Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Jag hade en riktigt lång resa framför mig när jag väl ätit frukost och packat ihop mina pinaler. Det måste ha passerat en songthaew ute på vägen strax innan jag kom fram dit, för jag fick stå länge och vänta på nästa. Till slut så blev jag dock upplockad så färden upp till hamnen kunde påbörjas. Satt redan några andra turister på flaket och några till anslöt under färden så det var en fullpackad flakbil som så småningom kom fram. Sjöfärden över till fastlandet är inte särskilt lång och tar inte mer än någon halvtimma.

Fick tag i mannen jag pratat med på telefon och han satte mig på en ny songthaew tillsammans med ett Australiensiskt par och sade åt mig att köpa biljetten på busstationen. Australiensarna skulle med ett flyg så vi släppte av dem först och sedan blev jag avsläppt vid samma bussdepå som jag anlände till vid färden från Rayong. Klockan var inte mer än strax efter tolv och bussen skulle komma klockan tre så jag fladdrade iväg till ett 7-11 i närheten och köpte mig lite vatten. Sedan blev det en lång och varm väntan på bussen som dessutom var försenad nästan en timme. Hade fått veta att den här bussen inte kör närmaste vägen utan åker förbi Rayong, Pattaya och Chon Bury innan man tar sikte på Nakhon Ratchasima och Khon Kaen där jag slutligen klev av. Då var klockan fem på morgonen och jag fick direkt tag i en taxi som tog mig till mitt bokade hotell. Hade i förväg varnat om att jag kunde anlända tidigt så det var inga problem att få ett rum redan då. Kostade naturligtvis lite extra, men 250 bath tyckte jag det kunde vara värt att få krypa ned i en stor härlig säng.

Gjorde inte så värst mycket min första dag här i byn förutom att vandra bort till ett stort köpcenter där jag fördrev tiden med att prata med en trevlig kvinna ett par timmar. På hemvägen så hittade jag en liten trevlig bar där man kunde sitta utomhus och studera gatu-och folklivet ytterligare någon timme.

En kilometer söder om där jag bor finns en stor vattenreservoar, en park och en trevlig restaurang. Där finns också ett museum som förklarar uppkomsten av Khon Kaen. Staden brukar kallas huvudstad över Isan, som är hela nordöstra Thailand. Avgränsat av Mekongfloden mot norr och Laos, mot öster och söder av Kambodja och mot väster av Petchabunbergen. Regionen brukar även kallas Thailands kornbod då det är jordbruk som de allra flesta här lever av. Museet var en trevlig tillflyktsort att strosa runt i och se hur man levde här förr.

I närområdet finns också ett flertal buddisttempel och jag var in till ett av dem och kollade.

Men det var igår, idag är en ny dag och jag har fått i mig frukost och gör mig redo för att checka ut. Det blir ingen lång resa idag. Vid nyår så åkte en av mina bästa vänner hemma ned hit till Thailand. Men han avled hastigt efter bara två dagar härnere. Han har en bror som bor bara några mil härifrån och jag är ditbjuden. Kan nog vara bra för oss bägge att få sitta och prata tänker jag.

/Conny

Besöket uppe hos Hågge och hans Thailändska fru var lyckat. Vi fick tid att sitta ned och prata av oss lite minnen över hans bror och även prata om en hel del gemensamma bekanta vi har. Intressant också att se hur man lever på den thailändska landsbygden. De bor cirka 5 mil norr om Kalasin i en liten by betydligt mindre än Munktorp där jag växte upp. Där har de ett litet lantbruk och odlar bland annat kassawa. En liten trädgård nästan i anslutning till huset innehåller bananer och andra frukter. Intressant som sagt och kul att se, men inget liv för mig. Jag är en strandmänniska.

En ny buss tog mig dagen därpå till Udon Thani, där bussen stannade mitt i centrum vid en stor galleria. Passade mig som hand i handske då mitt hotell bara ligger tvåhundra meter därifrån. Ingen frukost på hotellet, men det finns ett överflöd av bra restauranger och barer som serverar alldeles utmärkt frukost i min omedelbara närhet så det går ingen nöd på mig. Merparten av dessa ställen är också utrustade med biljardbord vilket ger mig något trevligt att pyssla med på kvällarna.

Det har som tidigare sagts vandrats en hel del de senaste månaderna och eftersom jag numera går i sandaler i princip året om så har de tagit stryk. Igår så gav min högerdojja upp och sprack i botten. Men det fanns bot. En marknad några hundra meter bort innehöll en uppsjö skoaffärer och det tog inte lång tid innan jag inhandlat ett par nya sandaler som känns sköna att gå i. Helt plötsligt har jag återfått min studs i steget. Borde kanske ha passat på att köpa fler par på en gång.

Staden Udon Thani är väl att jämföra med en vanlig länshuvudstad hemma, men har väl inte så mycket intressant att visa upp. Var dock idag och tittade på ett Thai-kinesiskt kulturcenter med de typiska kinesiska paviljongerna. Naturligtvis fanns här också en damm med massvis att dessa enorma "guldfiskar" som man ser lite överallt i ostasien.

Vid frukosten idag så märkte jag att ett par bordsgrannar talade svenska, så jag gav mig tillkänna. Visade sig vara en man från Bollnäs och hans Thailändska fru och vi bestämde oss för att ses lite senare i eftermiddag. Börjar bli dags att ge sig ut för en sista kväll i Udon.

/Conny

Lite drygt en timmes färd, med minibuss, norr om Udon Thani ligger Nong Khai som är gränsstad mot Laos. Det är en trevlig liten stad där man kan gå och begrunda den väldiga Mekongfloden som skiljer de två länderna åt. Det finns en fin strandpromenad utefter floden där thailändarna joggar eller motionerar på annat sätt. För 20-30 år sedan skulle en motionsform som joggning ha varit otänkbart för en thailändare, men nu ser man både kvinnor och män vara ute och röra på sig. Det är inte bara här i staden, jag har observerat det förut också. Själv hade jag sandalerna på mig, så jag nöjde mig med en rask promenad. Man får upp puls även då i den här värmen.

Utefter strandpromenaden så finns det också ett antal cafeer, restauranger och barer som serverar mat och dryck. Vill man som jag, spela lite biljard så finns det också gott om sådana bord. Blev en del sådant igår och jag dök väl inte ned i min säng förrän vid midnatt. Nyss varit iväg och fått mig en stadig frukost och ska snart ta en tuktuk bort till den Thai-laotiska vänskapsbron för att klara av pass och visumformaliteter ut ur ett land och in i nästa.

/Conny

Det var inga konstigheter att korsa floden in till Laos. Efter att ha stämplat ut från Thailand så blev vi fraktade över Mekong i en överfull buss. Men färden är inte så lång så det gick bra. Tog lite längre tid sedan att fylla i visumformulär för att få det efterlängtade tillståndet att inträda och vara kvar i en månad i folkrepubliken Laos. När alla papper var klara och jag fått mitt nystämlade pass så var det dags att äntra nästa buss. Den här kändes nästa öde då vi inte var så värst många passagerare som skulle med till huvudstaden Vientiane. Återigen hade jag tur med valet av hotell i det avseendet att jag inte hade mer än 400 meter eller så från busstationen till mitt kyffe. För har jag bott bra i Thailand tidigare så är jag inte så nöjd över det här hotellet. Sex våningar upp utan hiss och en airkonditionunit som är totalt felplacerad borta i hallen och delvis blockerad av en stor garderob. Nåja, så kan det bli ibland när man bokar på nätet.

Det är fem år sedan jag var här senast och det mesta är sig likt. Laoternas egna triumfbåge står fortfarande kvar på Avenue Lang Xang och nere vid Chao Anouvong Park finns den mysiga kvällsmarknaden fortfarande kvar. Där finns ingen mat, men massvis av kläder, elektronikvaror och annat som man kan tänkas behöva. Min externa minihögtalare till telefonen har gett upp, men jag hittade en ny JBL med ett riktigt bra ljud där igår för ungefär 70 spänn. Ett nytt besök där ikväll inbringade en ny t-shirt till vrakpris och tidigare idag investerade jag i ett nytt bälte då mitt gamla börjar rosta.

Kineserna har byggt ny järnväg här i landet och sålt riktiga höghastighetståg som tar en bråkdel av tiden mot hur man färdades förr. Hade tänkt mig att jag skulle ta mig norrut på söndag för att prova tåget, men då fanns inga biljetter. Bokade dock en till på måndag som jag kan hämta i morgon. Problemet var bara hur den skulle betalas. Rediga pengar eller kort går inte utan det ska vara någon swishvariant som vi västerlänningar definitivt inte har. En av Laotierna har dock insett att han har en affärside, han står där och betalar biljetterna och tar emot kontanta pengar av oss plus en liten provision på 20000 kip. I svenska pengar är inte det mer än 12,50 så ingen kostnad att tala om.

/Conny

Då det inte var så många år sedan jag var här senast så blev det nästan mycket med fyra dagar i den här lilla staden. Känns nästan som man går och trampar samma gator om och om igen. Idag har jag i alla fall bytt boende till ett bättre och billigare. Framför allt så slipper jag knata upp och ned i de många trapporna. Ägaren av mitt nya hotell har dessutom jobbat på resebyrå och har en del tips att delge när jag nu i morgon ska dra vidare norrut. Tåget avgår redan 7.30 och då stationen ligger en bit utanför staden så måste det bli tidigt upp. Klockan 06.10 så ska det tydligen gå en buss från busstationen där jag anlände häromdagen ut till järnvägsstationen så jag siktar på att vara med på den. Så kanske läge att gå ut och få sig lite kvällsmat snart.

/Conny

Det blev väldigt tidigt för mig igår och jag var utcheckad från hotellet redan vid halvsex-tiden. Framme vid busstationen i väldigt god tid. Men sisådär en kvart innan bussen skulle gå så anlände det ett par minibussar och någon nämnde att den ordinarie bussen var inställd. Så jag och övriga passagerare packade in oss i dessa och drog iväg. Vientiane är som jag tidigare konstaterat en väldigt liten huvudstad, men kineserna som byggde järnvägsstationen tror kanske att befolkningen ökar markant framöver för den här stationen och övriga som jag såg under dagen är riktiga skrytbyggen. Det var visserligen väldigt många som skulle med det här tåget, men stationen har kapacitet att svälja mångdubbelt fler.

När väl tåget avgått så var det en fröjd att njuta av resan som var tyst, mjuk och helt skakfri. Laos är ett väldigt bergigt land, vilket innebar att vi passerade genom ett stort antal tunnlar och mellan dessa bjöds vi på fina omväxlande vyer bestående av höga berg blandat med ytor av allsköns odlad mark mellan dessa. Vi passerade städer som Van Vieng, Luang Prabang och Udom Xai. Vid den senare stationen skulle jag egentligen gått av, men under resans gång så insåg jag att det var bättre att fortsätta en station till. Så jag pratade med konduktören och han såg till att jag kunde betala mellanskillnaden vid Nateuy som blev mitt stopp. Nateuy är mest bara en liten by i nordvästra Laos, men det är sista stoppet innan gränsen till Kina som ligger bara 20 km bort.

Där fick jag fladdra runt ett bra tag innan jag slutligen fick tag i en ung kvinna som kunde tala om för mig att det gick minibussar bort till Huay Xai borta vid den Thailändska gränsen som var mitt slutmål. Så en dryga fyra timmar lång resa på stundtals dåliga vägar i sydvästlig riktning tog mig fram till staden som är gränstad mot Chiang Rai på den Thailändska sidan. Naturligtvis så slingrar sig även här Mekongfloden mäktigt mellan de två länderna. Var en lång dag igår så efter att ha ätit på en uteservering överblickande floden gjorde jag en tidig kväll och kröp i säng redan vid nioslaget.

En stor anledning till att jag tog mig upp hit var att jag hört talas om att man kunde komma ut i djungeln här och kunna se och höra gibbonapor. Så efter frukost knallade jag bort till "Gibbon Experience" som gänget heter som ordnar dessa utflykter där man bor bland trätopparna. Det kostar dock cirka 3000 kr för tre dagar och tjejen i receptionen var ärlig nog att säga att chanserna att få se dessa apor vid den här tiden på året är ganska små. Så jag hoppar över den utflykten och bokade istället in mig på en tvådagars långsam flodfärd i båt på Mekong ned till den gamla huvudstaden Luang Prabang. Där har jag också varit förut, men stannar bara en natt eller två. Staden är dock ändå trivsam.

Jag kände igår kväll att temperaturen då och även senare på natten kryper ned betänkligt. Så idag har jag investerat i en långärmad tröja. Kan vara bra att ha lite senare på resan också tänker jag.

/Conny