Dag för dag: Resealbumet "Kerala i Indien " av Piraterna

Igår så började dagen lite tråkigt, Vilgot fastnade med foten i ett hål och trillade och började blöda. Två tuktukförare hjälpte oss. Så när Ville var glad igen så hoppade jag och mamma in i en tuktuk och pappa, Vilgot och Saga in i den andra. Vi bad dom om en rundtur i Fort Kochi.
Vi fick först se en massa tempel, vissa var för kristendomen och andra för hinduismen.
Vi åkte sedan till ett ställe där man kunde se 3 öar från utsiktsplatsen. Men innan vi fick komma upp dit så behövde vi gå igenom alla grejor i affären på dom andra våningarna.
Jag och Saga köpte en varsin sjal. Saga en orange och jag en lila och grön.
Sedan skulle vi titta på juveler, ädelstenar och fina metaller. Dom hade fina smycken av safir, guld, silver och mycket annat. Men vi ville inte köpa något. Medans vi satt och lyssnade på hur duktig affärens chefs familj var på allt så blev vi bjudna på te.
Utsiktsplatsen var lite av en besvikelse..
Det var byggställningar på en av öarna och inte så jättefint. Men det är ju också Indien, även om man kanske inte tänkte sig det så är ju det också en del av Indien.
Efter det så gick vi till en affär med jättefina tyger! Mamma hittade ett par jättefina mörkblåa byxor, Pappa köpte en snygg skjorta och Vilgot... Han köpte en indisk tröja som gick ner till låren och ett par vita byxor. Och han blev ju så söööt😍
På kvällen hade vi fixat biljetter till Martial art, som är en kampsportsform. T.ex. Så slogs dom korrigerade fighter och så visade dom någon kata. Dom slogs med svärd, knivar, bambupinnar och järnpiskor. Vissa gånger var det faktiskt rätt obehagligt. Som vid järn piskan, som kunde skära av huvudet. Men motståndaren var duktig och kunde enkelt rulla, hoppa och kasta sig undan.
Det var riktigt kul och spännande att titta på!

/ Elsa 13

Idag åkte vi båt från den gamla stadsdelen Fort Kochi där vi bor till stadsdelen Ernakulam där det är lite finare. Kontrasten från de gamla koloniala byggnaderna i Fort Kochin mot de nya lite mer moderna höghusen var stor. Ändå åkte vi bara båt från ön (som vi bor på) i 20 minuter. Båten kostade oss 2 kr för fem personer. Väl inne på fastlandet så tog vi oss till huvudgatan MG road som var mycket rörig med mycket trafik och folk. I mitten av vägen var det stora halvfärdiga pelare i betong längs hela gatan där det ska byggas tågräls i luften. Samtidigt som det var skräpigt längs gatan så var det superlyxiga gallerior som låg längs gatan. Vi besökte en av galleriorna som hade samma utbud som hemma och nästan samma priser som hemma. Det var stor skillnad på hur indierna som handlade där såg ut, de klädde sig mer västerländskt. Vi däremot hade lite halvindiska kläder på oss och såg nog lite sjabbiga ut jämfört med dem. Det var skönt att vara där inne ett tag i A/C lokaler. När vi skulle äta på övre plan där det var många restauranger (typ Emporia) så handlade vi indiskt och i kön till Kentucky chicken var det många indier.

Resan hem från fastlandet blev lite rörig. På färjeterminalen var det tjockt med folk (söndag och julshopping) vilket gjorde att vi gav upp efter ett tag med att få tag på båtbiljetter och bestämde oss för att ta en taxi istället. Smart tyckte vi, men vi anade inte att det inte gick att få tag på en taxibil eftersom det var söndag och att ta en tuk-tuk var en för lång körning. Jag gick in på det bästa hotellet som vi kunde hitta och berättade hur synd det var om oss och hur trötta barnen var och de lyckades faktiskt hitta en chaufför som var villig att köra oss på en söndag. Dubbel taxa (200kr) så klart men det var det värt.

I kväll är det sista kvällen i Kochi så vi gick till en finare restaurang och åt gott, där vi också fick dricka öl till maten. Levande indisk musik vid poolen och julbelysning i träden gjorde att innergården var mycket mysig. Maten kostade 4100 rupier (ca 500 kr) varav dricks på 25% redan var inräknat i priset. Allt var förstklassigt och bra.

Vi har fått lite frågor ang maten och jag testar allt som är seafood i alla dess former och allt är gott! Nästan hela resan kommer vi att vara vid kusten så det kommer att vara färsk seafood hela tiden.

/E

Igår kom vi fram till Marari beach som ligger några mil söder om Kochi och den sträckan åkte vi taxi. Väl framme vid Arakal Heritage som ligger strax innan Merari beach insåg vi att vi ännu en gång har lyckats boka ett ställe ute i ingenstans med lång härlig strand utan några andra förutom lokala fiskare och de turister som bor i bungalows på samma ställe. Just nu är vi två svenska familjer på plats och det verkar som om det ska komma en kvinna till lagom till julafton. Aratal Heritage drivs av Abi och hans fru Mini och de serverar frukost, lunch och middag i den gemensamma matsalen för alla gästerna. Det är fantastisk mat, mycket god service och fantastisk strand. Först hade vi tänkt att vi kanske skulle göra någon utflykt på backwater (kanalsystemet) som ligger i närheten men det lutar nu mer åt att vi relaxar här i några dagar. Solen är stark så vi orkar bara i någon timme innan vi får vila upp oss i skuggan.
Mini är utbildad i Ayurveda och ville genast hjälpa mig med min migrän. Hon gjorde akupressur på min tumme och sedan fick jag en böna tejpad på tummen för att ha ett tryck. Migränen kom tyvärr ändå på natten men jag ska ha tryck på tummen i tre dygn innan det ska hjälpa. Hon vill ge mig mer behandling i morgon. Vi får se om den här alternativa behandlingen kan vara något som hjälper 😏.

Vi fick en fråga i bloggen om den indiska maten på Indiska restauranger är försvenskad. Vi pratade med det andra svenska paret om det efter frukosten i morse och Patrik som driver en restaurang i Stockholm berättade att det oftast är personer från Bangladesh som driver de indiska restaurangerna i Sverige och att de då tar indiska influenserna och gör det indiskt på deras vis. Precis som vi kom på efter förra resan i Vietnam att det ofta är vietnameser som driver de thailändska restaurangerna i Sverige. Vi enades om att det måste bero på att de följer efterfrågan i Sverige och att deras typiska maträtter inte är efterfrågande och då använder de influenser från sina grannländer som funkar i Sverige. Så med andra ord så förstår ni att det är lite försvenskat (fast god ändå).

Reser ni i det här området och vill ha lite relaxdagar så ska ni definitivt besöka Abi och Mini. Ni kommer inte att bli besvikna.
Vi ska fira jul med deras familj och övriga gäster som är här och det ska tändas julbål och vi ska gå på midnattsmässa. Fortsättning följer.....

/E

Här hos Abi och Mini bor vi i små Hobbithus! Hur fint som helst, men man ska helst inte vara över 150 cm när man går in. Jag startade morgonen med att slå i huvudet fyra gånger, bara när jag skulle borsta tänderna.
Till frukost fick vi rispannkakor som jag rullade in minibananer i och hällde på kokosmjölk. Super gott!
Efter frukost blev det sol och bad. Vattnet är så varmt att det knappt svalkar i den 34 tradiga värmen.
När vi var nöjda med stranden åkte vi till Allapuza för att få lite stadspuls igen. Nu var alla indier lediga, så det var fullt på gågatan. Vi var de enda turisterna där så väckte stor uppståndelse. Elsa tyckte det var lite jobbigt med alla som stirrade och viskade.
När vi kom tillbaka til vår lilla oas var vi mycket nöjda med vårt val av boende. Vilgot, jag och Elsa gick till stranden och badade lite och fick vara med om en fantastisk solnedgång. Det blev mörkt! Hemma är det lite fördröjning på mörkret tycker jag. Här kommer det nästan med en gång. Ljust, ljust, ljust, skymning, mörkt, mörkt........
Nu ska vi snart få middag av Mini. Sen ska jag rädda Elsa från spindlarna som är stora som kaffefat!
Nu känner jag att jag börjar komma in i indientempot. En svensk 40h arbetsvecka skulle minst ta 80h här!

/ Johannes

Just nu sitter vi alla inklämda i ett rum och klagar över våra solbrännor. Trots att jag när jag låg på stranden tidigare idag såg till att täcka axlar och knän som jag redan bränt mig på har jag blivit ännu rödare. Solen är väldigt stark här.

Imorgon är det ju julafton. Måste säga att inte någon av oss kommit in i någon särskild julstämning. Det känns ju helt fel med en vit strand, värme, palmer och så en jultomte mitt i alltihop. Nej, julkänslan får vänta till nästa år 😉 men det ska bli kul och se om de har några annorlunda jultraditioner här. Just här i Kerala finns väldigt många kristna, även de som vi bor hos, tror jag iallafall eftersom de ska ställa till med stort julbord imorgon o hela dagen idag kämpat med att sätta julbelysningen på plats.

Jag har läst på lite mer om religion här i Kerala. Det finns som sagt det mesta, kristna, judar, muslimer, hinduer mf. Men något jag läste om som var lite utöver det vanliga som det finns en del av i Kochi (staden som vi var i först) är jainismen. Det är en "extrem" form av hinduism. De är så "rädda" att döda minsta lilla insekt (eftersom att det är helt förbjudet enligt jainistisk lag) att de oftast brukar sopa på gatan framför sig för att inte trampa på något levande av misstag. Jag tror faktiskt att en av de hinduistiska tempel vi besökte var just ett jainistiskt tempel.

Jag har fått en fråga om den indiska musiken. Den är ju minst sagt speciell men även ganska trevlig. Det är VÄLDIGT populärt med mycket utsvävningar och de utnyttjar varenda lilla ton som finns i skalan plus en massa extra (som man kunde klarat sig utan). Men jag tycker ändå att mycket av musiken vi stött på är relativt "svängig" (om man nu kan säga så) fast den är väldigt smörig. Alltihop låter som smöriga kärleksbalader med en målbrottssångare, mycket speciellt.

/ Saga 17