Dag för dag: Resealbumet "Italiens vackra platser" av Nikonian

I morse begav vi oss direkt till tågen efter att vi ätit frukost. Vi hade planerat att åka tåg till Sienna, men tåget vi tänkte ta var inställt. Så då hoppade vi på tåget till Florens istället.

Ca 1 och en halv timme senare kom vi fram till Florens, och jag försökte följa mammas karta, men det var helt värdelöst då typ endast hälften av alla gator var utsatta. Så vi började med att köpa en ny karta, haha. Sen promenerade vi neråt, mot Capella dei Medici och Chiesa di S Lorenzo. Här är marknadskvarteret, i de livliga gränderna omkring Mercato Centrale, som byggdes i slutet på 1800-talet. Kyrkan San Lorenzo byggdes i mitten på 1400-talet i tidig renässansstil av Filippo Brunelleschi. Den gamla sakristian, byggd i samma stil, är smyckad med sten i olika färger som marmor, serpentin och porfyr. Speciellt intressant för skandinavier är kanske Niels Steensens grav i kapellet till höger. Niels Steensen (som italienarna kallar Nicolai Stenonis) är känd för sitt vetenskapliga arbete inom anatomi och anses vara grundläggare av geologin.

Efter Lorenzo (som vi inte gick in i) gick vi ner till Duomo - Florens dopkapell. Detta åttakantiga dopkapell mittemot domkyrkan började byggas 1060; det är alltså en av stadens äldsta byggnader. Inuti (fast vi gick inte in) har den smyckats med mosaiker från 1200-talet. De tre bronsportalerna är berömda, i synnerlighet "Paradisporten" på östsidan. De har Lorenzo Ghibertis gjort (1425 - 1453) och de visar hur skickligt han kunde skapa grunda reliefer som ger intryck av djup. Michelangelo sägs ha blivit så gripen att han sa att relieferna passade på portarna till paradiset, och det var så de fick sitt namn. Orginaltavlorna finns inne på museumet.

Vi gick som sagt inte in där, men jag och mamma gick in i Duomo och kikade på kupolen. Man trodde att domen var för stor för att bygga över tills Brunelleschi fick den geniala idéen med dubbla skal 1420. Man kan alltså gå upp mellan skalen, ända upp till marmorlanterninen. Det finns mycket att se vid Duomo-gruppen, som består av kapellet, kyrkan och museumet "Museo dell'Opera". I museumet finnns de tre riktiga portarna som Ghiberti tog sig 21 år att göra efter att ha vunnit en tävling år 1401. Dessa portart kallas för det första riktiga renässansverket.

Vi fortsatte ner till till Palazzo Vecchio, där vi hittar många toskanska mästerverk. Den mest kända är Michelangelos "David", som Michelangelo började med vid 26 års ålder. Han gav sig på ett enormt block marmor som andra dåtidens skulptörer kallade "jätten", och han förvandlade den till "David". (1501-1504) David är en yngling som i sann renässansanda begrundar sin uppgift. Statyn är ämnad för Florens katedral, men stod först framför Palazzo Vecchio.. Den skadades under upproret mot familjen Medici och fördes tillslut till Accademia för att inte skadas mer. Själva platsen där kopian så som många andra befinner sig heter Piazza della Signoria. Dvs Florens vardagsrum, och ett skulpturgalleri i det fria. Michelangelo kallade Ammannatis "Neptunus"-fontän för ett "slöseri med bra marmor". Palazzo Vecchios "arringheria" - podiet där talare bjöd folket på långa "haranger" - kantas av kopior av Donatellos "Marzocco" (Florens lejonsymbol) och "Judita" och "David". Enda orginalet är Bandinellis "Herkules" (1534). Cellini dömde ut skulpturen som en "säck meloner". I Orcagnas vackra Loggia dei Lanzi från 1300-talet står Cellinis mästerverk Perseus (1545) och Giambolognas "Sabinskornas bortrövande" (1583).

Efter att ha kikat runt där så gick vi bort till Ponte Vecchio, Florens kanske mest kända bro. I husen som hänger ut från båda sidor av Taddeo Gaddis "gamla bro" från 1354 har guldsmedar haft sina bodar sedan Ferdinand I lät vräka slaktarna från husen på 1500-talet. Hans privata korridor från Uffizierna till Palazzo Pitti gick nämligen över husen och han stod inte ut med stanken. Till och med nazisterna, som sprängde broar för att stoppa de allierade, tyckte att bron var för vacker för att förstöra. Istället förstörde de byggnaderna vid brons ändar.

Efter bron gick vi ner mot smågatorna och hittade till resturangen Trattoria 4 Leoni, där det var fullt med folk. Vi fick bord och åt en otroligt god lunch. Vi följde sen vattnet bort till Ponte alla Grazie och kom upp till Santa Croce. Det är en gotisk panteon över kulturens hjältar. Här vilar Michelangelo, Rossini och Galileo (som begravdes här igen 1737). Giotto målade freskerna i de två kapellen höger om altaret.

Vi gick sen en omväg upp till via Pietrapiana 24, för att hitta en omnämnd gelateria - Gelato Artigiano Nencioni - men den var omgjort till ett konditori. Tog snask och kaffe där och fortsatte sen upp till Santissima Annunziata. Michelozzos atrium har fresker av manieristerna Andrea del Sarto, Rosso och Pontormo. Den åttakantiga barockrotundan är utsmyckad med Peruginos "Madonna och helgon", och Bronzions "Uppståndelsen". Skulpturer av Giambologna omger hans grav i det bakre kapellet.

Bredvid där har vi även Accademia belle Arti, dit de flesta går för att se orginalet av "David". På köpet får man även se Michelangelos "Slavar", skulpterad för Julius II's kista, och målningar av Botticelli, Lorenzo di Credi, Orcagna, Perugino och del Sarto.

Vi fortsatte upp mot Piazza Indipendenza där vi tittade på fåglarnas parningslek innan vi begav oss tillbaka till Stazione Centrale F.S S.M Novella, och 17:38 avgick tåget. Jag gillar verkligen Florens, och har alltid velat åka hit. Och jag åker mer än gärna hit igen - då kanske med ett skissblock och ett knippe pennor i händerna. För det är verkligen en vacker stad, och det är verkligen en konst-stad! Så mycket folk dock, lite väl mycket för min smak. Men jag åker gärna hit en vecka eller två då det inte är turistsäsong.

Semper Fi.

Idag har vi inte gjort mycket, mest upptäckt stadens delar där vi inte hunnit vara. Jag prickar av på kartan och idag gick vi de sista större gatorna. Vi började med att gå längst med Via Saint Andrea och då hittade mamma och Anki en stor vinaffär. Det köptes likörer, viner och även kryddor, så jag kan nu baka min favoritpasta - Arrabiata.

Vi gick tillbaka till hotellet för att lämna flaskor och hämta ryggsäck, och sen gick vi ner via Saint Andrea igen. Vi följde den tills vi kom till Piazza San Michele där vi spanade in ett gammalt apotek inte alls var något att se. Vi hade hoppats på att det var ett gammalt fint apotek, som det stod i våran bok, men icke då.

Vi fortsatte då neråt på Via Vittorio Veneto. Längst ner, i korsningen Via Vittorio Veneto och Via F Carrara hittade vi en gelateria som hetter Gelateria Veneta. (V. V. Veneto 74), med jättegod glass, och de hade hållt öppet sen 1927. Verkligen otroligt trevligt ställe, med perfekt glass för vettigt pris.

Sen kilade vi upp längs med Via della Caserma, förbi Chiesa Di S. Romano, där det finns ett serietidningsmuseum. Spindelmannen hängde utanför. Vi var inte framme och tittade om det var tillfälligt eller inte, istället fortsatte vi upp i staden längs med en väldigt lång gata utan namn, haha, tills vi kom fram till Via della Stufa. Där svängde vi av, gick igenom en urmysig liten gränd där vi även hittade ett litet Bed&Breakfast, vilket Lucca kryllar av. Jag vet inte hur stället var, men läget var helt fantastiskt. Locanda S Agostino hette det, och ligger på Piazzan S Agostino 3.

Vi gick vidare ner på Giorgio, upp på Via Degli Asili, och då hamnade vi plötsligt på "min" gata - Via Degli Angeli. Hah. Alla som känner mig vet nog att jag samlar på änglar :))

Vi hittade en urcharmig affär där med viner, oljor och pasta, på Via San Giorgio, men den var tyvärr stängd. Så vi gick ner via Fillungi, till Santa Croce, och promenerade bort till den svenska affären på den gatan - Dannes. Okej, affären är inte svensk, men karl där pratar svenska och hans son bor i Stockholm. Vi åt sallad där för några dagar sen. Mamma och Anki köpte viner, sprit, kryddor och sånt för över tusenlappen innan vi gick hem och tog en siesta.

Sov ca 1 och en halv timme innan vi begav oss ut på stan, denna gång knallade jag i mina havsblå dm-höga klackar. Lite vinglig på kullerstenarna, men det gick, och gosh va snygga ben jag får i de skorna, hahah!
Vi hittade en urmysig resturang (efter att jag shoppat en prickig klänning) vid en bakgata i närheten av Degli Angeli. Åt god mat med gott vin, dock inte lika god pannacotta efter.

Och juste, innan tog vi ett glas Rossini på en bar, mycket väl godkänd. Anki drack Margerita som var Icke godkänd. I princip bara tequila. Efter maten promenerade vi hemåt och sen var det sovdags, igen. :))

Semper Fi!