Copyright © Bejjan888™
http://www.reseguiden.se/bilder/519075
http://www.reseguiden.se/bilder/519076
[Så var den sista riddagen här.] I början av veckan kändes det som om man skulle vara här i en evighet. Men vips så var sista ridlektionerna här. Lagom till att man börjat lära känna hästarna och börja utvecklas tillsammans med dem. Så egentligen kanske man skulle boka två veckor när man bokar dressyrresor? Sedan är det en sak vad man vill och en annan sak vad det skulle kosta ;)
http://www.reseguiden.se/bilder/519077
Idag skulle vi alla hinna med att rida innan lunch, så vi skulle alla få rida två och två. Så A+M började rida redan klockan 08.00 utan att ha ätit frukost. Jag hade turen att få hinna äta frukost och sedan ha ridlektion klockan 09.00. Det märktes att Patrícia var mer stressad och hade fullt sjå med att para ihop de nya ryttarna med ”rätt” hästar. De flesta av de andra gästerna var inte så himla erfarna och behövde därför lugna och säkra hästar. Jag fick Xileno och idag var vi ett team – jag och Xileno. Vi var båda avslappnade och fick en bra kontakt från början. Den andra tjejen som red med mig kom däremot inte överens med sin häst och Patrícia fick ägna en hel del tid att hjälpa henne. Så efter 40 minuter blev jag själv i ridhuset och Patrícia sa åt mig att rida själv resten av lektionen och arbeta i galopp. Så jag passade på att arbeta Xileno i samlad galopp och träna galoppombyten, vilket gick oväntat bra.
http://www.reseguiden.se/bilder/519078
Alla hade precis hunnit med sina lektioner till lunchen klockan 13.00. Återigen glömde jag skriva upp vad lunchen bestod av, men tre rätter var det ju i alla fall med inledande soppa.
Jag, A och M hade bokat in en tur till det statliga stuteriet Coudelaria de Alter, som ligger cirka 1 timmes bilresa från gården. Vi var tvungna att åka senast 14.15 för att hinna dit. Nuno skjutsade oss och följde med på rundvandringen. Självklart handlar det om Lusitano och det sker uppfödning i stor skala, det är inte ovanligt med ett 60-tal föl om året. Avelsstona går ute i hagarna med sina stoföl större delen av dagarna men tas in för koll varje dag. När hingstfölen avvants från stona får de gå för sig själva i en annan hage. Efter att hingstarna ridits in byts hagen ut mot boxar och hingstarna står i boxar hela dagarna. De flesta av fölen säljs och endast några få behålls för vidare avel av det egna stuteriet.
På stuteriet utbildas även beridare som under veckorna bor på de statliga ägorna. Vi gick en rundvandring genom stallarna och kikade på alla hingstarna. Många av hingstarna tävlas också i dressyr alternativt körning i olika svåra klasser. Vi fick till och med hälsa på en hingst som varit med i senaste OS och tävlat och var till salu för 2 miljoner Euro. Jajamän, det är bara att hala fram stålarna det.
Det finns även ett litet museum med historiska föremål såsom gamla portugisiska och spanska sadlar, vapen, sporrar och dåtida uppvisningskläder. Vandringen avslutades i souvenirshopen. Det fanns många saker som var gjorda i kork, såsom väskor och tofflor. Men också smycken, marmelad och leksakshästar. Allt till ett rejält tilltaget pris.
http://www.reseguiden.se/bilder/519079
http://www.reseguiden.se/bilder/519080
http://www.reseguiden.se/bilder/519081
http://www.reseguiden.se/bilder/519082
http://www.reseguiden.se/bilder/519083
http://www.reseguiden.se/bilder/519084
http://www.reseguiden.se/bilder/519085
http://www.reseguiden.se/bilder/519086
Efter besöket körde Nuno oss tillbaka till gården för de allra sista ridlektionerna för denna ridresa. Det var svårt att låta bli att inte tänka så, men det var ju faktum. A+M fick börja rida så fort vi hunnit byta om till ridkläder igen. De fick rida mer självständigt och Patrícia gav bara små kommentarer lite då och då.
http://www.reseguiden.se/bilder/519087
http://www.reseguiden.se/bilder/519088
Efter att de var klara så var det dags för mig och min sista ridlektion på Xileno. Jag fick rida själv och Patrícia, precis som med A och M, gav bara små kommentarer och en hjälpande hand då och då. På slutet av lektionen var både jag och Xileno i vårat esse. Bättre än såhär hade vi inte varit på hela veckan och det var en ren fröjd att rida en Lusitanohingst som fogar sig helt åt sin ryttare och bara väntar på nästa kommando. Det kändes som om jag kunde ha bett honom om vad som helst, och Xileno hade gjort det utan att tveka. Bättre avslutning hade jag inte kunnat få.
Klockan 20.00. Sista middagen. Varenda plats runt matbordet var upptagen runt bordet. Stämningen var hög och det blev en trevlig avslutning på resan. Naturligtvis med soppa, sedan räkor och paj med ris och grönsaker och avslutningsvis fruktsallad.