Dag för dag: Resealbumet "Laos och Kambodja i Januari." av Gubbar_pa_drift

Har varit fyra dagar på en liten ö mitt i den forsande Mekongfloden. Mest bara slappat och tagit det lugnt. En dag tog jag mig en tur ut på floden till ett ställe där Irrawaddydelfinerna ibland visar upp sig. Tur hade jag och de dök faktiskt upp medan jag stod på en strand 50 meter från dem. På det avståndet blir det förståss inga bra bilder, även om man lyckas plåta precis när de tumlar upp på vattenytan. Men jag fick med dem när jag tog en filmsnutt. Nästan lite andaktsfullt att stå på en strand och vänta på att de skulle dyka upp.

På den västra sidan av ön så finns Tat Somphamit som är ett riktigt fint vattenfall. Utspritt på en ganska stor yta så man kan inte se hela samtidigt. Dit tog jag mig en cykeltur en dag och strosade omkring ett tag. Lite länge österut från oss, ett par öar bort, så finns Khon Phapheng Falls som i vattenvolym är Asiens största fall. Fallhöjden är inte så spektakulär, men som sagt vattenvolymen är enorm.

Cykel använde jag ytterligare en dag för att utförska min ö samt grannön Don Det. Skumpiga småvägar och rena kostigar ibland, men avstånden är inte så stora så det gör ingenting. Längst söderur från ön så tänkte jag mig följa en kuststig på den östra sidan. Stötte på ett par fallfärdiga broar. Den första kunde jag, väldigt försiktigt, manövrera cykel och mig själv över, men den andra var alldeles för sönderfallen för att jag skulle ens försöka. Så det var bara att återvända samma väg jag kom. När jag cyklat tillbaka en bit såg jag en annan stig som gick i riktning mot huvudstråket. Jag tänkte att jag provar den en bit, men den mynnade ut i intet. Hamnade i ren djungel. Nåja, jag fick vända ytterligare en gång innan jag till slut kom på rätt väg. Ett litet äventyr i sig.

Annars har jag väl inte gjort så värst mycket mer än att ligga i hängmattan med en bok i näven. Nu sitter jag på morgonen och väntar på en båttransport och sedan en buss till Pnom Penh i Kambodja.

/Conny

Så har jag då fått spendera lite tid i den här staden och kunnat kolla in den ordentligt. Kom hit i måndags efter en tio-timmar lång bussresa från Si Phan Don. En stor anledning till den långa tiden är naturligtvis gränsövergången mellan Laos och Kambodja. Tar tid när en hel busslast ska få sina papper genomgångna. Vi behövde dock inte fysiskt vara närvarande vid passkontroll och sådant, det tog bussbolaget hand om. Så jag kunde sätta mig vid en servering och vänta tills allting var klart. Det var dagtid denna resa så man kunde se landskapet vi färdades igenom. Mestadels ganska platt, även om man kunde se lite berg österut.

Nåja, väl här så har jag som vanligt använt mina apostlahästar en hel del och strövat omkring. En dag följde jag strandpromenaden bort dit där de två floderna Ton Le Sap och Mekong går samman. Det blir som en stor insjö. På vägen tillbaka slank jag in på hotell Himawari som har ett eget microbryggeri. Smakade deras Amerikan IPA som var riktigt god.

Igår hoppade jag på en motorcykel och tog mig till fängelse 21, som har bevarats för att man ska kunna se hur Pol Pot-regimen behandlade folket i Kambodja. Skrämmande och riktigt ruskigt hur lågt människor kan sjunka. Fängelset hölls hemligt och där pågick en mycket grym tortyr. När man väl fått ur fångarna deras, oftast påhittade, bekännelser så transporterades man vidare ut till ett annat område (Killing fields) och dödades.

Boenden finns överallt i staden, men 136:e gatan verkar at ha vuxit upp som något slags svar på Bangkoks Kao San Road med massvis av billiga boenden och restauranger. Men här finns också tydliga intryck även av Pat Pong Road. Gott om barer med klasar av lättklädda tjejer som försöker ropa in en när man går förbi. I den här smeten bor jag och det passar bra då det är väldigt centralt.

Men nu har jag sett färdigt av staden och då börjar det bli dags för lite sol och bad på den här trippen. Är på väg ned till staden Kep i den sydöstra delen av landet där jag ska ta mig ut till Rabbit Island som är en liten ö strax norr om den lite mer kända vietnamesiska Phu Kok. På den här ön finns ingen internetuppkoppling och jag tror att man stänger ned elen vid tiotiden på kvällarna. Så det blir lite som att kliva tillbaka 30 år i tiden på de thailändska småöarna.

Vi hörs om någon vecka/Conny

Efter att ha spenderat 6 dygn på lilla Rabbit Island ( Koh Tonsay) så är det nu dags att dra vidare ut på nya äventyr.

Kom hit i fredags via dagbuss från Pnom Penh. Avståndet är inte så långt, så det blev inte mer än dryga tre timmar. Mestadels slättland även om man ser en del berg, både i öster och väster. Mycket jordbruksmark naturligtvis, men även en och annan liten stad att passera. Väl framme i Kep så tog jag mig ut till piren och fick omgående tag i en båt ut till min ö.

Ön är som sagt var inte särskilt stor och det mesta av bebyggelsen är koncentrerad till huvudbeachen. Där finns 7 stycken bungalowställen, med tillhörande restauranger. Jag hade bokat in mig på en av dem och det råkade vara vid den som båten lade till. Så det var bara att installera sig direkt. Första natten fick jag hålla tillgodo med en äldre hydda, med huktoalett. Men då jag skulle stanna 6 nätter så fick jag dagen därpå byta upp mig till en nyare och större bungalow med sittoa. Inte för att det spelar mig någon större roll då jag är ganska bekväm även med den gamla varianten. I den nyare hyddan så fanns det också eluttag så man kunde ladda telefon och platta. Upptäckte då jag skulle göra det på kvällen att jag glömt kvar laddkablar och allting i mitt hotellrum i Pnom Penh. Så det har varit en minimal användning av både tablet och telefon de här dagarna och här i Kep kunde jag heller inte hitta nya laddare.

Annars har det varit perfekt här. Visserligen har här regnat en del, men det har mest varit på sena eftermiddagar, kvällar och nätter, så jag har ändå fått en del tid för sol och bad. Jag är lite öm i en fot, så jag har inte promenerat så mycket som jag brukar. Men jag tog mig ändå och knallade iväg till en annan strand där snorklingen skulle vara skaplig. Jodå, jag hittade lite koraller, men inte särskilt färggranna och heller inte så värst mycket fisk. Tyvärr en syn som blir vanligare världen över.

På en sådan här liten ö, finns inte så mycket att göra. Sola, bada, äta, sova och att umgås med andra resenärer. En och annan Angkor ( en av de lokala ölsorterna) slinker naturligtvis ned.

Nu är jag då ändå på väg att lämna. Sitter i Kep och väntar på en buss som ska ta mig till Sihanoukville.

/Conny

Den här staden har verkligen förändrats under de åtta är sedan jag var här senast. Då fanns här lite drygt 150000 innevånare, numera räknar man med att Sihanoukville snart är uppe i en miljon människor. Det byggs för fullt och nya hotell, med kasinon, poppar upp som på radband. Sihanoukville har blivit det nya semestermålet för hordar av kineser och spelgalna som de är så blomstrar kasinoverksamheten. Någon sa häromdagen att det nu finns 43 kasinon i staden och att man passerat Macau som spelstad. Om det nu stämmer?

Allt detta byggande påverkar naturligtvis även oss andra turister som besöker staden. Serendipity beach som var den bästa stranden här är numera uppköpt av ett kinesiskt bolag och all verksamhet där är nedriven. Istället bygger man upp ett nytt lyxhotell och stänger ned stranden för alla andra.

Priser på logi drar iväg ganska ordentligt och enligt en svensk jag pratat med så har en hotellnatt gått upp cirka 10 dollar bara det sista året. Detta då på de lite bättre hotellen med pool.

Occheuteal och Otres beach funkar fortfarande att både bada och bo vid, men även här rivs det och byggs nytt vid bostadsdelarna och det dröjer nog inte många år innan de kinesiska investerarna lägger sina vantar även på de beacherna.

Många backpackers skippar numera staden och drar ut på öarna utanför. Koh Rong är väl den som får de mesta besöken, men även där har ett investeringsbolag köpt rättigheterna att utveckla ön under 99 år. Ännu har det inte börjat byggas och ingen vet när de restauranger och bungalowbyar som nu finns kommer att rivas.

Så har man tänkt sig ett besök här i framtiden får man nog kolla upp det aktuella läget innan man bokar sin resa.

Själv har jag tagit det lugnt här. Mest suttit och pratat med folk om dagarna. Min fot besvärar mig fortfarande en del. Även om den numera är såpass skaplig att jag tog mig en promenad in till staden igår. Den fina marknaden som jag besökte förra gången jag var här är flyttad till något annat ställe och staden är för stor för att jag skulle bry mig om att leta på den nya platsen.

Jag är expert på att stöta emot saker och ting. Oftast är det huvudet som får sig en törn, men för en dryg vecka sedan stötte jag emot något med smalbenet. Så där har jag numera ett sår. Eftersom jag badade en hel del på Rabbit Island så försvann sårskorpan hela tiden. Därför skippar jag badandet här i Sihanoukville i ett försök att få det att läka. Går väl sådär.

Nu är det måndag eftermiddag och om några timmar blir jag upplockad för vidare färd med nattbussen till Bangkok. Så kanske läge att gå och få i sig lite mat.

/Conny

Vädret härnere kan för tillfället betraktas som ostadigt. Regnperioden ska för länge sedan vara förbi, men det har faktiskt regnat en hel del under min färd. Framför allt i Kambodja. När jag var iväg för att äta så kom där ett riktigt oväder med åska så det dånade ordentligt och ett väldigt ösregn. Snacka om att himlen öppnar sig. Det var länge så ihållande att jag började fundera på hur jag skulle ta mig tillbaka till hotellet. Men det gav sig till slut och jag kunde vada hem igenom vattnet som stundtals var två decimeter högt.

Blev sedan upplockad av min buss ca. halv sju på kvällen. Hämtade upp lite mer folk på olika ställen i staden och drog iväg från byn. Jag trodde att vi skulle åka direkt mot den thailändska gränsen men det visade sig att det var folk på bussen som skulle vidare mot Vietnam och andra ställen. Så vi for först upp till Pnom Penh där vi som skulle till Thailand fick byta buss. Efter någon timmes väntetid så avgick slutligen den bussen via Battangbam, för att till slut komma fram till gränsövergången Poipet- Aranya Prathet. Det är den gränsövergång mellan Kambodja och Thailand som är mest använd och det var långa köer, både att ta sig ur Kambodja och in i Thailand.

Nåja, en och en halv timme senare så satt jag i alla fall i en ny buss iThailand som tog mig den sista, fyra timmar långa, biten fram till Bangkok. Blev avsläppt vid järnvägsstationen och via en snabb tuktuk-färd så var jag ganska snart installerad på mitt hotell. Då hade klockan hunnit bli halv sju igen. Så 24 timmar från hotell till hotell. När jag köpte den här resan så sades det att den skulle ta sexton timmar, men det blev alltså ytterligare åtta.

/Conny