Dag för dag: Resealbumet "Hem från Indien på två hjul." av Gubbar_pa_drift

I går tog jag det bara lugnt och flanerade runt lite på måfå utan bestämt mål. Slank in på någon restaurant eller bar då och då för att provsmaka det georgiska vinet. Somliga glas jag fick i mig smakade riktigt bra, medan en del var mindre passande för min gom. Köpte också några vykort och skickade iväg dem. Det var inte så lätt att hitta en låda att stoppa dem i men till slut fann jag en.

På kvällningen knallade jag iväg till en restaurang inte långt från parlamentshuset för ett par pilsner. TV:n var på och det var fullt pådrag borta vid parlamentshuset. Fullt med folk som var där och protesterade. Vad som hände häromdagen var att en ryss var här och talade i parlamentet om religion tror jag. Det föll inte i så god jord hos befolkningen och efter det så har protesterna rasat mot regeringen som allmänt uppfattas som alltför ryssvänlig. Man ska komma ihåg att det inte är allför länge sedan det var krig mellan Ryssland och Georgien, även om det inte varade länge.

Jag har läst att det kan ta ett bra tag att få visum till Azerbadjan och om det skulle ta för lång tid så tänkte jag strunta i det. Men jag knallade idag ändå bort till ambassaden deras och kollade. Jodå, det skulle nog ta en vecka eller så, men eftersom jag var svensk kunde jag söka ett e-visa. Det finns två varianter av det, ett som tar tre dagar att få och ett där man får svar redan inom tre timmar. Jag valde det senare, lite dyrare alternativet och sitter nu och väntar på svar. Jag var för ett tag sedan borta vid järnvägsstationen och köpte mig en tågbiljett till Baku i morgon kväll, så nu väntar jag med spänning på att mitt visum ska anlända till mailen. Jag har också sett ut ett boende i Baku, men väntar med att boka det till visumet är klart. Medan jag sitter och skrivet detta, samtidigt som jag smäller i mig en pasta bolognese, så ser jag att det landat mail i min inkorg och det är det väntade visumet. Så nu får jag ta och boka boendet och sedan släppa loss för kvällen.

/Conny

Det här goda brödet som jag bjuds på varje morgon heter Khachapuri och finns i ett otal olika former. Själva brödet är ett syrat bröd som tillåts svälla. Både i konsistens och smak så påminner det om det italienska Chiabata. Sedan så är det då fyllt med ost eller någon ostmassa. Den Khachapuri som jag visar på bild har en ost- och äggmassa samt ett helt ägg liggande i mitten. Det är nog ädlaste formen som finns av denna nationalrätt. Något annat som ligger georgierna om hjärtat är Khinkali, som är samma dumplings som är så populära i Kina och Nepal. De här kan vara aningen kryddigare.

Som ni nog redan har förstått så bor jag väldigt centralt. Det är gångavstånd till allt jag vill se här och den enda gång jag behövt åka taxi var när jag var till järnvägsstationen och bokade min biljett. Det är dock väldigt billigt med det transportsättet så det får nog bli en bulle till tåget i kväll. Tåget avgår 20.25 lokal tid och beräknas ankomma Baku vid 9-tiden på morgonen. Perfekt för min del. Jag har en sovbädd så jag räknar med att komma till Azerbadjan utsövd.

Egentligen så är min utcheckningstid klockan 12 på dagen, men familjen som jag bor hos låter mig vara kvar tills det är dags för mig att dra ikväll, så jag har några timmar till på mig att strosa runt.

/Conny

Till skillnad från tågen i Indien (och Sverige) så håller tågen här tidtabellen. Mitt tåg rullade in på minuten när det skulle i Baku. Å andra sidan är tabellerna här kanske tillgjorda med god marginal, vad vet jag. Vi kröp ibland fram i lägre fart än vad jag hade anledning att tro. De två gränsposteringarna tog också tid. En timme vid varje. Men det är klart, det är många pass som ska samlas in och gås igenom. Vid posteringen till Azerbadjan blev varje passagerare också intervjuad av en gränsvakt. För mig som varit i Armenien innan Georgien så handlade frågorna mest om jag varit i Nagorno-Karabach. Men det var bara att svara nekande på det så var det grönt sedan. Det visum jag har till Artsakh finns nämnligen i mitt andra av de två pass jag innehar.

På väg till Baku så tog spåret en vända söderut och ankom till staden från det hållet. Det hade också blivit ljust så man såg alla de oljeborrtorn, små som stora, som står i den halvöken som omger byn. De allra flesta av de små producerar inte längre någon olja utan står där bara som reliker av en svunnen tid, men en del av dem snurrar fotfarande på i sin lugna stadiga takt.

Nåja, väl framme så dök jag in i en galleria i närheten av järnvägsstationen och letade på en penningautomat, för att få tag i lite azeriska manat. Det går cirka 5.5 svenska kronor på varje sådan, vilket gör det tämligen enkelt att uppskatta priser här i landet. Jag bor även här i Baku väldigt centralt och hoppade på ett tunnelbanetåg för att för att ta mig till min station, som bara var ett stopp bort.

Incheckningen på mitt hostel var egentligen inte förrän klockan tolv och jag dök upp där redan vid tio på förmiddagen, men det var inga problem. De bjöd till och med på en frukost trots att jag nyss kommit.

Framåt eftermiddagen tog jag mig en promenad ned till den muromgärdade gamla stan. Det blev dock inget långt besök där och jag är nu, dagen efter, på väg bort för att strosa vidare bland gränderna för att se vad som gömmer sig där. På vägen har jag tagit en omväg förbi järnvägsstationen för att boka ett tåg tillbaka till Tbilisi på söndag. Jag har nämnligen ett viktigt möte där på måndag, som jag inte vill missa.

/Conny

Jag har inte badat sedan någon gång i mars, då jag var i Gokarna. Så nu när jag befinner mig vid det Kaspiska havet så var det verkligen på tiden för ett dopp. Efter frukost igår så tog jag därför en taxi ut till Shikhov beach som är den närmaste stranden från centrum. Här ligger beacherna vid hotell, så man får betala inträde, men det kostade inte mer än en tia så det var ok. Själva stranden var inte särskilt stor. Ungefär som vid Sanda vid Kvicksund, för er som känner till det badet. Lite surealistiskt är det att flyta omkring i vattnet och stirra bort mot de oljeplattformar som ligger några kilometer därifrån. Men vattnet svalkar gott i värmen och jag spenderade ett par timmar med att omväxlande sola och bada.

På hemvägen tog jag en buss tillbaka och hoppade av den när vi började närma oss staden. Precis som London och en massa andra storstäder, så har även Baku sitt Eye. Ett enormt pariserhjul som tar tjugio minuter att fullborda sitt varv. Vandrade förbi där och vidare genom en park där man byggt ett litet "minivenedig". Hittade en liten servering där jag fick mig en Efes, som är en turkisk öl av pilsenkaraktär. Många år sedan jag drack en sådan senast.

Vandrade vidare förbi gamla stan och på den numera bekanta vägen hem till mitt boende. I förrgår gjorde jag ett nytt besök vid gamla stan, men jag är inte särskilt imponerad. Snyggt och fint, javisst. Men det känns inte särskilt gammalt eller unikt. Ganska breda gator mestadels och vid de två sevärdheter som finns, Maidens tower och Palace of the Shirwanshahs, tar man bra betalt i inträde. Känns lite som en turistfälla och är inget som passade mig.

Annars har Baku kommit i ropet väldigt de sista åren, man har byggt mycket nytt och moderniserat staden med oljepengar. Olja finns det gott om och 1905 så utvanns hälften av all olja i världen just här i Baku. År 2005 byggdes världen längsta pipline för det svarta guldet härifrån och in till Turkiet och oljepengar flödar in i landet. Förutom alla nya överdådiga byggnadsverk som man uppför, så har man också satsat en hel del på sport. Man har lyckats få formel 1 att köra stadslopp här och nyligen så spelades även finalen av Europaleague i staden. Hade jag lyckats sälja min motorcykel lite snabbt uppe i Delhi så hade jag faktiskt tankar på att ta vägen direkt från Indien till Baku för att se matchen mellan Chelsea och Arsenal. Nu blev det inte så, men det hade varit trevligt.

/Conny

Om ett par timmar så avgår mitt nattåg tillbaka till Tbilisi så det börjar dra ihop sig för en avfärd från boendet om en knapp timme. Det har varit en trevlig stad att gå runt och titta i. Inte så där jättestor, om man nu inte ska ut i förorterna förståss, utan alldeles lagom att strosa omkring i. Mat och dryck är som i de andra länderna härnere i Mindre Kaukasus billigt, så länge man inte besöker flottare restauranger. Man kan faktiskt få tag i ett stort glas fatöl för bara en manat (5.50), men då är det nog fråga om folköl egentligen. Något läskande för halva det priset som säljs i stånd lite varstans är en plastmugg med något som ser ut som och smakar lite grann som gamla tiders svagdricka. Läskande som sagt.

Jag hade lite pengar över som jag ville bli av med och var för någon timme sedan inne i någon slags matvaruaffär där man säljer färdiglagad mat som man kan ta med sig eller äta på plats. Pannbiff, schnitzel och pommes frittes samt en flaska vatten kostade mindre än 40 kronor. På tal om vatten, ibland när jag köpt mig en flaska mineralvatten så har det inte varit det, utan wichyvatten istället. Det funkar naturligtvis lika bra, men det är lätt att man tar miste.

Azerbadjan är till skillnad från Armenien och Georgien, muslimskt. Men det märks inte alls här i huvudstaden. Visserligen har min värdinna en sjal över håret, men annars ser man inte mycket av de huvudbonaderna. Tror jag möjligtvis sett en dam med en burka och några med sjalar. Pubar, barer och restauranger som serverar all slags mat och dryck är det gott om.

Vi hörs om någon dag eller två/Conny

När mitt tåg väl rullade ut ur Baku hade det blivit mörkt, så alla de oljetorn som jag såg vid ankomsten låg i mörker nu. Vi rullade ut i tid, men av någon anledning så hade vi blivit sena under natten. Vi skulle ha kommit till gränsstationen klockan 05 men anlände dit ett par timmar sent. I slutändan så var tåget två och en halv timme sent när vi väl var framme i Tbilisi. Så jag fick ringa min brorson Joel och skjuta upp vårt möte ett par timmar. Han har studerat ryska i Moskva under ett par terminer och är nu på en liten rundresa nere i Georgien och Azerbadjan. Så det var lyckat att vi kunde möta upp varandra här nere. En lunch och en lite senare middag hann vi med tillsammans och förhoppningsvis finns även tid att träffas idag och fira Joels 26:e födelsedag.

När jag på kvällen passerade parlamentshuset såg jag att det fortfarande är full fart på de pågående protesterna mot regeringen här. Rockmusik och talare avlöser varandra i en strid ström. En hel del poliser finns posterade för att hålla ordning på det hela, men det verkar ganska lugnt och fredligt.

I dag tog jag mig en vända bort till IKEA, för att se vad man hade i den matsalen. Inget svenskt alls fanns, så jag nöjde mig med en äppeldryck som smakade som en Mer.

Tog också en taxi upp till den Vitryska ambassaden för at kolla upp vilka regler som gäller om man vill färdas igenom Belarus. Numera behövs det inget visum om man flyger in, men då jag tänkte ta tåget igenom och bara stanna till några dagar i Minsk, så behövs tydligen att jag skaffar ett visum. För att få ett sådant så, måste jag gå via någon resebyrå och fylla i en massa blanketter, så det lutar nog att jag kanske skippar det landet på min hemfärd.

Klockan börjar närma sig två på eftermiddagen, och jag ska väl snart iväg för att få lite krubb i magen. Kanske en siesta lite senare. Nattåg igen för en färd västerut till Batumi som ligger vid Svarta Havet.

/Conny