Dag för dag: Resealbumet "Kreta i maj-juni 2008" av Gillbert

27 maj 2008 - Chania, Chaniakusten, Kreta, Grekland
Solnedgång 1.
Jag tog massor av bilder, när vi satt och åt på hotellet. Det var så vacker utsikt därifrån, där vi satt.
Solnedgång 2.
Ja, jag älskar ju solnedgångar, så jag vill visa en till. Men jag har flera till i datorn, så vi kan njuta själva också.
Solnedgång 3.
Ja. här kommer ýtterligare en solnedgång.
28 maj 2008 - Chania, Chaniakusten, Kreta, Grekland
En taverna i en smal gränd i Chania
Här satt det fyra grekiska "gubbar" och åt . Det såg så gott ut, att vi bestämde oss för, att här ska vi också ha vår mat.
Fisktallrik.
Vi bestämde oss för att äta fisk här och det här är resultatet. Observera att det är för två personer. Men vi orkade inte med riktigt allt ändå. Det fanns tigerräkor, friterade bläckfiskringar, räkor, varsin stor tjock god fisk. Den hade ordentligt tuggmotstånd. Resten syns kanske ändå.
En av dagarna, när vi skulle gå till busshållplatsen, var det på väg att hända en olycka. B. gick i förväg över gatan från hotellet. På andra sidan fanns det en biluthyrningsfirma, som hade bilar parkerade både på gatan och på en parkeringsplats ovanför trottoaren. B. var mycket försiktig, för grekerna kör bil, som om dom är jagade. Det var en kurva till höger och en kurva till vänster, så han väntade, tills det inte var några bilar någonstans alls.

Han började gå över gatan och tro mig eller ej, det kom en bil körande ut från parkeringsplatsen, för att parkera på gatan. Den hade ett stort schabrak till reklampapper i framrutan. Det täckte hela rutan, så chauffören hade bara en handsbredd längst ner att titta igenom. Gjorde han det? Nej!! Det var med en hårsmån, att han inte körde på B. Han blev förstås jättearg och skällde ut honom. Chauffören sa bara: Såg du inte mej? Och fick till svar: Det är väl du, som skulle se mej?

B. hade inte en aning om, att bilen skulle köra ut och såg inte heller reklamen i fönstret. Så han sa: Om jag hade vetat om det, skulle jag ha skaffat dit polisen. Nu gick det gudskelov bra, men jag blev rent ordentligt chockad, när jag såg, vad som hände.
29 maj 2008 - Chania, Chaniakusten, Kreta, Grekland
Stenhjärta i sanden.
När vi var nere vid sandstranden, låg den här stenen och jag tyckte, att den liknade ett hjärta. Se så fin sand.
Sandbotten med småfisk.
Vattnet var jätteklart och genomskinligt, så jag kunde inte motstå frestelsen att fotografera ner mot bottnen. Den var som ett tvättbräde och hårdpackad. Vi hade gett oss ut på en promenad mot Agia Apostoli, som ligger 1½ kilometer ungefär från Kalamaki.
Stenbotten.
Här har vi kommit ytterligare en bit mot Agia Apostoli. Då hade bottnen förvandlats till sten botten.

Vi gick mestadels nere i vattnet, så vi hade rejäl träningsvärk på kvällen. När vi hade kommit fram till Agia Apostoli, satte vi oss på en strandtaverna och drack en flaska vatten, för vi hade inte räknat med att gå den här promenaden, när vi började gå.
Stor tistel med humla.
Nu hade vi kommit fram till andra änden av stranden och tyckte att vi kände igen oss.

Det stämde. 1999 var vi för första gången i Chaniaområdet. Då bodde vi i Agia Marina och B.s dotter med familj bodde i Agia Apostoli, men vi kom inte ihåg vad det hette. När vi gick upp mot byn, kände vi igen oss ordentligt.

Det var här vid den här stranden, som deras son, som då var 1 år, stod för första gången. Jag hade lyckan att vara den enda, som såg det, för de andra låg och gottade sig i solen.

Tistlarna var som stora kronärtskockor, men verkade växa vilt.
Hotell Telchinia
Här var det, som B.s dotter med man och barn bodde 1999. De hade beställt en resa dit på vintern och det hade B. fått nys om, så han sa, vi reser dit och överraskar dom.

Sagt och gjort. Vi beställde en resa ner till Agia Marina, för vi fick ingen plats på samma hotell.

Vi reste ner samma dag. De reste från Arlanda och vi från Sturup. På söndagen dagen efter ankomsten, tog vi en taxi till deras hotell. I receptionen visste de inte var familjen höll hus, så vi gick ut i trädgården och i bortkanten på den här bilden satt Mamma L. med sonen Pontus i knät och plaskade med fötterna i poolen. Då sa B. Badar du Pontus? Mamma L. vände sig om och stirrade på oss en lång stund ,innan hon överhuvudtaget fattade att det var vi. Det blev ju kramar ordentligt och det var ju så roligt att träffa grabben för första gången.

Efter en stund kom även Pappa och då gömde vi oss bakom buskarna, så vi inte syntes, förrän han var ända framme vid poolen. Hans reaktion blev: Det var som fan.
Vackra röda krasseblommor.
Nu var vi på väg upp mot landsvägen, som vi gick "hem" till hotellet i Kalamaki. Då fanns de här vackra röda blommorna vid vägkanten.
Blomman för dagen.
De här fanns också i vägkanten upp mot landsvägen. Bara se hur det ser ut, som om det lyser inifrån blommorna. Jag älskar blåa blommor.
29 maj 2008 - Platanias, Chaniakusten, Kreta, Grekland
To Kantaris trädgårdsservering
Här var vi även 1999 med B.s familj och åt mat. Vi måste ju prova det en gång till. Jag ville ha Kleftiko och B. ville ha Moussaka, som är hans grekiska älslingsrätt. Sen var vi ordntligt mätta, så vi tog oss bara en liten titt på butikerna och tog sen taxi hem till Kalamaki.
30 maj 2008 - Chania, Chaniakusten, Kreta, Grekland
Det kan inte bli mera grekiskt blått.
Den här serveringen hittade vi intill en gammal gränd i Chania. Just den här blåa nyansen är ju underbar.
Det gula hotellet.
Mittemot ett litet kafé, där vi beställde olika Meze, låg det här hotellet. Jag tyckte att det såg riktigt fint ut. Det hette Casa di Pietra.
31 maj 2008 - Platanias, Chaniakusten, Kreta, Grekland
Övre delen av Plataniás
Vi hade bestämt oss för att promenera upp till gamla delen av Plataniás, men vi kom aldrig så långt upp, för det var 34 grader varmt och solen stekte.

Vi fick alltså nöja oss med den här hisnande utsikten, sen gick vi ner till byn igen.
31 maj 2008 - Grekland
Kapell och Get
Här har det antagligen hänt en olycka vid vägen och nån har blivit skadad eller har dött. därför har man byggt det lilla gula kapellet till någons ära.

Ovanför kapellet finns det ett konstverk, som föreställer en get. Det är den kretensiska geten Kri-Kri. Under andra världskriget var det det enda kött, som kunde vara till hands för partisanerna. Så de var nästan på att dö ut. Det fanns då ungefär 200 Kri-Kri getter kvar. Numera är de lite flera, för de har förklarats förbjudna att jaga och döda.
1 juni 2008 - Chania, Chaniakusten, Kreta, Grekland
Vägkyrka
Grekerna bygger ju små kapell vid vägkanten, för att hedra nån, som har förolyckats vid vägen. Här såg vi att det lyste en oljelampa och det låg små presenter och mat där.
Min semesterfavorit genom ett trasigt fönster.
När vi hade kommit lite närmare den lilla hamnen, låg det ett hus som var i ruiner. Om man skuller riva det eller om det hade bara legat utan att repareras, vet vi inte. Man byggde ju så mycket nytt överallt. Vi gick in i ruinen och då fick jag mitt motiv så här.
  1. Föregående
  2. 1
  3. 2
  4. 3
  5. Nästa