Dag för dag: Resealbumet "Kreta 2009" av Snorklan

Äntligen var vi på väg till Knossos. Det är en ca 15 mil lång bilfärd från Platanias till Herkalion så vi startade hyfsat tidigt. Det tog ca två timmar att köra. Det var enkelt att hitta, skyltar både vid avfarten och inne i staden visade vägen till Knossos, som bara ligger någon kilometer söderut från stadskärnan.

Vid vägen står det "parkeringsinkastare" d v s de vill att man ska använda deras p-plats under besöket. Det finns gratis p-platser lite närmare ingången men de blir nog fulla snabbt.

Vid varje större sevärdhet vi besökt har det funnits guider att "hyra" (oftast kunniga privatpersoner och studenter) och Knossos var inget undatag. Fråga om priset om du är intresserad, det är inte helt billigt...
Vi har aldrig använt oss av guide utan har förlitat oss på guideböcker istället.

I efterhand så här så kände jag att det skulle det nog vara bättre att göra besöket senare på eftermiddagen, hettan är tryckande (när vi besökte Olympia 2007 hade vi dock 48 grader varmt) så ta med massor av vatten och ha något som skyddar på huvudet. Toaletter finns vid utgången. Själva området är inte så stort men det är mycket trappor och ramper.

Ruinerna är till viss del återuppbyggda, vilket väcker lite blandade känslor. Visserligen får man en liten inblick i hur det kan ha sett ut och det blir inte bara att man står och tittar på en stenhög. Inträdet är 6 euro för vuxna och gratis för barn (upp till vilken ålder kommer jag inte ihåg).

Utanför kantas vägen av souvenirshoppar och några enkla tavernor. Vi tog dock bilen in till stadskärnan och lyckades, till sonen stora glädje, stöta på det stora gula M:et.

Sista dagen. Kvällen innan hade vi fått en broschyr i handen om en båttur med snorklings- och simmöjliheter från hamnen i Platanias. Snorklingsbitna som vi nu blivit alla tre nappade vi direkt. Jag ringde och bokade plats till 13-turen. De har två turer varje dag, en mellan 13-16 och från 17-solnedgången. Priset var helt ok, 25 euro för vuxna och 15 euro för vår 11-åring.

Båten tuffade ut i lugnt tempo och vi fick se tre Kri-kris (getter) klättrande på den lodräta berggsidan av ön Theodorou. Ön är naturskyddsområde och man får absolut inte gå iland. Kretenarna räddade undan sex getter (Kri-kri) på 50-talet då jakten hade gjort att de var nära utrotning och numera har de förökat sig till ca 100 stycken.

Vi gjorde tre stopp för bad och snorkling. På andra stoppet fanns det möjlighet att dyka ner till ett gammalt flygplansvrak från andra världskriget, på sex meters djup. Sambon lyckades komma ner och peta lite på vraket. Jag försökte inte ens eftersom jag aldrig lyckades dyka helt under vatten ytan. Man flyter som en kork i det salta vattnet och man får ta i lite för att lyckas dyka ner.

Ett tips som vi fick av den den gamle sjöbjörnen, som både var vår guide och livräddare, var att man inte ska titta rakt ner med cyklopet. Titta rakt fram under vattenytan för det är oftast där, i det varma ytvattnet, som de små fiskarna syns bäst.

Guiden hoppade av båten en bit innan vårt första stopp och dök upp lite senare med skatter från havet. Några sjöborrar, två bläckfiskar och några olika typer av snäckor som han visade upp och berättade om. Alla fick klappa bläckfiskarna (tjut och skrän) men de kan bitas rätt hårt om man har otur.

Det här skulle vi gjort varje dag!!!
Trevliga människor, fri dryck (Raki, vin och vatten) och läsk och mackor till en billig peng. Alla blev dock uppmanade att vara försiktiga med alkoholen till efter vi badat och snorklat.

Möra och lyckliga gick vi tillbaka till hotellet och vilade en stund. Packade alla väskorna och sedan gick vi ut och åt. Sonen tog det dyraste de hade på menyn (som avslutning på en härlig semester, menade han) och själv åt jag Kleftiko (lammgryta i smörpapper). Sambon åt grillad fisk som smälte i munnen.

Frukost och ilastning i hyrbilen. En sista bild på soluppgången och en kaffe på balkongen avslutade semestern i Grekland för denna gång.

Vi kommer tillbaka!