Dag för dag: Resealbumet "Kultur i Stockholm 2011" av Bibchen

Vi har spridda platser maken och jag. Tack vare att vi accepterade det, fick vi biljetter till kvällens föreställning av Mozarts "Cosi fan tutte" på Stockholms Operan.
Fullsatt!
- Fotografering under föreställningen är inte tillåtet!
- Stäng av mobiltelefonen helt!
Dirigenten kommer in - applåder - spelet kan börja.
Vänder mig om,
- Snälla sluta prassla med papper bakom mig!"

"Skola för älskande” är undertiteln på Mozarts mest missförstådda opera om två unga män som av en upplyst filosof luras att slå vad om sina fästmörs trofasthet. Och om två unga systrar, vars cyniska tjänarinna tycker att de skall ta varje chans att lära sig mer om kärleken, närmare bestämt erotiken. Mozart skrev sin vackraste musik till en historia, som publiken länge fann oanständig. Idag tror väl ingen att man måste byta mustasch, än mindre identitet, för att förföra sin kompis flickvän.

Musik: Wolfgang Amadeus Mozart. Text: Lorenzo da Ponte. Scenografi: Ole Anders Tandberg. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge. Koreografi: Anna Koch. Dramaturg: Stefan Johansson. Regi: Ole Anders Tandberg

Framförs på italienska med svensk text på textmaskin." (Operans hemsida)

Dekoren är enkel och humoristisk, där ljussättningen spelar stor roll, särskilt i skuggeffekter. Många publikskratt åt dråpliga situationer. Något fattas mig, vet inte riktigt, men jag upplever det mest som "taltexter" i första akten. Saknar arior, duetter....................
PAUS
I Gyllene salen, där franska, ryska röster hörs bland publiken. Champagne i små flaskor gör stämningen festlig, trots att flera av oss är klädda i vinterkängor.
2:a akten innehåller mer av den sorts musik, som jag tänkt mig. Mustigt Mozartspråk med svordomar och erotik. Den ene av friaren är nog Mozart själv?
Erotik, dramatik och romantik - det finns allt.
Textmaskin i taket, nog bra för att förstå, men jag är en som alltid läser texten på TV, oavsett om jag förstår språket. Vilket gör att man missar lite av musiknjutningen.

Märks kanske, att jag inte är någon erfaren operabesökare, men det ger mersmak.
Och man kan väl lära sig! :-)

Matkultur!
Den isiga kylan utgör inget hinder , när jag är bjuden på 5-rätters digustationsmiddag på en av Stockholms innekrogar "Divino". Delikata smaker, små portioner och passande viner - en fullträff för såväl öga som mun.
Meny:
- Entré: Profiteroll med tryffel och mascarpone
Skum av ägg och parmesan, parmesanchips och pancetta.
3 soretrs hembakt bröd med vitlökssmör och parmesansmör.

- Förrätt: Pilgrimsmusslor med makaroni och tryffel.

- Huvudrätt: Helleflundra "Saltimbocca" med pärlgryn och marsalavin,
Ankbröst med anklever, päron och hasselnötter.

- Mellanrätt: Parmesancrème med balsamico.

- Dessert: Blodapelsin, choklad och stjärnanis.

- Vin. Mediterra ,Poggio och Tesoro, Toscana - 08.

Hoppas jag fick med det hela!
När man är skönvarm, gottmätt och röd om kinden av vin, vill man gärna komma fort hem. Om logistiken fungerar, är det lätt att ta sig ifrån "Divino" till stan´s ytterområde. Men idag funkar det inte, förkylda växlar på pendeln. Väntan blir lång på Karlbergs station. Fryser.
Vill hem och smälta maten.

Den något försinkade födelsedagspresenten "Gourmetmiddag för två på en av Sveriges bästa restauranger" är hämtad från en liten bok, som heter Smartbox.
"SMARTBOX. Förgyll två personers vardag eller helg med en flerrätters gourmetmiddag på en av Sveriges bästa restauranger. Smartbox White Guide är en smakfull present till någon som uppskattar god mat"
(Smartbox hemsida).

Man kan själv välja restaurang utifrån utbudet.
Jag valde "Divino", snygg inredning, bra läge och 5-rätters med vin!!

Det bästa med gen.rep.- föreställning är, att biljetterna är gratis, vilket jag upplever särskilt positivt vid dagens föreställning på Dramatens Stora scen, "I Lusthuset".

"I pjäsen möter vi Molly och hennes mamma Gertrude. Deras hus vid Kaliforniens kust håller på att förfalla, och i trädgården verkar inget vilja växa. Picknickbesökarna trivs däremot, och de trugar på Gertrude exotiska rätter. Men hon gillar varken konstig mat, restauranger, saker som är större än naturlig storlek eller nöjen. Och vad är det med Molly egentligen? Hon är så tystlåten, kan inte föra sig som folk, stänger in sig i lusthuset och drömmer.

När Vivian, deras levnadsglada och självständiga inneboende, börjar ta för sig av allt det som Molly älskar, inte minst mamma Gertrude, börjar deras märkliga relation snart att förändras. Kanske är Vivian gränslös?

I Lusthuset är en drastisk och sprudlande pjäs om relationen mellan mödrar och döttrar, en färgstark historia om att bryta mönster och göra sig fri från invanda roller.

Författarinnan Jane Bowles (1917-1973) var aldrig särskilt produktiv, men desto mer omtalad. Hon var gift med författaren Paul Bowles, men hade samtidigt öppna homosexuella förhållanden. I lusthuset är hennes enda pjäs, och den övriga produktionen begränsar sig till en roman (Två allvarligt sinnade damer) och sex noveller. På sin tid hyllades hon av storheter som Tennessee Williams och Truman Capote.

I rollerna Marie Richardson, Tove Edfeldt, Kristina Törnqvist, Hanna Alström, Martin Wallström, Basia Frydman, Ana Gil, De Melo Nascimento, Pontus Gustafsson, Frida Grundel, Jenny Rosén Wedin, Marianne Myrsten, Lil Terselius m fl

Översättning Staffan Holmgren
Scenografi Erlend Birkeland
Kostym Maria Geber
Ljus Linus Fellbom och Emma Westerberg
Peruk och mask Nathalie Pujol, Linda Hyllengren"
(Google)

En pjäs som är svårfångad med alltför långa monologer. Kan säkert med fördel förkortas. Jag försöker fokusera på scenografi och ljussättning, men det ger inte mersmak. Dekoren är mycket detaljrik. Något plottrig. Den stjäl ibland intresset från monologerna.
En del lämnar i pausen. Glad att jag är kvar, för det blir mer dramatiskt och levande i andra akten. Framför allt vill jag framhålla Kristna Törnqvists rollprestation som starkt berusad kvinna. Kanske är pjäsvalet inte rätt för mig idag.
Undrar vad resten av Dramatenpubliken tycker?
Ska bli intressant att läsa recentionerna!

"Läskigt värre i Gamla stan" - rubrik i DN för sportlovsbarnbarnen samt farmor och farfar.
Historiskt förberedelsesamtal på T-banan Hässelby - Gamla stan. Äldre och yngre samlas utanför Nobelmuséet/Stortorget i strålande sol. Guiden överröstar barnaskaran, och snart är spänningen total. Den ena spökhistorien efter den andra levereras i de trånga gränderna. Plötsligt blir allt levande.Sällan man ser ett gäng barn i åldrarna 6-10 så promenadvilliga och koncentrerade.
Vi får höra om "Den vita frun", som fortfarande spökar på slottet. Hon bär bud om döden, strax innan den inträffar. En vit skugga, smal, tanig med svarta spetshandskar. Det berättas om Oscar II, att han var mycket intesserad av att ta reda på vem "Den vita frun" var.
På Baggensgatan 23 lär en prinsessa har grävt ner en silverskatt, och i många år har det grävts och grävts, utan att hitta skatten. Än idag kan de som bor där höra grävarna under huset. En silverskatt har dock hittats på annan plats 1938. Den finns bevarad på Kungl. Myntkabinettet.
Vi får höra den hemska historien om Svartbröderna som dog av svält, sedan Gustav Vasa begärt att få alla deras pengar. De döda bröderna begravdes under Storkyrkoskolans skolgård, och där ska "de osynliga andarna" hämnas, vilket kan upplevas särskilt i gymnastiksalen.
Stockholms blodbad 1520 på Stortorget, där danske kungen "Kristian Tyrann" halshögg minst 82 högt uppsatta personer, som just deltagit på fest. Det sägs, att än idag flyter det röda blodet i rännstenen, vilket man kan uppleva, om det regnar natten mellan 8 och 9 november. (Då vill 10-åriga barnbarnet promt dit!)
1767 brinner slottet. Arkitekten Tessin fick uppdraget att rita och bygga ett nytt. En natt möter han "Den grå mannen", som meddelar, att så länge den norra gaveln på slottet finns kvar, så länge finns också han kvar. Tessin frågar mannen, om han kommer att få se sitt slott färdigt.
- Nej, men din son kommer att få se det!
Avlsutningsvis passerar vi slottsvakten som intresserar 7-åringen mycket.
Mycket spännande, men lite läskigt var barnbarnens omdöme!