Dag för dag: Resealbumet "Indonesien 2010" av Mariab

Vi vaknar klockan 05,45, av musik, människor som pratar, tuppar som gal och jag vet inte vad...Här är visst alla morgonpigga. Vi äter en god frukost pâ hotellet, och vâr guide Udin kommer och hämtar oss klockan 09,00. Det allra intressantaste här i Toraja regionen är alla dessa begravnings cermonier som de har. Har man inte sett en sâdan under sin vistelse här sâ har man inte sett nâgonting alls. Vâr guide informerar att det är en cermoni inte lângt härifrân, och att vârt först stopp blir där. En begravning vermoni görs när familjen fâtt ihop tillräkligt med pengar för att bjuda in alla pâ "fest". Pâ dessa cermonier är det tusentals personer pâ besök. Allt frân nära släktmedlemmar , vänner eller bara en vän till en vän. Alla mâste ha med sig en present/er till den avlidnes familj. Det kan vara allt mellan kakor,kaffe, mat, grisar, och buffel. Här finns stora buffel uppfödnings gârdar, just pâ grund av att när nâgon dör sâ är den vanligaste presenten en buffel. Det är ju inte precis billigt för en jordbrukare. Det kan ta fler âr innan de kan betala av. Vi som turister fick köpa ett paket cigaretter för ca; 80.000IDR. När vi närmar oss platsen hörs musik och rop, och det första vi stöter pâ är grisar pâ bur i massor, som ska ges bort till familjen. Vi fortsätter lite längre in och där mitt i allt sâ stâr de och slaktar en buffel rakt upp och ned i leran. Runt om finns fler bufflar som ska slaktas och ännu fler grisar....oh herregud....Här gâr vi nu mitt i alltihop. Absolut inget ställe för den som är kräsmage , men ändâ väldigt intressant och annorlunda. Familen till den avlidne är en rik och välbärgad familj. Vâr guide ordnar sâ vi fâr besöka dem , med vâr present. Vi blir bjudna att sitta ned pâ deras terass , första parkett vill jag lova, och dár blir vi bjudna pâ mat och dricka. Här ser vi allt som händer. Under 2 timmar sitter vi och ser alla presenter som fâs. Familjer uppât 40 personer blir presenterade av den lite hippa begravingsmannen, med konsiga läten och som hoppar lite hit och dit. Kul person.
Ja det finns inte ord sâ jag kan förklara detta äventyr, men det är ett "mâste".
Efter denna cermoni âker vi vidare mot byn Lemo där ett berg, används som begravningsplats. I detta hâl vilar den döde, och pâ smâ bergshyllor har man gjort en kopia av den döde i trä. Ser ut som om det sitter riktiga personer där och tittar. Efter det fortsätter vi mot baby-trädet i Sangoalla. Det är ett träd med väldigt grov stam och med mânga smâ hâl. Om en liten bebis som inte fyllt 1 âr dör sâ begravs den i detta träd. De lägger bebisen i hâlet eller skrevan, och täpper till lite med bark. Efter nâgon mânad börjar trädet att ändra form, och täpper snart helt hâlet, och plötsligt ser man inget mera. Det sägs ocksâ att när bladen faller frân trädet sâ flyger ocksâ bebisen upp till himmelen och familj och släkt blir glada.
Lunch fâr vi pâ en typisk indonesisk restaurang med god läckerheter.
Vi fortsätter mot grottorna i Londa som ocksâ används som begravningsplats, och med hjälp av fotogen lampor tar vi en sväng in och ser hur det ser ut. Även här gör de kopior av den avlidne. Ser otroligt verkligt ut..... Usch, vem vill besöka de här ställena under nattetid..brrr....Sista stoppet för dagen är byn Kete Kesu. Det är en typisk Toraja by med de annorlunda husen liknande bâtar. Dessa hus används pâ mânga sätt. Som boende, som risförvaring eller för djuren. För att fâ bygga ett sânt hus mâste familjen ha hög pondus.
Tillbaka till hotellet och middag......och sen sängen...Vi är helt slut ...pust !