Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Från Krabi till Khao Lak är det ungefär två och en halv timme med en minibuss för nio passagerare. Då inkluderar det ett stopp för lunch på en av dessa snabbmatsställen som finns utefter alla större vägar. Det tog också ett bra tag innan vi kom iväg från Krabi då alla passagerare först samlas vid en gemensam station och sedan delas upp efter det resmål man ska till.

Framme till slut på tidig eftermiddag och blev avsläppt inte långt från mitt boende. Visade sig vara ett riktigt trevligt ställe med en skön säng och utmärkt aircondition. Kollade kartan och såg att det inte fanns så många vägar som ledde ned till beachen. Men jag tog vägen rakt genom en resort och hittade snart ned till en bred fin strand som här och var är avbruten av klippor, framtittande berggrund och stora stenblock.

När jag gick där och inspekterade beachen så började det regna och det blev ett ganska kraftigt skyfall. Jag sökte skydd i en bar och eftersom jag insåg att det skulle hålla på ett tag och det hade hunnit bli happy hour så beställde jag in en hink med tre Singha. Så fick jag den regnskuren att gå. På vägen hem fick det bli ett stopp på en liten trevlig restaurang för en matbit.

Dag två här i staden ägnade jag nästan helt åt beachen. Den är skön och man behöver inte gå särskilt långt ut innan man inte längre bottnar vilket jag gillar. Bor ju på den södra sidan av staden och här har det efter tsunamin 2004 byggts upp nya resorts inte alls långt från stranden. Längre norrut så har det inte byggts lika mycket och det var väl kanske där som den största förödelsen efter tsunamin inträffade.

Khao Lak kan väl sägas bestå av två byar med lite ödeland mellan sig. Den som någon gång de första 8-10 åren efter tsunamin färdats på landsvägen förbi Khao Lak kan inte undgått att se polisbåt 816 som spolades upp cirka två kilometer inåt land av de svallvågor tsunamin orsakade och som sedan har fått ligga kvar där som en påminnelse. Numera syns den inte längre från vägen då det byggts en del restauranger och annat, men i anslutning till båten så har där uppförts ett litet museum över tsunamin och de katastrofala följder den orsakade. Den ligger ungefär tre kilometer norr om var jag bor så det var en ganska lagom promenad dit och hem.

En av dagarna såg jag en liten lapp om ett hus som var ledigt att hyra och eftersom en av anledningarna till min resa här i Thailand är att kolla upp platser för ett eventuellt framtida vinterboende så åkte jag iväg för att titta på stället. Det är årshyra på huset som ligger på 24.000, men parhuset var inte särskilt stort och jag vet att jag kan hitta en mycket större lägenhet i Krabi för samma pris. Men det är ändå bra att ha som jämförelse.

I morgon tisdag så far jag vidare upp till Ranong som ligger precis vid gränsen till den södra spetsen av Myanmar. Har fått tips om en liten ö utanför kusten som ska vara ganska trevlig. Finns tydligen bara elektricitet mellan 6-9 på kvällen och med bungalows precis nere vid stranden så blir det nästan som Thailand på 80-talet. Vi får se.

/Conny

Blev upplockad nästan på minuten som det var sagt av en stor fin buss med aircondition och wifi. Bjöds sedan på en resa mestadels genom djungel, då och då avbrutet av olika odlingar som gummiträd, diverse palmer och bananer. Några städer och mindre samhällen passerade vi också igenom innan vi slutligen kom fram till busstationen i Ranong. Även här används mest motorcyklar med en slags sidokärra som transportmedel och en av dessa förare körde mig till mitt hotell.

Här märktes direkt att den här staden inte har så jättemånga turister som stannar till och det engelska språket är man inte så hemma på ännu. Nåja, ett stort härligt svalt rum fick jag med en ljuvlig stor dubbelsäng så här sov jag bra när det var dags för det. Men först lite mat. Stället som var knutet till restaurangen talade ingen engelska alls så det skippade jag. Hittade ett annat ställe en bit bort där jag fick i mig lite nudlar och kyckling. Tog mig sedan och traskade ned mot staden för att se hur det såg ut vid centrum. Det är som sagt en vanlig thailändsk stad utan större turistanstormning så det var mest lite smårestauranger i typisk thaistil och lite småbodar. Men min näsa sviker mig aldrig och efter att ha vandrat runt en stund så hittade jag ett område med lite cafeer och barer. Så jag fick mig en Singha även den kvällen. Bestämde mig för att gå även på hemvägen, men det blev nästan lite jobbigt. Följde google maps, men hamnade i världens uppförsbacke och det på en liten väg som dessutom inte alls var upplyst av några gatlampor. Nåja, det finns ju ficklampa även på telefonen så det löste sig och fram kom jag till slut.

Jag är numera, efter att jag slutade jobba, en frukostmänniska som gärna börjar dagen med ett par ägg, ett par mackor, kaffe och juice. Får man sedan ett par korvbitar eller lite bacon så är det ännu bättre. Något sådant fanns inte där jag bodde, men jag spottade ett par tänkbara restauranger igår kväll och fick en motorcykeltaxi att köra mig dit. Visst fick jag det jag önskade och mätt och glad så satte jag sedan kurs mot busstationen där jag köpte mig en söndagsbiljett till mitt nästa resmål efter min lilla ötripp över långhelgen.

Var tillbaka till hotellet redan strax efter tolv och hade gott om tid över. Så jag ramlade in på den massagestudio som är knutet till bygget och fick mig en timmes knådande. Thailändsk massage skiljer sig ordentligt från den svenska varianten då man inriktar sig mycket mer på att stretcha, trycka och pressa på de olika muskelgrupperna. Man använder sig av både tummar, knän och armbågar för att ge dig en riktig omgång. Kan ibland kännas lite obehagligt, men efteråt så är det bara skönt.

I kväll får det bli en lugn kväll. Kanske spelas det någon thailändsk fotbollmatch som man kan se på tv. Annars får jag väl ta några chackmatcher mot min surfplatta.

/Conny

Vaknade tidigt på torsdagen så jag hann in till stan för att få mig en bra frukost. Gott om tid sedan att packa innan min transport ned till färjehamnen dök upp. Färja och färja förresten. Vi blev utfraktade tillsammans med en massa matvaror i en longtailbåt och det funkade lika bra. Någonstans mellan en och två timmar tog den färden och det mest uppseendeväckande var när vi såg någonting som låg och flöt i vattnet. Båten vände och det visade sig vara en riktig bjässe till fisk. Den tog thailändarna hand om och vräkte ned i en stor plastsäck.

Väl framme så stod jag och funderade ett tag på om någon skulle plocka upp mig eller om någon av de tuktuks som fanns på piren skulle åt mitt håll. Men det verkade inte så, så jag skuttade iland och fick tag i en kille på motorcykel som plockade med både mig och packning på mc:en och drog iväg in över ön. En gång i tiden så har man slagit på stort och anlagt ett antal betongvägar ut till de olika resorterna som finns. Det är nog bra många år sedan och de är stundtals i så dåligt skick så att man har börjat riva bort vägstumpar och förhoppningsvis anlägga nytt. Över vissa partier så gick jag helt enkelt av och gick bredvid. Men fram kom vi och väl där så väntade Soi som driver Mamas Bungalows på mig och installerade mig i en fin liten hydda en bit upp på sluttningen.

Det är en litet ställe med 17 små bungalows utplacerade lite här och var i grönskan, men varje med en trevlig utsikt över bungalowbyn och ned mot havet. Som varje sådan här liten resort så har den naturligtvis en liten restaurang som även fungerar som samlingsplats för alla som bor här. På den här ön och den närliggande Koh Payam är det med överväldigande majoritet tyskar. Av någon anledning så har de här öarna blivit väldigt populära bland thairesenärer just därifrån och det pratas nästan bara tyska bland borden. Många år sedan jag läste tyska i skolan så jag är chanslös att hänga med i det snacket, men då och då får jag in dem på att snacka lite engelska.

Viken här är inte stor, kanske bara 2-300 meter inne vid stranden, men det är ett lugnt härligt vatten att löga sig i innan man går upp och gör absolut ingenting. Det här en plats för verklig avkoppling och lathet. Sova, äta, bada, vila, äta lite mer, dricka öl och prata med folk är vad man gör.

Soi, berättade för mig att hon tidigare jobbat på Koh Samui och det visar sig att det var på samma plats på Chaweng beach som jag tillbringade några veckor på våren 1988. Lotus hette stället och det kan nog stämma. Det var ändå en hel massa år sedan. Hon började där några månader efter att jag lämnat, så vi har inte träffats förut, men har ändå en hel del att jämföra. I kväll som är är min sista dag här, så hittade jag på menyn en maträtt vid namn Noname. Den åt jag väldigt ofta på Chaweng och hon tog den med sig hit när hon flyttade. Så, äntligen efter många år så fick jag uppleva den igen. Egentligen en väldigt simpel rätt. Friterat av valfritt kyckling, fläsk, biff eller räkor, men väldigt gott vad man än väljer.

Nu är det min sista kväll på ön och därmed dags att lämna sydvästra Thailand, som på många sätt är min favoritplats i världen. I morgon efter frukost väntar en motorcykeltur ned till hamnen och en ny longtailbåt tillbaka till Ranong. Tidig eftermiddag sitter jag förhoppningsvis på en minivan som ska ta mig till nya resmål där jag aldrig varit förut.

/Conny

Den lilla småstaden Ban Krut, nästan mittemellan Chumpon och Hua Hin på den Thailändska östkusten är var jag hamnade på vid nästa stopp. Eller rättare sagt, jag blev avsläppt ute vid stora landsvägen där jag sedan fick en gammal man nästan i min ålder att köra mig och packningen den sista milen ut till kusten. Han pratade ingen engelska men förstod ändå vart jag ville och tog mig dit på en gammal skruttig skoter med trasiga fotstöd. Väl framme så försökte han få ur mig mer pengar än de 200 bath som jag gav honom, men när han väl förstod att det var vad jag var villig att ge så skrattade han och var nöjd.

Den här stan var en gång en gammal fiskeby, men med ett utmärkt läge här på östkusten och med en milslång fin sandstrand så har den lockat till sig allehanda resorts som ligger utspridda som pärlband utefter kustgatan. Själv bor jag 100 meter ifrån densamma, men med en fin utsikt över havet och en liten fin pool som hör till bygget. Tämligen nytt är det också och jag har nog aldrig förut haft ett så fint hotellrum. Stort rum, en jättesäng och ett badrum med gott om plats och en liten balkong där jag nu sitter och försöker författa ett nytt blogginlägg. Men det är ju så, att smakar det så kostar det. Det här är klart det dyraste hotellet i Thailand för mig.

Efter att ha fått i mig en middag så hade jag stämt möte med en kvinna från trakten och vi satte oss att prata ett par timmar på en lite mer lokal restaurang.

Sov riktigt bra och behövde för ovanlighetens skull inte gå upp någon gång under natten. Inte så ofta det händer nu för tiden. Stack ut vid niotiden för att se mig om efter en vettig frukost, men det fanns inte att få någonstans. Slutade med att jag beställde en croissant, kaffe och juice på ett litet cafe. Såg sedan att de även hade toast, men det var en lustig variant, där man rostat en 3-4 centimeter tjock brödskiva indränkt i lite smör och sedan skurit den i små tärningar. Nåja, det gick i.

Senare på dagen ramlade jag ned på beachen och testade badvattnet i Siambukten. Varmt och sköt var det, men där jag var fanns det som en liten småoljig hinna på ytan. Så nästan ut som att det flöt omkring en massa mikroplast, men när försökte plocka upp lite så försvann det bara. Sikten i vattnet är inte heller så hävlig här. När jag står upp i vattnet så ser jag inte mina fötter då vattenytan når upp till revbenen. Inte stor bättre än i Mälaren. Tog mig som vanligt en promenad i väntan på att jag skulle torka och fick syn på ett par riktigt stora maneter som låg och skvalpade i vattenbrynet. Har aldrig sett så stora exemplar förut.

Testade också vår lilla pool innan det var färdigbadat för dagen. Ska ut och äta lite senare i kväll, så jag knallade bort till 7-11 för att hitta något smått att stoppa i sig under tiden. Utanför där så stod en gubbe och sålde sådan här små grillspett för 10 bath styck. Man vet aldrig vad det är för kött man får och de här två spetten jag köpte var nog av någon sort jag aldrig provat förr?? Men de gick i de också.

Stranden till trots så är nog Ban Krut inte ett ställe jag ska stanna på, så jag drar vidare i morgon

/Conny