Dag för dag: Resealbumet "Nepal och Indien i dryga tre månader." av Gubbar_pa_drift

Nu har vi tillbringat en vecka i Gokarna och likt Bill och Ben (för er som kommer ihåg västernböckerna av Marshal Grover från 60-talet) så har vi bestämt oss för att det är dags att dra vidare. När västernhjältarna flyttade på sig så var det naturligtvis till häst, men vi får hålla till godo med andra färdmedel. Enligt samstämmiga uppgifter ska det gå en buss upp till Goa strax efter åtta i morgon bitti från busstationen och vi siktar på att borda den.

Annars har vi trivts bra här. Finns gott om stränder att välja mellan så man behöver aldrig tröttna på någon av dem. Vi bestämde oss häromdagen för att utforska Om beach, men eftersom den ligger ungefär en mil utanför staden så fick vi hyra en motorcykel. Jag som inte suttit upp på en dylik sak på över fyrtio år fick den stora äran att framföra maskinen och det kändes sannerligen ovant. Första dagen fick vi också en felaktig vägbeskrivning och var tvungna att irra runt på bakgatorna i staden bland, kor, hundar, grisar, höns, en massa gående indier, cyklister, fler motorcyklar och några tuk-tuks. Dessutom med Karlsson bakpå bönpallen som en barlast. Till slut så hittade vi ändå ut från eländet och kunde styra cykeln mot vårt mål. Den dagen var det någon slags helgdag också så det vimlade av indier både på vägen dit och nere på stranden. Den stora majoriteten av indier kan inte simma så de håller sig alltid nära strandkanten. Men roligt har de, det är ett väldigt tjo och tjim och mycket lek.

Om beach består egentligen av två små stränder och en tredje som är litet större. Precis som de andra stränderna vi sett så är den här kantad av ett antal restauranger och backpackerboenden av skiftande kvalitet. Stilla skönt vatten att ligga och löga sig i och bara flyta runt.

Vår sista baddag här i Gokarna spenderade vi återigen på Kudle beach som nog ändå var den av stränderna som vi tyckte bäst om. Vi tog även idag motorcykeln och letade oss fram ner via en grusväg som då och då mest bestod av berg och stora stenar. Lyckligtvis så hittade vi en annan mycket bättre väg då det var dags att återvända till stan. Det var nog lika bra då jag tvivlar på att jag kommit uppför den backen med Stefan bakpå cykeln. Nu kom vi dock helskinnade ned och jag kunde återlämna mc: n i oskadat skick. Att köra runt i den indiska trafiken var en intressant men något omtumlande upplevelse för en ovan motorcyklist som jag.

Som sagt, Goa i morgon och vi hoppas att kunna höra av oss inom några dagar igen.

/Conny o Stefan

Via fyra olika bussar så tog vi oss så småningom upp till Mandrem Beach i norra Goa. Färden gick mestadels genom bergiga regnskogstrakter, då och då genombrutna av någon flod. Jag besökte de här trakterna en gång för knappa fem år sedan och stället var på den tiden en sömnig liten by med ett antal platser att bo och äta på. Det var då inte någon vidare fart utan man kunde välja och vraka ganska fritt mellan boenden. Sedan dess har Lonely Planet lyft fram platsen som en av sina sju bästa platser i Goa och därmed har horder av turister börjat strömma in. Det har dessutom byggts massvis med nya restauranger och hotell så byn är sig inte riktigt lik. Lite tråkigt kan tyckas, men Mandrem är fortfarande en klart bra plats att spendera några dagar på.

Stranden är en bred remsa och vid ebb är det perfekt att vandra eller springa på den. Gott om restauranger är det också även om de alla har ungefär samma gamla meny som man ser överallt vid turistplatserna i Indien.
Vandrar man norrut ca. tre kilometer via stranden kommer man till Arambol som alltid varit hippiefolkets mecka. Finns folk där som stannat kvar i årtionden. Numera är det uppblandat med ryggsäcksfolk och mer vanliga turister. I morgon ska vi nog ta en promenad upp lägga oss där för dagen. Nu är det dock sovdags efter att vi smörjt kråset ordentligt med både huvudrätt och efterrätt på vår favoritrestaurang. God natt.

/Conny och Stefan

I november 2005 for Stefan och jag ned till Goa för första gången. Vi resten då charter med Apollo och hamnade i Candolim i centrala delen av staten. Året därpå så tog vi en flygstol och letade upp vårt eget boende i byn. Ytterligare en vinter senare så fladdrade jag omkring själv i staten och återvände även då för en avslutande vecka i den lilla staden. Så det är välbekanta trakter vi ställde kosan till när vi lämnade Mandrem. Tog en "bulle" hit då kostnaden för taxi är liten i Indien. Gick inte på mer än dryga femtiolappen för en sträcka på fyra-fem mil och det kan vara ganska skönt att slippa släpa på packningen på en överfull buss.

Välbekanta trakter som sagt och vi spenderade en del av den första dagen åt att gå runt och uppsöka lite gamla bekanta. Stefan fick en stor kram av damen som han alltid köper en vattenflaska av på väg ned till stranden och vi morsade på en del andra bekanta. Ett gäng skräddare uppifrån Kashmir som vi alltid bubblat med och ibland handlat av, verkar dock ha gett sig iväg härifrån. En annan man, vi kan kalla honom Dominique, var hotellmanager vid vårt första besök. Lite glad i flaskan dock så han fick sparken och nytt jobb i en bar året efteråt. Funkade inte heller så vid mitt tredje besök så jobbade han som städare på en nöjespark några mil härifrån. Alkoholproblemen fortsatte och vi fick höra av en gemensam bekant att han råkat ut för diabetes och fått kapa av tårna på bägge fötterna. Tragiskt.

Vi tänker stanna här ungefär en vecka så vi återkommer.

/Conny o Stefan

Vi har slutligen kommit till den punkt då det är dags att säga stopp till sol och bad för att börja de sista resorna uppåt landet. Börjar i kväll då vi tar en nattbuss upp till Mumbai. Riktigt lyxig sådan med sängar att sova i.

Dagarna här har till stor del bestått av strandliv, Stefan har fått så mycket färg på sig så han utan vidare skulle platsa på Kameruns avbytarbänk. Men visst har vi även hunnit med annat. Vi tog och besökte hippiemarknaden i Anjuna en dag ock kollade in läget. En riktigt stor marknad är det där det säljs hur mycket krimskrams som helst. Tog strandvägen hem. En promenad på över en mil.

Beachen här består egentligen av fyra olika stränder som hänger ihop till en milslång sträcka som hela vägen är kantad av en massa shacks där man kan få sin föda om dagen.

Candolim där vi bott är inte särskilt stort, men där finns ett jätteutbud av restauranger, barer, hotell, guesthouses och andra turistinrättningar. Uthyrare av bilar, motorcyklar och skotrar dräller det också av och jag har sprungit runt några dagar för att försöka hyra en Royal Enfield under en dag. Det har dock inte fungerat så jag får väl ta den turen en annan gång.

Nu sitter vi bara och väntar på att det ska bli kväller så att vi får påbörja vår resa norrut.

/Conny o Stefan

Ps: för er som varit i Goa så kan vi tala om att River Princess, som lämnades grundstött utanför stranden vid Sinquerim några år före milleniumskiftet, numera är bortforslat. Faktiskt en lite udda känsla att inte se fartyget längre.

Efter en rullig busstur, i alla fall för mig som sov i överslaf, så är vi nu framme i en av de stora giganterna i världen. Mumbai är nummer 8 på listan över storstäder i världen med dryga 19 miljoner innevånare. Fick tag i en taxi som efter en stunds letande hittade vårt hotell, vilket inte var lätt då det ligger inklämt i en liten smal gränd mitt i ett stort byggområde. Ganska trötta idag så det blir en lugn dag. Har i alla fall bekantat oss med den närmaste omgivningen och träffat en svensk familj på hotellet. De har gett oss en del tips om vad som finns att se. Så i morgon blir det att kasta sig ut i myllret.

/Conny o Stefan