Dag för dag: Resealbumet "Kos i tre veckor 2012" av Gullsing

Nu har vi kommit tillbaka till själva stan igen och går genom den kända bargatan. Där ligger det bar efter bar vid sida om varandra. Alla spelar olika musik och på högsta volym, så det är ett riktigt otroligt ljud. De som är där på kvällarna har inte alls nån chans att se utgrävningarna vid sidan om. De är nog inte intresserade heller mer än att festa.
Det är därför vi går denna vägen på dagen.
Den kända journalisten Susanne Ljung, skriver i en av sina guider om Grekland och om bargatan på Kos:
I Kos stad finns något som kallas för Bar Street - och det är just vad det är. En kort gatstump fylld med trettiotalet barer, vägg i vägg, där varje bar pumpar ut olika låtar på högsta volym samtidigt. En sann upplevelse för varje människa som har svårigheter att föreställa sig hur en nedstigning i helvetet möjligen kan låta.

Det här såg vi när vi var och åt på Psarotevernan Sardines. En glasbur med bläckfiskar till tork.

Nu har vi kommit tillbaka till Sardines igen. Vi gillade verkligen deras mat.
Nu beställde vi varsin friterad torsk som den Maken åt häromkvällen. Den var perfekt friterad med frasigt skal. Vi drack en kanna vitt vin till. Blev sen bjudna på Ouzo efter maten. Allt kostade 21 €.

Så här vackert ligger kyrkan ovanför trapporna från vårt stamställe Global Café. Nu börjar det skymma på kvällen och ger ett speciellt ljus till kyrkan.

Man har ju alltid undrat hur de gör. Vi kom inte riktigt underfund med HUR.

Nej det är den förtjusande Abraham på Plaza, där vi brukade sola och bada på hans strand. Där brukar det ligga en hel del norrmän, mest norskor. Så han har fått sig en present av dem. Han såg så fin ut i den så det blev ett foto.

Det blev räkor saganaki med fetaost och tomatsås. Sallad och pommes frites. En stor flaska vatten. Det kostade 21 €. Det smakade verkligen gott.

Den här är nymålad och fin. Förr var den målad mest i vitt. Jag gillade den blåa färgen.
Jag kommer då att tänka på, när vi var på Kos 1993. En bit hitom brunnen såg vi två arbetare ligga på knä och måla streck till ett övergånsställe för hand. Numera finns det trafikljus där i en tregatukorsning. Lite jobbigt att gå över där, men nödvändigt, för trafiken har verkligen ökat sen den gången.
Cyklisterna både de bofasta och turisterna far fram som jehun överallt även på trottoarerna precis som här hemma.
Så har man byggt om Kanari Street, den gatan man kommer in till stan, när man kommer från flygplatsen. Den har fått cykelbana, där man får cykla åt båda håll. För att de inte ska komma ut i själva gatan, har man satt upp meterhöga pelare också.