Dag för dag: Resealbumet "Kreta 2009" av Snorklan

Vi tog en lång biltur mot Omalosplatån och Samariaravinen. Det var tyvärr inte läge att gå i ravinen eftersom vi kom dit rätt sent. Tog en sovmorgon och bilturen tog långre tid än vad vi beräknat. Smal serpentinväg och uppförs nästan hela vägen dit. Inget för åksjuka. Fantastisk utsikt i alla dalar. Fullt med små byar efter vägen och klar luft.

Hade vi kommit iväg tidigare hade jag nog gått fram och tillbaka i ravinen (tar nog säkert 5-6 timmar för den ovane). Om man bara går en sträcka så måste man ta båten till Paleochora (tror jag det var) och sedan ta bussen tillbaka till Chania. Jobbigt om man lämnat bilen vid starten ;-). Det kostar 5 euro att gå i ravinen och man måste anmäla sig när man kommer fram. Annars börjar de att leta efter en eftersom de håller räkningen på alla som går in och ut i ravinen.

Fantastiska berg runt om som kallas Lefka Ori (De vita bergen, tror jag). De brukar tydligen vara snötäckta ända in i juni. Jag skulle nog föredra att gå i ravinen på våren eller hösten då det inte är så tryckande varmt.

Äntligen återsåg vi den vackra stranden vid Elafonissi (som ligger på Kretas sydvästra sida). Egentligen är Elafonissi en ö som man kan vada ut till men hela området verkar gå under benämningen. Här lyser vattnet azurblått och det är väldigt långgrunt. Sanden är mjuk och varm och skimrar i rosa vid strandkanterna (rosa snäckskal). Perfekt för små badare. Denna dag blåste det ganska stark men det var inga vågor. Numera finns det toaletter och serveringar samt solstoluthyrning här. 50 cent för ett toabesök och 7 euro för ett set med solstolar och parasoll.

Passa på att snorkla här. Har man tur kan man få se "akvariefiskar" och eremitkräftor vid klipporna i och under vattnet. Att ha med sig en liten kylväska med egen lunch (mackor eller vattenmelon) är en god idé även om det finns mackor och dricka att köpa på nästan varje strand. Det blir rätt dyrt i längden att handla mackor och dricka för 200 kronor varje dag. Vattenmeloner, apelsiner, honung och olivolja säljs ofta vid vägkanten för en billig penning. Direkt från odlingen brevid!

Hemresan till Platanias blev ett äventyr. Bensinmätaren som lyst redan innan vi kommit fram, indikerade en tank som blev allt tommare medan vi körde tillbaka mot Chania. I en korsning stod det Chania åt bägge hållen. Jag valde den vänstra (fick lite hjärnsläpp) som var tre mil längre. Jag tänkte att det säkert fanns massor med mackar på denna sträcka över bergen, i alla fall fler än på den andra vägen som vi hade åkt ner på. Ack vad fel jag hade. I baksätet satt sambon och såg alltmer nervös ut med blicken fixerad vid tankmätaren. Till slut var mätaren nere på under det röda och vi åkte onekligen på ångorna. Sambon sade att han minsann inte tänkte knalla två mil på slingrande vägar i denna stekande hetta för att hitta en mack. Jag försäkrade honom att det var lugnt... vi klarar det här.

I en liten bergsby blev vi invinkade av en äldre herre som stod vid vägkanten. Han undrade (handviftningar och snabb grekiska) om han fick lift en bit bort i dalen. I Sverige har jag aldrig tagit upp en liftare men denne herre verkade ganska oförarglig. Jag passade på att fråga om var nästa mack låg (handviftningar, pekade på mätaren och ordet bensini) och han upplyste oss om att det var ca 10 km (deka kilometro) till Platanos där det fanns bensinmackar, halleluja. Vi släppte av honom efter ca 500 meter, mitt i mot stället där vi hade plockat upp honom. I de sista nedförsbackarna kunde vi tyvärr inte njuta av utsikten utan vi koncentrerade oss på mätaren och att glida med bilen i frikopplingsläge. Väl framme i Platanos stannade jag vid första macken precis vid bygatan. Det var trångt och eländigt så jag fick backa och trixa lite för att komma i rätt position. Tyvärr hade jag inte fått in baken på bilen ordenligt men när jag skulle starta upp bilen igen för att räta upp den gick det inte. T o m bensinångorna var slut :-). Snacka om flyt...

Slutet gott, allting gott. De hade till och med en liten toa på macken som vi lånade. Inget lyse så vi hittade inte spolningen men vi låtsades som det regnade och drog snabbt därifrån med en lättnad som gränsade till eufori.

Vi stannade på rummet hela dagen. Efter gårdagens äventyr och med en svidande solbränna så tyckte vi att vi borde hålla oss borta från solen för att låta huden vila lite.
Det var ganska skönt att bara koppla av med en bok och lite film.

Vi gick ner till vår egen strand. Vi hade bara besökt den en kväll i början av vår vistelse. Sol och bad, strandtennis och en god lunch på den närmaste strandbaren.

Tog det lugnt vid poolen. På kvällen åkte vi in till Chania men det mesta var stängt. Promenerade runt i den östra delen av hamnen där tempot var lite lugnare. Man kan gå ut på den långa piren härifrån men det går också en liten båt från hamnsidan till mitten av piren.

Vi blev sugna på att åka tillbaka till stranden i Stavros. Alla snorklade och vi åt på en annan restaurang där. Servicen var sisådär.

Efter en heldag var vi rätt möra och det blev pasta på rummet.