blev lite besviken att museet var så litet, men det fanns mycket grejer att titta på ändå. Artefakter och bilder från terroristattackerna och böcker som skrivits om händelserna. Högst upp på väggen fanns ett fint citat ”Two bullets went into the World Trade Center but only love came out of it”.
När klockan närmade sig ett så lämnade jag museet och satte kurs mot den svenska godisaffären Sockerbit. På 89 Christopher Street ligger den och jag fick irra omkring en bra stund i West Village innan jag hittade på affären. Lösgodis (med svenska namn såklart), Marabou Chokladkakor mm, mm. Allt typiskt svenskt godis hade de. Det var ju inte det billigaste men vad gör man inte när godissuget tränger på? Så lösgodis blev det med bumlingar och romerska bågar. Sedan gick jag längs 7th Avenue och fönstershoppade mig hela vägen tillbaka till Hostelet. Jag tog mig till ett ställe bara längre ner på 41st Street som också sålde Frozen Yoghurt. Provade smakerna apelsin och jordgubbe. Men apelsinen smakade konstgjort och den orangea färgen skrek E-ämnen lång väg. Sedan vilade jag en stund på Hostelet innan min reskompis kom och vi gick ut och åt middag. Vi köpte även egen frukost inför morgondagen då vi ska upp tidigt för att åka till Philadelphia och Amish-regionen.

På kvällen hade vi bokat in Mamma Mia! på Wintergarden på Broadway. Showen var jättebra och storyn blandades med en hel del humor och skådespelarna var superbra. Många skratt blev det under kvällen. Tyvärr satt det ett gäng svenskar (göteborgare tror jag) precis framför oss som skymde sikten både på höjden och på bredden, så att säga. Min kompis hade chattat med Pierre hela eftermiddagen och de skulle träffas nu efter kvällsföreställningen. Pierre kom till vårat Hostel och vi satt i baren längst ner en stund. Men efter ett tag kände jag att det blev dags att avrunda kvällen för min del. Jag ville vara i hyfsat vaket tillstånd i morgon inför resan till Philadelphia i morgon.

Copyright © Bejjan888™

[Bussen mot Philadelphia] gick redan klockan 07.00, från 125 Park Avenue mittemot Grand Central. Men eftersom vi bodde så pass nära tog det bara 5 minuter att gå i morgontrafiken. Bussen var utrustad med både AC och WiFi ombord och det behövdes. För när vi kom fram till Philadelphia var det runt +30°C, sol och i princip vindstilla.

Fakta om Philadelphia...
Till platsen där dagens Philadelphia ligger anlände den första svenska expeditionen redan 1638. På den västra flodbanken etablerades kolonin Nya Sverige med svensk handelsplats och bosättning. Under 1650-talet tog nederländska kolonister kontrollen över området och 1664 tog till slut erövrade engelsmän området. Engelsmannen William Penn räknas som stadens grundare och år 1701 fick staden formellt stadsrättigheter. Det var i Philadelphia som den första amerikanska kongressen samlades och 4 juli 1776 undertecknades oavhängighetsförklaringen och år 1787 undertecknades USA:s författning (Constitution) i staden. Mellan 1790 och fram till år 1800 var Philadelphia temporärt USA:s huvudstad.
Liberty Bell är en klocka som finns i Philadelphia sedan 1752 och historien om klockan sägs vara en myt. Historien berättar om en gammal klockringare som ringde i klockan i samma ögonblick som den amerikanska kongressen förklarade sin självständighet. Det är möjligt att en man ringde i klockan den 8 juli år 1776 då invånarna samlades till den första uppläsningen av Självständighetsförklaringen, men det finns inga säkra bevis. Klockan fick dock sitt namn först år 1837 då den blev en symbol för kampen för slaveriets upphörande. När klockan anlände till staden och man ringde i klockan för första gången uppkom en spricka.

http://www.reseguiden.se/bilder/515360

Värmen slog emot oss när vi klev av bussen och första stoppet var Independence Hall, där det första amerikanska parlamentet satt. På grund av Government Shutdown var dock byggnaden stängd och vi kunde inte gå in och se på Liberty Bell. Men vi kunde däremot fotografera den genom ett stort fönster. Sen var det så äntligen dags för en frukost, eller snarare brunch. Här var det en frukostbuffé där du betalade efter vikten på maten du tagit. Sedan var det tänkt att vi skulle besöka United States Mint, där man tillverkar alla mynt i USA. Huvudkontoret ligger i Philadelphia med flera andra kontor runtom i USA. Men på grund av Government Shutdown var det stängt. Typiskt! Det hade varit roligt att få se.

http://www.reseguiden.se/bilder/515361

Vi vandrade vidare genom Philadelphia och kom fram till Elfreth’s Alley som är USA’s första gata. Gatan som är cirka 50 meter lång anlades runt 1703 och kullerstenarna som finns där än idag är originalstenarna. Elfreth’s Alley är idag National Historic Landmark och husen har bevarats i samma stil som då när gatan anlades. Sedan gick vi till Betsy Ross House. Där bodde Betsy Ross, kvinnan som enligt historien ska ha tillverkat den första flaggan för förenta staterna, som på den tiden bara var 13 till antalet. På den tiden var det Betsy Ross är begravd intill sitt hus och hennes hus är idag ett museum.

Sedan tog vi bussen och åkte till Philadelphia Museum of Art och gick i trapporna där. Men det var lite jobbigt eftersom solen låg på och gassade rejält. Men från trapporna får man en fin utsikt över Philadelphia och nere framför trapporna stod en staty av George Washington till häst. I anslutning till museet stod fyra killar i full Ghost Busters-utstyrsel och jag antar att det var rejält varmt åt dem i den +30°C värmen. Även en Sylvester Stallone-kopia fanns där i hopp om att tjäna lite pengar.

http://www.reseguiden.se/bilder/515362

Sedan hämtade bussen upp oss och körde till Lancaster County och det Amish-samhälle som finns där. Det ingick en Buggy Ride i resan vi bokat, alltså skjuts med häst och den typiska Buggy Ride som Amish använder sig av. Men vagnen var en stor vagn för typ 15 personer och kusken vi fick var född Amish men levde inte så längre. Så han var inte ens klädd som de andra Amish-kuskarna. Så det var en rejäl besvikelse. Men han var väl insatt i deras tro och hur Amish lever tillsammans. Här följer en kort version av allt han berättade… Barnen i en Amish-familj går i skolan upp till 8:e klass, sedan får de börja arbeta hemma. Den yngsta sonen i familjen är den som får ärva gården. Resterande barn (7,4 barn i snitt per familj) måste alltså flytta och bilda familj någon annan stans. När Amish-folket kom till Pennsylvania från Europa var de runt 250 stycken. Nu räknar man med att det finns 300 000 Amish och de bor nu utspritt i 30 av USA’s stater.

Efter Buggy Riden åkte vi till Kitchen Kettle Village, ett shoppingcenter mitt i Amish-regionen. Där åt vi mat och kikade runt i affärerna där. Efter rekommendation av guiden köpte vi en varsin glass. Glassen och strutarna var hemma gjorda och det är bland det godaste jag ätit! Vid 16.00 samlades vi vid bussen och åkte tillbaka till New York igen. Vi blev avsläppta vid Grand Central och när vi passerade Bryant Park var det uppställt en massa bilar, baracker och lastbilar. Vi funderade vad som skulle hända… det vi fick snart reda på. För på en av bilarna satt en lapp med ”Law & Order” på. Så, det skulle alltså spelas in material till tv-serien i Bryant Park. Vi började fantisera ihop ett mord i Bryant Park och att vi skulle fråga om vi inte fick vara med som statister… haha ;) Imorgon skulle det bli regn på förmiddagen så vi planerade in ett besök på Madame Tussauds.