Dag för dag: Resealbumet "En dag på Nordens Ark" av Eleonora

30 juli 2008 - Hunnebostrand, Sotenäs, Bohuslän, Sverige
Glasögontrana Nordens Ark
Glasögontranans Längd: 115-130 cm.
Häckar främst i nordöstra Mongoliet, samt i södra Sibirien och nordöstra Kina. Den övervintrar i tre begränsade områden i Sydkorea, Kina och Japan.

Orsaker till tillbakagång.
Glasögontranan har minskat kraftigt under och efter de båda världskrigen. Befolkningsökningen i Sibirien har medfört dränering och uppodling av glasögontranans ursprungliga häckningsområden.
Svart stork Nordens Ark
Längd: 95 cm. Vikt: 3 kg.
De
,n svarta storken förekommer i mindre antal än den vita storken. Dess västra utbredningsområden har krympt under 1900-talet och idag finns den österut via Ryssland ända till japanska havet.
I Europa går den svarta storkens västliga utbredningsgräns genom Danmark, östra Tyskland och ned till norra Grekland, även om den förekommer sparsamt i ytterligare några områden i Västeuropa. Den häckar i Baltikum upp till Finska viken och i Sverige häckar den ytterst sporadiskt.

Till skillnad från den vita storken är den svarta en utpräglad skogsfågel. Den förekommer vid kärr, åar, våtmarker och sjöstränder. Häckar i gammal ostörd skog.
Arten migrerar i början av augusti till september till övervintringsområden, som ligger i sydöstra Afrika. Det är vanligt att den svarta storken , liksom den vita storken, återkommer till samma boplats år efter år.

Födan utgörs till största delen av fisk, groddjur och insekter, men även ödlor, ormar och mindre däggdjur.

Den svarta storken är skyggare än den vita och uppträder ofta ensam.

Ändrade biotopförhållanden, dvs utdikningar av våtmarker (födoställen) samt avverkning av gamla grova träd (lämpliga boplatser) har reducerat antalet svarta storkar i hela Europa, även om den nu verkar återkolonisera tidigare traditionella häckningslokaler i allt större grad, Icke försumbar avskjutning sker i övervintringsområdena i Afrika samt utefter sträckleden runt Medelhavet.
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Nordens Ark Slaguggla
Slagugglan är stor (ca 60 cm) och har lång stjärt. Den har helt svartbruna, relativt små ögon som sitter i gråvita ögonkretsar utan ringar. Fjäderdräkten går i gråvitt med breda, mörkbruna strimmor hos båda könen.
Längd: 61 cm. Vikt: hane 0,59 kg, hona 0,87 kg.
Slagugglans utbredningsområde omspänner taigabältet och går från Skandinavien till de japanska öarna. Det finns ännu några restpopulationer i Centraleuropas bergsskogar, samt i västra Kina.

Slagugglan är anpassad till att jaga om natten, men den kan också vara aktiv om dagen. Den förekommer i blandskog, framför allt i barrskog och häckar i anslutning till öppna ytor som odlade marker och hyggen.

Orsaker till tillbakagång!
Tendensen hos det moderna skogsbruket att ta bort död ved i form av högstubbar
har reducerat antalet möjliga boplatser för slagugglan. Befintliga boträd som kvarlämnats på kalavverkade ytor överges allt eftersom ungskogen växer upp, förmodligen beroende på att bytesdjurens tillgänglighet kraftigt minskar där.
Den framtida tillgången på lämpliga boträd påverkas starkt negativt av att skogsbruket inte kvarlämnar träd av de dimensioner som säkerställer nybildningen av torra sådana stubbar, i vilka slagugglan kan häcka.
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Varg Nordens Ark
Vargen påminner om en stor schäferhund. Pälsen är ljust grå till grågul på sommaren, på vintern betydligt gråare och tjockare. Vargen skiljer sig bara från en vargliknande hund ifråga om detaljer, bl a ett bredare huvud samt att den är större och tyngre. Avgörande för artbestämning i fält är därför platsen och djurets beteende. Vargen rör sig mer målmedvetet och bestämt, går mer utåt med fötterna, samt har längre steglängd och gör djupare spår i snön än en hund. Längd: 90-150 cm. Vikt: hane 20-80 kg, hona 18-55 kg.

I naturliga fall är vargen ett extremt skyggt djur och bara den får vittring av människor går den undan. Ylande läten spelar stor roll för den sociala kontakten inom flocken.
Hemområdena revir markeras med urin och avföring med jämna mellanrum och försvaras mot inkräktande främmande vargar.

Vargen var ursprungligen världens mest spridda däggdjur, bortsett från människan och levde i alla möjliga biotoper över hela hemisfären.
Idag är dess utbredningsområde mycket begränsat till följd av tilltagande urbanisering, avskogning och till största delen hänsynslös jakt, Eftersom vargen ibland dödar tamboskap och jaktbart vilt blir den en konkurrent till människan och ger tillsammans med myter och vidskepelser upphov till ett oresonligt hat.
Kommentarer: 2 Skriv kommentar
Nordens Ark
Här doftar det härligt gott av skogen.
Vargskogen
Likaså här, detta är i närheten av där vargen håller till.
Järv Nordens Ark
Härifrån var det fin utsikt över Åbyfjorden.
Nordens Ark( Vargskogen)
Utsikten från varg cafèet, här såg vi den skymta förbi mellan granarna.
Snöleopard Nordens Ark
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Snöleopard (Nordens Ark)
Amurleopard (Nordens Ark)
Philip och Amurtiger
Trots att väggen var emellan oss, kändes det lite farligt. Den låg där och smög på oss, vi var beredda på att den skulle göra ett utfall mot oss, men så blev icke, det var skönt för trots rutan, jag lovar jag hade skrikit i högan sky.
Nordens Ark Amurtiger
Ja, här är den igen, jag kunde inte få nog av denna spännande kisse.
Kommentarer: 1 Skriv kommentar
Amurtiger Nordens Ark
En delikat lunch i buskaget
Ingången till Nordens Ark
Här serverades mat och kaffe. Även en trevlig butik att handla i med de utrotningshotade djuren som gosedjur eller Tryckta på tröjor bland mycket annat.
Lunnefågel
Nordens Ark
Nordens Ark 20-år 2009
30 juli 2008
Vi hade en helt fantastisk dag på Nordens Ark. Jag var lite rädd att det skulle bli för varmt för oss då temperaturen visade på 27°, men det var bara skönt då vi fick mycket skugga av alla träd.

Vi hade tänkt börja med att äta lite lunch, men så blev icke, då vi fick veta att tigrarna skulle matas om
en kvart, hungriga skyndade vi iväg mot inhägnaden. Jag bör tillägga att Philip ett av barnbarnen var med han är 11 år, så detta var extra viktigt för honom.
Jodå, vi hann vilken tur vi hade, kunde lika gärna missat det.
Jag (mormor) fotade för glatta livet, det här skulle förevigas, ja resultatet blev bra och mindre bra, fota djur är inte det lättaste med stängsel framför, dock tacksam att det fanns.
När amurtigern släpptes in höll vi nästan andan, vi var så nära så nära detta rovdjur.
Undrar om vi eller tigern var hungrigast?
Tigern fick kämpa lite för att få loss sina köttbitar som var uppbundna på trädet, när den fått loss bitarna gav den sig iväg med bytet i munnen till ett buskage för att inta sin delikata lunch.
Denna underbart vackra lilla (stora) kissekatt blev en av mina absoluta favoriter.

Nu blev det våran tur att äta, vi åt köttbullar med potatismos rätt och slätt inget märkvärdigt, men smakade bra
för vi var rejält hungriga.
Vi fortsatte sedan efter en utstakad bana för att se de andra utrotningshotade djuren, det var mycket givande, fin miljö doftade gott av skog.

Vargarna var Philip också mycket intresserad av, vi gick till varghuset ett cafè med glasrutor ut mot vargskogen, vi köpte glass och kaffe, satte oss spejade efter varg, ibland såg vi den skymta förbi långt bort mellan granarna.
Tänkte att det här blir nog ingen varg på nära håll, men plötsligt kom den springade, fast naturligtvis inte åt vårt håll.Jag och Philip rusade ut åt samma håll som vargen, fick se en liten skymt av den innan den sprang och ställde sig precis utanför glasrutan där vi nyss suttit, typiskt tänkte jag, Erik han såg den inte ens, han var mer upptagen av glass och kaffet.
Vi in igen och då stog den där och tittade rätt in på oss, jag fick mina bilder visserligen genom glasrutan men det kändes fantastiskt att bara ha en glasvägg mellan oss och detta rovdjur. Antagligen matades den av de som skötte serveringen, eftersom den stog och kikade in.

Måste påpeka att här tar de bara kontanter , här hade vi tänkt oss en liten tårtbit till kaffet, men vi fick nöja oss med en liten glass då våra kontanter inte räckte, så där rök våra parkeringspengar.
Annars för övrigt tog de kort.

Arken är öppen under hela året, kan varmt rekommendera ett eller flera besök hit, själva har vi varit här vid fyra olika tillfällen och det kommer att bli fler.
Philip uppskattade detta besök enormt mycket, behöver väl knappast säga vilket djur som blev favoriten för honom, rätt gissat Tigern. Dagen efter hade jag fullt upp med att skriva ut fotona, arrangerade dessa till en minnestavla från denna dagen. Nu är Philip hemma i Göteborg igen med tigrar och vargar på väggen i pojkrummet. Vi hade gjort lite andra saker också under veckan som gick, men när jag frågade honom vilket som var bäst, kom svaret direkt NORDENS ARK.

Har ni barnbarn tag dem med er till Arken! Jag lovar ni kommer inte att ångra er.
.
Nu låter jag mina bilder fortsätta tala för denna dagen.
  1. Föregående
  2. 1
  3. 2