Dag för dag: Resealbumet "Kultur i Stockholm 2011" av Bibchen

6 damer på rymmen - på rymmen från köket. Medan våra män lagar gourmetmiddag tillsammans, passar vi på att se "Vårsalongen" på Liljewalchs konsthall.
"Vår"salong verkar något paradoxalt denna högvinterdag, när snön går över knäna och dagsmejan kämpar för att få takdroppet att rinna. Folk sitter bänkade i solstolar, med fötterna i snön, längs strandvägskajen. Liknar fjällvärlden i Sälen!
Efter "Blå Portens" lättlunch går vi till konsthallen, för att delta i en guidad visning. Tur att vi har guide, annars hade det vara svårt att ta till sig denna udda utställning.
Det mest iögonfallande konstverket, som jag gillar skarpt, är en lång, välsnidad träskulptur av träslaget Lind. Linden, när den just är fälld och således mjuk i träet. I ett enda stycke har konstnären ( Karola Messner, född 1956 i München, tidigare läkare och professor i skelettbiologi) karvat ut fantastiskt detaljerade figurer som ska symbolisera " Cycle of life".

"Skulpturen Cycle of Life
Att känna sig lyckad, euforisk, att få allt man önskat och mer, är det inte vår dröm? Men vad händer, om man får allt och sedan ännu mer? Då blir det lätt att börja leva över sina förhållanden och till sist spåra ur (se den ekonomiska krisen!). Det är det som skulpturen visar: Framgång, eufori, som förvandlas till överdrift (mitten), och så småningom slutar i gräl, slagsmål om resurserna (ena sidan). Men sedan, när vi kämpat oss trötta och insett vad vi ställt till med, brukar vi ångra vad vi gjort och sansa oss igen, lova varandra att aldrig göra om det och hjälpa varandra att komma upp (mitten och andra sidan).
Men lyckas vi för bra igen, börjar vi åter bli lättsinniga...
Tyvärr!
Den mänskliga historien talar sitt alldeles för tydliga språk.

Några ord om tekniken:
Lindstam, snidad ur ett stycke, enbart med handkraft: skölp, rak mejsel och kniv, trähammare, tillsist handslipning med sandpapper, ingen annan behandling, ca. tusen arbetstimmar per skulptur. Jag börjar direkt när träden har fällts. Träden får jag av kommunförvaltningar, som vill bli av med dem av olika skäl (trafiksäkerhet, nya vägar etc)." (Liljewalchs hemsida)


En stol gjord av en blanding av koskit, lera, pappersmassa, torv och halm av Karin Auran Frankenstein roar mig.

"Materialet består alltså till största delen av pappersmassa som är en restprodukt från ett pappersbruk. Tillsammans med detta har jag experimenterat med olika kombinationer av komplementerande ingredienser som gett olika uttryck och egenskaper till objekten. Torv, halm, koskit, sand, lera, sågspån, kalk, är några exempel på andra beståndsdelar. Resultatet är ett material som i vått tillstånd går att skulptera och gjuta och efter torkning blir tåligt och hårt" (Liljewalchs hemsida)

Några färstarka målningar, svartvita foton och en humoristisk videosnutt om lek med strumpbyxor är min behållning av denna utställning.
Härligt att vår vintriga promenad hemåt leder fram till en utsökt delikatessmiddag i vårt glada vängängsällskap.

Ytterskär....innerskär, ritsch, ritsch låter det, när de glider fram på skrovlig is. Vikingarännet är på gång!

"Vikingarännet är ett långlopp på skridsko på Mälaren mellan Uppsala och Stockholm, normal distans 80 km. Loppet gick första gången 1999 men har ställts in ett par gånger på grund av dålig is. Sedan 2003 gäller därför ett flytande datum som sätts med kort varsel. Samma år tillkom det kortare alternativet Vikingaturen som är cirka 50 km." (Wikipedia)

Jag och maken går med stadiga broddförsedda kängor ut på isen. Där är det fest. Publiken står och kisar mot solen, och det blir mest motjusbilder i denna vinkel. Olika åkstilar, olika dressar, olika utrustning, men alla är försedda med nummerlapp på magen. De höga numrena vittnar om, att det är många deltagare. Vi står inte vid mållinjen, så ännu vet vi inte namnet på den som kommit in först.
Tävling i all ära, men det här är en folkfest för deltagare med diffrentierade skridskoerfarenheter.
Alla får vara med!
Och vi andra grillar korv!

På vägen förbi tittar jag in på hotell Diplomat/Strandvägen. I lobbyn ställer Maria Friberg ut intressanta fototavlor med den samlade titeln "way ahead".

"way ahead är en fotoserie som handlar om hur vi möter vår framtid. Man kan inte vara i eller se framtiden, men man kan ändå ana och se en diffus bild av den i sitt huvud." (ur programbladet)

"Fotokonstnären Maria Fribergs män har alltid talat maktens språk. Nu har manligheten antagit mer djuriska former när hon låter vitklädda pojkar häcka i träden. ”Men egentligen är väl allt ett långt projekt om mig och min pappa”, säger Maria Friberg," (google)

Tur att jag inte bara gick förbi!!