Dag för dag: Resealbumet "Madeira 2008" av Carlos

Vaknar och ser ett strålande fint väder utanför vårt hotellfönster. Jag tänker i mitt stilla sinne att det kunde man ju ge sig själva ....på. stiger upp och går igenom rummet så att allt är med. Då dagen kommer att bli lång så äter vi frukost på Hotellet. 50 kr kostar det, vi sätter oss utanför hotellet och insuper den sköna solen.

Effter en stund bli vi upphämtad av en liten mini buss som kör oss till flygplatsen. visst vemod känns på vägen dit, Vi har ju faktisk haft det ganska trevlig på den här ön. När vi anländer checkar vi in ganska omgående och beger oss mot vänthallen. Det blir en tur inom Tax-free som faktiskt lönade sig denna gång. Kön till transfer bussen börja fyllas på men vi sitter lungt kvar. Ut ur högtalaran medelas det att vår avgång blir försenad, vi sitter kvar.

Vi lyffter från Maderia och tackar för denna gång. kanske på återseende ? Vi glädjs iallafall att vi fått bättre stolar som inte är så nära toaletten, så det blir lite sömn på väg hem. Väl hemma i sverige hälsar Februari oss med blåst och regn. brr tänker jag och hämtar ut bilen som stått på långtidsparkering.

500 kr fattigare i parkerings avgift kör vi hem mot skåne i Februari Natten.

Den dystra väder prognosen från kvinnan i receptionen hindrade oss inte för att bege oss mot bergen.
vi sätter oss i vår lilla Clio som kämpande för oss via Camacha och Portela för att slitligen pusta ut vid Santana.

Där besöker vi turistinformationen som är belägen i ett litet lustigt färgglatt hus. Dä r får vi den sista vägbeskrivningen till Queimadas. När vi anländer så tok regnar det ! det känns lite orättsvist att bli bemötta på detta sätt. Vi klär oss i våra regnkläder och beger oss ut i det ihärdiga regnet.

Dagens mål var att vandra levadan Caldeirao Verde . Denna levada beräknas vara 6,5 km lång och är en av de mest Dramatiska lederna. vi går i regn och rusk i ca 1,5 timmar och kommer fram till den första Tunneln längst vandringsleden. Regnet fortsätter att vräka ner och vi har svårt att få begrepp hur lång vi gått.

Våra regnkläder börja ge vika för vädrets makter och vi finner det bäst att vända tillbaka. vägen hit har ju i princip bara bestått av att parera vattenpölar och hålla sig på marken. Ganska besvikna går vi tillbaka mot vår lilla Clio som ensamt väntar på oss. Vi känner oss frusna och mollukna över dagen och beger oss hem mot Funchal. Vi tar ett varmt bad och kryper ner och värmer oss i sängen.

om jag nu inte minns fel så åt vi på en Kina restaurang som omväxling. Vi fick inte den mat som vi beställde och maten var helt smaklös.

Ja vissa dagar går det helt enkelt inte som man vill. Det blir bättre i morgon ska vi se !