Dag för dag: Resealbumet "Lite Afrika och lite Asien och kanske några öar därimellan." av Gubbar_pa_drift

Det var inte bara fotboll jag bjöds på på baren jag besökte i lördags kväll. När jag anlände så startade ett liveband upp någon dryg timmes spelande och de var riktigt bra så det gungade skönt inne i lokalen. De fortsatte en bra bit in i matchen men det störde inte mig där jag satt som fastnaglad framför skärmen och fick se Chelsea spöa Leiçester. Här är vi sex timmar före er i Sverige i tid så klockan var drygt midnatt när jag började min vandring hemåt i natten. Stannade till vid ett sånt här stånd där man köper sig en baugette fylld med allehanda godsaker och fick en god mangojuice att skölja ned den med. Just det här med baugetter är något som hänger kvar från det gamla franska kolonialväldet både här och i Laos. Men det är väl bra när man kan ha kvar det gottaste! Nåja, hem kom jag och kröp ned i bingen före klockan två i alla fall. Bra tag sedan jag var uppe så länge.

Jag tycker att det räcker med sol och bad varannan dag, kan vara skönt att strosa runt lite också. Som jag tidigare nämnt så har det hänt en del sedan jag senast var här. Rune och jag såg allt stora hotell redan då, men det var i direkt anslutning till Duong Dong som är stadens egentliga namn. I.o.m. att man flyttade vägen ett par hundra meter inåt land så har det sedan växt upp fler stora hotell utefter den och mellan den nya vägen och stranden. Så från en ganska lågskalig turism så byggde man upp en högskalig industri under den här tiden. En industri som nog fått på skallen ordentligt de senaste åren när covid 19 rasat som värst. Man ser många ställen som står tillbommade och stängda och en del byggen där det inte pågår någon aktivitet alls. Nu är det öppnat igen, men såvitt jag vet så har inte charterturismen hittat tillbaka hit. De få turister jag träffat har samtliga tagit sig hit på egen hand. Sedan kryllar det förstås av ryssar, men det gör det på många ställen i sydostasien. Förutom i Laos av någon anledning?

Jag har sett på kartan att det cirka två kilometer söderut efter vägen finns något som heter Long Beach Center. Jag tänkte att det säkert är ett stort varuhus, typ en galleria eller något liknande, så jag rumlade över dit igår för att ta en titt. Men det var det inte, på båttenvåningen så var det en stor butik för försäljning av pärlor som är en stor näring på ön. Det finns stora pärlodlingar på flera platser på ön och Rune och jag besökte en av dem när vi var här sist. Övervåningarna på det här stora komplexet var faktiskt ett stort spa!? Man ska väl inte förvånas då jag märkt att det här med spa är en stor sak i Vietnam. Nåväl inget för mig, men jag tänkte att jag går nedför en backe som låg direkt efter det här bygget och väl nere en bit så hittade jag en väg som tog mig ut till havet. Skönt med en liten strandbar tänkte jag, då kan jag ta mig en bira. När jag sedan kom ut på stranden gick jag ända ut till vattnet och tittade åt bägge håll. Ett hundratal meter åt höger, alltså norrut, så såg jag en skulptur i vattnet och ytterligare något liggande på stranden. Väl medveten om att vårt boende på den tiden hade just ett par skulpturer ute i havet så blev jag nyfiken och knallade dit. Jodå, det var Thousand Stars Resort och bygget finns kvar. Öde, nedgånget och naturligtvis inte öppet, men inte uppköpt och rivet. Jag gick in och tittade lite, men blev ganska snart stoppad av en familj som nog är anställda för att vakta stället. De pratade ingen engelska och förstod ingenting av mina frågor, men visade tydligt att jag skulle gå. Uppbackade som de var av en folkilsken hundrackare så fann jag för gott att avlägsna mig. Men några foton från bygget hann jag med.

På kvällen så knallade jag ned till själva stadskärnan och letade mig ned på kvällsmarknaden, där det som vanligt säljs alla möjliga souvenirer och annat krimskrams men även mat i alla de former. När man handlat det man vill ha, så uppsöker man närmaste restaurang och köper sin dryck där. Sedan är det bara att slå sig ned på en liten minipall vid ett litet minibord som passar bättre för förskolebarn än för en gammal gubbe. Men det går det också!

Precis som i Nha Trang så väljer jag här att inta min frukost på ett av de större hotellen nere vid stranden. Samma slags buffe här som på det förra stället och samma pris. Igår så träffade jag på ett svenskt par som, förutom pandemiåren, hade åkt hit varje vinter samma tid och bott på detta hotellet varje gång.Något som är främmande för mig, men vi är ju alla olika.

Idag var det sedan baddag och det var riktigt skönt att få sträcka ut sig i det lugna vattnet och simma lite. Nu är jag tillbaka i Siambukten och här är inte vågorna alls lika höga som i Sydkinesiska Sjön. Så för de allra flesta så innebär det här bättre badmöjligheter.

Om tar sig över floden, med samma namn som staden, och går till vänster så passerar man den marknad där all nyfångad fisk, samt massvis med annan mat, säljs. Det är ett riktigt kaosartat ställe då alla vietnameser kör sin skoter ända fram till fiskhandlarna istället för att parkera en bit ifrån och i lugn och ro kunna gå runt och välja. Har man väl tagit sig förbi kaoset så hittar man en uppsjö riktigt trevliga och billiga restauranger vid stranden. Mest bara ortsbefolkningen som hittar hit tror jag. Jag frågade om en gaffel att äta med, men det hade de inte så det fick bli den vietnamesiska skeden.

Måndag kväll nu och klockan börjar på att bli läggdags. I morgon ska jag hyra mig en skoter och se om det skett några stora förändringar på resten av ön. Flygplatsen är ju på en ny plats sedan senast och jag har förstått att man byggt en linbana ut till en av de mindre öarna. Vad nu det ska vara bra för??

/Conny

Vid frukost igår så träffade jag mina svenska vänner igen och de blev förvånade när jag talade om att jag hade återfunnit resorten dagen före. Jaså sa de, har du bott på kommunisthotellet. De kallade det så för att de hade aningar om att det var ägt av en gammal medlem av den östtyska regimen. Huruvida det stämmer eller inte ska vi låta vara osagt.

Väl hemkommen så hyrde jag en scoter av boendet och fladdrade iväg söderöver. Strax efter flygplatsen så finns den kanske största pärlodlingen på ön, men eftersom Rune och jag besökte den förra gången så hoppade jag den nu. Ytterligare några kilometer söderöver finns det en resort som tydligen har en väldigt vacker skulptur, men där tog de inträde så den hoppade jag också över. Tog mig istället längst söderut på ön där hamnstaden An Thoi ligger. Härifrån utgår alla havsutflykter som den största turfirman, Johns Tours, har. Kommer ihåg att jag tog en fisketur med dem förra gången. Från den här staden utgår också den här kabinbanan som jag nämnde häromdagen. Jag såg kabinerna sväva däruppe i luften, men hittade aldrig fram till stationen där man går på. Inte för att jag letade särskilt noga heller.

Smattrade vidare på min scoter en kort bit till Bai Sao, som är en strand med kritvit sand och långgrunt som det är så är vattnet ganska ljummet. Den här beachen blev för ett femtontal år sedan framröstad till den vackraste i världen, av något resemagasin som jag har glömt namnet på. Men det var då, när Rune och jag var här var den fortfarande väldigt vacker, men numera har den tappat all sin charm. Ett par resorter har byggts och trots tappet av turister efter pandemin så var det fullt med folk där. Fullt med plast och annat skräp på stranden och några meter upp ligger stora drivor av sopor och bara väntar på att fraktas iväg. Om det nu någonsin sker?

Bedrövad fortsatte jag min färd vidare norrut utefter den östra kusten. Stannade till vid den lilla staden Ham Ninh för att se en lång brygga som sträcker sig långt ut i havet. Lite grann som den berömda bryggan i Rättvik, fast längre och i betong. Bara för att upptäcka att de första femio, eller så, metrarna har rasat ned i havet. Så kan det gå!

Resterande del upp till Bai Tom är inte mycket att skriva om. Har i.o.f.s. byggts en del resorter även på östkusten vilket var nytt för mig, men annars finns inget av värde. Det enda uppseendeväckande var att vid det fik jag stannade vid i Bai Tom så hade man fyra biljardbord. Men alla för trevallars carambole!!

Längst upp på den nordvästra kusten finns en lite stad som heter Ganh Dau. Eftersom jag inte sett den förut så tog jag sikte dit. Någonstans på vägen så hamnade jag på en mindre grusväg i riktigt dåligt skick. Det var ungefär som tvättbrädorna i den australiska outbacken 1988, men i djungel istället för halvöken. Ibland gick det över berggrund, ibland fick man försöka ta sig fram genom sanddyner av det mindre slaget. Jag skulle gissa att den här sträckan sträckte sig omkring nästan två mil. Men det gick det också och jag belönades med en ananasshake väl framme i staden. Den inmundigades vid ett trevligt litet ställe vid havsstranden.

Vietnameserna har fått något slags storhetsvansinne. Någon mil söder från Ganh Dau så har man byggt något slags kopior över kända stadsmiljöer världen över. I 100%-ig scala. Man har helt enkelt byggt upp kulisser som ska föreställa berömda stadsmiljöer som t.ex. Venedig. När man åker förbi så passerar man t.ex. förbi vad jag gissar är någon slags Manhattankopia. Jag var tvungen att stanna och gå och känna på en av dörrarna, låst. Fast det stod faktiskt open på dörren?? Inte vet jag för vilka turister man byggt detta? De inhemska reser i.o.f.s. mycket och kanske kan det locka kineser, men jag tror att västerländska turister är lite för blase för det här.

Det fick bli slutkläm för den här scoterturen.

Ned för frukost i morse och när jag sedan gick och betalade så erbjöds jag att komma och använda hotellets pool under dagen. Jag var väl lite tveksam, men när jag kollat och fick se vilken stor och fin infinitypool de hade så tvekade jag inte längre. Det blev ett antal timmar vid den under dagen. Eftersom det är min sista kväll på ön så uppsökte jag mig en fiskrestaurang och åt en god röd snapper. Riktigt riktigt god!

/Conny