Dag för dag: Resealbumet "Nepal och Indien i dryga tre månader." av Gubbar_pa_drift

Det man bygger vid gatan strax utanför vårt hotell är en station till det stora metroprojekt man satsar på här i Mumbai. Normalt sett så lägger man metrobanor under jord, som tunnelbanor, men här bestämde man sig för att lägga hela spåret tio meter upp i luften. Vilket nog är lättare. I väntan på denna nya kollektivtrafik så får vi och de övriga 20-25 miljonerna, ingen som vet exakt hur många som bor här, lite på gamla konventionella färdmedel som buss, taxi, tuk-tuk och pendeltåg. Så, i onsdags, som var vår första heldag i bjässen bekantade vi oss med pendeltågssystemet som vi numera känner ganska väl. Tyvärr finns ingen station inom gångavstånd från vårt boende så vi blir varje morgon tvungen att ta en tuk-tuk för att ansluta till systemet. Men det tar inte så lång tid att den vägen ta sig fram till stationen och alltid upptäcker man något nytt på vägen. När vi väl kommit ned till centralstationen så försökte vi boka en tågbiljett vidare härifrån till Jodhpur i Rajastan på söndag. Men inte helt oväntat var det fullt på tågen så vi fick ändra våra planer och ta en buss till Udaipur. Har bara läst gott om den staden så det blir säkert inget nedköp.

På torsdagen hade vi bokat en rundtur med taxi under fyra timmar på där vi fick se en hel del av staden. Det som var intressantast under turen var besöket i det hus som Mahatma Gandhi bodde i under sina år i staden. Vidare var vi till de hängande trädgårdarna, som inte var något speciellt. Tvivlar t,o,m, på att en sådan växtälskare som Per Burger i Köping hade ansett det vara intressant. Roligare var det besök vid stans största tvätteri, där femtusen män i varierande ålder står och handtvättar hela dagarna. Vår chaufför tog också en liten kort tur in i Asiens största slumkvarter, men han stannade aldrig så det gav nada.

Att ha varit i Mumbai (Bombay) utan att ha besökt Gateway of india är helt otänkbart så dit drog vi på fredag. Monumentet som britterna uppförde 1924 för att fira minnet av Kung George V:s besök tretton år tidigare fick man marschera genom ytterligare tjugiofyra år senare när man lämnade landet vi Indiens självständighet. När vi ändå var där passade vi på att ta en båttur ut till Elephant island för att kolla in de grottor som finns där. De har faktiskt världsarvsstatus, men är väl inte de mest fantastiska grottor vi sett. Men inte de sämsta heller.

Idag lördag, som är vår sista heldag här, så tänkte vi oss ett besök vid någon filmstudio här. Bollywood producerar faktiskt mest filmer i hela världen och är en riktig storindustri. Döm om vår förvåning dock då det visade sig att man inte hade några turer för besökare utan helt sonika skickade iväg oss. Så vi fick vår tuk-tukförare att köra oss vidare till Kanheri där vi kollade in ytterligare ett gäng grottor av ungefär samma snitt som gårdagen.

Vidare färd norrut i morgon.

/Conny o Stefan

Vi tog en nattbuss vidare norrut till Udapuir i Rajastan. Resan tog över sjutton timmar så det var två trötta resenärer som anlände på morgonkvisten. Efter att ha letat rätt på ett billigt ställe att bo på så hade vi ändå ork nog för att besöka City Palace. Ett enormt bygge som är det näst största palatset i staten och kanske även i Indien. Trettio meter höga murar skyddar strandsidan och hela den fasaden är 244 meter lång. Som besökare får man tillträde till den del som är museum och det är endast en bråkdel av ytan. Ingen Maharadja finns förståss kvar men det fanns faktiskt en drottning boende i palatset så sent som 1973.

Nedanför palatset så ligger sjön Pichhola där det finns två öar som också är bebyggda av ståtliga palats. Det mest kända är Jag Nivas och där spelades delar av Bondfilmen Octopussy in. Befolkningen här är mycket stolta över detta faktum och filmen går varje kväll på merparten av turistrestauranterna.

Vandrade runt i staden under ett par timmar för att se vad som fanns förutom palatset och upptäckte att det var en trevlig stad med mycket små gränder. Lite Varanasikänsla då och då och någon gång gick vi bort oss fullständigt och hade ingen aning om var vi var. En stor del av husen är vitmålade och den kallas mycket riktigt "den vita staden".

Vi hittade även på ett ställe att spela biljard på och slog ihjäl ett par timmar på kvällen. Det var två riktigt utmattade gubbar som slutligen gjorde kväller och somnade som ett par klubbade sälar.

Utsövda efter en god natts sömn så hyrde vi oss ett par cyklar och drog iväg för att utforska landsbygden runt staden. Färden gick norrut och vi passerade sjöarna Tiger lake och Fatehsagar. En himla motvind på hemvägen, men annars en mycket trevlig tur.

I kväll tar vi en ny nattbuss och ställer nu kosan mot Jaisalmer som inte är så värst många mil från Pakistan. Där tänker vi oss att se lite mera palats och kanske även något fort. Men mer om detta en annan dag.

/Conny o Stefan

Rubriken syftar på Robban Brobergs gamla låt, men riktigt så illa är det inte. Tvärtom så är Jaisalmer en mycket trivsam stad. Faktum är dock att vi befinner oss i det torraste området i Indien och öknen Thar med sina sanddyner finns inom klart räckhåll från staden. Vi tog oss ut dit i går för en kameltur på någon timme och det var skönt. På vägen ut gjorde vi även några småstopp vid templet Amasagr och en spökstad som enligt legenden blivit övergiven då den styrande maharadjan i området krävde en ny ung kvinna från staden varje dag.

I staden finns också ett fort som är världsberömt och det utforskade vi på vår första dag. Det är ett levande fort då där faktiskt bor ca. 3-4000 människor innanför murarna och det är gott om smala vindlande gränder att vandra omkring i. Fortet, precis som det mesta av staden är byggt av en guldbrun sandsten så därför kallas Jaisalmer "den gyllene staden".

Nu väntar vi mest på att klockan ska bli fem då vi bordar ett tåg för vidare färd. Vi har ju tidigare på resan tagit dagen lite grann som den kommer, men nu då dagarna börjar ta slut har vi varit tvungna att planera och boka biljetter i god tid. Så sedan en tid tillbaka har vi alla våra resor klara. Inte för att det är så många kvar nu.

Conny o Stefan