Dag för dag: Resealbumet "Hem från Indien på två hjul." av Gubbar_pa_drift

Chisinau är som huvudstad ingen stor stad. 2012 bodde här cirka 660 tusen och även om befolkningen säkert ökat nu så är det nog inte med så mycket. Till ytan är staden dock stor, men det gör inte så mycket då jag ändå bor så centralt. Det visar sig att alla de platser som är värda ett besök ligger inom bekvämt vandringshåll från mitt boende, så igår passade jag på att strosa runt lite.

Fick börja med att ta mig till järnvägsstationen för att hitta ett tåg till Kiev. Visade sig dock att tiderna vid framkomst var dåliga. Jag skulle komma fram vid tre-tiden på natten och det var inget som föll mig i smaken. Fick veta att från Gara De Nord så går det bussar. Bokade in mig på en sådan som avgår 21.30 i kväll och är framme efter 9-10 timmar.

Resten av dagen gick så åt till att strosa runt och kolla in vad Chisinau hade att bjuda på. Det är inte så himla mycket om man ska vara ärlig. En triumfbåge och en katedral alldeles bredvid och ett parlamentshus på andra sidan gatan.

Annars är staden ganska fin, åtminstone de centrala delarna. Så fort man kommer in på lite mindre gator så märker man på underhållet att pengarna inte riktigt räcker till. Men så har det varit även i Odessa och Tiraspol. Jag märker att fastighetsägarna är de som står för trottoarerna även i de centrala delarna, vilket gör att det skiftar ordentligt i hur de underhålls.

I dag får det bli en lugn dag. Ska väl strosa runt lite och titta, men det mesta hann jag med redan igår.

Vädret här är som svensk sommar. Just idag blå himmel och 20-25 grader.

/Conny

Inte så värst mycket mer att rapportera från min sista dag i Chisinau. Vandrade runt lite och hittade en trevlig liten park i närheten av Triumfbågen, där jag blev sittande någon timme.

Ned till värdfolket och hämtade min packning vid åttatiden på kvällen och promenerade ned till Gara De Nord för att ta min nattbuss till Kiev. Sammanlagt fyra stopp för passkontroll blev det och längst tid tog det hos de ukrainska kontrollanterna.

Väl framme i Kiev gjorde jag det enkelt för mig och hoppade in i en bulle som fick köra mig raka vägen till hotellet. Dyrt blev det, men det fick det vara värt. Mitt hotell ligger en mil ut från centrum ungefär, men med en tunnelbanestation bara någon kilometer bort så det fungerar. De har normalt incheckning från två på eftermiddagen, men när de fick höra att jag kom med nattbussen så gav de mig ett rum på direkten. Vilket var skönt då jag kunde sträcka ut mig i sängen och sova ett par timmar.

Utvilad så drog jag sedan ned på stan och letade upp en resebyrå för att höra om de kunde hjälpa mig med visum till Vitryssland. Men då de själva inte behöver något visum, så hade de ingen erfarenhet av detta. Fladdrade över till ambassaden istället där jag väntade ett par timmar innan någon behagade prata med mig. Det bästa och snabbast de kunde åstadkomma var ett transit visum där jag kunde övernatta en natt i Minsk. Men det blir för lite känner jag och när de dessutom kräver att jag tecknar en speciell försäkring bara för Vitryssland så släpper jag dem för den här gången. Får ta omvägen över Polen istället och direkt efter ambassaden så försvann jag ned till järnvägsstationen och bokade in mig på nattåget till Warschzawa på måndag kväll. Det var heller inte utan komplikationer då damen i kassan pratade usel engelska och lyckade felboka mig till söndag kväll först. Det var bara tur att jag kontrollerade biljetten innan jag gick därifrån.

Det blev sedan en tidig kväll igår innan jag har sprungit runt på lite upptäktsfärd idag. Tog tunnelbanan till stationen Dnipro för att sedan ta mig till fots upp till det magnifika Petjerskaklostret, där det förutom den vackra kyrkan även finns ett miniatyrmuseum med saker som man måste se i förstoringsglas. Till exempel en ros inuti ett hårstrå. Eller ett lite schackbräde med uppställda pjäser, som vilar på ett knappnålshuvud. Jag såg dock inte från vilket parti det var.

Alldeles i närheten finns Lavraklostret som är ett grottkloster med anor från 1000-talet. Man kan ta sig en kortare vandring bland grottgångarna och passerar då de kistor som rymmer kvarlevorna från heliga munkar som en gång verkade här.

När jag klar vid klostren så tog jag en buss tillbaka till citykärnan för lite lunch innan jag vandrade iväg på nya upptäcktsfärder. Inte så mycket att skriva om dock.

Nu är jag hemma på hotellet och har nyss fått i mig kvällsmat. Det verkar bli brölopp för det kom nyss en dam i brudklänning och passerade bakom ryggen på mig. Ett stort följe med gäster dyker också upp så jag börjar fundera på om de har bokat hela restaurangen eller så. I sådant fall får jag väl vandra upp på mitt rum.

Det ska jag kanske ändå göra snart och kolla om där går någon bra film så här på fredagkvällen.

/Conny

Kiev, med anor från 400-talet, hade kring 2,8 miljoner innevånare 2012 och ligger säkert kring 3 nu. Så det är en riktigt stor stad. Den var Sovjetunionens tredje största stad och också den tredje i ordningen att få tunnelbana 1960. De gamla stationerna från den tiden har kvar mycket av sitt utseende och prägel från då.

Att det är en storstad märks om inte annat på gator och torg. Huvudgatan i stan, Khreschatyk, är riktigt maffig med sina 8 filer och omgiven av riktiga bamsebyggnader. Kommer man ut i utkanterna av staden så ser man de gamla bostadskomplexen med 25-30 våningar.

Helgen här har jag mest ägnat åt att flanera runt lite utan tydliga mål. Har ändå hittat till den Bessarabiska marknaden som är en stor inomhusmarknad som mest är specialiserad på matvaror. Kött, korv, fisk, grönsaker, kryddor och frukter och bär säljs härinne liksom lite blommor. Alldeles bredvid Bessarabiska så kan man kliva ned i underjorden och komma till komplexet Metrograd som är ett enormt köpcenter med över 500 butiker och kafeer. Allt under jord. Jag gick runt en stund för att titta efter underkläder, men de allra flesta affärerna vänder sig till kvinnor. Ganska dyrt är det också.

Många av restaurangerna och barerna i den centrala delen är ganska dyra. Vill man komma lite billigare undan så kan snabbmatskedjan Puzata Hata vara ett bra bud. Man plockar åt sig en bricka och går runt vid buffen och får vad man vill ha pålagt på sin tallrik. Det finns allt möjligt att välja på och sedan betalar man i kassan och låter sig väl smaka. Jag har tagit mig en sen lunch både igår och idag och sedan inte behövt något mer för dagen.

Den här gästfriheten, vänligheten och nyfikenheten för besökare jag upplevde i länderna kring mindre kaukasus är inte alls lika stor här uppe i Ukraina eller Moldavien. Till stor del på grund av att man inte behärskar engelskan, men kanske också på grund av att man lite grann är kvar i det gammelsovjetiska livet. Man kan märka det ibland på restauranger, där det kan ta en väldig tid ibland innan någon bemödar sig servera en.

I morgon är det så dags att dra vidare. Vid halvsju-tiden på kvällen går mitt tåg till Warszawa och enligt tabellen så ska jag vara framme kring lunch. Alldeles perfekt. Upptäckte idag att min röda tunnelbanelinje faktiskt stannar vid järnvägsstationen och det är ett plus.

/Conny

Hade några timmar att slå ihjäl innan mitt tåg går till kvällen. Efter en god lunch så stannade jag till vid en gumma på trottoaren som sålde jordgubbar. 25 spänn för två liter färska jordgubbar, som jag inmundigade sittande på en parkbänk. Aningen torrare än våra svenska bär, men ändå ljuvligt gott. Det är väl risk för att gubbarna är slut när jag kommer hem, så de här kom väl till pass.

Vi höres en annan dag/Conny

När jag lämnade Kiev så hade jag fortfarande kvar några timmar av dagsljus. Mil efter mil av tallskog, uppbrutet då och då av sädesfält, var vad jag såg. När jag sedan vaknade till en ny dag och ett nytt land, så hade tallskogen försvunnit medan sädesfälten fanns kvar.

Anlände till centralstationen i Warzawa vid tio-tiden vilket var en utmärkt tid. Att hitta en bankomat var inga problem, men sedan så började eländet. Försökte få tag i en tågbiljett till Vilnius i morgon då jag ändå var vid stationen, men det visade sig vara omöjligt. Av någon anledning så går det inga tåg mellan de två städerna. Förut har det tydligen funnits tåg på helgerna, men inte ens dessa finns kvar.

OK tänkte jag, då får jag lösa resan på annat sätt lite senare och knallade iväg till mitt boende som låg 3-4 kilometer bort. Jag följde google maps, men de är inte alltid helt tillförlitliga och jag hamnade några portuppgångar fel. Men eftersom jag hade adressen så löste det sig och jag hittade till slut rätt. Men ingen öppnade när jag ringde på och inget svar heller när jag ringde det telefonnummer som fanns angivet. Det var först när jag skickat ett SMS till numret som jag blev uppringd. Det visade sig att jag var inbokad hemma hos en familj och att de alla var på sina arbeten. Nåväl, efter ett bra tags väntande kom grabben i familjen och släppte in mig.

Det här med att bo inneboende har jag varit med om förut och det kan fungera bra ibland och sämre ibland. Framför allt är det bra om man vet om det i förväg, men i det här fallet var det inte glasklart.

Hade inte hunnit få mig något i krubban, så efter att jag fått min nyckel så drog jag ut på stan och hittade en vietnamesisk restaurang. Tillbaka till järnvägsstationen sedan för att se om det gick att få tag i en biljett till någon annan stad i Litauen. Men de här damerna i biljettkassorna är inte att leka med. Ingen engelska kan de och allmänt otrevliga. Jag kan förstå att man inte behärskar engelskan och därför blir osäker, men barsk och otrevlig behöver man inte bli.

På internet hittade jag uppgifter om att det skulle finna en busstation alldeles bredvid järnvägsstationen, så jag letade mig dit. Det visade sig vara en vanlig busshållplats bara och ingen hjälp för mig. Borta vid Zachodnia fanns det däremot en riktig busstation med bussar till Vilnius, så jag knallade bort dit och kollade läget. Hamnade återigen hos en sur dam som i alla fall pratade knagglig engelska. Det fanns några avgångar men det var betydligt dyrare än att boka online så jag lämnade den sura damen ifred.

Jag tillryggalagde säkert en dryg mil gående igår i min jakt på boende och biljetter. Idag får det bli lite lugnare. Började dagen med att boka bussbiljetten till Vilnius online, så är den saken ut världen. Efter en frukost så knallade jag bort till floden Wisla och följde sedan denna söderut en bit innan jag vek av in till gamla stan. Brorsan och jag stannade till här i stan för 33 år sedan och jag kommer ihåg att gamla stan var vacker och trevlig. Så nu sitter jag på en servering vid ett torg och intar en Zamkowe medan jag väntar på att ett lätt strilande regn ska avta.

/Conny

Drygt ett dygn har gått sedan mitt senaste inlägg och jag sitter återigen på en uteservering i gamla stan. Om mitt första dygn här i byn var trist, tråkig och stundtals jobbig, så var gårdagen bättre. Förutom att jag fått oväntade tråkiga nyheter hemifrån.

I kväll far jag vidare till Vilnius. Min buss går inte förrän sent på kvällen, men då min värdinna inte har någon ny gäst på gång så kan jag ha kvar mina saker tills det är dags för mig att dra. Vilket är skönt, då jag inte vet om där finns någon bagageservice vid busshållplatsen.

De två senaste dagarna har jag mest strosat omkring och tittat mig om, dels i gamla stan, dels i övriga centrum. Gamla stan är väldigt trivsamt att ströva runt i, med alla restauranger, barer, cafeer och glasskiosker. Den bombades totalt sönder och samman under andra världskriget, men byggdes ganska snart upp igen efter originalritningar. Resten av Warszawa är väl inte så mycket att skryta över förutom att Kulturpalatset är en riktigt ståtlig byggnad.

Nu börjar det på att bli eftermiddag och kanske läge att ramla tillbaka för en kort tupplur. Nattbuss till Vilnius och jag brukar alltid ha svårt att sova på bussar.

/Conny