Dag för dag: Resealbumet "Historiens vingslag i Polen" av Gunillas

Efter sju och en halv mil av underbart försommargrönskande landskap, år vi Auswich , blir tilldelade en guide, får whispers så att vi via hörlurar kan höra vår guide hela tiden utan att behöva samlas i grupp.

Så djävligt uträknat var det ,att du fick köpa din egen tågbiljett till detta helvete för att du skulle inbillas att tro att du någonsin skulle släppas ut härifrån. En resväska med de nödvändigaste kläderna och lite husgeråd fick du ta med.
Härinne finns det rum efter rum så visar vad som hände; ett rum är fullt av resväskor med namn och nummer, ett rum fullt av skor, ett fullt av glasögon, ett fullt av hår, ett fullt av husgeråd.........
Här var det inte tänkt att du skulle överleva mer än ett par månader. Alla fotograferades vid ankomsten för att man skulle kunna identifieras. Tatuering av id-nummer kom till i och med att det inte längre gick att identifiera med hjälp av foton..........

Kanske det varit bättre att inte lyda denna skylt och bli skjuten än det hemska öde som väntade i gaskamrarna.

Dödsväggen är placerad mellan två hus där man hade satt upp fönsterluckor för att ingen skulle se MEN LJUDET KUNDE INGEN KOMMA UNDAN.

Här kom tågen inrullande och hit fraktades enorma mängder människor som märkligt nog överlevde sin första dag i detta helvete.
Redan året efter andra världskrigets slut öppnades Auswich och Birkenau för eftervärlden ska få se och försöka förstå det avskyvärda som hände här. Första året kom sju miljoner besökare.....

Här fick du 42 sekunder på dig för toalettbesök......Här fick du dela säng med en eller flera.... Här stog våningssängar na... Hit kom man när Auswich blev för litet, här öppnade man upp stallarna för de nya.... när det inte räckte byggde man nya stallar för nyanlända....

Idag ska vi åka till Auswich och i väntan på bussen kommer ett par hästekipage förbi.

Från dödens läger återvänder vi skakade till Krakow och vandrar till Kazimierz, de judiska kvarteren. Avslutar besöket här med middag på Arka Noego, som är en typiskt judisk restaurnag.

Här var det en större känsla av att besöka någons hem, än en restaurang. Det var som att sitta i någons vardagsrum. Gemytligt med god mat och dryck.

Vi åkte med RyanAir, hämtades och skjutsades till flygplatsen av dem vi hyrde lägenheten av.
När det ska bli återbesök i Krakow ska vi också hinna med att åka till Zakopane, ett skid- och utflyktsparadis.