Dag för dag: Resealbumet "Kina" av Rommetorp

Rörflöjtsgrottan är 240m lång många droppstensformationer och mäktiga bergssalar få man uppleva

Rörflöjtsgrottan är 240m lång många droppstensformationer och mäktiga bergssalar få man uppleva

Terrakottaarmén (kinesiska: pinyin: bīngmǎ yǒng, 'gravofferstatyer av soldater och hästar') är av en bränd lera (terrakotta) gjord armé på över 6000 soldater i närheten av staden Xi'an, Shaanxi, i centrala Kina. Armén uppfördes på order av kejsare Qin Shi Huangdi (regerade Qin från 246 och hela Kina från 221 fram till sin död 210 f.Kr.) för att vakta dennes grav.

Kejsarens gravområde, av vilket terrakottaarmén är en del, påbörjades 246 f.Kr. och man uppskattar att det tog 700 000 arbetare och hantverkare 39 år att färdigställa det. När Xiang Yus trupper intog Xianyang (dagens Xi'an) mindre än fem år efter kejsarens död, förstördes de träkonstruktioner som en gång inrymde terrakottaarmén av en brand. Dessa lerfigurer är större än genomsnittsmänniskor, 183 cm - 195 cm långa. De längsta figurerna är de med högst rang, det vill säga generalerna. Flertalet kinesiska gravofferstatyer är gjorde i mindre, ofta mycket mindre, skala. Terrakottaarmén upptäcktes år 1974 av bönder som skulle gräva en brunn. Detta skulle visa sig bli ett av 1900-talets största arkeologiska fynd. Eftersom alla har unikt ansiktsdrag är det möjligt att de ska efterlikna riktiga soldater.

Terrakottaarmén (kinesiska: pinyin: bīngmǎ yǒng, 'gravofferstatyer av soldater och hästar') är av en bränd lera (terrakotta) gjord armé på över 6000 soldater i närheten av staden Xi'an, Shaanxi, i centrala Kina. Armén uppfördes på order av kejsare Qin Shi Huangdi (regerade Qin från 246 och hela Kina från 221 fram till sin död 210 f.Kr.) för att vakta dennes grav.

Kejsarens gravområde, av vilket terrakottaarmén är en del, påbörjades 246 f.Kr. och man uppskattar att det tog 700 000 arbetare och hantverkare 39 år att färdigställa det. När Xiang Yus trupper intog Xianyang (dagens Xi'an) mindre än fem år efter kejsarens död, förstördes de träkonstruktioner som en gång inrymde terrakottaarmén av en brand. Dessa lerfigurer är större än genomsnittsmänniskor, 183 cm - 195 cm långa. De längsta figurerna är de med högst rang, det vill säga generalerna. Flertalet kinesiska gravofferstatyer är gjorde i mindre, ofta mycket mindre, skala. Terrakottaarmén upptäcktes år 1974 av bönder som skulle gräva en brunn. Detta skulle visa sig bli ett av 1900-talets största arkeologiska fynd. Eftersom alla har unikt ansiktsdrag är det möjligt att de ska efterlikna riktiga soldater.

Bågskytten har håret uppsatt vid sidan på huvudet för att underlätta åtkomsten till kogret med vänsterarmen.

Det är ingen ovanlig syn, man undrar hur dom orkar

Under Tang-dynastin (618-907) var Xian den östra huvudstaden längs sidenvägen och gick under namnet Chang An, den eviga fridens huvudstad.

Tang-dynastins huvudstad var hela sju gånger större än dagens Xian och omgavs av en stadsmur som var nära 40 kilometer lång.

Stadsplanen utgjorde en miniatyr av hur man förställde sig jorden på den tiden, nämligen fyrkantig. Spår av Chang Ans stadsplanering lyser även igenom på det moderna Xian.

Under Tangs guldålder växte befolkningen upp till ett antal av två miljoner människor. I den yttre staden fanns två delar, en västlig och en östlig. Kineserna bodde i öst, och människor med skägg (d.v.s utlänningarna) bodde i väst.

Ytterstaden var uppförd enligt ett rutmönster med elva avenyer som gick från nord till syd och skar igenonom staden. Från öst till väst gick det fjorton gator, år 740 beordrades planterandet av frukträd utmed alla gator, som berikade stadsbefolkningens diet avsevärt), totalt var staden indelad i 108 stadsdelar.

Det fanns en större marknad både i öst och väst. Marknadskontroret föreskrev handel mellan klockan tolv och fram till solnedgången.

I den tidens Xian fanns nestorianska kristna, perser som dyrkade Zarathustra, khmerer, japaner, koreaner och centralasiaster av olika slag. Det fanns en betydande grupp av muslimer. Dagens Hui-muslimer i Xian härstammar från det gamla Chang An. Det var kort sagt en mycket kosmopolitisk stad.

Under Tang möttes öst och väst på ett strålande sätt i Kina. Tang var den sista storhetstiden för buddhismen i Kina, en höjdpunkt för det vita Hsing Yao porslinet, en stor och viktig period för stengods samt ädelmetallbearbetning, där bland annat bronsspeglar tar en framträdande plats.

Här inleds också det kinesiska måleriets storhetsperiod. Det var i synnerhet en era för figurmåleriet

År 904 störtades kejsare Zhaozong. Chang An förstördes och de flesta invånarna fick flytta till Loyang.

För japanerna var Kinas huvudstad så imponerande att man kopierade hela konceptet när man skulle bygga den egna huvudstaden Nara. Mycket av det som var typiskt kinesiskt under Tang-dynastins Kina, är idag en del av den japanska kulturen, såsom teceremonin. Dessutom är geisornas sätt att sminka sig liksom seden att bära kimono något som härrör från det mode som Tang-hovdamerna en gång följde.

Under Tang-dynastin (618-907) var Xian den östra huvudstaden längs sidenvägen och gick under namnet Chang An, den eviga fridens huvudstad.

Tang-dynastins huvudstad var hela sju gånger större än dagens Xian och omgavs av en stadsmur som var nära 40 kilometer lång.

Stadsplanen utgjorde en miniatyr av hur man förställde sig jorden på den tiden, nämligen fyrkantig. Spår av Chang Ans stadsplanering lyser även igenom på det moderna Xian.

Under Tangs guldålder växte befolkningen upp till ett antal av två miljoner människor. I den yttre staden fanns två delar, en västlig och en östlig. Kineserna bodde i öst, och människor med skägg (d.v.s utlänningarna) bodde i väst.

Ytterstaden var uppförd enligt ett rutmönster med elva avenyer som gick från nord till syd och skar igenonom staden. Från öst till väst gick det fjorton gator, år 740 beordrades planterandet av frukträd utmed alla gator, som berikade stadsbefolkningens diet avsevärt), totalt var staden indelad i 108 stadsdelar.

Det fanns en större marknad både i öst och väst. Marknadskontroret föreskrev handel mellan klockan tolv och fram till solnedgången.

I den tidens Xian fanns nestorianska kristna, perser som dyrkade Zarathustra, khmerer, japaner, koreaner och centralasiaster av olika slag. Det fanns en betydande grupp av muslimer. Dagens Hui-muslimer i Xian härstammar från det gamla Chang An. Det var kort sagt en mycket kosmopolitisk stad.

Under Tang möttes öst och väst på ett strålande sätt i Kina. Tang var den sista storhetstiden för buddhismen i Kina, en höjdpunkt för det vita Hsing Yao porslinet, en stor och viktig period för stengods samt ädelmetallbearbetning, där bland annat bronsspeglar tar en framträdande plats.

Här inleds också det kinesiska måleriets storhetsperiod. Det var i synnerhet en era för figurmåleriet

År 904 störtades kejsare Zhaozong. Chang An förstördes och de flesta invånarna fick flytta till Loyang.

För japanerna var Kinas huvudstad så imponerande att man kopierade hela konceptet när man skulle bygga den egna huvudstaden Nara. Mycket av det som var typiskt kinesiskt under Tang-dynastins Kina, är idag en del av den japanska kulturen, såsom teceremonin. Dessutom är geisornas sätt att sminka sig liksom seden att bära kimono något som härrör från det mode som Tang-hovdamerna en gång följde.

Under Tang-dynastin (618-907) var Xian den östra huvudstaden längs sidenvägen och gick under namnet Chang An, den eviga fridens huvudstad.

Tang-dynastins huvudstad var hela sju gånger större än dagens Xian och omgavs av en stadsmur som var nära 40 kilometer lång.

Stadsplanen utgjorde en miniatyr av hur man förställde sig jorden på den tiden, nämligen fyrkantig. Spår av Chang Ans stadsplanering lyser även igenom på det moderna Xian.

Under Tangs guldålder växte befolkningen upp till ett antal av två miljoner människor. I den yttre staden fanns två delar, en västlig och en östlig. Kineserna bodde i öst, och människor med skägg (d.v.s utlänningarna) bodde i väst.

Ytterstaden var uppförd enligt ett rutmönster med elva avenyer som gick från nord till syd och skar igenonom staden. Från öst till väst gick det fjorton gator, år 740 beordrades planterandet av frukträd utmed alla gator, som berikade stadsbefolkningens diet avsevärt), totalt var staden indelad i 108 stadsdelar.

Det fanns en större marknad både i öst och väst. Marknadskontroret föreskrev handel mellan klockan tolv och fram till solnedgången.

I den tidens Xian fanns nestorianska kristna, perser som dyrkade Zarathustra, khmerer, japaner, koreaner och centralasiaster av olika slag. Det fanns en betydande grupp av muslimer. Dagens Hui-muslimer i Xian härstammar från det gamla Chang An. Det var kort sagt en mycket kosmopolitisk stad.

Under Tang möttes öst och väst på ett strålande sätt i Kina. Tang var den sista storhetstiden för buddhismen i Kina, en höjdpunkt för det vita Hsing Yao porslinet, en stor och viktig period för stengods samt ädelmetallbearbetning, där bland annat bronsspeglar tar en framträdande plats.

Här inleds också det kinesiska måleriets storhetsperiod. Det var i synnerhet en era för figurmåleriet

År 904 störtades kejsare Zhaozong. Chang An förstördes och de flesta invånarna fick flytta till Loyang.

För japanerna var Kinas huvudstad så imponerande att man kopierade hela konceptet när man skulle bygga den egna huvudstaden Nara. Mycket av det som var typiskt kinesiskt under Tang-dynastins Kina, är idag en del av den japanska kulturen, såsom teceremonin. Dessutom är geisornas sätt att sminka sig liksom seden att bära kimono något som härrör från det mode som Tang-hovdamerna en gång följde.

Under Tang-dynastin (618-907) var Xian den östra huvudstaden längs sidenvägen och gick under namnet Chang An, den eviga fridens huvudstad.

Tang-dynastins huvudstad var hela sju gånger större än dagens Xian och omgavs av en stadsmur som var nära 40 kilometer lång.

Stadsplanen utgjorde en miniatyr av hur man förställde sig jorden på den tiden, nämligen fyrkantig. Spår av Chang Ans stadsplanering lyser även igenom på det moderna Xian.

Under Tangs guldålder växte befolkningen upp till ett antal av två miljoner människor. I den yttre staden fanns två delar, en västlig och en östlig. Kineserna bodde i öst, och människor med skägg (d.v.s utlänningarna) bodde i väst.

Ytterstaden var uppförd enligt ett rutmönster med elva avenyer som gick från nord till syd och skar igenonom staden. Från öst till väst gick det fjorton gator, år 740 beordrades planterandet av frukträd utmed alla gator, som berikade stadsbefolkningens diet avsevärt), totalt var staden indelad i 108 stadsdelar.

Det fanns en större marknad både i öst och väst. Marknadskontroret föreskrev handel mellan klockan tolv och fram till solnedgången.

I den tidens Xian fanns nestorianska kristna, perser som dyrkade Zarathustra, khmerer, japaner, koreaner och centralasiaster av olika slag. Det fanns en betydande grupp av muslimer. Dagens Hui-muslimer i Xian härstammar från det gamla Chang An. Det var kort sagt en mycket kosmopolitisk stad.

Under Tang möttes öst och väst på ett strålande sätt i Kina. Tang var den sista storhetstiden för buddhismen i Kina, en höjdpunkt för det vita Hsing Yao porslinet, en stor och viktig period för stengods samt ädelmetallbearbetning, där bland annat bronsspeglar tar en framträdande plats.

Här inleds också det kinesiska måleriets storhetsperiod. Det var i synnerhet en era för figurmåleriet

År 904 störtades kejsare Zhaozong. Chang An förstördes och de flesta invånarna fick flytta till Loyang.

För japanerna var Kinas huvudstad så imponerande att man kopierade hela konceptet när man skulle bygga den egna huvudstaden Nara. Mycket av det som var typiskt kinesiskt under Tang-dynastins Kina, är idag en del av den japanska kulturen, såsom teceremonin. Dessutom är geisornas sätt att sminka sig liksom seden att bära kimono något som härrör från det mode som Tang-hovdamerna en gång följde.