Dag för dag: Resealbumet "Gubbarna drar på charterresmål, men på egen hand." av Gubbar_pa_drift

Så har dagen kommit när mina kamrater återvänder till Sverige. Efter en frukost och lite sista kortspel så var det dags för Stefan och Rune att hoppa in i taxi för att dra ned till Vasco da Gama där flyplatsen ligger. De har bokat in sig på ett boende bara några kilometer därifrån och vid sjutiden i morgon bitti lämnar de Goa för den här gången. Via stop i Bombay och Delhi kommer de fram till Sverige någon gång på sena eftermiddagen. Bara att hoppas att allt går bra och de slipper förseningar.

Själv har jag skickat mail till min handlare nere i Kerala och ber om lite uppdatering om mitt ärende, men så långt inget svar. Men det här är Indien och man får ha lite tålamod. Även om mitt inte räcker hur länge som helst. Det finns trots allt ett slutdatum för visumet.

Jag har slutligen lärt mig hur bankomaten på en av bankerna här fungerar, så nu får jag numera ut pengar utan problem. Det är skillnad på hur automaterna behandlar indiska och utländska bankkort.

/Conny

När mina kamrater väl åkt hem så kände jag att det var dags för en uppfräschning. Knallade huvudgatan söderut här i byn några hundra meter till vägen mot Mapsa och Panaji. Där finns det ett gäng barberare och jag fick mig en skön rakning för en 12-13 spänn. Det kan fortfarande vara billigt här om man går dit indierna själva går.

I torsdags bestämde jag mig för att dra till Calangute som omväxling. Missade bussen med 10 meter, men det gjorde inget då jag valde att gå istället. Väl framme så knallade jag ned till stranden och tog den vägen hem. Dök in i ett av beachchacken som finns och beställde pannkaka med sylt, dagen till ära. En del av restaurangerna gör alldeles utmärkt pannakaka, man får bara kolla så att det är den tunna sorten så man inte får amerikanska. Det var så gott så jag åt dubbel portion.

Bad har det inte blivit så mycket av den sista tiden, men jag anslog några timmaŕ av fredagen åt den varan och det var riktigt gott att få plaska i vattnet och ligga och lata sig ett tag.

Hade fortfarande inte hört något från min motorcykelhandlare i Kerala trots flera påstötningar på e-mail, så i går tog jag och ringde upp honom. Efter detta så vidtog en ganska intensiv mail-konversation och det verkar nu som att affären ska gå i land. Jag åker nog tillbaka ned till Allepey endera på tisdag eller torsdag kväll.

Man ska aldrig ropa hej innan man är på andra sidan ån, eller innan hästkraken man spelat på gått i mål för den delen. Men just nu känns det lite hoppfullt.

/Conny

När man befunnit sig en längre stund på ett ställe blir det nästan som hemma. Detta förståss för att man lär känna folk och miljöer och skaffar sig bekanta. Är man då, som i det här fallet, på ett ställe som man känner sedan gammalt blir det ännu mer hemtamt. Men varje gång så upptäcker man nya saker och det är också så att saker och ting förändras även på sådana här typiska turistorter. Man har t.ex. ordnat med turistinformation och ordentliga parkeringsplatser både härnere i Candolim och uppe i Baga. Ordning och reda ska det vara! Sedan, om det ökar trivseln på orterna kan väl diskuteras. Det finns en charm med oordning också.

Där tanterna förr stod och sålde vatten och souvenirer här i byn ligger numera den nybyggda turistanläggningen med information, omklädningsrum, duschar och toaletter. Att man byggde så ordentligt har inte så mycket med oss utländska turister att göra. Utan mer med att den indiska medelklassen börjar växa och numera har råd att koppla av på stranden på ett annat vis än förut.

Tanterna fick som sagt flytta på sig, men inte så långt. Mellan den nya anläggningen och beachen har man gjort plats även för dem och där står de lika troget som förr.

En annan sak som har förändrats är sättet man transporteras på mellan byarna. Förr så var det nästan alltid tuk-tuk som gällde. Det fanns taxibilar då också, men det var mest för lite längre resor. Numera är förhållandet det omvända. Taxi och privata turistbilar dominerar totalt. Tuk-tuk finns, men då måste du ut till huvudvägen för att boka skjuts. Jag tror inte ens de får åka ned på beach road för att leta passagerare.

När man växte upp på 50-60 talet så var det ovanligt med tatueringar. Det var mest sjömän, gamla fängelsekunder och riktiga oldtimers som kunde ha något ankare eller annan utsmyckning på kroppen. Numera så är det nästan mer regel än undantag att både kvinnor toch män tatuerar sig och tatoostudios växer här upp som svampar ur jorden. Det formligen bara kryllar utav dem. Man kan lätt förstå vilken genomslagskraft det ligger i när idrottsprofiler och artister visar upp sina översållade koppar.

Med de reflektionerna så är det nu dags för mig att bege mig söderut igen. En stund före tio i kväll så bordar jag Netravati Express, som är det nattåg som ska ta mig tillbaka till Allepey. Så får vi se vad som kan hända där.

/Conny

Sitter i baren på hotell Royal Park, som nog var det stamställe som Stefan och jag bevistade oftast vid vårt besök här för sex år sedan. Alkoholreglerna är olika från stat till stat här i landet och medan det i Goa är fritt fram för en öl på vilken restaurang som helst så måste man här i Kerala inneha licens för att servera någon som helst alkohol. De är bara de små restaurangerna vid beachen som har det. Annars är man hänvisad till någon av barerna som de större hotellen har och fördelen med Royal Park hotell är att de också serverar mat inne i baren. Så här kan man få både och. Det kan man även på en del andra hotellrestauranger, men då måste det smusslas. Man får in ett glas öl, invirat i en servettt för att inte drycken ska vara alltför tydlig. När man druckit upp sitt glas får man ge ett diskret tecken till kyparen så hämtar han glaset och fyller upp. Nåja, det här är inte hemma.

Hit till Alleppey kom jag annars i onsdags. Det var en lång tågresa ned från Goa och tåget var dessutom försenat. Precis som hemma i Sverige alltså ;-)). Jag hade inte fått kontakt med min kompis Binu som jag brukar bo hos och hade därför bokat en natt på ett annat boende en liten bit från beachen. Helt ok och en mycket trevlig värd. Men från och med i torsdags så är jag tillbaka och bor hos Binu. På kvällen då så fick vi besök av Sumesh som är den motorcykelhandlare som jag har dealat med hela tiden och han bekräftar att den cykel jag beställt är på ingång. Han försöker at få tag i en med den färg jag beställt, men i värsta fall får jag nöja mig med en svart. Det kan jag väl tycka är ok, även om jag helst vill ha en i Forrest Green. Men det får inte ta för lång tid. Eftersom jag som utlänning inte kan vara registrerad som ägare i Indien, så ställer Binu upp och registrerar den på sig vilket jag är tacksam för.

Idag söndag och skid-VM har ju inte börjat lysande för svensk del. Pojkar som kör med huvudet under armen och flickor som krokar i varandra var väl ändå inte som man tänkt sig. Värst av allt är att vårt västra grannland har tagit storslam bland gulden så här långt. Den skadeglädjen som syns i kommentatorsfälten från norskt håll bland rikstidningarna är inte alltför vacker. Men ok, vi får väl försöka knäppa dem på näsan i dagens sprintstafetter. Det är väl framför allt damernas lopp man kan ha förhoppningar i.

Så medan jag väntar på de finalerna får man väl beställa en matbit. Mixed fried rice tror jag det får bli idag.

/Conny

Nu händer det saker igen. Idag har jag varit iväg bort till Royal Enfield för att slutföra motorcykelaffären. I slutänden fick det bli en Bullet i svart färg då den i skogsgrönt hade en trasig bränslepump. Det skulle visserligen bara ta några dagar att få den bytt, men det här är Indien och det kan lika gärna ta två veckor. Så jag bestämde mig för den svarta. Nu ska det bara på en kraschbåge och sedan kan jag hämta den på onsdag.

En massa pappersexercis trodde jag skulle ske idag, men alla papper blir klara på onsdag och idag blev det mest till att betala. Försäljarna började fråga om hur jag skulle betala då deras kort inte medger köp till så höga belopp. De var därför väldigt förvånade och snopna då mitt kortköp gick igenom med en gång.

Så nu när köpet är på gång, så blir det till att köpa hjälm, skaffa ett indiskt SIM-kort till telefonen och fixa lite andra praktiska saker.

Därmed avslutar jag också det här resealbumet och startar ett nytt. Hem från Indien på två hjul, döper jag det till och förhoppningsvis kommer jag ha många spännande och roliga berättelser där.

/Conny