Dag för dag: Resealbumet "Italien ToR 2009" av Pamm

Strax efter kl 20 så avreste vi mot sydligare breddgrader.
Vi hade planerat att vara ute cirka 2 veckor och just restiden genom Tyskland ser vi mer som ett nödvändigt ont än något inspirerande, iallafall om målet är Alperna och Italien.
Vi är jag själv, min fru, sonen på 16 år samt en kompis som är lika gammal.
Färdmedlet är en Adriatik 660 SP husbil från 2007 som väger runt 3500 kg och är drygt 7 meter lång.

I vårt fall är det bara en som kör, detta mycket beroende på viss rädsla hos makan att ratta en husbil på trafikerad autobahn eller på smala aplvägar.
Jag som kör har inga problem med att vara enda föraren, även om det kan bli lite jobbigt på längre sträckor.
Första etappen går från hemmet via Öresundsbron och Rödby/Puttgarden ner till Zell am Zee i Österrike. Vi startar utvilade sent på kvällen för att jag på så sätt kommer vara pigg under hela natten. Fram på morgonen stannar vi för en kort sömnpaus men är då redan en bra bit ner i Tyskland. Oftast räcker det med en timmes sömn för att jag ska bli pigg igen och när klockan är runt 18:30 rullar vi in på Seecamp Zell am See. Att starta på morgonen och köra lika långt funkar inte för mig.
Planen var att stanna några dagar i Zell am See men eftersom ett oväder utan dess like rullat in dagen innan är det inte varmare än runt 10-12 grader i luften och efter ett kort samråd bestämmer vi att köra vidare direkt dagen därpå.

Restid 23 timmar, reslängd 158 mil

Campingintryck.
Välordnad camping med bra hygienutrymmen samt rejäla tvätt och torkmöjligheter.
Bra restaurang på campingen och den ligger direkt i anslutning till sjön.
Vill man in till Zell am See så är det cykel eller buss som gäller, inte riktig gångavstånd.

Vi startar runt 9:30 från Zell am See för att köra Grossglockner Hoch Alpenstrasse över alperna.
Att köra husbil över alperna går alldeles utmärkt. Uppåt är det oftast inga problem alls, men nedför får man stanna några gånger för att inte överhetta bromsarna.
Vägen över är underbart vacker och pga. ovädret som dragit förbi ligger det nu snö från 1500 meter och uppåt, som tur inte på vägen utan bara i terrängen.

Vädret i Österrike är inte olikt det i Sverige en normal sommardag. När man kommit över och börjar köra in i Italien märks det ganska tydligt att man kommit in i ett varmt medelhavsland och lämnat den klara och friska luften bakom sig. Nu är det tydligt varmare och med högre luftfuktighet.
Tyvärr har vår airconditioner i bilen gått sönder, så nu får vi istället låta fönstren vara öppna för att reglera värmen.

Resan över alperna tar sin lilla tid, man får inte ha bråttom men är en trevlig och skön tur.
När vi kommer in i Italien kör vi snart in på motorvägen och sträckkör ner till Lido di Spina som ligger strax söder om Commachio

Vi kommer fram till Lido di Spina och campingen Mare Pineta runt kl 20:00.

Campingen ligger direkt angränsande mot stranden och har mycket träd, mestadels tall.
Platserna är inte alltid fyrkantiga och att köra in på "vår" plats tar en stund.
Både beroende på att det mörknat och det inte finns någon direkt belysning just där vi står men även för att just träden står på de mest olämpliga ställen, grannarnas bilar står parkerade lite italienskt och vissa grannar kanske inte riktigt ser gränsen mellan platserna som något man måste hålla sig innanför.
Vi kommer iallafall på plats och efter en lång dags körning står ett restaurangbesök högt upp på listan vi vill göra.

Dagens etapp är runt 45 mil och 10 timmar.

Vi ligger kvar på Mare Pineta till den 24 Juli då vi rör oss vidare.

Intrycken från campingen är att den ganska stor, men ändå inte speciellt strukturerad.
Områdets mindre vägar är inte alltid lätta att se även om de större är asfalterade och bra.
Nästan överallt finns det höga tallar som hjälper till att ge skugga, även om de samtidigt ger ifrån sig en del kåda och ganska stora kottar som är lite negativt.
Det finns givetvis affär men manuell kött, ost och bröddisk. En campingaffär med campingprylar och solstolar, parasoll etc.
Flera barer och en restaurang, gym och tillgång till Internet.
Större delen av de som var på campingen var Italienare, holländare och tyskar. En del danskar men vi såg inga svenskar alls.

Positivt med campingen:
Ligger i slutet av en lång gågata som innehållerväldigt många restauranger, affärer och barer.
Gatan börjar i Lido di Spina men större delen ligger i Lido degli Estensi som är en lite större ort än Lido di Spina. Vi åt extremt god italiensk mat, framförallt på en restaurang som hette Aroldo och som låg på gatan som går tvärs igenom Lido di Spina och startar utanför campingen.
Finns mycket att göra på kort avstånd och utan behov av cyklar.
Ligger i direkt anslutning till havet och en bra strand.

Negativ:
Poolen hade mösskrav vilket är ganska jobbigt och var heller inte speciellt badvänlig.
Svårt att nyttja uppställningsplatserna på ett bra sätt pga. av alla träd som inte riktigt stod i nån större ordning.
Internetanslutningen dyr och ganska dålig.
Få men stora dusch och toalett utrymmen, dock i bra skick men det borde funnits lite fler.

Efter några dagar känner vi att campingen Mare Pineta börjar bli tröttsamt tråkig. Vi blir rastlösa och vill vidare.
Vi kör mot Lido di Jesolo och försöker få plats på Camping International.
Eftersom campingen ligger på slutet av Lido di Jesolo är den ganska populär och när vi kommer också tyvärr fullbokad.
Vi kör vidare söderut, campingarna ligger på ett pärlband så behöver vi inte åka långt för att hitta en med ledig plats och som har för oss "rätt" antal stjärnor. De närmaste dagarna tillbringar vi på Camping Sant´Angelo Village som är en fyrstjärning camping nära Lido di Jesolo i Cavallino Treporti.
Campingen är välskött med mycket bra platser, vet inte om alla hade det, men vi hade både el, färskvatten och avlopp vid vår plats, föredömligt!
Det var fina hygienutrymmen och flera bra barer och affärer på området. I direkt anslutning till campingen fanns givetvis stranden och den var som många andra stränder på den här sidan Italien mycket bred, lite långgrund och med en del försäljare.
Campingen hade flera badvakter på stranden, vilka hade hand om både uthyrning av stolar och livräddning.
Poolområdet var väldigt fint och skulle kunna lika gärna tillhört ett fint hotell. Det fanns både solstolar nära poolerna och ett grönområde som man kunde ligga och sola på.
Givetvis fanns det mycket Italienare även på denna campingen men ochså väldigt många danskar och holländare. Resterande var framförallt tyskar och schweizare, dock såg vi ingen svensk.
Det negativa med campingen var att läget gjorde det omöjligt att gå in till Lido di Jesolo där utbudet av restauranger, affärer och barer var nästan obegränsat. Utanför campingen fanns inte mycket mer än någon affär och nån enstaka restaurang.
Det gick att cykla in till Jesolo, nästan hela vägen var avskärmad cykelväg men när man skulle över floden Sile så var man tvungen ut på en större tvåfilig genomfartsväg utan vägren, inget vidare på natten eller om man har mindre barn med sig.

Dagens etapp är på 15 mil och det tog runt 2½ timme.