Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Hoppade över frukost nere i staden och tog den istället på flygplatsen. Inte så farligt dyrt där heller. Resan från Phu Qoc till Saigon är ännu kortare än den senaste flygningen jag gjorde så det var snart avklarat. Mitt boende här i staden hade varit vänliga nog att skicka mig utförliga instruktioner hur jag skulle ta mig fram till dem med buss. Det var bara ett byte och det gick väldigt smidigt. Billigt som tusan också. Så redan före klockan två var jag incheckad och kunde svalka av mig i duschen. Första dagen och kvällen gick sedan mest åt till att bekanta sig med den stadsdel jag bor i. Dryga fyra kilometer från centrum, men mycket liv och rörelse även här.

Finns inget riktigt bra frukostställe här i närheten så jag knallade över till en affär och köpte juice, ägg och lite annat. Från ett bageri så inhandlar jag sedan varje morgon en baugette, fyll med lite allehanda. Något som ser ut som leverpastejskivor, men som smakar annorlunda. Något som ser ut och smakar som pressylta, samt lite olika grönsaker. Kaffe och te står boendet för. Det visade sig att de ägg jag köpt var ankägg, men även de går utmärkt att koka. Tar lite extra tid bara.

Igår tog jag bussen ned till centrum för att se om jag skulle känna igen mig någonstans, men icke. Jo, ett ställe kände jag igen. Det finns en plats med en buddhastaty som jag vet att jag sett förut och kanske t.o.m. fotograferat. Men annars noll. Ska ned på byn igen idag för att se om jag lyckas bättre. Hittar jag bara en viss avenue, så vet jag sedan hur jag skall gå. Men avenuer är det gott om. Men har fått tips om en trevlig gågata där det finns gott om pubar och barer, så allting löser sig.

Ha en trevlig lördag/Conny

Floden som rinner förbi och igenom Saigon är inte Mekong utan Soai Rap, med bifloden Sai Gon. Mekongdeltat ligger ungefär fem mil söder om staden. Där var de andra gubbarna och jag förra gången och likaså besökte vi området med tunnlarna som man kan krypa runt i, så den här gången koncentrerar jag mig på att bara vara i staden. Tog bussen in till staden igår och följde med ända till ändhållplatsen. Hamnade då vid änden av den avenuen jag sökte och alldeles i närheten av det boende vi använde oss av. Då var det sedan lätt att att hitta den favoritbar där vi brukade sitta och betrakta trafikvimlet från. Den såg exakt ut likadant som jag kommer ihåg den. Strax bredvid fanns det ett ställe där vi brukade spela biljard, men där var det förändrat. Utefter den gatan ligger nu den här gågatan som är fylld av barer, pubar, restauranger och där det är ett hiskeligt liv. Jättehög teknomusik spelas från flera av ställena så det dånar över hela gatan, men ölen är billig och maten smakar bra. Spenderade merparten av kvällen där innan det var dags att dra sig hemåt.

Nu är det söndag och jag gör mig redo för att dra ned på byn igen för en ny vända.

/Conny

Sitter och läskar mig med en enlitersöl på Tan Son Nhat som är den internationella flygplatsen här i Saigon. Bara glaset i den här bägaren jag håller i väger säkert något kilo eller två så när den var full så fann jag för gott att hålla med två händer. En liter öl är ganska mycket och sådana mängder i glaset har jag nog inte haft sedan den tiden man sprang på Solvalla och handlade på Ströget. Nåja, jag har inte något bråttom med ölandet då det fortfarande är två och en halv timme innan mitt plan ska lyfta och bege sig österut.

När jag åkte härifrån och till mitt boende så tog jag bussen och jag tänkte att det går nog bra idag också. Men efter bussbyte i centrum så fick jag vänta väldigt länge på nästa buss, så jag fann för gott att använda google. Lika bra det, för då fick jag veta att bussen jag skulle med ut till flygplatsen slutade gå redan 18.45. Den vietnames som satt bredvid mig och var säker på att bussen snart skulle komma blev lång i ansiktet och bad om ursäkt, men jag sade bara att det var lugnt. Finns ju taxi också och det var inte heller dyrt att nyttja.

Har trivts väldigt bra här i Vietnam, folk är som överallt här i sydostasien väldigt hjälpsamma och trevliga. Det är nog numera kanske regionens billigaste turistmål. Boende och mat är hur billigt som helst och biran är heller inte dyr.

/Conny

Landade på Narita, som är Tokyos internationella flygplats, igår morse vid åttatiden och där var det riktigt kaos. Trots att det stora flertalet av oss resenärer numera är utrustade med vaccinationsbevis eller PCR-test så slussades vi samtliga igenom en mycket rigorös kontroll genom flera stationer där vi fick fylla i allehanda papper om än det ena eller andra. När man till slut var färdig med den proceduren fick man en QRkod installerad i mobilen, som sedan ingen frågade efter och inte heller nu går att finna i telefonen.

När man sedan närmade sig passkontrollen så var det som så ofta att man behöver fylla i ett inreseformulär. Jag var på väg för att ställa mig och fylla i detta då en äldre dam kommer och talar om för mig att jag måste ordna med lite andra saker först. Jaha, vad då för något svarade jag. Ja du måste fylla i det här formuläret svarade hon och det var exakt det papperet jag var på väg att fylla i. När hon väl insåg det så dröp hon bara iväg. Sedan var det dags för en mastodontkö till passkontrollen. Ni vet en sådan där som ringlar sig fram och tillbaka ett antal varv via utställda små pelare med ett band imellan. Den här kön gick säkert femtio meter åt ena hållet innan den vände tillbaka i andra riktningen och så höll det på i tio varv eller så. Den här damen som jag råkade ut för strax före var inblandad här också då hon tillsammans med ett gäng andra pensionärer försökte slussa oss till rätt passkontrollant när det till slut var dags för det. Jag är förbryllad över att ett sådant högteknologiskt land som Japan inte har löst en sådan sak som kö till passkontroll bättre.

Annars funkade det bra, min bag låg och snurrade på bandet när jag väl kom ned dit och en atm var inte svår att finna. En informationdisk hittade jag också där jag fick förklarat för mig hur jag skulle åka med tåg och tunnelbana för att ta mig till hotellet. Lösa biljett fick jag också hjälp med så snart var jag på den timslånga tågresan in till staden. Vid tolvtiden så hade jag dessutom letat mig fram hela vägen till hotellet. Där var ingen incheckning före klockan femton, men jag kunde lägga bagaget i receptionen. Knallade iväg till närmaste restaurang och klämde en bira för att fördriva lite tid, men gick sedan tillbaka i förhoppning om att få checka in lite tidigare. Jodå halv tre så skulle jag få tillgång till mitt rum, men han hittade inte mig i liggaren. Det visade sig att jag var på fel hotell. Skulle egentligen till ett ställe med samma namn, men i en annan del av staden. Så det var bara att sätta sig i en taxi och dra vidare.

Till slut så kom jag rätt och fick mitt rum. Tokyo är en av världen dyraste städer och det märks verkligen på kostnaden för hotellrummet. Det här var det enda hotellet, där jag kunde få ett eget rum med egen toalett och wifi för under tusen kronor natten så jag blir inte här mer än fyra nätter. Efter att ha installerat mig i ett ganska litet rum, men med en riktigt skön säng och ett badrum med ett litet badkar så gav jag mig ut för att bekanta mig med den närmaste omgivningen och för en matbit. Restaurangpriserna är väl som hemma ungefär eller kanske lite lägre. Beror nog på var man hamnar. Men skyhögt över resten av bortre Asien i alla fall. Så man får hålla i slantarna lite.

En lång natt och lång dag blev det denna resdag så jag kom i säng riktigt tidigt och sov länge idag på morgonen. Hittade ett kafe i grannskapet där jag fick i mig lite kaffe och en ägg och skinksandwich innan jag gick ut för att utforska stadsdelen jag bor i. Bor inte helt i centrum, men allt inom de närmaste milen måste nog betraktas som väldigt centrala i denna stora metropol. Knallade iväg till Ueno Park som ligger några kilometer österut. Den är väldigt stor och rymmer bl.a. Tokyo nationalmusem och ett flertal andra museer. Men framför allt så finns där en hel del av dessa körsbärsträd som precis nu har börjat blomma. Så jag lyckade tajma min resa hit till staden i rätt tid, vilket jag är glad för. Just körsbärsblomningen är något jag verkligen ville se. Där fanns också flera olika japanska shintohelgedomar varav jag besökte rävens helgedom.

På eftermiddagen så tog jag mig till Bunkyo Civic Center, varifrån man från ett observationsdäck ska ha en bra utsikt och kunna se Mount Fuji. Tyvärr visade det sig att den utsiktsplatsen är stängd för tillfället och kommer att vara så ett tag. Det ligger en turistinformation i centret och där fick jag tips om att borta i Shibuya ska det gå att få samma utsikt. Men dit var det en bra bit så det får anstå till i morgon.

Staden är stor och här behöver man ha tillgång till internet för att kunna orientera sig ordentligt. Finns i.o.f.s. gott om gamla telefonkiosker som är omgjorda till att kunna ge wifi. Telefonerna finns till och med kvar. Men jag fladdrade in på ett större elektroniskt varuhus och införskaffade mig ett japanskt simkort. Bara för internet, behöver inte ringa någon.

Hemma nu, efter att ha tagit mig en lättare måltid och klockan är strax före tio på kvällen. Här är vi åtta timmar före er därhemma, så det är snart dags att knyta sig.

/Conny