Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Dagarna rasar iväg i allt snabbare takt och det lackar mot Jul i hiskelig fart. Själv går jag mest och strosar om dagarna och har väl redan sett vad som finns att se av lilla mysiga Flic en Flac. Testar lite nya restauranger varje kväll, men äter alltid frukost hos mitt bageri.

Igår så hoppade jag på en buss in till Port Louis som är huvudstad här på ön. Det var ganska mycket trafik på vägarna, så den ganska korta färden (22km) tog närmare en timme med alla stopp. Väl framme så tog jag mig ned till hamnkvarteren som är riktigt fint med massvis av restauranger och små stånd av allehanda slag. I närheten så finns också ett litet postmuseum, som tyvärr var stängt när jag tittade in.

Mauritius historia är ganska brokig. Araberna kände tydligen till ön redan på 1400-talet, men enligt vikipedia så var Portugiserna de första som bosatte sig här i början på 1500-talet. Men tydligen så blev de inte kvar för när sedan Holländarna kom till ön i slutet på det århundradet så fann man ön obebodd. Så man koloniserade ön 1638-1710 och gav den dess namn. Därefter lydde ön under Frankrike mellan 1715-1810 och sedan under Storbrittanien fram till självständigheten 1968. Precis som Zanzibar var ön länge ett center för slavhandel, men då slaveriet avskaffades 1833 var man tvungen att finna arbetskraft på sockerrörsfälten på annat sätt. Man genomförde då ett experiment med att anställa arbetskraft på kontrakt ( 1-5 år långa) och kunde på så sätt fortsätta driva dessa för ön så viktiga odlingar. Arbetarna hämtades från olika håll av världen, Afrika, Kina, nuvarande Sri Lanka. Men den stora majoriteten kom från olika håll av Indien. I hamnkvarteren här finns ett världsarv som heter Aapravasi Ghat och det fungerar som ett museum där man kan se under vilka förhållanden de inhyrda arbetarna levde under de första dagarna på ön. De var nämnligen tvungna att registreras noga innan man så småningom kunde komma ut på någon plantage. Väl värt att besöka om ni någonsin hamnar på ön.

Efter detta besök så letade jag mig ned på stan och hamnade naturligtvis på central market, som är en gata fullspäckad av småbutiker. Här praktiseras något så ovanligt på dessa marfknader som fixerade priser, så det är ingen ide att försöka pruta. Skönt på ett sätt, då man istället i lugn och ro kan gå runt och jämföra priserna mellan de olika småbuikerna. Det blev en ny keps inköpt!

Ett besök i Chinatown stod naturligtvis också på listan och där blev det en lunch på ett litet kyffe. Stadskärnan i Port Louis är kompakt. Allt jag besökte finns inom en ganska liten yta och även busstationen ligger alldeles i slutet av marknadsgatan. Det var där lätt att hitta den buss som sedan tog mig tillbaka till mitt tillfälliga hem.

Unnade mig på kvällen sedan en alldeles för dyr middag. Pizza, öl och en glass till efterrätt gick på cirka 200 svenska. Det var det inte värt.

/Conny

Jag är bortskämd med fina stränder, vare sig det är i Afrika, Asien, Australien, Europa eller vid Sandabadet. Beachen här i Flic en Flac har jag redan kollat in och bedömt som medioker, men jag bestämde mig i alla fall för att ge den en chans igår. Så på eftermiddagen knallade jag iväg och tog mig genom en park ned mot stranden. Det första som mötte mig var ett par stora skyltar som på både franska och engelska talade om att det var farligt att bada här! Träffade på ett par polismän och frågade dem om vad som gällde. Jo sa de, det finns starka strömmar i området så det kan vara farligt. Men det finns bojar utlagda ett tjugiotal meter ut från stranden och håller man sig inom dem så ska det inte vara någon fara.

Ok sa jag, och bredde ut handduken på sanden. Den höll genast på att blåsa all världens väg så det var bara att lägga allt jag hade med mig på den när jag strippat ned till badbyxorna. Det finns ett rev, som faktiskt går runt hela ön i princip, några hundra meter ut och från det så slits hela tiden bitar av korallen bort och förs in mot land. Så förutom på stranden så ligger det också fullt av revbitar på botten från strandbrynet och ut ungefär fem-sex meter. Men det visste jag redan så badskor var medtagna. Med dessa på så var det inga problem att komma i och vattentemperaturen var varm och behaglig.

Tyvärr gjorde blåsten det omöjligt att ligga och sola, så jag tog en promenad tills jag var torr nog att få på mig paltorna igen. Allt sammantaget så föredrar jag Sandabadet.

I Port Louis bor det lite drýgt 150.000 innevånare. Men man räknar med att med förstäder runt omkring så finns det cirka en halv miljon i närområdet. Ungefär 81.000 av dessa bor i Quatre Bornes som är en av de större förstäderna. Jag tog mig en busstur till den byn för att spana in vad som finns att se där. Inte så hemskt mycket mer än en mellanstor stad faktiskt, men jag märkte ganska snart att det indiska inslaget är större här än i Flic en Flac. Innan jag klev av bussen så såg jag något som påminde om ett indiskt tempel och jag gick tillbaka en bit för att utforska saken. Jodå, jag fick höra att det var ett sikhiskt tempel och jag passade på att föreviga läckerheten med min telefon. Under mitt traskande i stan så mötte jag också en hel del indiska kvinnor med sin lilla färgklick i pannan som talar om vilken kast de tillhör.

Väl inne vid centrum så upptäckte jag också att den metrobana som utgår från Port Louis går förbi där. Tydligen kan man åka så långt ut som till Curepipe som ligger ytterligare några kilometer längre söderut.

Jag hoppade över en färd på metron och använde mina ben till att vandra runt ett tag till på orten. Naturligtvis så hamnade jag snart på en liten marknadsgata även här, men hade inget behov av att handla något. Ramlade in på en liten indisk restaurang istället för att få i mig en svalkande sprite. Herr Sing som jobbade där berättade att han var från Delhi och att han hade gjort sitt första år på ett treårskontrakt och att han sedan skulle återvända hem. Så det här med kontraktsarbetare finns tydligen kvar ännu. Han berättade att han bodde inne i Port Louis tillsammans med två andra i ett rum. Levnadsförhållanden för dessa kontraktsarbetare finns det tydligen mycket att förbättra i. Lönen var väl inte så jättebra, enligt honom, men han kommer ändå att ha kunnat spara en avsevärd slant när han återvänder till Indien om två år.

Väl hemma igen så kom jag i slang med två Fransyskor som bor på Reunion som är en annan liten ö inte så värst långt från oss här på Mauritius. Trevligt att ha någon på boendet att slänga käft med, även om deras engelska var trevande. Betydligt bättre än min franska i alla fall.

Min vistelse här i Flic en Flac och på Mauritius tar slut idag. Klockan 11 i kväll lyfter planet för vidare färd österut. Utcheckning från boendet är klockan tolv så det blir många timmar att slå ihjäl här i byn och på flygplatsen.

Även om beachen här inte är så värst mycket att skryta om så har jag ändå trivts här i den lilla staden och de övriga städer jag besökt. Folket här på ön är mycket vänliga och lätta att komma till tals med. Här hälsar man på folk även om man inte känner dem och det har hänt flera gånger att folk börjar prata med en när man möts på byn. Så långt ifrån det svenska sättet man kan komma och sådant som gör resandet så härligt.

Annars så får jag konstatera att resa runt som jag gör utan alltför mycket färdiga planer om hur jag ska fortsätta min resa numera har blivit mycket besvärligt. Övernitiska flygbolag kräver alltsom oftast att man har en flygbiljett ut ur landet man ska till, vilket inte alltid ingår i mina planer. Min nästa destination är Thailand och därifrån tänker jag ta mig landvägen vidare. Så jag mailade Air Mauritius och frågade dem rakt ut om de också kräver en vidare biljett ut ur Thailand. Fick naturligtvis ett nonsenssvar om att jag borde kolla med Thailändska krav. Tre gånger skrev jag till dem och begärde ett simpelt ja eller nej på min fråga, men ungefär samma nonsens tillbaka varje gång. Nåja, jag har bokat ett par flygbiljetter i slutet på min resa så får vi se om de nöjer sig med det.

Nej, det blev faktiskt inte några problem med att få äntra planet vidare österut från Mauritius. Den unga kvinnan i incheckningen frågade mig visserligen om hur jag skulle färdas vidare, men då jag förklarade mina resplaner och nämnde att jag hade en biljett hem till Sverige senare så nöjde hon sig med det och önskade mig en trevlig färd. Inget behov av att se biljetten.

Däremot så nämnde hon att jag var tvungen att hämta mitt bagage i Kuala Lumpur som var min transitplats och checka in det på nästa flyg. Vilket höll på att ställa till det då jag naturligtvis fick gå igenom passkontroll och allt som tar tid. Tog också en lång tid innan bagaget anlände. Att checka in väskan gick kvickt då jag redan hade fått ett provisoriskt boardingkort, men sedan var det lång kö i ytterligare en passkontroll på utvägen igen. Lyckligtvis så var mitt nya flyg till Phuket sent, så jag hann med det. Hade det varit i tid så hade jag ej hunnit.

Väl framme på flygplatsen i Phuket så ställdes det inte heller några frågor om vidarebiljetter då Thailändarna är så vana med luffare som drar vidare runtom i Sydostasien. En trevlig sak är att man numera som svensk får 45 dagars visum istället för de 30 som tidigare var fallet. Perfekt för mig då det ger mig mer flexibilitet.

Phuket stad besökte jag första gången 2002 och sedan har jag varit tillbaka ytterligare någon gång. Men det var många år sedan och stadskärnan med gamla stan och chinatown har fått sig en rejäl uppfräschning. Igår var jag så trött efter att ha varit i farten i 36 timmar så jag lade mig redan vid åttatiden. Men idag har jag knallat runt i staden för att återse den. Tog mig faktiskt ett bra tag att hitta några platser jag kände igen så att jag kunde börja få lite aha-upplevelser. Staden är riktigt trevlig och fin, men häromkring så är det stränderna man vill åt. Så jag gick in på en av de här små reseagenturerna som finns överallt och bokade in mig på morgonfärjan till Koh Lanta. Det går lika bra att boka via nätet, men då får man ta sig ned till hamnen själv. Bokar jag med en agentur så ingår hämtning vid hotellet. Så imorgon är det äntligen dags att ta sig ett bad i den Andamaniska sjön igen.

/Conny

Det var skönt att bli upphämtad vid hotellet och nedfraktad till hamnen i god tid innan färjan skulle avgå. Gav mig tid för att få i mig en mugg nudelsoppa som frukost.

Som vanligt en trevlig färd på havet och efter halva färden ungefär så var det dags för att gå över på en annan båt eftersom den här skulle gå till Krabi. Bytet skedde i närheten av Railay Beach som nog är en av Thailands och världens vackraste stränder. Tyvärr så kom vi inte nära nog för att få en riktigt bra överblick av beachen, men jag har varit här förut.

Öarna här i landet har ofta riktigt vackra hamnar inbäddade i grönska och hamnen på Koh Lanta var inget undantag. Vi fick vänta ett tag på att få gå av då det var många små fartyg som ville lägga till på begränsad yta, men det gjorde inget då vi hade så vacker utsikt. Väl av sedan så fick man betala den modesta summan av 10 bath som en hamnbetalning. Det gick också snabbt att få tag i en tuktuk-liknande motorcykel som framfördes av en kvinna i övre medelåldern. Faktiskt första gången jag blivit körd av en kvinna här i landet även om jag vet att det händer. Hon var dessutom, som många andra här i de södra delarna av landet, muslim. Men köra mig kunde hon och dessutom ta betalt. De har fasta priser här och resan som tog ungefär en kvart gick på nästan en svensk hundring. En tredjedel av färjekostnaden.

Blev avsläppt vid mitt boende som ligger vid Long Beach och blev visad upp mitt rum som är skapligt stort med en skön säng och en riktigt bra aircondition. Ett litet kylskåp finns också och en vattenkylare i korridoren utanför där det bara är att gå och fylla på sin flaska. Boendet ligger vid huvudvägen runt ön och här finns gott om restauranger att välja och vraka mellan. Dök in på den närmast och fick mig en god eftermiddagslunch bestående av stekta nudlar, med allsköns godsaker iblandat. Hann också ned för att ta mig en titt på stranden som är en 4 kilometer lång härlighet. Bred och fin sandstrand som lutar sådär härligt så att man inte behöver vada så långt ut i vattnet innan man kan doppa sig hel.

Hann inte med något bad i Andamansjön igår, men idag så tog jag igen skadan och var i och lögade mig ordentligt. Skönt också att få sträcka ut sig på den sköna sanden och lapa lite sol igen. Vandrade beachen åt båda hållen, vilket borde bli kring 8 kilometer, men det kändes inte riktigt så långt faktiskt. Har, som jag tidigare påtalat, inte blivit så mycket motion hemmavid den sista tiden. Men tänkte att jag skulle försöka jogga lite på beachen och det gick över förväntan. Det blev nog en dryg kilometer innan jag övergick till att traska igen och det är inte så illa för en otränad gammal gubbe.

Något som jag saknade i mitt rum var en stol och ett bord, men jag frågade mitt värdfolk och de plockade genast fram ett litet möblemang till mig. Skönt att inte behöva sitta i sängen när man ska skriva något.

Här i Thailand är vi 6 timmar före er och klockan är nu halv åtta på kvällen. Dags för lite mat och en Singha. /Conny