2009-01-26.
Avresa, klockan 02.00 ringde klockan inatt. Trött…vi samlades på parkeringsplatsen vid De la Gardiesgymnasiets gympahall för avfärd kl 03.00. Alla kom som vi hade gjort upp och resan till Landvetter gick bra. En liten felkörning på vägen av en bil men eftersom vi hade gott om tid så var det ingen fara, några telefonsamtal så var alla på rätt spår igen. Frankfurt passerades i en rasande fart. När vi trodde att vi kommit igenom alla kontroller och kunde slappna av så var det en säkerhetskontroll till. Hur seg som helst men detta är väl som det skall vara. Nu blev det helt plötsligt lite ont om tid men ändå helt okej. När jag kom till Gaten så var det bara att gå ombord på planet.
Nu sitter vi på 10366 meters höjd och är allmänt uttråkad. Vi har 4 timmars flygning kvar för vi passerade precis Teheran. Känns väl sådär över dessa länder men det är väl enda chansen att komma ner över att åka över detta, om man inte flyger runt men då blir det jättelångt.
Vi kom inte riktigt iväg från Frankfurt så vi ligger en timma efter i tid så i stället för att landa kl 23.50 lokal tid så landar vi väl på tisdag den 27:e. Orkar inte skriva mer då vi kommer fram för då är ju klockan mitt i natten så det blir väl bums i säng. Undrar hur lång tid det tar att lämna flygplatsen? Kanske inte blir läggdags förrän imorgon bitti.
Dagens fråga? Räknas det att man varit i Irak när man åker över eller vart går gränsen för ett land uppåt? Svara gärna i meter.
2009-01-27.
Oppsan! Idag har vi vaknat efter 5 timmar sömn. Trött som en gnu, hur en sådan nu kan vara trött. Idag har vi planlagt våran vistelse här tillsammans med ”En Indier”. Jag skriver Indier för det är så många och inte kommer jag ihåg va de heter. Schemat är ett digert program och det mesta är löst.
Eleverna håller på att acklimatisera sig men det går trögt. Inte för att de inte är intresserade utan de är väl lika trötta som vi samt att dygnsomställningen är ju inte att leka med.
I eftermiddag har vi träffat lärare och Doktorer, de kallar sig så, som driver olika projekt. De har haft en timme var att beskriva projekten de driver samt att efteråt har eleverna fått ställa frågor osv. Tur att våra elever får lära sig så bra engelska för det har varit jättebra diskusioner samt planläggning där varje elev har greppat tag i ansvarig person och sedan undrat om de kan få göra personliga intervjuer. Detta var en del i förberedelserna inför vad som komma skall och då är det bra att diskutera igenom projekten så att de får en sinnesbild om hur det kan se ut. Vi skall ju besöka slummen och de fattiga fiskarfolket norr om Chennai och inför detta måste man vara lite mentalt förberedd för de som lever där är riskugt fattiga och lever i en hemsk misär. De flesta får inte ens ihop 1 dollar om dagen och på det skall de försörja en hel familj. Fixa det den som kan.
Vi har även fått förklarat för oss det stränga kastsystemet som är på frammars i Indien igen. Leva som en Dalit, kastlös, är nog det värsta man kan göra i ett samhälle. Då har man sannerligen inga rättigheter.
Dagens fråga? Om man enligt Hinduismen återföds i en ny skepnad. Vad blir då den myggan som jag slog ihjäl igår som stack mig? Hon hade ju bara varit elak i sitt liv!
2009-01-28.
Ny dag nya möjligheter. Upp klockan 07.30. Kanske lät lite patetiskt men idag har vi varit och besökt slumområden i Chennais utkanter. Först åkte vi till en familj på två vuxna och tre barn som bodde i en lite palmhydda. Tror den var på ca 9 kvm. Ett enda rum som hade ett golv som bestod av stenplattor som var mycket välstädat. Barnen som hade gått till skolan när vi kom dit såg oss så de vände om och kom springande. Välklädda, rena, glada, hur kan de både vara glada och rena i denna omgivning? Vi blir ju skitiga bara vi klev av den minibuss vi färdades i. Här var det faktiskt rätt gripande. Fruktansvärd misär och så kom vi! Kameran som man hade runt halsen kostar mer är två årslöner!! Sedan fortsatte vi till nästa och till nästa. Totalt så besökte vi 4 familjer. Tror inte att jag skriver hur det såg ut runt omkring för det kan ni nog räkna ut själva….
Naturligtvis fick de lite gåvor som för dom var ett välkomet tillskott i vardagen. En av lärarna som är med på resan hälsade på sitt fadderbarn (som också bor i slumområdet) som med hjälp av MSI försorg får bidrag så att tösen kan gå i skolan samt familjen inte blir beroende av hennes arbete.
Efter lunch så var vi tvungna att göra litemer positiva saker och åkte till Chennais största sidenvaruhus som heter Nallis. Här är det flera våningar med sidentyger. Hur mycket siden som helst och visst, hur många Indier som helst. Jag tror man måste varit här för att förstå. En direktör på Gurukul Center som vi bor på sa att det bor 20 miljoner människor i Chennai och det tror jag på och sjukt många var och handlade siden idag:(.
Sedan drog vi vidare till Spencers Plaza. Ett stort varuhus liknande MBK i Bangkok eller tja, Ålens i Stockholm. Jag säger bara massor av affärer och just de, massor av Indier. Nu är vi tillbaka på ”vårt hotell” och har precis ätit en god Indisk middag. Vad är det inte som hägrar fram på kvällen? Jo, alla elever rusar iväg till gatans Internet Café så nu sitter de väl och har kontakt med Sverige….
Här har vi nu på kvällen ca 25 grader så det är lite lagom småvarmt.
Hej hopp!
Ha de gott hemma!
Hakan
